Idag blev äntligen garderoben på loftet på garaget klar. Det är längesen vi började på den och nu så äntligen. Dörren och listerna kom upp innan lunch och efter utflykten städade Thomas och Signe upp där uppe. Så imorgon ska vi fylla den…

Det är ju skitväder här nu. Det har ju varit varmare här än i Skåne och all snö, nästan har farit. Vi hade tydligen varmare till nyår är vad det var i midsommar, då var det kallt! 7 plusgrader kring nyår det är inte väntat. Det hade dessutom varit -25 grader två dagar tidigare. Men nu är det is och då gäller det att utnyttja det. Det låg på nollan igår och även idag. Så det går bra att åka skridskor. Det är nog 10-15 cm tjock is i viken och det är bottenfruset på flera ställen.

Vi kom igång sent och varit inte framme förrän halv två. Så det blev först till att grilla korv och banan. Irma var gnällig och Signe satt bara och ville ut och åka skridskor. Hon for ut och åkte med Nils långt innan vi kom ut. Man satt och hoppades att de inte skulle trilla i… till slut var det dags för Irma och Elvira att få åka. Varken jag eller Thomas tog på oss skridskor. De åker och lutar sig bakåt och far bakåt ner i isen. Försökte ha en pinne men det hjälpte inte. Irma sa, pappa får komma och bära mig… nej, du! Nu åker vi. Till slut fick jag dem att få balans och tog ett kort då de stod stilla på isen. De var nöjda. De åkte långt men det är vi som mer eller mindre drar dem. Men så länge de håller sig på benen så är man nöjd.

Igår var vi med den andra tvillingsfamiljen på Djungelhuset. Deras barn for upp och lekte hela tiden förutom en liten stund då de fikade. Signe for också iväg direkt och klarade sig själv. Hon ville helst inte att vi skulle vara med henne utan ville utforska allt själv. Irma och Elvira var vett skrämda och stod bara och höll oss i benen. Till slut tog både jag och Thomas oss upp med alla tre barnen. Vi tvingade de att gå in i alla gångar fast de inte ville. Då de kom ut halv skrämda sa jag till dem att de var så modiga. Men till slut så fixade de det själva. De sprang upp och åkte ner för rutschkanan och var så nöjda så Elvira ville dit idag igen. Så de har fått mycket självförtroende boost dessa dagar.

På kvällen blev det köttfärssås och spagetti och fredagsmys. Ja, jag vet att det är lördag men vi glömde bort det igår och många andra fredagar också för den delen. Barnen var så nöjda över att vi satt hela familjen och kollade på Saltkråkan och åt popcorn.

Nu har alla barnen fått cd-spelare så de lyssnar på sagor då de ska sova. Först läser vi och sen hör de själva. Nu har Irma fått för sig att vi ska sjunga så mycket. Vi har böcker där de vanliga barnvisorna är och vi har nog 15 olika böcker och sånger och hon vill helst sjunga alla… men det är ju bra för dem att få sjunga så vi sjunger ganska mycket.

Jaha, då var det redan 2015! Hur gick det till? Hur var då 2014?

Det började illa med att det inte blev vinter… första snön kom efter jullovet och barnens snowracer och skidor som tomten kom med fick vänta på sig. Det visade sig sen att det inte blev mycket till vinter här hos oss åtminstone. Det blev ingen isväg och då Signe fyllde år, 28 februari var det nästan snöfritt!!

Mormor och morfar var på besök helgen innan och då hann vi med två skoterturer innan vi packade in den för säsongen. Jag hade köpt mig en ny som jag inte hann köra med. Tror jag var ute på fem turer med den hela förra vintern!! Thomas hade tur att ha VAB med friska barn som kräkts lite och de var ute på lite utflykter och fick några turer till. Vi hade tagit ner ena skotern från stugan då vi skulle få lite skånegäster under vinter men de användes inte. Farmor och farfar kom då Signe fyllde år men då gick det bara att köra på isen men det gick inte att komma dit! Första helgen i mars kom Helena och Anders och då var snön borta…

Vi hade dock bättre tur med vädret i stugan och där var vi ute och åkte mycket skoter och skidor. På min födelsedag åkte vi slalom i Borgafjäll och då var det varmt och soligt. Det var en meter snö på fjället. Så sportlov och påsklov hade vi vinter på!!

Helgen då Signe fyllde år var jag dålig i magen och upptäckte blod i avföringen. Blev riktigt rädd och ringde doktorn. Fick komma in men de hittade inget. Fick en återbesökstid till stafettläkaren jag var hos. Han hittade fortfarande inget men tyckte jag var för ung för att inte skickas vidare. Fick en tid till en skiktröntgen av tjocktarmen. Hittade något och det blev fler undersökningar.

Vi åkte till Skåne på släktträff. Skulle varit borta i två veckor med husvagn men det blev några dagar på hotell. Vi hade köpt en ny husvagn för att den gamla för var lite och opraktiskt för oss. Det blev några oroliga dagar men vi hann med att åka på Astrid Lindgrens värld och att bo på pensionat med hela min familj innan vi åkte hem igen.

Det visade sig att jag hade en elakartad cancer i ändtarmen!!! Livet vändes helt upp och ner! Det blev operation två veckor efter beskedet. Jag blev så dålig… hela den sommaren som var den varmaste i mannaminnet låg jag! Jag har aldrig kräks så mycket förut!! Mamma och Thomas kom upp och hjälpte oss, farmor och farfar var här då jag låg på sjukhuset i 1½ vecka. Lite senare på sommaren kom både Anna, Ann-Catrin och Helena med familjer vid olika tillfällen. Vi försökte hitta på saker men jag orkade inte mycket. Vi var ute med husvagnen en del och den är vi mycket nöjda med.

Operationen blev lyckad och jag läktes ihop bra och fick stomi. Efter ca 2 månader började den fungera bra och nu märker jag inte mycket av den. Jag känner inte att jag fångar dagen mer nu än innan för det gjorde jag redan då. Började jobba 25 % i slutet av oktober. Jag har mått mycket dåligt psykiskt och varit en elak mamma och fru. Nu börjar det bättra på sig.

Sommaren var varm men det blev inte mycket gjort då jag var sjuk. Barnen fick dock en lekställning gjord till sig av Thomas. Jag fick en ny rabatt men det blev inte några nya träd. Vinden på garaget fick golv och väggar under året. Snart är även en stor råttsäker garderob klar där uppe.  Vedspisen i köket som vi köpte 2008 installerades äntligen under hösten.

Under hösten hände inte så mycket mer än att jag och Linda åkte till Stockholm för en tjej helg.

Thomas blev utköpt på sitt jobb i samband med en omorganisation. Helt oväntat och ologiskt. Så nu blir det väl en del byggande innan han förhoppningsvis hittar sig ett bättre jobb. Kanske utan så många resor. Min käre man har lagt om kosten och blivit en smalare och piggare man.

Barnen har växt och blivit både 4 och 3 år. Signe har lärt sig åka skridskor och cyklat. Irma och Elvira har slutat med blöja, välling och napp under hösten. Så nu har vi stora tjejer. De är det sötaste och underbaraste som finns. De ger oss både gråa hår (skojar, jag har ännu inga gråa hår…) och otroliga glädjestunder.

Det var et t axplock ur 2014. Vad bjuder då 2015 på?

När vi pratade om det idag sa Elvira. Det är ett nytt år nu! klok ungen.  Jag undrade vad vi skulle ha för mål under året. Då ville Elvira lära sig åka skridskor! Signe ska gå i skidskola och lär sig förhoppningsvis att åka slalom. Irma vill naturligtvis också lära sig att åka skridskor och till hösten åker kanske alla tjejerna cykel.

Jag vill komma igång att röra på mig. En gång i veckan är mitt mål. jag känner att jag inte är i tillräckligt bra form för att motivera mig till träning och viktnedgång men jag ska göra ett tappert försök.

Det blir en ny operation under våren förhoppningsvis efter påsk. Den hoppa jag går bättre och jag inte blir lika sjuk.

Jag hoppas vi får en riktig vinter innan dess och att även sommaren i år blir varm och skön då jag missade den ifjol.

Jag hoppas Thomas får ett bättre jobb och att jag under hösten kommer att komma upp i full tid.

Nu jobbar jag 25 % och det räcker. Är man helt frisk år det svårt att förstå att det kan vara så jobbigt. Jag är helt slut. Hela veckans timmar går åt att planera mina tio timmar på jobbet. Jag jobbar tre dagar i veckan för jag måste ha vila mellan jobben. Barnen är på dagis även på fredagar nu men jag hämtar dem tidigt.

Jag blir lätt stressad och om det händer något på dagarna då jag är ledig blir jag stressad. Denna vecka fick jag köra barnen till dagis en morgon och då tappade jag min sovmorgon och skulle dessutom jobba på eftermiddagen. Dagen efter var Thomas hemma för vi skulle bygga på garderoben på vinden i garaget på min hellediga dag. Igår hade vi styrelsemöte på dagis på förmiddagen. Men nu äntligen har jag min lediga förmiddag. Även imorgon är jag ledig fram till två då jag ska hämta mina söta flickor.

Jag sov i friggeboden i tisdags. Jag var först på kafferep och sen sov jag i friggeboden. Igår då jag la Elvira sa hon, jag vill att mamma ska sova inne. Gullunge J jo, sa jag. I natt ska jag sova inne och hon sov för ovanlighetens skull i sin egen säng.

Förra helgen sov vi på hotell. Denna helg ska vi sova i husvagn. Vi har inga vinterdäck så vi får sova på uppfarten här hemma. Barnen nöjer sig med det. Så då vi kommer hem imorgon fikar vi där innan pappa kommer hem. Vi lagar mat inne i huset men äter i husvagnen.

Jag får energi ibland och innan var jag ju ute och gick varje dag. Sen började jag jobba och blev helt slut igen. Så nu är det länge sen jag promenerade. Nästa vecka ska jag kanske ta tag i det igen… vädret inbjuder ju inte heller direkt. En dag förra veckan hade jag mycket energi och rensade ut i klädkammaren. Det finns saker där som bara står där men inte används. Har tagit bort lite barnböcker som vi inte läser längre och nu är kokböckerna tillbaka i bokhyllan i vardagsrummet. Pärmar med papper… det är vi dåliga på. Vi sätter inte in papperna, de ligger på hög och så har vi tomma pärmar. När energin sen tar slut så blir resterna liggande på golvet… det är jobbigt.
Vissa dagar har jag inte någon energi alls, som idag. Nu sitter jag bara här och kollar tv och vet att jag skulle kunna göra så mycket som helst. Men orkar inte…

Igår ringde en doktor från kirurgen. Jag skulle ju på återbesök i början av december men då kommer mamma och jag tyckte det var en dålig idé. Jag har ju ändå beslutat att jag inte ska ta bort stomin förrän efter påsk så jag behöver inte träffa doktorn nu just. Ska få en ny tid i januari. Men min sjukskrivning tog slut i söndags och det var planerat att jag skulle gå upp till 50 %. Nu visar det sig att jag inte orkar det. Jag hade tänkt att jag kanske skulle jobba 25 % i en eller två veckor till men kände samtidigt att det är lite kort tid. Nu ringde en underbar doktor idag. Vi har tydligen träffats men jag minns inte det. Han pratade om att jag haft en livskris och att det är helt normalt att inte orka. Dessutom har jag tre små barn som tar energi. Vi pratade också om att jag var så dålig efter förra operationen. Han sa då att ångest kan visa sig i kräkningar. Det blir en ond cirkel. Så kände jag också om jag tänker efter. Då man kräks mår man så dåligt och känner ett misslyckade. Han tyckte att jag skulle jobba 25 % till sista januari så jag hinner träffa doktorn och prata om framtiden. Det kändes så skönt. Man blir ju stressad av att inte veta hur det ska bli. Nu känns det bra att jag kan fira jul och vara julledig i lugn och ro. Jag fick sånt förtroende för denna doktor. Det ska bli spännande att se vem det var.

Det fungerar bra då jag är på jobbet och det känns skönt att vara tillbaka. Visserligen räcker det med 25 % för att jag ska orka men jag har bra arbetsuppgifter och det fungerar bra med personalen. Så helt sjukskriven vill jag inte vara. Nu ska jag fixa lite innan jag ska åka iväg på jobbet. Thomas fick akut åka till Stockholm idag så jag får hämta barnen. Annars jobbar jag till fyra och slipper lite av matlagningen så Thomas är hemma.

Det är skönt att komma tillbaka och börja jobba. Det kändes som jag inte varit borta. Däremot blir jag så trött. Jag trodde inte jag skulle bli så trött. Den elaka mamma är tillbaka och min ork är som bortblåst. Jag hade slutat sova så mycket på dagarna men det gör jag nu igen. Idag sov jag till klockan 10 och det var svårt att komma igång. I onsdags hade jag så mycket energi så jag städade klädskrubben och tvättade, la in tvätt och kunde gjort hur mycket som helst om jag inte skulle jobbat. Hade då även planer på torsdagen men då var jag slut. Då jag kom hem i onsdags var jag helt slut. Thomas kom hem sent så jag hade barnen själv den kvällen. Det gäller att hushålla med energi så jag har till barnen. Jag vill inte bli så arg och ledsen så mina barn gråter fler gånger. Det var det värsta som hänt i mitt liv, att göra dem ledsna.

Jag ringde till kuratorn och fick prata lite med henne nu i veckan. För er som undrar så har jag kontakt med en kurator varannan vecka och jag har själv bestämt intervall. Ofta är jag pigg och glad då hon ringer men nu ringde jag. Jag kan ju ringa när jag vill. jag vill ju även att jag och Thomas ska gå dit tillsammans nu en gång. Jag försökte ju även få tag på kirurgen. Jag orkar inte börja jobba 50 % nästa vecka. Jag har ju inte fått något läkarintyg för det men det är vanligt att man jobbar 25 % och sen går upp till 50 efter två veckor. Nu orkar jag inte det. Jag vill jobba men just nu räcker 25 %. Så jag hoppas jag blir sjukskriven två veckor till på 25 %. Sen får man se hur det känns då.

Jag börjar glömma igen, det hade faktiskt blivit bättre. Nu känner jag hela tiden att det är något jag missat. Är ofta på fel vecka, en vecka före verkligheten. Jag märker inte då saker blir bättre bara då det blir sämre. Nu känns det som att jag samtidigt som jag gått fram ett steg med att börja jobba har jag även gått ett steg tillbaka. När jag pratar om detta på jobbet förstår alla att det tar tid. Jag undrar om det är för att det är vårdfolk. Det känns så skönt att andra kan förstå, och då pratar jag även om de som inte gått igenom detta.

Jag är orolig över att det ska komma tillbaka.  Fast doktorn har sagt att jag har en mycket god prognos så tänker jag att jag kan ju vara de felande procenten. Nu tycker jag fortfarande att vi har fått mer än nog med sjukdomar och elände. Jag och barnen var och tände ljus på minneslunden i tisdags. Vi hann ju inte i helgen då vi var på sjukhuset så länge. Jag glömde tändstickorna så jag sa att vi får åka dit imorgon. Det gillade inte Signe, kör hem och hämta tändstickorna. Så det gjorde jag.  Vi hoppade av bilen och barnen tyckte det var fint på minneslunden och så är där en liten damm som intresserar. Vi tände ljuset och så pratade vi om alla död som vi tände ljuset för. Vi har prata mycket nu den sista tiden om alla barn som är i himmeln och att deras riktiga morfar är i himmeln. Nu berättade jag även om min lillebror. Det är faktiskt för många döda unga människor i min himmel. Signe kallar både Gabriel och hennes tvillingbror Valdemar för hennes småbrödrar. Det är väl för hon har ju sett bild på Gabriel och han är ju bara en liten bebis. Så fast de båda är födda före henne tycker hon att det är lillebror. Våra barn pratar mycket om döden men de har inte koll på vad det är. Det är ingen levande människa som de känt som har dött. Alla har dött då innan de föddes eller då de var små. De ser även på Madicken och hon hoppar ner från ett tak och Lisabet tror att Madicken är död. De leker ju ofta Madicken är död.

I natt ska vi bo på hotell i stan. Vi ska även på Jamtli på Jamtlinatta. Det är lite spöktema. Vi har varit på det varje år sen Signe föddes. Jag vill bort, jag skulle helst velat åka iväg till värmen en vecka eller två. Bara göra ingenting. Så ikväll ska vi varken laga mat eller diska och inte heller imorgon bitti. Kanske ska även jag och barnen hitta på något imorgon. Gå på stan eller något. Vi får se hur mycket jag orkar. Jag tänker i alla fall njuta av att bo borta!!

Dödsångest…

Sitter på akuten med Signe som inte är pigg. Jag har haft en mycket dålig dag idag och arga mamman har varit framme flera gånger. Signe satt vid köksbordet och grät då jag kom ut efter att jag också gråtit. Trodde hon var ledsen på mig men hon längtade efter pappa. Nu i efterhand sa hon att hon börjat få ont i benet redan då.

På fredagen satt jag på akuten med henne och hon sover, är inte kontaktbar emellanåt. Säkert bara för hon sover så djupt men så orolig jag är. Jag tror mina barn ska dö lite då och då. Nu fick Signe åka med mig fram då vi åkte tillbaka till sjukhuset för jag ville se henne. Den andra svängen då hon satt bra gick det bra så länge hon skrek men då hon tystnade trodde jag hon dog. Jag blir så orolig. Räcker det inte att jag har egen dödsångest, jag skulle inte klara av att förlora någon mer nu. Jag går redan på branten då det gäller min ork.

Då jag upptäckte att hon hade ont ringde jag 1177. Jag tänkte att hon kanske fick en propp. De tyckte vi skulle åka in på akuten så det gjorde vi. Jag tänkte att hon ville ha pappa med sig då jag varit så arg men det ville hon inte.  Det kändes ändå bra J  Vi fick en tid kl. 19.50 och nu var klockan 16.00 Så vi åkte hem igen men då vi var på väg hem började hon skrika, hon skrek hela vägen efter det och sen då vi var hemma så jag packade lite fika och dator och åkte in igen. Jag sitter hellre på akuten om det händer något än är hemma. Då vi kom in igen hade hon tystnat. Jag fick bära henne hela tiden då hon hade så ont. Hon kunde inte stå på benet ens. Vi satt i barn rummet och Signe somnade med jämna mellanrum. Hon hade även feber.

Vi fick komma in en timme tidigare och det uppskattade jag. Då tog de tempen och kollade syresättningen. Fick gå ut i väntrummet igen i väntan på doktorn. Då visade sig att det kom in trafikolyckor och andra trauman så de kom ut och sa att det skulle bli timmars förseningar.  Nästa gång vi kom in var 23.15 Satt i ett gipsrum i 45 minuter innan äntligen doktorn kom. Hon undersökte och funderade på att det var höftsnuva. Hon skulle diskutera med en annan doktor. Jag hade läst på lite om höftsnuva och det passade in på hennes symtom. Till slut bestämde hon sig för att det kanske var det. Nu var det för sent för röntgen så vi fick komma tillbaka nästa dag vid 10 tiden. Hon fick en halv naproxen att ta då vi kom hem och en halv till nästa morgon. Vi var hemma 01.15

Vi hade beställt pizza från Hara gård. De har pizzabak en gång per termin. De bakar då i vedeldad ugn, och gör egna surdegspizzor. Övrig familj åt av pizzan men det var mycket kvar. Det tänkte vi ta som lördagsmiddag… så blev det inte. Signe och jag fick skjuts av resten av familjen till sjukhuset på lördagen. Jag tänkte att vi röntgas väl och sen kommer vi hem till lunch. Thomas och småtjejerna skulle göra lite ärenden så då tänkte jag att de kunde ta med oss hem. Så blev det inte…

Nu började allt om igen. En ny doktor om kollade, som skulle kolla med en annan doktor. Det som de hade sagt kvällen innan verkade vara glömt. Doktor nr två ville att en barndoktor skulle kolla på henne. Alla gjorde samma undersökning och hade samma förslag. Till slut sa barnläkaren att detta kunde akuten sköta själv. De skulle göra ultraljud på leden och hittade de inget där skulle de göra en vanlig röntgen. Men det tar tid… vi fick åka upp och handla lite lunch. Det blev macka och kaka. Vi sprang upp och ner för att inte missa doktorn. Vi hade en vagn så jag slapp bära henne.

Vid tretiden sa Signe: nu vill jag hem, jag har inte ont längre. Så jag meddelade att vi nog inte skulle stanna så länge. De ville att vi åkte på röntgen så vi gjorde det. Nu visade sig att det inte fann någon ledvätska i leden och vi fick åka upp till rummet igen. Vi hade barnrummet. Där fanns leksaker, spel och pussel. Vi la alla pussel och spelade spelen, vi läste också ett gäng sagor. Där fick vi vänta igen fast vi visste resultatet av röntgen. Då sa jag till igen att vi ville hem så då fick vi åka på nästa röntgen. Då vi kom upp fick vi vänta en liten stund, de kom sen och att bilderna inte var bra. Så snörde mitt hjärta ihop sig, så var det även i mitt fall. Då hittade de cancer. Så jag körde ner med mitt älskade barn med hjärtat i halsgropen. Nu visade sig att de ville ha en bild i en annan vinkel. De hittade inget nu heller.

Till slut fick vi åka hem. Vi skulle på återbesök på tisdagen på akuten. Jag sa att då har inte jag tid att sitta här hela dagen. Jag ska hämta barnen vid färjan. Nä, då behöver ni kanske bara vänta en timme eller två. På lördagen hade hon ju ingen feber. Ändå var vi på akuten 9+8 timmar. Mer än halva helgen hade gått… på tisdagen ville inte Signe åka till sjukhuset så det struntade vi i. Min dödsångest har gått över för denna gång. Det kändes bra att inte åka på återbesök, jag hade tänkt meddela att vi inte kom men glömde det och ingen har sökt oss.

Vi hann med en del ändå under helgen. Vi fixade hyllor i hallen istället för byrån. Den står nu i vårt sovrum med barnens kläder i. Alla tre barnen har fått var sitt eget rum. Signe har flyttat ner i barnrummet, det var inte lätt att få ner hennes säng men det gick. Irma sover kvar i deras rum och Elvira flyttade in i Signes rum. Alla leksaker står mitt i vardagsrummet. Nu ska vi rensa innan det kommer in på rummen.

Jag vet inte om det går så bra för mig egentligen? Det går så bra på jobbet men inte hemma. Elaka mamman är här hela tiden.

Jag tänker onda tankar hela tiden. Jag är så misstänkt när det gäller att all cancern är borta. Jag blir mer och mer säker på att den kommer tillbaka. Jag vet att det finns sådana som jag som blir opererad och sen är det bra men jag vet också många som blir sjuka igen. Varför skulle jag klara mig? Jag känner mig rädd, mycket räddare nu än vad jag var då jag blev sjuk. Jag vill inte vara sjuk. Ibland undrar jag om jag vill vara sjuk? Känner att jag tänker efter så mycket. Sen tänker jag att nä, jag vill inte vara sjuk, men tankarna kommer utan att jag vill. Jag känner mig själv så pass bra nu efter alla trauman jag gått igenom.

Mitt filter är ju tydligen sönder. Allt går in i skallen och jag kan inte sortera det. Jag känner att jag och Thomas är på olika planeter ibland. Han förstår inte alls hur jag känner. Vi tänker helt olika och det kan ju bero på att det inte är han som är sjuk? Det kunde också vara så att han var likadan även om det var han som var sjuk. Då vi förlorade Gabriel var det också så här, att vi tänker olika. Då fick vi hjälp av kuratorn. Jag vet inte ännu om vi behöver det denna gång eller vi kan fixa det själv. I lördags kväll stängde vi tv och åt lite gott, ost och kex och pratade. Det är inte lätt att få tid till samtal med tre små barn. Vi är ju helt slut på kvällarna då barnen väl somnar. Vi har dessutom olika dygnsrytm. Jag är piggare på kvällarna och då vill Thomas sova, på morgonen då Thomas är pigg är jag helt borta. Det är svårt att hitta tid.

När mamma kommer i december ska jag och Thomas bo på hotell, äta gott ute på restaurang och bara få tid för varandra. Det behöver vi. Det skulle vi göra oftare men vi har dessvärre inte så många som kan ta våra barn. Vi ska även försöka bygga lite i garaget tillsammans nu i november. Thomas ska ta ledigt och vi bygger garderoben där. Vi är ju bra på att prata med varandra. Vi kan bli ledsna på varandra då vi har pratat men det är ju det bästa. Att man vågar prata om allt och även om det som är jobbigt. Det är vår räddning och har alltid varit. Vi har gått igenom så mycket skit men alltid pratat med varandra. Nu finns inte den tiden längre. Då vi förlorade Gabriel var det bara vi och vi kunde prata hela tiden. Nu är vi tre till som vill ta plats och som ska få ta plats.

I fredags var det meningen att jag skulle vara hemma själv hela förmiddagen och samla kraft. Då barnen kom hem på torsdagen hade Elvira feber, Irma hade varit låg hela dagen på dagis och Signe gnällde. Så vi bestämde att de skulle vara hemma på fredagen. Ett dåligt beslut… jag hade jobbat min första vecka. Trots att jag bara jobbar 25 % är det mycket då man inte jobbat på ett halvår. På jobbet fungerar det men jag är slut då jag kommer hem. Det blev lite fel i min planering. Jag jobbade på tisdagen och var sen själv med barnen från halv två till nästa dag. Jag var helt slut efter jobbet men fick ingen tid för återhämtning. På fredagen exploderade jag. Barnen var ettriga. De for fram och tillbaka, bråkade, förstörde saker och höll på. Ingen ville äta mat och sitta still och jag orkade inte utan bara exploderade. Jag blev arg på allt… skrek och blev ledsen. Sa en massa saker som visserligen var sant men som jag kanske skulle sagt i lugn och ro. Elvira var som en papegoja och sa allt jag sagt efteråt så jag vet vad jag sa. Jag stängde dörren med en smäll och la mig på sängen och grät. Irma och Elvira lekte på som vanligt och jag bara ville krypa under täcket och inte komma upp mer den dagen. Efter en stund gick jag ut och då sitter Signe vid matbordet och gråter. Hon ville inte äta och längtade efter pappa.

Då spricker ju hjärtat. Det är ju inte meningen att mina barn ska komma i kläm då jag mår dåligt. Jag försökte krama henne men hon bara skrek efter pappa. Fick in henne till sängen och hon la sig på golvet på madrassen. Jag försökte krama henne. då grät jag ännu mer… varför? Varför ska det vara så här?

Nu har jag börjat jobba och det känns bra. Det var ju med nervösa steg jag klev in förra veckan men nu känns det som att jag inte varit borta så länge. Personalen är glad över att se mg igen och vissa har frågat lite men de flesta frågar bara om jag mår bra.

Hur svarar man egentligen på det? Bra J  Det är ett mycket förenklat svar. För så enkelt är det inte. Hur jag mår beror på vart jag är? Vad jag har haft för mig? Vad jag har gjort tidigare?

Är jag tillsammans med vänner eller andra människor mår jag som bäst eller visar mitt bästa jag åtminstone. På jobbet är jag nog precis som vanligt. Jag pratar öppet om min stomi och frågar någon så svarar jag. Det är lite nya ansikten på jobbet och till dem har jag inte sagt något. De vet kanske redan. Det känns konstigt att presentera sig: Jag heter Carina och jag har cancer. Än så länge har jag inte behövt tömma stomin på jobbet och kommer inte att kännas bra. Lukten håller i sig länge och luktar sött på något vis men inte gott! Jag har fått en spray att använda men lukten tränger sig igenom ändå.

Jag har fått en uppgift som jag ska göra nu under min sjukskrivning. Det är inte alltid så lätt då data systemen inte är på min sida. Det är inte så lätt att komma i kontakt med de man behöver hjälp av. Nu kommer jag in i alla system. Hade nästan 600 olästa e-postmeddelanden. De flesta kan jag bara kasta men de sista måste jag gå igenom för det finns bland en chefsdag som är obligatorisk som jag ska gå på. Hade tänkt ha semester då men mamma är här då så får de ta barnen.

Det systemet jag ska jobba specifikt med nu har jag en för gammal version av och kan inte använda det. Får hoppas personalen har en rätt version. Första dagen var jag bara där… pratade med personalen och min kollega. Tiden gick fort och det kändes bra. Då jag kom hem var jag helt slut. Jag satte mig med en kopp te i soffan och var mycket nära att somna. Gick istället ut och gick i 40 minuter. Det gjorde gott.

Igår åkte Thomas till Bollnäs men tog barnen till dagis. Jag har varit van vid att somna om då de har åkt. Nu två morgnar i rad har jag fått vara uppe. Jag har åkt till jobbet halv nio. Måste göra lite på morgonen för att inte somna… det blir mest tvätt jobb. Igår var jag in på stan för att handla tyg till häxorna till på torsdag. Hämtade sen barnen redan halv två då Tobbe var tvungen att åka över då. Så slapp jag åka och hämta själv. Detta var kanske inte så klokt. Jag som var så trött hade barnen själva hela eftermiddagen, kvällen och i natt. Elaka mamma kom fram igår igen… jag är så trött på henne. Vi bakade lite kakor men jag känner att de inte får hjälpa till. Jag orkar inte det och det gör mig ledsen. Jag hoppas de får baka med mormor då hon kommer. Vi åt middag tidigt så det blev en lång väntan på Bolibompa. Det är som en räddning i nöden. De var sjövilda (nu vet jag att våra barn inte är så vilda men för att vara dem så var de vilda). Så när Bolibompa väl började blev jag så glad. Jag satte mig där med mina barn och mös med dem innan jag tog tag i disken.

Det gick bra att få dem i säng till slut då de sprungit färdigt. Vi läste massa sagor. Det är en av mina starkare sidor, att läsa böcker. Mina barn kommer att bli kloka så mycket sagor vi läser för dem. Men det gulligast av allt igår var då jag kom upp satt Signe och läste Guldlock för Irma och Elvira. Det är kärlek!! Jag blev så glad och satte mig sidan om och lyssnade jag med. Hon ville sen läsa fler böcker men det fick räcka för jag ville ha dem i säng. De somnade bra och jag satte mig och kollade tv.

På kvällen hade jag ont och det var även så på förmiddagen idag. Det är inte så ofta som jag har ont nu för tiden. Däremot har jag problem med höga flöden i stomin på nätterna. Dessutom är det ofta löst, jag har medicin för det men ska ta det 30 minuter innan jag äter. Jag fixar inte det… jag kommer ju på då jag ska äta att jag borde haft ätit piller. Tömmer ofta påsen innan maten och det är då jag upptäcker det.  Det är lite jobbigt. Jag undrar ibland hur det kommer sig att jag vaknar av att påsen är full. För det gör jag oavsett vilken tid på natten det är. Den har ju ibland blivit full redan tidigt på natten. Den blir ju full även på dagen ibland då jag glömmer att tömma. Är inte alltid så klok att jag tömmer innan jag åker iväg…

Elvira vaknade redan vid tolv och fick sova hos mig. Det gick även bra i morse fast jag var själv men jag blir så lätt arg. Undra just när det ska avta?! Då jag hade lämnat barnen gick jag och la mig och sov till tio. Det var skönt. Det behövde jag. Sen tog det tid att komma igång igen… jag tog det lugnt och sen gick jag ut en sväng. Jag tänkte gå den långa rundan men nu blev det lite kortare men ändå 35 minuter. Det känns bra. Idag gjorde jag lite intervaller, gick fort och långsamt mellan snöpinnar. Jag provar lite olika strategier. Ibland springer jag en liten bit där det är nedför. Jag funderade lite idag över hur jag ska komma igång med träning. Om jag ska göra en halvtimme varje dag, det blir 3,5 timmar i veckan. Det kommer jag inte att lyckas med. För det finns dagar då jag inte har en chans som igår då jag jobbade och sen kom barnen och Thomas inte var hemma. Men klarar jag 2 timmar är det bra. Funderade också på att jag och barnen ska ha lite jympa här hemma. Hörde på radion en dag att det är viktigt för barn att veta att föräldrar rör på sig. Att det är ett naturligt inslag i vardagen, det gör att de också troligen kommer att röra på sig i framtiden. Det är svårt att ut och promenera med dem för de går inte så fort.

Idag har jag sytt häxkläder till barnen. De har fått var sin cape och en kjol. Har plockat fram svarta kläder till dem, imorgon är det Halloween disco på dagis. Det kommer inte nog inte så många barn men det gör inget för mina barn. Signe som aldrig har velat klä ut sig är på hugget i år. Nu ville hon även ha låtsaständer. Det kan jag inte fixa i år men det är ju kul att hon vill gå in för det. Elvira vill ha som Signe men Irma vill inget… hon hade tandvärk idag. Hon grät hela tiden och hade så ont. Fick ge henne Alvedon och sen somnade hon kvar över fem. hon har sovit sen dess… fick på sig pyjamas och somnade om direkt.

Lagade lasagne idag och Signe var glad för det tycker jag om. Då hon väl smakade så sa hon att den inte smakar så bra som dagis…

Då var denna helg över. Visserligen visade sig solen äntligen efter att ha varit borta i flera veckor men då började det blåsa istället. Det blåser riktigt mycket ute nu ikväll. Idag har Thomas med hjälp av Signe tagit in det mesta utomhus. Kanske inte alla småsaker men möbler och grill är inne och en del leksaker. Jag kokte sylt på förmiddagen, det blev både drottningsylt och hjortronsylt. Vi behöver få mer luft i frysarna. På eftermiddagen åkte Thomas iväg med tjejerna på snöskoternsdag. De var iväg på två affärer och kollade skotrar. Han fråga om de ville ha en barnskoter. Signe sa nej men Elvira skrek JA!! Han skulle så gärna önska att de hade fått en sådan. Jag hade dessutom föreslagit att de skulle åka och fika efteråt och ha lite pappatid. Så det gjorde de och de var så nöjda. Signe har dessutom lärt sig cykla idag. Hon kan inte ta sig upp och av cykeln men då hon sitter på den går det bra. Vi har en cykel med en pinne bak som man kan hålla i. Hon vill bara att pappa går med henne, jag är inte alls betrodd. Idag sa hon: nu tycker jag bättre om pappa!

Under tiden de var bortta röjde jag undan i tvättstugan, igen… Det rummet suger till sig prylar, man slänger in mycket där då man kommer in. Allt som inte har någon plast hamnar där. Nu är det skinande rent igen! Även inne i skåpen. Har ju tagit bort skötbord och mycket annat som tillhör babyåldern. Nu har vi mössor, vantar och andra kläder där istället. Nu längtar jag bara tills vi tar bort byrån i hallen sätter upp hyllor. Så det blir bra där, eller i alla fall bättre. Vi skulle behöva bygga ut hallen.

Jag och tjejerna har skaffat oss en ny tradition. Jag tycker ju som jag tidigare berättat att Thomas bygger jämt. Håller vi oss borta kan han bygga i fred och jag behöver inte reta upp mig. Så nu åker jag och tjejerna och fikar någonstans varje helg. En win win situation. Igår åkte vi och beställde kakel till värmeskölden till köksspisen. Nu är ju den på plats men det finns lite grejer som ska fixas bland annat kaklen. Den kommer om 1½ vecka. Hoppas det blir bra. Vi fikade på Edenbos och jag tror flickorna tycker det är lika mysigt som jag. Vi handlade på vägen hem och våra barn var lite speedade.

På fredagen var vi på AW hos grannarna. De hade bjudit in kafferepsgänget kan man säga. Vi var nästan 20 vuxna och 10 barn och de var mycket trevligt. Vi skulle vara där klockan sex och jag tänkte att vi kasnke kan stanna en timme eller så men vi gick hem halv tio. Då höll Irma på att somna i soffan men Elvira ville inte hem. Det var en kul kväll men det var väl därför som de var så speedade dagen efter. Så Irma fick sitta i vagnen på affären.

Imorgon ska jag börja jobba. Det känns bra. Jag borde ha gått och lagt mig för längesen men känner mig pigg. Imorgon kan jag inte gå och lägga mig då de andra har åkt till dagis för jag ska vara på jobbet kl. 9. Annars kommer jag nog att jobba mest eftermiddagar.