Senaste inläggen

Av Carina - 20 maj 2015 21:52

Nu har farmor och farfar åkt hem och det har blivit litet tystare och lite tommare. Vilken ovärderlig hjälp jag har fått. Jag trodde att det var farmor som skulle sköta det mesta men där hade jag fel. Jag sov i Signes säng. Hon har sovit inne i vårt sovrum på golvet då jag varit borta. Irma och Elvira har legat på min sida av sängen. När sen farmor kom så flyttade Signe upp i Elviras säng, Irma låg i sin och Elvira låg på en madrass i vårt sovrum där även farmor och farfar sov. Jag fick ligga ostört i Signes rum, det är en fördel med att hon har fullstor säng.


Både farmor och farfar var uppe på morgonen och klädde och gjorde barnen i ordning. Jag behövde inte gå upp, de tog fram kläder på kvällen så det var klart. Barnen vaknade och klädde sig själv, jag hörde hur pigga de lät. De har inte protesterat någon morgon eller kväll heller för den delen. Farmor väckte dem och sa åt dem att de kunde ligga och vila en stund innan de skulle klä på sig. De gick upp väldigt tidigt första morgonen. De hade inte heller sovit på natten, de var lite oroliga för att de inte skulle höra barnen på natten. Helena kom och hämtade dem varje morgon, även de mornar då hon inte hade något eget barn att köra till färjan. Det var väldigt värdefullt för oss. Farfar vill inte köra barnen i bilen, han tycker de är guld värda och de vill han inte ha i sin last.


Barnen var på dagis tisdag till torsdag. Thomas flög till Stockholm på tisdag morgon innan någon hann gå upp. Han fick sova på en madrass på Signe rum sidan om mig. Första och andra dagen åkte farmor och farfar på stan på förmiddagen. Jag sov till ca 9 och då satt de och väntade på att affärerna skulle öppna så de kunde köra. De gjorde även lite ärende till mig. Jag hade ju otur och fick svamp i munnen även denna gång. Jag hade förberett med att hämta ut medicin som jag fick efter förra operationen. Detta är något jag ska lära mig. Operation = svamp i munnen. Då de kom hem gjorde de lunch till dem och mig. Farmor har lagat mat, städat och framförallt tvättat. Hon har tvättat undan alla vinterkläder och strukit allt… hon stryker även underkläder, så hon har att göra… Farfar har varit springpojke och gjort ärenden. Lyft tunga saker, handlat, kört ärenden och lekt med barnen.


På kvällen tog farmor på dem pyjamas och borstade tänderna. Farfar läste för Elvira som låg med henne tills hon somnat, Signe lyssnade på cd spelare och farmor läste för Irma. De var så snälla mina barn. De gnällde inte ett enda dugg under dessa dagar. Elvira kom in till mig ibland på morgonen men gick sen ut igen, så även på kvällen då hon ville att jag skulle läsa men hon accepterade att jag inte orkade.


Man kan summera de dagarna sen jag kom hem som skit dagar. Antingen har det inte kommit skit eller så har det kommer för mycket skit. Ni som är rädda för skitprat kan sluta läsa nu. Jag var beredd på det värsta. Att jag mer eller mindre skulle sitta på toaletten hela dagen. Att jag skulle ha diarré från morgon till kväll och natt för den delen. Nu har det inte blivit så utan det är som att skita kola man blir aldrig klar. Det känns som att det ska komma i byxorna så det blir till att komma till toa snabbt. Jag hade beställt katrinplommon juice och katrinplommon som jag åt, allt för att magen skulle komma igång. Jag var orolig för att det skulle bli förstoppning. Jag ringde till stomisköterskan och hon var övertygad om att magen var igång men att det var viktigt att dricka mycket, promenera och äta linfrö och katrinplommon eller annat som gör magen lös.

Jag ringde för att boka tid för stygn tagning och frågade även då om magen. Jag sa även att jag hade ont i såret och det verkade vätska sig så tyckte hon att jag skulle komma in och träffa en distriktssköterska. Så jag fick en tid och farfar körde mig. Hon tyckte att det såg bra ut men att det vätskade sig så jag fick byta bandage ibland.

På måndagen tyckte jag att jag var ganska pigg och körde på lite för fullt kanske. Så på tisdagen låg jag i princip hela dagen, förutom då jag satt på toa. Jag var helt slut och orkade ingenting. Det är skönt att ha farmor här som hjälp. Hon tycker jag ska vila mycket och låta henne fixa allt. Det känns bra att jag inte behöver känna mig onyttig. Hon sköter barnen hela tiden men vill jag gör jag lite annars fixar hon det.


På fredagen höll vi barnen hemma. Jag var piggare och farmor ville rå om dem lite. Vi började längta efter pappa som skulle komma på kvällen. Barnen var ute en del fast det inte var så otroligt fint väder. Farfar var med dem ute och lekte. Vi åt middag ute en dag. Det var så soligt då barnen kom hem. Vi dukade ute och precis då vi satte ut maten försvann solen. Det var på Carina dagen för vi skulle fira med efterrätt men det blev så kallt då solen försvann så vi gick in och åt den. Det var tur för då vi åt efterrätten inne haglade det ute. Det är riktigt aprilväder fast det är i maj. Barnen fick vara uppe tills pappa kom hem och de var så lyckliga. Vi kollade in Let´s dance så de fick vara uppe länge. Nu flyttade farmor och farfar ut i friggeboden. Elvira har sovit hela nätterna på madrassen på golvet så vi fortsätter med det vinnande konceptet. Signe fick flytta tillbaka till sitt rum. Numera ligger hon på madrassen på golvet i sitt rum. Irma ville inte sova själv i sitt rum så hon somnar ibland i vår säng och så bär Thomas upp henne sen.


Farmor och farfar stannade kvar tills på söndagen. De ville väl även träffa Thomas. Så på lördagen hjälptes Thomas och farmor åt med att sköta markservicen. Vi premiärgrillade på gasolgrillen, dock fick vi sitta inne och äta då det inte var vidare väder ute. Barnen har varit så nöjda med att ha haft farmor och farfar här och att de passat dem. Ingen av dem ville att de skulle åka hem.

Barnen är även gulliga till mig. Elvira sa då jag skulle gå ut en dag, det är bra om du går ut mamma för då blir du friskare fortare. Jag är så glad över mina svärföräldrar. De ställer upp och farmor sa att nu ska jag passa på att hjälpa dig med städ och tvätt då jag ändå är här. Farfar står för diskussionerna, han funderar mycket och har mycket saker ett diskutera.

ANNONS
Av Carina - 11 maj 2015 21:31

På fredagen den första maj så kom Thomas och barnen. De hade själv klätt sig och jag kan väl säga att Irma inte hade fått åka iväg med bara strumpbyxor och tröja om jag hade bestämt. Hon tyckte dock att hon var snygg men hon tog på sig en kjol då de kom hem innan de skulle på kalas. Pappa har inte heller riktigt klart för sig hur små flickor ska klä sig. Signe skulle på kalas och bli hämtad så hon stannade bara en liten stund. Hon ville först inte komma men ångrade sig men ångrade nog sig igen då hon kom… hon lider på sjukhuset. Därför ville jag inte tvinga henne. Irma och Elvira ville inte heller vara där, mamma vi vill åka hem nu…


Jag mådde så illa hela förmiddagen men tänkte att jag skulle gå upp och sätta mig i soffan i dagrummet då de kom. Men det gick inte så jag for in och la mig i sängen igen. Den förmiddagen hade jag legat så still jag någonsin kunde för att inte kräkas. Jag lyckades så jag slapp det. Irma är så nyfiken på allt. Vad är det? Vad är det? Frågar om allt, men var speciellt intresserad av mina plåster och kanyler. Det är nog en liten sjuksköterska i henne!! Efter en stund orkade jag inte med dem så de fick åka hem. De var nog lika glada som jag. Jag vill ju ha sällskap men deras energi tar på mina krafter. Jag fick i alla fall lite barnakramar och det bli man ju piggare av.


Jag orkade inte prata i telefon heller så mycket. Det känns ju inte som att man bli piggare då man ligger på sjukhus. Förra gången blev jag piggare i början och sen blev jag bara sjukare och sjukare innan jag till slut fick komma hem. Jag sover däremot gott om nätterna. Fast vi blir ibland väckta av en tant i grannrummet. Hon ropar hallååååå, flera gånger på natten och drar i sänggrinden. Då tryckte jag på knappen och de kom och hjälpte henne. Somnade om lika fort igen så jag var trött. Slutade med värktabletter för jag tyckte inte de gjorde någon nytta. Fick tabletter för illamående och eftersom att jag inte kräktes fortsatte jag att äta dem. Skulle även äta några stora piller för magen, något med magnesium i. De var svåra att svälja. Men jag fick börja med värktabletterna igen, de behövs då man ska trycka på när man sitter på dasset!


Maten är ju inget vidare men ena dagen var jag så hungrig att jag återtog min mat. Ville först bara ha kräm och mjölk men jag blev hungrig och hämtade mer mat. Då kände jag att jag vill hem men jag fick vackert vänta. Magen skulle komma igång först innan jag kom hem. Det gjorde den men det första var tydligen från operationen så jag fick vänta ytterligare ett dygn till innan det kom mer. Man vet inte hur mycket som bör komma ut. Det var ju mycket diarré och fisar. Så mycket som jag fes de dagarna på sjukhuset har jag inte fisit i hela mitt liv. Illa luktande fisar men alla var nöjda… de gillar fisar på mag- och tarmavdelningen.


I slutet började jag prata med grannfrun som hade opererat sin stomi. Hon hade haft den i tio år och var så nöjd. Jag hade också kunnat ha stomi resten av livet men kan jag slippa gör jag hellre det naturligtvis. Det var lite kul då vi började prata för då gick tiden lite fortare. Det bestämdes att jag skulle få åka hem på söndagen och jag skulle få ett utskrivningssamtal med en doktor. De lyser med sin frånvaro på helgen och jag var ju dessutom på fel avdelning. Då jag pratar om den doktorn som jag brukar ha kontakt med säger alla, jobbar han fortfarande? Så tydligen slutar både han och jag på kirurgen samtidigt.


På lördagen tog Stina alla våra barn så Thomas hann fixa lite hemma och komma och hälsa på mig. Det känns ändå bättre då han kommer själv då jag vet att barnen inte vill vara där. De ville prata med mig i telefon och det kändes bra. För det har de inte velat tidigare men även Signe pratade på för fullt så det höll mig uppe. På söndagen åkte hela familjen med Fridhs på Jamtli och sen kom de och hämtade hem mig.


Jag fick träffa doktorn efter lunch på söndagen. Hon tyckte det väl gick bra att jag åkte hem. Man kan ju inte säga att de slänger ut en för hade jag velat kunde jag stannat ännu längre! En röd tråd genom denna inläggning är att ”vi kan inte riktigt de här med stomi och tarmoperationer” så sa även doktorn. Det är bäst att du frågar din ordinarie doktor. Men har jag en sådan… han verkar ju ha slutat eller åtminstone är på väg att göra det. Jag blev sjukskriven i två veckor, fick utskrivet värktabletter och illamående tabletter, fick en remiss för att ta stygnen, lite omläggningsmaterial, nätbyxor och några blöjor med mig hem!!


Sen kom familjen och hämtade mig. Då kände jag mig så glad ända in i själen. Jag är så glad över min lilla familj. Att jag till slut fick min lilla familj. Jag känner dessutom varje gång vi går igenom något jobbigt att jag valt rätt man. Jag älskar min Thomas Jonsson mer och mer för varje utmaning vi går igenom. Jag bara lämnar över allt till honom och litar på att det blir bra. Kanske inte precis som jag hade tänkt men bra ändå. Det fungerar ju ibland bättre då jag inte är med. Jag känner inte att jag behöver berätta för honom hur allt ska vara han får göra på sitt vis och både han och våra älskade barn är nöjda (ännu nöjdare kanske då man får klä sig som man själv vill och inte som mamma vill)

ANNONS
Av Carina - 11 maj 2015 10:10

Då var jag hemma igen efter några dagar på sjukhuset. Jag blev ju till slut opererad den 29 april. Det var ovisst ända in i slutet men klockan två fick jag åka ner. Vi hann ju ut och gå och prata en hel del innan. Thomas var tvungen att gå och äta lunch så han försvann. Sköterska kom och försökte sticka mig i armarna. Då hon inte lyckades skickade de upp en drummel från narkosen. Han tuggade tuggummi så käkarna höll på att hoppa ur led. Till slut lyckades han få dit en kanyl och jag kunde åka ner. Thomas hann precis komma upp efter sin tur på stan och ge mig en puss innan vi åkte ner.


Det gick fort sen, det kunde ta en timme eller två innan jag blev opererad men det tog det inte. Doktorn kom och sa att eftersom jag inte blev opererad förra gången så tar vi dig nu ändå fast det är sent. Det var snällt tänkte jag!!

Jag lång en stund inne på narkosrummet innan de var klara i operationssalen. De blandade lite extra så jag inte skulle må illa. De bytte sköterska precis innan jag skulle in och det kändes lite konstigt men det gick bra det med. Jag slapp bli stucken fler gånger utan somnade med masken över näsan.


Jag kände mig lite pigg då jag vaknade. Men nu så här i efterhand minns jag inte hur länge jag låg på uppvaket, minns knappt uppvaket alls. Ringde Thomas och ville att han skulle komma. Det var ju meningen att Anna skulle komma hem och ta hand om barnen. Nu blev jag opererad så sent att Thomas hämtade själv barnen och var hemma tills jag ringde. Då bytte han av med Anna. Signe blev ledsen då han skulle åka men hon hann somna innan han åkte och de gjorde de andra barnen också. Anna hade inte så mycket att göra men det var ju värdefullt för oss ändå.


Jag kände mig pigg då Thomas så det kändes som det skulle bli en enkel match. Dock dröjde det inte så länge förrän jag spydde. Jaha, tänkte jag nu är jag igång. Jag fick morfin och jag tror inte Thomas stannade så länge innan jag sa att han kunde åka hem. Jag orkade inte. Han fick ringa mamma och berätta att allt gått bra och så skrev han på facebook att jag blivit körd till operation innan på dagen och så skrev jag att jag överlevt innan jag somnade. De kollade urinblåsan med ultraljud så jag slapp gå upp och kissa. Jag var helt slut. De kollade sen under natten flera gånger med ultraljudet om jag behövde kissa men jag klarade mig. De kollade även temp, blodtryck och syresättning lite då och då.


Det känns så ensamt på sjukhuset. Då man har besök orkar man inte vara så trevlig men jag önskar ändå att någon satt där hela tiden. Jag hade en annan dam som rumskompis och hon kom upp efter operationen strax efter mig. Vi var båda två slut av operationen så det dröjde tills vi pratade med varandra. Första dygnet spydde jag fem gånger och tänkte att nu är det kört men efter kl 13 på torsdagen spydde jag inte mer.


Jag kände mig så trött, orkade ingenting. Vill inte spela spel på telefonen, läser inte och orkar inte prata i telefon. Sover mycket och eftermiddagarna är mycket lättare än på förmiddagen då jag mått så illa. Det är som om hjärnan är helt bortkopplad. Jag har sett på tv och lyssnat på radio. Försökte lyssna på Värvet, en podd, men då måste man hänga med i samtalet och det orkade jag inte så P4 jämtland blev bäst.


Jag hamnade på fel avdelning på sjukhuset och det gjorde kanske inte så mycket eftersom jag ändå var ganska frisk och kry. Däremot saknade jag svar på mina frågor. De kunde inte svara på mina frågor alla gånger. Även då jag blev utskriven fick jag inte heller riktigt svar på mina frågor tyckte jag. Jag klarade mig själv på sjukhuset och tog egna beslut i det mesta. De var å andra sidan inte så tjatiga som på min ordinarie avdelning på att jag skulle upp och gå hela tiden. Det kändes bra att jag fick vila på förmiddagen då jag mådde så illa. Efter förra operationen var jag ju med i ett program där man skulle vara uppe hela tiden. Dagen efter operationen skulle man vara uppe 6 timmar, var jag uppe 6 minuter var det mycket… nu fick jag ligga hela förmiddagen men sen gick jag ju lite i korridoren på eftermiddag och kväll. Det känns dock lite löjligt att gå där fram och tillbaka men jag orkade inte längre.


Dagen efter operationen fick jag mycket besök. På förmiddagen kom en tjej som var läkarstudent. Hon var på praktik och då skulle de vara några veckor på en onkolog avdelning men då de inte har någon onkolog i östersund får de göra lite specialstudier istället. Det finns ju gott om cancer patienter men de är väl uppdelade här på olika avdelningar. Så hon skulle intervjua mig om jag ville. Jag fick berätta min historia, från början till slut. Det gjorde jag gärna, känns bra att få snacka av sig lite av allt elände. Det var samtidigt spännande jag tror både hon och jag lärde oss en del. Man fick ju en upplevelse till om min sjukdomstid och vilken resa jag och min familj har gjort. Ibland känner jag att jag har haft en sådan tur men de man hör om i tidningarna som far illa är väl bara någon procent så det är väl oftare att det går bra. Jag har fått bra service från början. De tog mig på allvar hela tiden och det känns bra. Vi pratade naturligtvis om min illamående då hon fick ta hand om min kräkpåse mitt i intervjun.

Hon sa att de som mår mest illa efter sövning är sådana som du, ung (ja, hon kallade mig ung) kvinna som är frisk men är åksjuk. Precis som jag är! Då fick man en förklaring på det!


Efter lunch kom Thomas och sen kuratorn, hon kom även då läkarstudenten var där men kom tillbaka då Thomas var där. Det gjorde dock inget utan vi pratade ändå. Jag hade sagt att de skulle skicka efter henne. Det känns bra bara att få pratat med henne. Dock meddelade hon att hon skulle sluta. Så det är hennes jobb som jag sett på nätet. Det känns inte bra för mig för jag kommer ju att bli desto oroligare då jag ska göra nästa undersökning. Att de ska hitta något nytt… otrevligt! Jag kände mig faktiskt inte så mycket i behov av en kurator denna gång tyckte jag. Jag undrar om mina hjärnspöken börjar försvinna… man kan bara hoppas det. Denna operation känns mer som ett slut på en epok och början på något nytt. Jag känner ett annat lugn nu som jag hoppas förbli så.


Jag ville helst att Thomas skulle vara hos mig hela tiden. Jag förstår att han inte tycker det är något vidare. Man kan inte prata utan att andra hör, det är stel, luktar fis och allmän tråkigt. Dessutom var inte jag någon muntergök. Ville helst sova men var social en stund. Han kom lite dumt då jag var helt slut efter samtalet med läkarstudenten! Skulle helst ha velat att Thomas kröp ner hos mig och sov där med mig under eftermiddagen men han skulle handla och hämta barn. De ska ju på majbål ikväll. Själv firade jag med att kolla på tv. Det var ett konstigt Valborgs program på tv, helt värdelöst. Klockan halv tio började det smälla utanför fönstret. Jag orkade inte gå dit och kolla men tydligen är det fyrverkeri i Badhusparken till Valborg. Det får vi nog åka in och titta på något år. Det höll på länge och sen kom det ett nytt till innan jag somnade.

Signe hade gjort en krans först på dagis och sen fixat till den bättre hemma. Den hade hon på sig hemma på Valborg och var så fin. Thomas har blivit mycket bättre på att skicka kort på barnen till mig då jag inte är hemma. Jag ringde också hem och pratade med Irma och Signe. Jag är glad över att de vill prata i telefon när jag inte här där och kan prata med dem live.

Av Carina - 29 april 2015 22:15

Ja då ligger man här på sjukan och väntar och väntar.


Jag var först på mammografi och där går det som en dans. In, ut, in, ut… Thomas väntade på mig i entrén. Vi gick upp till avdelningen efter att han handlat lite tidningar. Vi var i god tid och fick vänta en halvtimme innan jag fick en säng. Hon sa redan då att det skulle dröja så om jag ville kunde vi gå ut en sväng. Solen sken så vi gick ut. Undrade om jag kunde få en kopp te men icke. Man får inte dricka två timmar innan operation. Hon trodde kanske att jag skulle bli opererad vid lunchtid.

Vi gick en rejäl runda, på 45 minuter. I slutet kände jag mig lite matt och yr. Jag har ju inte ätit bara druckit en kopp te i morse. Bra fettförbränning det!

Åter på rummet hände ingenting. Halv ett gick Thomas ut för att leta upp någon och då kom sköterskan och skulle sätta en nål på mig. Thomas gick iväg och det verka vara segt idag. Han hinner nog hit igen innan operationen.

Det gick inte så bra med stickandet så nu väntar jag på att narkos ska komma och sticka mig. Hon kunde inte lova att jag blir opererad idag… jag vill inte gå hem härifrån igen! Då får de sjukskriva mig, det är sådan laddning inför detta och denna gång känns det jobbigare. Jag känner mig mycket mer orolig och det kan ju ha med både operationen att göra men även men osäkerheten.

Det blir Christina Tronde som ska operera mig. Det var av henne som jag fick det första dåliga beskedet och som inte hade tid att prata med mig för hon hade jour och telefonen ringde. Men jag har hört att hon är en duktig doktor och det sa även sköterskan nu att hon var en bra på att operera.

Paus!

Av Carina - 28 april 2015 23:19

Undra just om det blir någon operation imorgon?!

Jag känner mig orolig. Inte för att det inte blir av utan för att jag ska opereras. Dödsångesten gör sig påmind… det kan ju gå fel. Förra gången var jag rädd för vad de skulle hitta och att de bara skulle sy ihop mig igen och säga att det var försent. Nu är jag rädd för att det ska hända något oväntat. Troligen kommer de inte att hitta något annat för det är ju inte där och opererar som skiten kan vara. Nu är de i tunntarmen och härjar.

Jag har ju redan packat väskan till hälften åtminstone. Jag har tagit av alla mina smycken och nagellacken. Man känner sig så naken utan örhänge, ringar och halsband. Får vänja mig ett tag. Jag ska ju även ta av linserna och ha glasögon.

Jag tänkte hinna så mycket innan operationen men jag har väl mest hunnit röra till det mer istället. Tänkte plocka iordning och sen blev det lite jobbigt i slutet och jag hann inte klart. Det blev ju så fint väder så man vill inte vara inne. Jag har varit lite krasslig och inte orkat vara ute och promenerat men idag tog jag och Thomas en liten tur för det var så fint väder men gick i sakta gemak hand i hand. Vi hann med lite fika också på altanen efteråt.

Jag hade tänkt vila mig i form idag men så blev det inte. Jag har gjort i ordning ute i uterummet och satt de sista fröerna. Nu odlar vi tomater, aster, doroteablommor, solrosor, smultron, basilika, rosmarin, ruccula, blomkål, vitkål och broccoli. Det ska bli spännande att de resultatet då jag kommer hem igen. Jag har rensat upp påsar som stått framme och varit i skrubben och härjat. För en gång skulle är det tomma hyllor där nu.

Jag vet att thomas inte riktigt håller med mig för det är fortfarande kaos och ouppackade lådor som jag slängt ner saker i men jag tycker jag ser en ljusning i tunneln. Vi börjar få fler och fler saker på rätt plats. Jag längtar så efter att få röja ut i vårt förråd i garaget och fixa till där. Det är mycket som ska bort och jag vill ha upp fina hyllor till mina trädgårdsredskap.

Vi har diskuterat att köpa ett växthus i sommar. Jag längtar redan, men först ska jag bli pås lös!!


De sista dagarna har jag börjat nedräkning igen men det är först nu på kvällskvisten som det känns mer verkligt. Förhoppningsvis har jag bytt sista stomipåse nu! Imorgon tar väl någon sköterska bort den då jag är sövd. Jag upptäckte idag att jag inte ringt och ombokat tiden på mammografin. Men den hinner jag med. Jag ska vara på kirurgslussen klockan 10 och på mammografin klockan 9 så jag hinner både och. Jag ska ju bara upp och duscha imorgon och packa det sista.

Känslan av att de kommer att ringa igen försvinner inte. Jag litar inte ett dugg på dem. Skulle de ställa in får de sjukskriva mig tills de hittar en ny tid. Det är jobbigt att ställa in sig på operation hela tiden. Jag upptäckte förra gången hur mycket man laddar för operationen. Det var som att dra undan marken på mig då de ringde och ställde in. Så jag har inte laddat lika mycket denna gång tror jag! Däremot känner jag mer rädsla denna gång än förra. Jag vet inte varför men jag känner mig inte så lugn. Är nog även lite orolig för hur det ska bli efteråt. Vi borde haft städat bättre och att farmor och farfar kommer och jag kan inte fixa till det här hemma innan. Jag hoppas mest på att jag är hemma innan de kommer.

Nu läste jag att man inte fick använda sig av halstabletter efter midnatt och det undrar jag hur det ska bli. Jag som lever på halstabletter nattetid. Jag undrar just om jag borde gå och lägga mig och sova…

Av Carina - 27 april 2015 21:05

Nu har jag jobbat sista dagen innan operationen, hoppas jag…

Så vi firade idag igen men fika. Jag skulle kanske opereras oftare. Det känns konstigt då man vet att man ska vara borta en längre tid och avsluta. Man vill inte börja nya projekt som inte jag kommer att kunna dra i land. Nu har jag fått en vikarie och det kändes bra. Nu har jag lämnat över lite till henne och hoppas det blir bra. Jag känner mig inte alls orolig. Jag är inte så oumbärlig.

Det finns hur mycket som helst att göra här hemma men jag orkar inte. Jag har ju fått en förkylning… den vill jag inte ha kvar. Det skulle inte vara kul att få ställa in operationen av den anledningen. Så jag vilade lite då jag kom hem och drack citron och honungsvatten och hoppas på det bästa. Elvira är också snorig så vi har väl fått det av varandra.

Det är lite spännande ändå hur det ska bli efter denna operation. Jag känner på mig att det blir bättre. Det kan helt enkelt inte bli sämre. Jag trodde att denna tid skulle vara den bästa. Det hade varit bättre om det varit en vecka eller två tidigare. Nu vill jag helst vara ute i trädgården hela dagarna. I lördags regnade det hela dagen men igår sken solen. Nu är två rabatter krattade och ogräsfria. Jag skulle vilja flytta en del av växterna men det får jag nog vänta lite med. Det är ju trots allt nog lite tjäle kvar i marken.

Jag har så många idéer för trädgården. Förra sommaren gick och jag kunde inte göra så mycket åt det. Thomas hjälpte till en del men han är inte intresserad och därmed gör han bara precis det han var tvungen till. Nu ska jag ligga på altanen och leda honom i trädgårdsarbetet. Min mamma har alltid hängt mycket i trädgården och jag blev ”tvingad” att hjälpa till. Nu är jag lika glad för trädgård som hon och jag tror Signe börja känna likadant. Hon önskade sig växter i födelsedagspresent. Så hon har fått pengar av mormor och vill köpa en buske för. Vi får även vänta med det tills det blir lite varmare.

Vi odlar även inne. Vi har satt tomater, kryddor, smultron och blommor. Idag satte vi blomkål, vitkål och broccoli. Sen bli det en massa annat i landet. Jag hoppas mycket på vårt jordgubbsland som är så mycket större och i år är plantorna också större. Det ska rensas och jag hoppas nästan på att det får bli Thomas uppgift…

Thomas har krattat ut sanden vi köpte till grönsakslandet. Det var visst lite tjäle kvar i mitten men till helgen kan han kanske plöja ner det med jordfräsen. Vi ska köpa sätt potatis imorgon och sätta det i hinkar. Brukar göra det innan midsommar och ha i garaget i början innan nattfrosten gett med sig. I morse var det nästan 5 minusgrader!! Så får vi potatis till midsommar. Vi kan även sätta lök och potatis och fröer fast det blir frost, det bara tar lite längre tid innan det börja växa.

Jag ville ta ut grillen igår men Thomas tycker att det ska bli lite varmare först. Vissa dagar är det nästan som sommar och andra är det vinter. Barnen tror att det är sommar så fort solen skiner och vill inte ha kläder på sig.

Kvällarna är så ljusa nu det är ljust då man lägger sig och ljust då man vaknar. Det är ju inte helt ljust på kvällen men snart nog är det inte mörkt alls längre. Det tycker jag är toppen. Lika mycket som jag gillar att det är mörkt på vintern så man får tända ljus och mysa vid brasan. Det ända som är dåligt med ljuset är att man inte vill lägga sig.

Av Carina - 25 april 2015 22:53

Det känns som om operationen kommer att bli av på onsdag. Jag har en mycket bättre känsla denna gång. Jag har inte riktigt kommit underfull med hur det kommer att kännas efteråt. Hur stor är operationen för mig? Jag vet inte riktigt vad sjukvården tycker om storleken på operationen men de verkar tycka lite olika. Så jag får väl se i efterhand hur det var. Tänker ofta på hur länge jag ska må illa. Det är min stora skräck, att jag ska spy så länge som förra gången. I de bästa av världar får jag åka hem efter några dagar och må ganska bra. Jag kommer väl ha ont en tid kan jag tro. Nu ska jag äta citodon direkt och skippa Alvedon/Ipren som jag hade förra gången. Det kanske gör att jag har mindre ont. Det kanske inte kommer att göra så ont? Det var jag inte heller!

Det är mycket funderingar. Jag tänker naturligtvis också på om det skulle gå dåligt. Antingen om det är något som går fel eller om de hittar något annat då de öppnar. Det är egentligen den största faran, att de hittar något annat. Jag ska ju undersökas i juni och jag önskar de gjorde de innan denna operation. De kanske är säkrare än jag på att det inte kommer igen.

Jag tänker på allt jag behöver göra innan operationen och det är mycket. Idag har det dessutom hällregnat hela dagen så ute kunde vi inte vara. Igår frostade vi av frysboxarna i garaget. Vi glömde det förra vintern och även denna. Nu passade vi på då det inte var så varmt ute. Jag hittade rabarber sen 2011 så jag tog upp 4 kg och gjorde saft. Tog även upp jordgubbssaften som var jäst och kokte om den. Så idag hällde jag upp 12 flaskor saft.

Barnen fick bada och efter lunch åkte vi till Norderön på kalas. Alla tre tjejer var med och en annan kompis till dem. Thomas skulle åkt motorcykel till en MC mässa i Järvsö men det var snö och regn och bara 2 grader varmt så han hoppade det. Han satte istället upp reglar i varmgaraget så han kan sätta upp väggskivor där snart. Igår var vi på After work hos grannarna. Det var trevligt men vi var inte där lika länge som vanliga fall. Barnen var som klistermärken på oss men det var kul ändå att komma ut lite.

Jag slängde massa papper som jag hittade bland ”viktiga papper” oj så mycket gammalt. Man upptäcker att vi faktiskt bott här några år då man hittar gamla papper i mapparna. Jag letade en räkning men hittade de inte, däremot så upptäckte jag senare att jag hade fått den digitalt direkt på internet banken så jag kunde letat länge… Nu är ju äntligen Elvira friskförklarad och har därmed fått en ny försäkring på hela sig. Det känns bra.

Jag känner ofta nu att det kommer bara att bli bättre och bättre med vår förvaring här inne. Jag är så nöjd med hyllorna ute i uterummet och just nu är ena lådan i byrån tom. Jag vet inte vad jag ska ha där ännu. I vardagsrummet har jag ordnat i lådorna så där är det riktigt bra ordning. Innan var ju alltid barnen där och drog upp allt så där kunde vi inte lägga något. Det ska inte heller imorgon vara något underbart väder så det blir väl tvätt och städ imorgon. Jag håller på att tvätta upp alla vinterkläder och lägga upp på vinden. Då blir det tomt lite här och där. Måste nog samtidigt hämta ner sommarkläderna för man vet aldrig om det går fort eller inte. Vet inte heller hur pigg jag kommer att vara och jag måste åtminstone veta vart kartongerna är så Thomas kan hämta ner dem till mig.

Tyckte att det såg lite grönare ut idag i regnat men det ska ju inte vara varmt så det bli väl inte grönt i första taget. Det var islossning den 21 april och var den näst kortaste isläggningen sen de börjat mäta på 1800-talet!!

Av Carina - 23 april 2015 22:55

Jaha då var man tillbaka på jobbet igen… det hade jag inte tänkt mig. Det var en större omställning än vad jag trodde. Inte att gå tillbaka till jobbet men att i tanken inte bli opererad. Jag var mer laddad än vad jag själv trodde. Det var lite som om marken öppnade sig lite då de ringde och meddelade att jag inte fick bli opererad. Jag blev dessutom överraskad. Visserligen trodde jag att jag skulle kunna få tiden ombokad men inte så sent. Jag har hört om andra som varit klara i säng för att bli skjutsade till operationen och fick gå hem istället.

Jag valde ju att ta ledigt i tisdags och började jobba igår. Då hade vi sektorsledning hela förmiddagen och det var visserligen intressant men tankarna for lite här och där. Åt sen lunch med mina kollegor. Gjorde lite ärende innan jag åkte hem. Det var inget vidare väder så jag höll mig inomhus. Jag fixade till i uterummet. Thomas har ju satt upp fem hyllor där som jag nu har fyllt med pyssel. Jag har flyttar runt lite hit och dit men jag är nog ganska nöjd nu. Städade ur och lät barnen leka med lera där ute då de kom hem. De vill visserligen hellre gunga men jag tjatade in dem.

Denna vecka är resternas vecka. Vi går igenom kyl och frys och äter upp alla matlådor som hamnat där, oavsett ålder… så vi äter buffé varje kväll. Irma gillar rester hon vill ha av allt!

Nu när det inte blev operation så kan jag gå på både kafferep och afterwork. Jag tog följe med mina två grannfruar och så gick vi ner till byn. Det tog drygt 20 minuter dit och lika långt hem så det var en bra motionsrunda. Det är alltid lika kul med kafferep, att träffas i byn och skvallra lite. Inte bara skvallra utan äta gott fika.

Idag var jag på riktiga jobbet och det känns ju som om man inte varit borta. Direkt in i hetluften. Jag har egentligen ett bra jobb men ibland hinner man aldrig ner i botten av pappershögen och det känns trist. Vi har roligt och det är ju bra!

Imorgon ska barnen vara på dagis fast de inte brukar vara där på fredagar. Jag ska jobb och Thomas ska på något möte.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se