Det har varit en bättre dag idag. Jag sov lite för länge idag för jag tänkte ringa stomimottagningen då jag har ont i den men vaknade 8.45 och de stängde 9.00 och jag kom inte fram. Ringde till koordinator för jag trodde hon kunde hjälpa mig men troligen får jag ringa imorgon igen och då gäller det att komma upp i tid. Jag tror det är några stygn som ska försvinna själv som gör ont. Det är mycket bättre sen de tog agrafferna igår. Jag tog fem varv runt huset redan på förmiddagen i ett svep. Det var skönt och sen tog jag ett till innan middagen. Så nu är rekordet 6 varv. Igår blev det fyra men då gick jag även till hälsocentralen. Jag drog även upp lite ogräs idag och lite rester av vårlökarna. Imorgon kanske jag drar mer ogräs. Det är så mycket man vill göra i trädgården som jag inte orkar men min käre man har köpt en solsäng till mig idag. De har varit slut överallt men han hittade en idag. Så i eftermiddag har jag legat där och vilat och det har ju varit helt underbart. Lite varmt ibland så jag skulle behöva ett parasoll. Till lunch kokte Thomas ett ägg till mig från grannens höns och så hade han köpt nybakta frallor och jag åt en äggmacka. Oj, det var gott och nyttigt! Ägg måste ju vara rena rama medicinen för mig. Jag åt upp hela bullen och även delar av Thomas ägg. Då jag pratade med sjukhuset sa de att jag måste äta ofta och lite för att få i mig näring. Jag har gått ner 8 kg sen jag blev inlagd. Så jag kunde varit med på en löpsedel. ”Gå ner 8 kg på två veckor” nu vet jag att det kan fungera. Dock kan jag inte rekommendera det till andra. Just nu känns det otroligt bra att jag inte var trådsmal innan… Nu gör det inget att jag tappar i vikt, inte alls, har några kilo kvar innan målet men jag vill hellre göra det på annat vis. Jag tappar muskler men inte vätska för jag dricker ju som aldrig förr. Jag har varit ute och suttit uppe mycket idag. Det smärtar inte alls så mycket i magen. Thomas hämtade ut remove servetter för att lättare få bort stomin och det går så mycket lättare. Det är inte lätt att få bort den då jag har fullt med bandage på andra sidan. Det klistrar i varandra. Jag ska ju ha det bandaget tills på tisdag nästa vecka. Då ska jag prata med doktorn och han ska berätta hur fortsättningen kommer att bli. Om jag behöver cellgifter eller inte. Barnen har berättat på dagis att jag var hemma och att de var glada för det. Det kändes bra! då de kom hem idag fick jag en fin bukett blommor från Ö-barna och alla familjerna. Då kom tårarna. Det är så fint av dem. De har ställt upp så mycket för oss under denna tid. De kör hem barnen och de har barnen denna vecka fast de skulle bygga och städa. Jag är så glad över att ha barnen där. De har dessutom en bra inställning. Häromdagen sa Thomas, vi får vara ute och leka idag för imorgon ska det regna. Jaha, sa Signe, då får vi ta på regnkläder då!! Det gillar jag och det har de lärt sig på dagis. De vill dessutom dit varje dag, helst även på helgen. Vi åt mat ute idag och jag äter ungefär så mycket som Irma och Elvira. Efter maten la jag mig i solsängen och vilade. Det blev efterrätt och glass. Barnen fick också plats i stolen och jag fällde upp benen. Thomas fixade lite i trädgården och vi gick in och såg på Bollibompa. Det känns som att man är lite mer närvarande i tv soffan. Jag tittar sällan med barnen i vanliga fall men det gör jag varje dag nu. Däremot gör Thomas allt annat. Då de små hade lagt sig knackade det på dörren och Signe öppnade. Där ute stod Lisa, en kompis från Flyinge. Vi är uppväxta på samma gata. Hon kom spontant och hälsade på då hon ändå skulle upp till sin syster som också bor i Jämtland. Jag blev jätteglad. Det var helt oväntat och jätteroligt. Det piggade upp mig rejält. Pratade med en arbetskamrat senare på kvällen och det kändes också uppiggande. Jag missade Morden i Midsomer men det har jag spelat in och tittar på imorgon istället.

Tänk på att du är nyopererad. Jo, det gör jag hela tiden för det känns… men hur länge är man nyopererad? När man är ny på jobbet är man ju det så länge det inte är någon annan som kommer ny, ska jag vara nyopererad ända tills jag bli opererad igen?

Det går framåt men långsamt… jag har lite delmål som jag försöker nå varje dag. Jag går runt huset. Första dagen gick jag 3 varv, igår gick jag 4 varv och idag har jag hunnit med 1 varv. Morgonen har aldrig varit min grej och det är det inte nu heller. Jag orkar mindre, mår mer illa och vill helst bara ligga. Nu har jag tvingat mig ut i verkligheten. Jag har suttit på trappen och njutit i solen och tittat till odlingarna. Gick ett varv men det räckte… satt i solen utanför uterummet men det blev för varmt så jag gick in istället.

Jag har fått en tid till hälsocentralen idag för att ta bort agrafferna. Jag fick en akuttid kl. 15.00 och det ska bli skönt att få bort dem. De sitter så de stör stomiplattan och bandagen som är på sätts också fast på stomin. Jag tror dessutom att det kommer att göra mindre ont då de är borta.

Idag är ingen bra dag. Jag är trött, mår illa och har svårt för att äta. Har legat mycket i soffan och somnade efter lunchen det har jag inte gjort de andra dagarna, inte ens på sjukhuset. Thomas jobbar och han kom hem och lagade lunch till mig. Han var sen iväg igen och hade tänkt köpa solsäng till mig men de var slut. Kan det vara den kalla midsommar som har lockat ut folk i solsängar?

Är man ute och går i trädgården blir man inte så glad. Förutom att det är helt underbart att vara där ute så ser det förskräckligt ut. Det växer så det knakar och jag skulle så gärna vilja rensa ogräs, köra med trimmern och se över odlingarna men… jag hoppas mamma kan hjälpa mig lite då hon kommer. Thomas måste köra med trimmern innan rallarrosorna har tagit över trädgården. Det är detta som känns jobbigt. Jag trodde nog inte att jag skulle bli så här handikapad. Att jag skulle ha så ont och vara så trött.

Jag har varit och tagit bort agrafferna, det var 31 stycken och vissa gjorde så j-vla ont att får bort. Sköterskan tyckte att det såg fint ut och det hade läckt från några men det läkte fint. Nu tejpade hon igen såret helt och satte på nytt förband. Så nu får jag inte bada på ytterligare en vecka. Nu gör det inget för jag orkar inte det ändå så. Det kändes som att det lättade för varje agraff hon tog men jag vet inte. Jag har även ont i stomin. Har jag det imorgon med ska jag ringa sjukhuset.

Jag har ju inte mått bra idag. Jag har kräks och mått allmänt illa, det känns som att maten inte kommer ner. Jag är ju känslig för dofter och ibland då jag tömmer påsen så kräks jag. Det hoppas jag försvinner sen då jag är pigg igen. Jag har inte heller ätit mycket och middagen gick inte alls att äta, inte för det var fel på den utan att jag inte kunde svälja helt enkelt. Jag blir så sugen på allt möjligt. Thomas inhandlar och jag kan inte äta. Nu ska familjen åka till fjälls på torsdag och jag får se hur det kommer att gå? Jag har bokat hit en kompis på fredag eftermiddag/kväll och så kommer favorit Linda på lördag. De kommer nog hem redan på måndag för vi har tid hos doktorn på tisdagen den 1 juli. Det är lite gruvsamt att vara själv men jag tror även Thomas behöver lite semester. Han ska hålla på med trädfällning och lite annat och farmor ska ha barnen. Han är ju som en ensamstående med en hel hög barn för jag räknas nog som tre. Men han klagar inte min söte man och det är jag glad för, annars hade jag nog gått igång ännu värre och legat helt vid detta lag.

Signe och jag tittade på trädgårdsmåndag idag. Jag gillar att titta då de lagar mat och bakar på tv sa hon. Vi bestämde att vi också skulle laga lite av det som lagades idag. då vill jag göra det ute sa Signe. Synd vi inte har en ugn ute. Allt de lagade såg otroligt gott ut och det vattnades i munnen. Nu kom jag på att jag ska nog handla en citron och ha i vattnet. Jag känner att jag behöver syran. Jag är ju inte helt säker på om jag har för mycket eller för lite magsyra. Hon sa också: kan inte vi göra honung en dag? Nja… det är inte så lätt men visst borde man ha en lite biodling för miljöns skull men den får i så fall Thomas sköta.

Jag sover gott. De sista nätterna har jag bara behövt gå upp en gång och tömma påsen och somnar sen om igen och det är skönt.

Jag är inte helt vän med min stomi. Den gör ont, luktar illa och sitter i vägen. Det kan ju bero på att den ömmar och då vill jag helst inte ha något på där. Det känns lite som om den är i en värld för sig själv, jag har inte accepterat den ännu. De säger att den knappt ska märkas men jag tycker den är i vägen hela tiden. Känner mig smutsig och ofärdig. Så jag hoppas såret i magen läker fort och bra så jag kan få bort den. Jag äter värktabletter hela tiden och märker inte mycket skillnad utan har ont hela tiden. Får kolla imorgon om jag ska äta något annat eller…

Irma vill inte vara nära mig för stomin och tycker att jag bajsar hela tiden. Signe däremot är en tuffing. Hon kom in på toa då jag bytte påse. Jag sa till henne att hon kunde gå ut om hon vill för det skulle se lite läskigt ut men hon ville se. Hon var inte ett dugg brydd på hur det såg ut utan frågade bara om vad det var och hur det gick till. Hon frågar mycket om allt och även om detta. Det är ju naturligtvis konstigt att bajset kommer ut på magen.

Nu ska jag prova att tömma på påsen på ett annat sätt och torka av med våtservetter och se om det kanske inte luktar lika mycket då. Allt luktar ju fis… så måste jag byta kläder hela tiden eftersom de också tar lukt.

Jag känner mig faktiskt piggare idag. Jag sov bättre i natt och var bara uppe och tömde påsen en gång vid sex tiden. Det var inte nödvändigt men då passade jag på att ta värktabletter. Kunde även sen sova på sidan vilket har varit omöjligt.

Elvira har nog saknat mig. Hon har kramats mycket idag och suttit tätt intill mig. Jag sa till henne att jag har saknat henne så då jag var på sjukhuset och frågade om hon hade saknat mig. Det hade hon, hon är inte så verbal men desto mer visar hon visuellt vad hon känner. Irma däremot har blivit mycket mer reserverad idag. Hon vill inte vara med mitt bajs. Jag får inte trösta henne och hon går en meter ifrån mig. Signe kommer och säger, krama mamma och det känns bra. När vi satt ute på altanen i kväll kramades Irma också för då såg hon väl inte min påse på magen.

Jag har fortfarande ont i magen men nu är jag bättre på att ta värktabletter. Därför har jag påsen utanför byxorna. Jag hoppas verkligen det lägger sig snart. Kanske blir det bättre då jag tar stygnen, eller agrafferna. Jag är ju ihop häftad med häftklamrar. Jag ska ta dem på måndag men det blir kanske tisdag då det kanske är fullt upp på måndag på hälsocentralen. Har duschat idag och det är ju ett helt företag men det var skönt. Vi satte in en trädgårdsplatsstol i duschen för jag är inte riktigt så pigg att jag orkar stå upp. Det är verkligen så att jag gör en sak och sen vilar jag. Jag orkar inget… ändå har jag gjort mer idag än igår. Det känns mycket jobbigt att inte kunna göra något men nu är det ju så. Det känns som att jag aldrig ska bli pigg igen men jag vet att det inte är sant men det tar sådan tid. De sa hela tiden på sjukhuset att du måste upp, gå i korridoren, för varje varv blir det bättre. Nu blev det inte så men det saknades frisk luft. Jag var utomhus en dag under den 1½ veckan jag var där. De sa också tänk på att du har gjort en mycket stor operation och den reser man sig inte bara upp ifrån. Jag var ju inte i supertrim innan heller…

Jag har som mål att vara ute varje dag. Än så länge har jag haft tur med kvällarna. De är lite kalla med soliga. Idag ska det visst bli molnigt hela dagen och regnigt i kväll. Jag har suttit i solen och njutit. Igår satt jag och tänkte på hur lyckosam jag blivit i livet. Inne var min söte man som älska mig och städade undan middagen, bytte sängkläder och städade allmänt. Ute höll mina små prinsessor på att hoppa från altantrappen och på gräset. De är fulla av liv, så underbart att se. Att jag till slut fick dessa underbara varelser. Lyckan är total!!

Jag äter mer och försöker röra mig mer. Idag gick jag några rundor mellan kök och vardagsrum efter lunchen. Jag skulle haft vägt mig i morse men det glömde jag. Jag gick ner 8 kg på sjukhuset. Jag undrade av doktorn hur mycket det vägde som de tog bort, i tanken på att bli lite mager… han skakade på huvudet och sa att du kommer inte ha sådan matlust efter operationen så det ordnar sig nog. Jag gick ju ner ibland ett kilo per dygn. Innan åt jag 5:2 och nu äter 0:7. Jag äter ju mindre i barnen. Det gäller ju bara att hålla det sen. Thomas sa att jag såg så mycket yngre ut nu…

Nu fantiserar jag mest om när jag ska bli vanlig igen och allt jag vill göra då. Detta är så tröttsamt. Samtidigt kan jag inte forcera. Det är ju bättre att skynda långsamt och att det blir bra. Hade jag varit kvar på sjukhuset hade jag nog blivit sjukare. I natt har jag sovit bättre. Var bara vaken en gång då Elvira vaknade. Jag måste ju gått upp och tömma påsen på natten. Nu blir jag lite orolig, tänk om påsen spricker på natten? Då jag går upp natten är påsen sprängfull, ofta hälften luft. Man fiser ju också i den påsen, de kunde gott komma ut sidan om för då hade jag inte behövt tömma så ofta. Jag har ont kring magen och stomin. Nu har jag blivit duktig på att äta värktabletter men jag tycke inte att de hjälper. Jag vill hålla i påsen hela tiden för det gör ont i magen.

Idag har jag gått 4 varv runt tomten. 3 varv i eftermiddag och sen ett till ikväll. Nu måste jag skärpa mig och gå flera varv om dagen. Jag rör mig för lite men nu har jag börjat äta lite mer i alla fall. Hittade dessutom lakritspipor i skafferiet och nu mumsar jag på dem… Det visade sig på mina prover att jag har låga nivåer av salt. Det kan ju bero på att jag inte saltar och har aldrig saltat. Imorgon ska Thomas få handla salta karameller till mig.

Jag har noll i tålamod. Jag blir arg på barnen hela tiden och för det minsta lilla. Jag orkar inte skrika heller, då använder man tydligen magmusklerna. Det kanske är en av anledningarna till att jag har ont.

Nu är jag hemma J helt underbart. Idag har jag inte varit pigg. Det var inte min sänggranne heller så vi undrade om det var vädret som gjorde det. Det är ju vinter här i Jämtland, eller har varit. Idag var det 13 grader och sol. Jag fick ju byta rum igår, min grannfru åkte hem och det kom in någon nyopererad som behövde enkelrum och jag fick flytta. Nu hade jag ingen utsikt längre men jag fick ju åka hem. Vi pratade med varandra en hel del under det dygnet jag bodde där inne. Min första granne var ju också talför och då var även jag det. Det var ju innan jag blev opererad. Nästa dam var förvirrad och hade hallucinationer, bad hela tiden och ursäkt och jag var så slut jag inte orkade lyssna och svara på henne. Hon fick som tur var åka hem efter några dygn. Därefter kom det en annan tant och hon var trevlig med fick åka hem efter en natt. Sista damen var där i flera dagar vet inte hur länge. Hon var en otroligt gullig tant och henne var jag lite kär i men hon hörde så dåligt så vi kunde bara pratat då jag satt sidan om henne det var synd. När hon åkte hem fick jag flytta in till gubben. Han hade operarat samma som jag men nu hade det spritt sig och hade inte långt kvar… det var lite jobbigt men vi pratade om det. Jag passade på att ställa alla frågor jag hade och det är precis som det är helt okej att prata om sånt då man ligger där inne. Man pratar mycket skit och kräk. Det förhöjde i alla fall lite att få prata med någon om dagarna.

Jag fick åka hem idag äntligen. Fast jag kände min sjukare än någonsin. Jag var helt slut orkade knappt gå i korridoren. Jag har fått med mig en massa stomiprylar, Fragmin sprutor som jag ska ta själv… underlägg och så fick jag ett sjukintyg. Är sjukskriven augusti ut och det känns så otroligt skönt. Denna resa har dragit upp så mycket annat som våra tre barn i himmeln, pappas död och hela Gabriel tiden. Hoppas jag hinner fixa till mig innan dess annars verkar jag ha ett bra stöd på kirurgen. Träffade även kuratorn en sväng idag men idag kände jag min mycket bättre. Fast jag inte åt direkt någon frukost idag heller så visste jag att det skulle bli bättre (vilket det inte blev men det kanske blir bättre imorgon?) dessutom skulle jag ju få åka hem.

Jag hann inte hem förrän jag kräktes men det kan ju varit för att jag åkte bil. Känner mig lite som en bulimiker som handlar men kan inte äta. Thomas har köpt massa gott som vi ska äta imorgon, glass och frukt. Det var underbart då barnen kom hem. Irma och Elvira kom springande till mig. Även Signe kom till slut. Vi kollade lite på film och åt glass i soffan efter middagen. De är så otroligt intresserade av stomin. Irma stod och kollade på bajset och vips så kom det mer… hon blev så snopen och hoppade åt sidan. När jag senare skulle hjälpa henne sa hon, pappa kan hjälpa mig du ska bara bajsa hela tiden…

De var med alla tre då jag tömde stomin, tuffa brudar. Då kräktes jag igen! Jag har inte ätit så mycket idag men det blir kanske bättre imorgon. Efter har jag mått bättre. Signe och jag gick ut en stund i trädgården efter det att Irma och Elvira somnat. Jag gick och tittade på alla träd, buskar, blommor och landet. Satt en stund på trappen och det var så underbart att få andas frisk luft. Efter det har jag ätit lite mer och nu ska jag hoppa i säng.

Fick träffa en kurator idag för jag var ledsen. Hon sa när vi pratat klart att du ska nog försöka skriva något inlägg i din blogg snarast. Mest för att ha kommit igång. Jag känner att den ventilen saknas nu. Men jag orkar inte skriva. Idag fick jag ju ett bakslag igen och så är det hela tiden. Nu har doktorn diskuterat att jag ska ha tillbaka min omezaprol istället för Nexium och se om jag mår bättre av det. Har fått bytt rum och har ingen fin utsikt längre, bara en vikvägg. Delar du rum med en tandlös men trevlig gubbe. Han har opererma som jag med det spred sig. Nu är han döende.

Jag har en lins som fastnat bakom örat som jag inte får ut.

Hade besök av Thomas moster och morbror på väg till stugan. Det var kul och satt uppe länge då. Har ju inga stolar på mitt rum.

Igår kom mina kollegor Marie och Elisabeth och det uppskattade jag verkligen.

Nu verkar magen vara i gång nu ska jag bara komma igång med att äta. Jag kan inte äta...

Godnatt 

Blev väckt i natt vid 4-tiden, de meddelade då att jag skulle åka ner till operation redan kl 07.15 Så jag drack mina näringsdrycker redan då så jag kunde sova vidare. Det går faktiskt att sova trots dålig säng, plast i sängen, ljust och ljudligt. Jag trodde jag inte skulle somna om man det gjorde jag. Nu är jag väckt igen coh nyduschad. Har precis ringt till min lilla familj och har hört deras röster. Det är mest Irma som pratar.

Operationen beräknas ta ca 4 timmar så det blir tidig lunch för Thomas idag. Själv fick jag en alvedon brus till frukost, man får nöja sig med det lilla.

Det är nog värre att stå sidan om, det är som att föda barn. Det är jobbigare för Thomas än för mig. Nu är han lite känsligare men jag tror att det är enklare att vara mitt i det. Jag är mitt i det och vet hur jag känner och tänker. Jag är dessutom optimist, för det mesta och tar det lite med humor och tror att allt kommer att gå bra. Skulle det gå illa så förvinner bara jag och han står kvar med allt.

Min morfar sa då jag var liten att hin själv tar inte hem sina egna i första taget så jag lär bli gammal   

Ligger nu bara och väntar på att få åka iväg. Har snutten med mig, amuletten och Signes halsband har jag på mig. Har bytt till glasögon och slängt linserna. Igår tog jag kort på min fina mjuka mage så jag kan jämför hur de kommer att se ut. Den må vara mjuk och rund men den är hel. För se hur det blir sen...

Ännu ett stort tack för allt stöd. Puss och kram på er   

Då är man här då… i sängen på avdelning 213 rum 17 sängplats 2. Jag delar rum men en medelålders man, jag trodde det var dam- och herravdelning, men tydligen inte. Han är mycket trevlig annars är det många +75 här i gångarna som är förvirrade och inte hittar hem.

Jag fick lite sovmorgon idag men jag hade Signe i sängen och hon hade nattskräck och mardrömmar. Hon sparkades och hade sig så man blev lite störd. Hon håller nog på att knyta an till sin pappa lite mer. I natt då jag hämtade henne skrek hon hela tiden, då jag tog på henne skrek hon ännu värre. Till slut skrek hon: jag vill sova ner och vi gick ner. Hon ville då inte lägga sig i sängen men då Thomas sa att kom och lägg dig kastade hon sig i sängen och kröp upp till honom. Hon har den senaste tiden ofta gått till honom istället för till mig. Hon vet ju att jag kommer att vara borta och hon kommer att få sova i min säng då jag är borta. Hon är ju lite svår på natten då hon har sin natt skräck.

Vi åt frukost och idag fick vi mannagrynsgröt, Thomas har slarvat den sista tiden och vi har inte fått det på hela helgen. Hann inte göra så mycket nytta innan det blev 11-kaffe. Jag får ju inte äta efter klockan 11 så det gäller att fylla på förrådet. Vi fikade på bron och satt och mös lite. Därefter fortsatt jag städandet inne. Farmor kommer ju och det kan inte se helt för jävligt ut. Då de andra åt lunch så sådde jag färdigt i trädgårdslandet. Ville inte hålla de sällskap då jag inte får äta. Så nu är det sått lite över allt. Jag har även satt ut buskarna som Thomas ska plantera ut när jag är borta. Vi hann städa klart ganska bra innan farmor och farfar kom. Dock får de dammsuga själv och lägga in alla kläder i garderoben. Jag har lagt Signes i en hög och Irma och Elviras i en hög. Något ska de ju ha att göra då jag är borta.

Farmor och farfar kom så vi hann ses innan vi skulle åka. De hann även fika ihop och både Irma och Elvira var blyga för dem men inte Signe. Hon tog med sig hela högen till hönorna och gav dem mat. Vädret var otroligt varmt och skönt så lite trist är det att man ska bona in sig på ett sjukhus. Vi åkte iväg hela familjen. Skrev in mig på salen, jag har fått fönsterplats och har en vacker utsikt över Frösön och Storsjön. Barnen stannade här med mig och Thomas åkte och handlade. De tyckte det var kul en liten stund men sen undrade de när pappa kom och ville hem till farmor. Jag fick mysa med dem en stund innan de for. Vi gick lite husesyn och Signe hittade genast lego. Thomas kom och hämtade dem och de åkte hem. Det blev lite känslosamt då vi skulle skiljas.

Sen de åkte har jag druckit 4 liter Laxabon som är laxermedel och nu håller jag på att få i mig 4 näringsdrycker. Det är duktigt av mig som inte dricker till vardags. Det har varit en gullig undersköterska här som har peppat mig. På sista Laxabon kannan skrev hon: Sista påsen J Det var upppiggande!! Jag fick äntligen dricka lite te efter de andra 4 literna men det var inte tillräckligt med varmt vatten så jag får göra mig en kopp till sen efter duschen. Nu ska jag duscha innan sänggående och sen imorgon igen och då ska jag även dricka två näringsdrycker till. De hade tänkt att jag skulle äta lite piller men jag kan ju inte svälja så det går inte. Vet inte hur de ska fixa det… Hon mätte syresättningen i blodet och det är otroligt att jag har höga värden då jag inte har någon lungfunktion. Hon sa att det inte var vanligt att se så höga värden. Det var kul att höra!! Jag hade 37,1 i temp och så blev jag vägd. Nu ska de hålla koll så jag inte samlar på mig vätska. De har ett system här som heter Eras, det har man vid tarmoperationer. De har upptäckt att konvalescensen är mycket kortare om man tvingas upp tidigt. Jag har fått en dagbok där jag ska fylla i varje dag hur mycket jag har ätit, druckit, näringsdryck, kräk, toabesök samt hur mycket jag har varit uppe. Detta tvingar en upp och då äter man bättre, mår bättre och får fortare komma hem!

Jag vet inte om jag ska vara orolig eller inte! När jag väl blir sövd vet jag ju inte vad som händer så dör man då vet man ju inget bättre men det är väl efteråt som det kommer att bli jobbigt. Tänk jag är helt nollställd i huvudet. Jag som brukar ha så många tankar igång hela tiden.

Nu är jag duschad och klar för natten. Det känns liksom overkligt. Det känns som jag inte är inblandad i det hela utan att det är på låtsats. Här ligger jag och pratar strunt med min granne och har det trevligt. Borde inte jag vara helt förtvivlad och skrika ut min vrede?? Hur kan jag vara så lugn? Känner jag på mig att det kommer att gå bra? eller förtränger jag allt? Tänk om jag inte vaknar mer? Jag har tagit med snutten som Gabriel fick av sin mormor innan han föddes. Den har jag ju sparat och använt mig av vid svårigheter. Signe har haft den i omgångar och nu sist har Irma sovit med den istället för sin egen så hon var inte helt nöjd över att jag tog den idag. Hon hade förresten undrat vart jag tagit vägen i bilen hem!! Jag fick även en amulett av grannfrun och så har jag ett halsband som Signe gjort till mig.

Har fått en kopp te av nattskötaren och lite Alvedon. Nu hoppas jag att jag sover gott för de väcker mig snart igen. Jag ska hinna duscha och dricka näringsdrycker igen innan operationen som är klockan 8, eller de kör ner mig då. Men jag ska ju sova så mycket ändå imorgon så det gör ju inget om jag är lite vaken nu.

Min käre man kommer att lägga ut på FB hur jag mår imorgon så ni som vill får veta. Vill ni höra av er går det bra, jag har både dator och telefon med mig. Svara jag inte så ring igen och vill ni komma och hälsa på är det besökstid mellan 11-19. Imorgon är jag nog inte så pigg men sen tvingas jag upp ur sängen varje dag flera gånger om dagen. Jag är så tacksam över alla hejarrop på FB, mail och sms. det känns helt otroligt häftigt att ha en sådan kör nu när jag ska iväg på mitt livs nya resa. Den blir inte allas lika tung med alla mina vänner i ryggen. Så tack ännu en gång. Puss och kram på er alla.

Nu önskar jag mig själv god natt och lycka till imorgon.