Idag har vi haft barnkalas för Signe. Vi fick ju ställa in förra gången och det var ju fler som kunde denna gång så det var ju roligt. I veckan hade de meddelat att det skulle snöa för fullt hela dagen men som vanligt hade SMHI fel. Det var visserligen vitt då vi vaknade och kallt men det rättade snart upp sig. Solen kom lagom tills kalaset började. Vi hade gjort grillspett med falukorv och köttbullar och så makaroner till. Vi eldade nere vid lekställningen och jag hade funderingar på vad vi skulle göra. Skulle vi ha lite lekar? Orkade inte fixa det och det behövdes inte. Det var full rulle från början.

Jag tänkte att för barnen kvittar de, de är gärna ute. Det är värre för föräldrar men de var välklädda och tyckte också att det var en bra idé. Det var även meningen att vi skulle ha en skattjakt i slutet men då jag inte mått så bra i helgen så då Signe frågade sa jag att vi får ta det ett annat år och det nöjde hon sig med. Hon fick dela ut gottpåsarna då de skulle gå hem.

Nils stannade kvar och lekte och det fungerade så bra. Vi spelade ett spel som hon fick av honom idag. hon fick många fina presenter men vi får öppna dem en och en så de överlever döttrarna Jonsson-Dahl. Signe var nöjd med dagen och även Elvira som sett så framemot att få åka på kalas.

Jag var så trött efter kalaset. Gjorde ytterst lite under resten av dagen. Tvättade lite och barnen hade städat sina rum under förmiddagen. Signe dammsög både hennes rum, vårt sovrum och delar av vardagsrummet. Hon hjälpte mig ikväll med att sortera strumpor och lägga in i min garderob. Hon är så hjälpsam.

Satt i bastun och tänkte hur lycklig jag är. Det tog lite tid men nu har jag hittat hem. Är gift, och har en fin familj med tre fina barn. Det hade jag inte trott då jag fyllde 39. Nu har jag en fin familj, ett egenbyggt hus, bra bil och även en bastu. Den är liten men det är en bastu. Däremot undrar jag när jag ska må bra igen. Jag vill inte att arga mamman ska komma fram mer. Hon är inte den vanliga arga mamman som finns i alla familjer denna argan mamman tar över min kropp. Jag kan inte kontrollera mig och bara skriker. Detta är ju tillfällen då jag är trött. Denna vecka har jag ju varit själv på jobbet och fast jag hade en bra vecka så blir jag ju trött. Undra när den tröttheten ska gå över. Detta sammanföll just denna gång med Gabriels födelsedag. Fast jag inte blir ledsen på denna dag längre så är det ändå många funderingar som dyker upp. Både jag och Thomas pratar mycket om vad som hände och det är mycket som väcks till liv. Det är påfrestande helt enkelt.

Idag för sju år sedan blev jag mamma för första gången. Dock inte till något levande barn men jag fick äntligen ett barn. Det är konstigt men man blir ändå så himla glad över att ha fått ett barn oavsett om det är levande eller inte. Jag minns det mesta tydligt och det är tydligare än mina senare förlossningar. Jag minns vart vi mötte ambulansen och jag fick åka med dem till Vilhelmina. Jag minns doktorns min då jag förstod att barnet inte levde, hur jag berättade det för Thomas då han kom. Det blev ett oväntat kaos då jag dök upp helikoptern i Lycksele. Det var som att vara med i City akuten. Jag minns sen lugnet då de upptäckte att jag inte blödde utan kunde föda som vanligt.

Kommer ihåg de dagarna vi var kvar på sjukhuset men det är som om det är ett enda långt dygn. Minns känslan och ibland även lukterna. Det värsta var inte att Gabriel inte levde, det var att vi var tvungna att åka ifrån honom och aldrig mer träffa honom igen. Att lämna honom kvar på sjukhuset är det värsta jag någonsin gjort och hoppas verkligen jag slipper göra det fler gånger.

Vi har berättat om Gabriel här hemma och Signe har bara accepterat att hon har en storebror i himmeln som ser ut som en lillebror. Däremot Elvira har funderat mycket idag. En storebror som är så liten redan det är konstigt. Att vi sen har begravt honom och samtligt som han är i himmeln blev för mycket. Mamma sprängde han sig upp genom golvet i kyrkan? Hon har pratat om honom hela dagen idag. Samtidigt som hon har haft kortet på honom med sig överallt. Hon funderar så mycket och det är så gulligt!!

Jag hade tänkt att vi skulle åka upp till Bydalen och äta lunch och åka skidor. Det ville inte barnen… så vi bestämde om. Istället åkte vi till Arctura och åt lunch. Jag hann ångra mig redan innan lunch. Det blev inte alls den helgdag som jag tänkt mig. Vi brukar ha denna dag som helgdag och vara ledig oavsett vilken dag de är i veckan. Nu blev det byggande och städning istället. Jag var besviken och arga mamman var tillbaka och jag blev så arg på mina barn. Så Elvira och Irma sa förlåt resten av dagen. Tårarna rann och jag var så ledsen.

Fick fixa till mig lite innan vi åkte iväg. Lunchen var utsökt och våra barn skötte sig utmärkt. Så bra att två tanter berömde våra barn så. Att de var söta och snälla. Det är alltid roligt att höra. De har också varit med sen de var små och har lärt sig hur man uppför sig då man är ute bland folk. Det var underbart väder och fin utsikt. Lite roligt att se skidspåren som ser fina ut men det är bara precis i spåren som det är snö.

På eftermiddagen var vi ute och jag hade bakat en tosca kaka som vi åt. Barnen försökte cykla men det var för mjukt på vägen, gummiväg. Så det gick inte så bra. De spelade istället bandy och fotboll. Vi har haft en varm vinter men idag var det minusgrader redan på eftermiddagen. Eftersom snön är borta och solen lös tyckte mina barn att det räckte med en fleece!! Inte lätt att få dem på kläder så de är ute.

Jag funderar mycket på hur det skulle kunna blivit. En sak är säkert att våra tre tjejer vi har idag hade vi inte haft. Hade Gabriel överlevt hade det dröjt längre tid innan vi hade åkt till Riga, om vi överhuvudtaget hade åkt dit.  Å andra sidan hade vi inte vetat om dessa underbara flickor då. Men de är underbara! Jag älskar dem så det gör ont i hjärtat ibland. Ikväll då jag läste för Irma pratade hon om att jag varit arg men så sa hon. Mamma jag älskar dig!! Underbara unge. Varför blir du arg då vi är gnälliga?

Nu har jag samlat energi men konstigt nog är jag oroligt trött. Det verkar inte bara vara jag utan hela familjen. Även på jobbet är folk trötta så det kan ju vara den konstiga vintern som gör sig påmind. Helgen vecka 10 var vi i Järvsö med familjerna Riben och Svensson.  Vi hade hyrt var sin stuga och åkte skidor om dagarna och umgicks på kvällarna. Redan på torsdagen då vi kom åkte barnen lite skidor. Det fanns ett rullband i barnbacken som barnen åkte på och vi fick ta sele på Irma och Elvira och följa med dem ner för backen. Det behöver man ingen skidutrustning för. Signe åkte rullbandet själv och sen ner, ibland tog en sväng på lifttränaren och sen upp igen. Så åkte hon hela eftermiddagen, upp och ner…

På kvällen åt Alice och Pernilla middag hos oss, Svenssons och Tofilovski åkte kvälls skidåkning. Det blev en tidig kväll då vi var helt slut. På tisdagen var vi i Bydalen och Hovde på kalas och där åkte vi också slalom. En vänlig mamma hjälpte Signe och åkte med henne i liften och jag åkte med Elvira och pappa med Irma. Alla tjejerna gillade att åka då och det var helt underbart väder. Då kändes det extra kul att åka iväg till Järvsö några dagar och åka mer skidor.

Nästa dag köpte även jag och Thomas liftkort i barnbacken och åkte upp och ner med Irma och Elvira. På lördagen fick de en timmes privatlektion och då passade jag och Thomas på att åka tillsammans i den stora backen. De har byggt ut ganska mycket och det var kul hitta på något tillsammans jag och min man.

De kan åka skidor men de vill bara åka rakt ner i hög fart över gupp. Irma var ivrig på att ta liften själv och hon åkte gärna själv. Dock hade hon ibland lite bråttom och hoppade av liften lite tidigt och åkte bakåt igen på de som kom efter.  Elvira och andra sidan släppte inte liften utan for ju vidare upp på en kulle innan liften slets ur hennes hand. Hon ville inte åka själv.

Signe är en bestämd dam som man inte rubbar i första taget. På lördagen sa jag att nu åker du lift själv. Jag åkte före och hon skrek bakom. Till slut lyckades vi få henne att åka själv av egen vilja och efter det slutade hon åka rullband och åkte bara i knappliften. Dock ville hon inte åka i den andra knappliften utan bara i den ena som hon kände sig trygg i… men det kommer väl! Sen åkte hon upp och ner i den i två dagar utan att tröttna. Då vi skulle åka hem grät hon då hon inte fick åka mer.

På fredagskvällen åt vi middag alla tillsammans, då hade även Anna och Ingrid kommit och så kom stor delar av klanen Tofilovski. Vi var 17 stycken som åt middag i en stuga! På lördagen kom Britt-Marie på besök. Det var kul att få lite hälsinge besök!  Hela resan ar helt underbar. Vi bodde tillsammans och kunde umgås då vi ville, åka skidor var för sig och sen fika och äta mat tillsammans. Dessutom var det helt otroligt väder. Varmt och soligt. Visserligen blev det uppkört fort i backarna men det gjorde inget. Det var bättre det än grått och trist väder.

Elin åkte med Elvira och hon tyckte så mycket om sina vuxna vänner. Jag var så glad över att ha fått en familj som gillar slalom. Det har ja alltid önskat mig. Nu är det kanske Thomas som är minst intresserad av slalom han som är bäst men barnen är helt sålda på det. Irma gnällde bara utan skidor. Med skidor blev både Irma och Elvira små busungar.

Vi kom hem då det var läggdags på söndagen och barnen skulle på dagis och jag jobba dagen efter. Där började första tröttheten. På måndagen var det stängt på dagis på eftermiddagen så då passade vi på att åka in till vinterparken och äta lunch och leka. Barnen somnade på väg hem och de gick knappt att väcka igen.

Jag åkte till kuratorn och träffade henne live. Ofta pratas vi bara i telefon. Jag pratade om min panikångest attack jag fick på isen. Jag tror det beror på sjukdomen. För det har gått bra förut. Jag känner nu att jag är nog ganska förberedd även mentalt på att ta bort stomin. Jag var inte riktigt redo innan kände jag men nu är jag på gång. Jag är piggare, förutom nu då en period. Jag lämnar barnen på dagis och det hände inte för jul en enda gång. Jag är dock tröttare på kvällarna och somnar tidigare. Det känns lagom att jobba halvtid. Jag skulle lätt kunna jobba mer men då hade jag sovit resten av tiden. Jag blir ju så trött. Kände då jag gick därifrån att jag är piggare nu än tidigare. Nu ska jag bara se till att jag rör mer på mig.

Vecka gick fort och på torsdagen åkte vi till stugan. Hemma var det varmt, soligt och snön är i princip borta. Det finns lite isfläckar här och var i trädgården. Då vi kom till stugan var det full vinter. Mycket snö och sol. Vi kom upp vid åtta tiden. Jag sov nästan hela vägen upp och det är mycket ovanligt. Jag mådde så illa så jag tog över ratten innan Lit och körde ca 5 mil innan jag gav upp. Då var jag på väg att somna, sov sen hela vägen upp. Fikade lite hos farmor innan vi gick in och la oss.

Vi hade sen fyra helt underbara dagar. Sol och mycket snö, åkte skoter och längdskidor. Barnen ville inte åka slalom och vi var också hellre på fjället än i slalombacken. Det blåste lite men annars var det helt underbart. Vi drog upp längdskidspår och körde, barnen och jag. Jag åkte skidor i tre dagar av fyra, 20-25 minuter per gång. Så mycket har jag inte tränat på länge… Det var så otroligt vackert och härligt så vi ville inte åka hem på eftermiddagarna. Under dessa dagar hann jag även städa stugan och möblera om i skåpen. Thomas förberedde lite i gäststugan för nästa gång vi är upp kommer mamma och Thomas dit. Jag körde skidor i tre dagar, 20-25 minuter per gång. Så mycket har jag inte rört mig på länge! Men vi behövde åka hem för jag skulle jobba.

Har haft en tuff vecka på jobbet. Min kollega har semester och jag har varit själv. Jag har ju inte kommit in så bra i jobbet men fokuserade på några viktiga saker och det blev bra. Jag var nöjd med veckan. Hade också ett bra samtal med chefen. Jobbade lite mycket och det märks idag. Arga mamman kom fram… men det är tur att hon inte kommer fram så ofta längre.

Det ser ut som ett inferno hemma hos oss. Hur än vi gör så kommer det fram saker och de lägger inte undan sig själv. För att fylla på lite tog jag ner tre kartonger kläder och skor från vinden på garaget. Ställde fram alla stövlar, skor och sandaler så fick barnen prova vilka som passade. Irma och Elvira har många skor och stövlar men Signe behöver fodrade gummistövlar. Vi klarar även jackfronten och galonisar så det känns bra. Thomas håller på att få upp en vägg i tvättstugan så det är lite kaos där och där borde vi hänga upp vårkläderna. Det ska visserligen snöa i helgen men våren är här och det är svårt att få på barnen overall.

På söndag ska Signe ha sitt barnkalas som blev inställt pga magsjuka tidigare. Vi ska ha ett ute kalas och nu ska det snöa hela dagen. Jag tror inte barnen bryr sig och inte vi heller. Det blir till att grilla ute och leka.

Nu har jag jobbat halvtid i tre veckor. Det går ganska bra men tröttsamt. Inte bara för man jobbar utanför att vi har haft tre flickor hemma hela veckan i sjuka. De har varit hostiga, snoriga, kräkiga och har haft örvärk. Nu är de små piggare men Signe är inte helt pigg ännu. De vill inte gå till dagis och då är de inte pigga för de vill alltid dit annars. De har inte haft många barn på förskolan denna vecka för alla är småkrassliga eller helkrassliga, både där och på jobbet.

Det är en stor skillnad på att arbeta 25 och 50 procent. Det är ju dubbelt så mycket och det är en rejäl ökning då man inte är helt pigg. Det är inte bara det att man är fler timmar på arbetet. Kraven på arbetsprestation ökar också det dubbla. Fast man försöker hålla sig på mattan blir det lätt att man bokas upp och får jobba mer än tänkt. Så i början av veckan arbetar man för mycket så blir det mindre och mindre fast man vill vara där mer. Samtidigt som man vill vila hemma i soffan för att samla energi. Det är inte helt lätt.

Jag har försökt att dela upp dagarna, två dagar jobbar jag fyra timmar och två dagar jobbar jag sex timmar. Är ledig en dag i veckan för att vila. Har kommit på att det är dumt att vara hemma på fredagar så alla andra i familjen är hemma. Denna vecka gick det i stöpet då familjen var hemma hela veckan.

Det är inte så lätt att göra dagarna korta då man har möten kl. 10 och 15 samma dag. Det ställs högre krav på mig nu och det förstår ju jag också då jag får betalt. Det är tur at jag har en bra kollega och jag inte är ensam. Hade jag varit ensam på mitt område som jag var från början hade jag inte fixat det. Jag känner fortfarande att jag har svårt för att hänga med då det blir för mycket eller jag blir för trött. Därför har jag valt att ha lite kortare dagar ibland. Då man åker till jobbet är det lätt att bli kvar. Så var det idag. jag skulle jobba 9-12 men så var det ett möte kl. 13 som jag borde gå på och det blev långt och vips var klockan halv fyra…

Våra barn började bli tussiga förra helgen men inte trodde vi det skulle bli så här långdragit… nu ska jag och Signe kolla melodifestivalen imorgon så hon måste vara pigg då. Det ska bli kul, det är nog jag som tycker det ska bli roligast. Idag har de haft melodifestivaltema på radion och jag har sjungit hela tiden. Det var nästan som disco på middagen.

På tal om mat så är jag så nöjd med att vi har matlagning två veckor var. De veckorna som är Thomas bryr jag mig inte. Jo, det gör jag då han glömmer men jag tar inget ansvar jag bara påminner. Nu äter jag även mycket LCHF. Det är inget jag förespråkar men jag äter det som serveras. Dock så får jag och barnen lite pasta till ibland. Idag ville jag ha lite couscous och då fick jag det och det blev mycket bättre. Annars få vi mycket nytt i matväg då Thomas lagar. Igår blev det fiskspett, hade aldrig kommit på att göra det själv. Han har fått två LCHF kokböcker av mig och de använder han flitigt.

Jag ville så gärna att mamma skulle komma upp nu när vi hade så fint väder, mycket snö och det var riktig vinter. De kunde inte komma upp och jag blev lite sur för det. Nu är jag så glad över att jag inte lyckades övertala henne. det var 10 plusgrader igår och varmast i landet. Det var någon som hade sett en snödjupskarta och det fanns mer eller mindre snö i hela Sverige utom just i Jämtland. Man kan undra varför? Isvägen har varit öppen denna varma period och jag var glad över att barnen var sjuk. 10 grader varmt på dagen och inga minusgrader på natten är inget kul men de har varit öppna. I natt var det minusgrader och nu ska det ju bli kallt åtminstone på nätterna så det bli väl bra.

Nu kommer mamma istället upp till påsk och då åker vi till stugan och där är det snösäkert än så länge…

Jag skulle behöva träna. Det är inte lätt då det är is överallt eller då barnen är sjuka hela tiden. De har varit vakna mycket på nätterna så då blir man inte så pigg. Fast det har varit så varmt väder så har de äntligen fått igång medvinden, vår skridskobana på Storsjön. Den öppnar i sin helhet imorgon så det blir nog skridsko på söndag. Det hoppas jag i alla fall, om inget annat åker jag nog själv en sväng. Ska sen se om jag kan komma iväg och åka även nästa vecka med Anna. Hon har ju också varit sjuk så det blev inget denna vecka.

Vi har varit aktiva hemma under denna vecka. Jag fick för mig att vi skulle vaxa köksgolvet och olja bordet när jag väl hade tömt det. Så det blev så. Då passade vi på att städa övriga köket. Torka alla luckor, städa i lådor och skåp. Ta bort det som vi inte använder oss av. Jag möblerade även om i vardagsrummet. Nu märks det inte så mycket för vi har köksmöblerna där också nu. Jag har klätt om 6 av 8 stolar, nu ska vi bara se till att de har nya tassar undertill innan vi sätter tillbaka dem på det fina golvet.

Lika mycket som jag älskar isvägen då de är bra hatar jag den då den är dålig. Det började redan i morse. Thomas skulle köra barnen till dagis för jag vill inte köra isväg då det är plusgrader. Nu blev det plusgrader redan igår kväll och det har varit plusgrader hela natten och nu på morgonen var det 3 grader varmt. Då blir isvägen blöt och jag gillar inte det.

Han körde iväg och jag låg kvar och vilade lite. Vi skulle äta frukost tillsammans så jag låg och väntade tills han skulle komma. Jag fick ett sms och då var han fortfarande kvar på dagis. Isvägen hade inte varit kul. Det gick knappt att styra och det var verkligen is på isvägen men blött och sörjigt. En av personalen kom inte upp från isvägen. Det är en kort brant backe upp till den riktiga vägen.

Då han blev sen fixade jag frukost och sen satt jag åt och fil och tänkte på vad skulle kunna hända. Tänk om alla mina min fyra guldklimpar skulle åkt ner och försvunnit i djupet. Vilken skräck! Satt och skrämde upp mig själv och då Thomas kom tillbaka sa han att det inte var kul att köra. Jag kom då på den briljanta idén att vi kunde åka tillsammans på eftermiddagen.

Jag skulle på möte på förmiddagen och vi gjorde en gemensam färd. Han släppte av mig på Frösön och sen åkte han och slängde skräp och handlade lite och sen kom han och hämtade mig igen då jag hade handlat efter mötet. Vi åt lunch och sen städade jag lite hemma. Jag är fortfarande trött så jag vilade en stund på eftermiddagen innan vi åkte till dagis.

Hjälp vilken färd… det var blött och isen såg så tunn ut. Thomas berättade hur det fungerar och det är säkert men jag fick nästan panik där i bilen. Jag ville inte titta med var tvungen. Jag tror att jag skrämde upp honom en del och jag var livrädd precis hela tiden. Fast jag förstår att det är säkert att köra där så vill jag inte. Jag bara önskar att de ska stänga den. Pulsen var flera hundra och jag hade sådan hjärtklappning och sa till Thomas jag åker inte tillbaka över isen. Jag har aldrig haft någon panikångestattack men så här nära har jag inte varit sen jag körde isväg då Signe skulle fylla två år.

Jag tvingade Thomas att ringa till färjan så vi kunde få åka med färjan hem igen. Han gjorde det och det gick bra. Han sa som det var att jag var panikslagen. De som bor på ön är mycket lugnare. Isen blir segare om det är plusgrader! Så länge det är vatten på isen är det lugnt? Men inget lugnar mig. Jag vill samtidigt inte skrämma upp barnen. Då vi satt och väntade på färjan fick jag säga att jag tyckte att var lite läskigt att åka på isvägen men att det inte var farligt. Då sa Irma: mamma du ska inte vara rädd för isen!! Gulliga unge J

Då vi ätit middag och barnen kollade på tv satt vi och pratade om hur man skulle göra om bilen gick igenom isen. Dessutom gick en traktor genom isen idag inne i stan på medvinden. Han gick först igenom isen och det var dubbelis och han hann hoppa ur innan den gick igenom den riktiga isen och sjönk till botten. Jag har funderat på att ha flytväst med snöre i till barnen. Åker man ser så tror jag inte bilen vattenfylls direkt. Då kan man hinna ta på sig flytväst och försöka ta sig upp till hålet. Annars är det ju god natt. En annan tröst jag har är att färjegubbarna ser att man åker i och räddar en.

Nu har de stängt den långa isvägen och jag hoppas så att de stänger vår imorgon. Annars vet jag inte om jag vill skicka ut min familj på isen. Thomas ska ringa och kolla om de kan få åka med skolbussen på färjan. Om de kommer samtidigt och kan hänga på. Annars får de vara hemma. Tyvärr måste jag ju jobba men jag fixar inte att de åker på isen. Jag får nog söka för detta tror jag…

Det har varit en tuff vecka. Jag började jobba halvtid. Först var det inte tänkt så med så kom det en utbildningsdag i vägen och jag valde att ta tjuren vid hornen och börja direkt. Det har ju gått bra och det går oftast bra på jobbet men sen blir jag trött. Dessutom var jag hos doktorn på min ”lediga” dag.

Då vi åkte dit mådde jag både illa och hade ont i huvudet. Det hade jag även haft under onsdagen. Jag tror med facit i hand att det var anspänning. Jag fick tom ta Alvedon för att överleva dagen. Jag tog sovmorgon och ändå fick jag stressa för att hinna bli färdig till klockan 11 då vi skulle köra. Vi fick nog komma in i ganska bra tid och träffade först stomisköterskan. Vi pratade lite om min åksjuka och jag borde dricka mer, inte te… det är som vanligt. Jag kan också ta magpiller regelbundet. Man säger att max är 8 piller om dagen men jag kan ta 16 om jag behöver. Så nu kommer jag att ta två varje morgon oavsett. Men nu har det visat sig över helgen att bajset varit grötigare varje morgon så den idén stöp… Men jag har tagit fler tabletter sen dess än vanligt.

Doktorn kom och jag verkar ha bytt doktor. Det är han jag har träffat varje gång sen jag blev utskriven. Vi pratade om operation och jag önskade att bli opererad efter påsk. Ja, du kan operera dig redan nu om du vill men det vill jag inte så han skulle sätta upp mig på operation då. Jag sa att jag inte var så pigg då jag börjat jobba halvtid och att jag fått ringa kuratorn veckan innan för jag inte var klar i knoppen. Jaha, du vill ha ett sjukintyg sa då doktorn. Oj, tänkte jag… jo, det ville jag. Hur mycket vill du jobba? Hur länge? Jag har visserligen tänkt att de nog tänker på hela människan men ändå är de mer fokuserade på kroppen. Nu fick jag rätt. Han sa att det inte är alls konstigt att du inte är pigg ännu efter denna livskris. Nu känns det så mycket bättre att jag kan få lugn och ro och komma i form. Doktorn sa att jag borde motionera och bli piggare. Det har han alldeles rätt i och det borde jag men nu orkar jag inte då jag börjar jobba mer. Inte blir man gladare över vädret heller…

Jag frågade även mer om min cancer form. Den uppkommer i tarmen och kan sen sprida sig vidare men det är en tarmcancer. Har läst en del om att de inte hittat huvudtumören men det har det hos mig. Den har nog suttit där i flera år men han kunde inte säga hur länge. Jag tycker magkatarren ställer tills så mycket mindre nu men det kunde han inte uttala sig om. Han kunde inte heller lova bot och bättring. Han kunde bara säga att det ser bra ut för mig. Jag kommer att röntgas enligt det nationella programmet för tarmcancer. Under tre år kommer jag att röntgas från halsen och ner till bäckenet. Då kollar de ju även spridning. Efter dessa tre år så kommer de bara att röntga tarmen för att se om det kommer upp fler knölar. Hittar de då något så tar det bort det innan det blir cancer men det är inte så vanligt med återfall, men jag har större risk än de som inte haft cancer. Det lät mycket bra i mina öron. Det känns som jag ändå är ganska säker men man vet ju inte. Jag kan ju få vilken annan cancer form som helst eller bli överkörd.

Han skulle även kontakta hudkliniken så jag kan få komma dit och kolla mina födelsemärken och det var skönt så jag slipper gå via hälsocentralen.

Det kändes så mycket bättre då jag pratat med honom och det gör det alltid men det går över… jag kommer att bli nojig igen innan operationen. Vi pratade lite om den och den tar ca en timme. Oftast behöver de bara skära runt stomin och stoppa in den bland sina andra tarmkompisar som doktorn sa. De ska igenom alla lager men det går oftast bra. Ibland måste de öppna upp i det stora ärret som jag fått men troligen inte. Stomisköterskan berättade sen att man ofta ligger inne 3-5 dagar efter operationen. Det är inte så ofta de behöver skjuta upp operationer heller och det känns ju skönt. Har man väl förberett sig på att bli opererad vill man inte åka hem och komma tillbaka en annan dag. Magen måste komma igång innan man åker hem. Jag hoppas ju bara att jag inte spyr lika mycket som förra gången. Jag funderar ändå lite på detta. Jag vet hur det är nu och det fungerar bra med stomin men jag vill ju inte ha den naturligtvis. Men man vet inte hur det kommer att bli, det kan ju bli sämre.

Jag blev lat och sköterskan fick byta stomin men det ser så bra ut och har jag tur behöver vi inte träffas mer i tjänst. Hon är dock mycket trevlig så jag träffar henne gärna ändå.

Jag gick därifrån med lättare steg och huvudvärken var borta. Vi åkte till Svenssons på Frösön och åt lunch. Det känns ändå bra att få sitta ner och reflektera lite innan man åker hem. Jag festade även med en god kaka till teet.

Annars blir jag mest deprimerad över vädret. Jag har försökt få hit mamma och Thomas nu när vi har riktig vinter men det ändras snabbt. I fredags var det pissväder… plusgrader och regn. Jag var sur och trött, inte blev det bättre av vädret. Ändå åkte jag och tjejerna och fikade på eftermiddagen. Vi tog en tur till Dollar och Granngården och vi körde i den orangea faran. Jag blev lite lat och det är enklare att sätta in barnen då en sitter fram. Vi åkte sen till Frösön och fikade på Svenssons. Så vi gick ur bilen så klämde Signe sitt finger i dörren. Hon stängde själv dörren med fingern i mellan. Som hon skrek! Stoppade ner fingern i snön och jag såg att nageln var blå men det blödde. Visste inte riktigt om vi skulle åka till doktorn eller inte. Hon ville gå in på fiket så vi gick in. Då vi beställt och satt oss blev hon jätte ledsen igen oc h jag ringde 1177. Hon rådde oss att åka till akuten om hon hade så ont men det vägrade hon. Så vi fikade lite halvhjärtat och vi fick med oss kakorna i en doggybag. Väl hemma fick hon Alvedon och vi kollade på film. Det blev bättre men hon har ju fortfarande ont i fingret efter några dagar och hon kommer nog känna av det en längre tid.

Man får så ont i magen så ens barn får så ont. Vet inte riktigt vad man ska göra för man kan inte ta hand om deras smärta.

I lördags var det aprilväder. Plusgrader och snöstorm. Tur var att det snöade så jag inte blev helt deprimerad. Det blev dessutom minusgrader sen på kvällen. På torsdagen var det -23 grader på morgonen och +3 grader på kvällen. Idag har det varit kallt men nu ikväll är det plusgrader igen. Det ska bli varmt nu i tre dygn. 5 grader varm och kanske lite regn=ingen snö kvar. Jag har kollat alla väderstationer och alla säger att det ska bli varmt och jag blir så deprimerad.

Igår tappade jag tålamodet helt och grät och skrek. Till slut la jag mig en stund och hoppades det skulle gå över men jag känner ännu att energi n är slut. Nu har jag börjat jobba mer och tröttheten kommer som ett brev på posten. Jag blir arg, orkar inget och blir så arg. Barnen backar och jag får dåligt samvete och tårarna kommer. Det känns så jobbigt. Tur i oturen är ju att jag vet varför.

Annars har vi bastat i vår nygjorda bastu och det var behagligt. Vi har även åkt på skotertur idag men det var blött på sjön. Undra just hur det blir med isvägen i veckan…

Idag är det dags att gå till doktorn igen. Jag skulle varit där redan i december. Jag fick en tid på morgonen den dagen jag och Thomas fick bo på hotell och ville ha sovmorgon. Det var omöjligt att få en ny tid i december. Nu gjorde det inget då jag ändå bestämt mig för att inte operera bort stomin i januari som var ett alternativ. Doktorn rekommenderade att vänta tills januari då det borde gått minst 6 månader sen stora operationen, då jag fick stomi. Eftersom jag missade hela den underbara sommaren ville jag inte missa den underbara vintern och vill vänta. Nu har vi dessutom en helt underbar vinter med mycket snö så det känns rätt att vänta.

Får jag själv bestämma vill jag operera mig kring min födelsedag. Då är påsken över och troligen vintern. Vi får väl se! Jag får väl ingen ny operationstid idag men kanske jan jag bli lovad ungefärlig tid. Jag har en lista med frågor till doktorn och stomisköterskan idag.

Jag har ofta löst bajs, nästan som vatten och det är nog inte så bra. Hur ska jag lära mig att ta tabletterna? När jag tömmer tänker jag, nu ska jag ta tabletter men då jag är ute ur badrummet är även den tanken borta och det blir inga piller… Jag är ju åksjuk ofta och undra om det beror på vätskebrist? Borde ju även dricka vätskeersättning oftare, varje dag…

Till doktorn har jag en längre lista. Funderar mycket på vilken form av cancer jag har, har haft. Var det modertumören eller? Finns det kanske ingen modertumör i alla cancer former. Kan de ha med mina födelsemärken att göra? Jag har ett i huvudet som jag vill kolla upp. Ska fråga om han kan fixa remiss till mig. Det är helt otroligt att man måste ha remiss till hudkliniken här i Jämtland. Jag som har en kartong full med journaler i Lund då jag opererat bort många oroliga celler där. Jag borde ha fri väg till hud. Om inget annat måste jag gå via hälsocentralen.

När ska jag göra nästa undersökning? Hur ofta och när ska jag undersökas? Vad ska undersökas? Hur länge har den här knölen suttit här? Jag har inte haft magkatarr sen jag opererades och det har jag haft hela mitt vuxna liv. Kan det ha en samverkan? Doktorn sa ju att den växer sakta så jag kanske har haft den mycket länge?

Att jag mår illa kan det bero på lågt blodtryck? Nu har jag även börjat få ont i huvudet. Då blir jag rädd direkt! Hjärntumör!! Nu har jag börjat dricka och äta mer och hoppas det går över. Jag vet om att jag dricker för mycket te men jag försöker dricka annat också men vatten är inte min grej. Nu när jag ska bli nyttigare dricker jag mindre. Så nu får jag nog tänka om.

Jag skulle även behöva röra mig mer men jag hinner inte. Jag har säkert hur mycket tid som helst över till det men orkar inte ta tag i det. Orkar inte prioritera det. Nu har vi försökt åka skridskor varje vecka men det blir inget denna vecka men ska försöka köra skidor. Jag har funderat på motion på recept, undra vad det är? Fast jag inte jobbar så mycket så hinner jag inget. Är som en pensionär. Tänkte jobba 25 % även denna vecka men så blev det inte för det blev en utbildningsdag i måndags så nu har jag börjat jobba halvtid. Det märks för oj vad jag är trött. Jag lägger mig tidigare på kvällen och vaknar inte på morgonen. Har så svårt för att komma igång. Jag inget hemma bara latar mig och lagar mat. Tar hand om barnen men blir också arg på dem. Argan mamman kommer fram direkt. Tålamodet är borta igen. Igår ville inte Elvira sova och jag fixar inte det då jag inte är pigg. Blir bara arg och sen ledsen på mig själv. Det är ju inte hennes fel… vi brukar byta barn då jag inte fixar det men samtidigt vill jag ju orka med mina barn.

Det kan ju också bero på att jag fått tänka mer som gör att jag har ont i huvudet. Det var först en heldag i måndags. Det gick bättre än vad jag trott men ändå tog min hjärna och kropp slut. Kom hem och maten var klar, åt och sen gjorde jag inte ett dugg till. La barnen och satt i soffan. I tisdags körde jag barnen till dagis. Vilade mig lite innan jobbet och tog faktiskt ner de sista julsakerna och satte undan alla lådor. Jobbade och gick på ABC kurs på kvällen, barnuppfostranutbildning. Satt i soffan då barnen sov då jag kom hem. Onsdag jobbade hela dagen och lagade mat, la barn, blev arg på barn och satt i soffan. Träning? När jag ska orka med det?

Vi har ju barnen hemma på fredagar. Mest för barnens skull. De är inte heller pigga på torsdag morgon. Vi är ju dessutom ledig båda två då och kan passas på att få lite familjeenergi då. På fredag ska jag och barnen på teater och äta lunch på stan. Annars är inte helgen planerad. Däremot så försvinner mina vilotider på dagarna nu när jag börjar jobba mer i tid. Men jag vill prova och hoppas det går bra. hoppas att jag kan få jobba 50 % tills jag blir opererad. För jag känner på jobbet att jag inte klarar av mitt jobb på samma sätt som förut. Det blir för mycket i skallen. Tur att jag har en kollega som kan hjälpa mig. I tisdags blev det lite stressigt för att fixa personal till natten och då kände jag att det inte var samma jag som var med. Pratade med HR i ett annat rehab ärende och hon frågade hur det var med mig. Jag sa som det var och att FK var med på trådarna och att jag inte kände mig stressad att kommat tillbaka på heltid för dem. Då sa hon att ofta var de medvetna om att chefer har en annan situation att komma tillbaka till. Det som ska bli lite roligt att jag nog ska träffa min handläggare på FK i tjänst om två veckor men vi har inte träffats live då det gäller mig och min sjukdom.

Nu hoppas jag på att bra mötet idag med doktorn. Skönt att man känner förtroende för honom. Det gör jag med de flesta på kirurgen och det känns tryggt.

Nu var det dags igen och skaffa mig lite mer träningsvärk. Har igår åter tillbringat en dag i skidbacken. Då åkte bara jag och Signe. I onsdagskväll åkte Thomas och Signe och det gick ingen vidare. Hon gav upp rätt så fort och även han. Det var mörkt, hon var trött och så var inte mamma där. Hon åkte två varv och sen gav hon upp. Jag vet egentligen inte varför jag inte följde med. Jag brukar ta henne men denna gång stannade jag hemma med de andra två. Så igår hade jag inte så stora förväntningar. Det gick bättre än väntat men hon ville inte åka lift idag heller. Så jag fick ta på mig en skidskoleväst och hänga på. Hon åkte i liften med mig hela tiden. Då gick det bra. Hon skrek och blev rädd varje gång vi kom till rycket och sen vid gupp i liften. Jag försökte prata gott om rycket och till slut tyckte hon det var kul att köra över dem. Hon är verkligen jätteduktig på att åka skidor. Hon plogar och svänger och stannar då hon vill. De skulle lära sig att trilla, både i liften och i backen. Så hon trillade och det gick bra. Vi körde mycket själv då Signe åker ifrån sina kompisar. De kunde åka lift själv men var inte lika bra på skidor som Signe är. Dock åker hon inte lift själv trots intensiv mutaktion från mig. Jag vill inte, säger hon och bryr sig inte om mutorna. Det snöade och efter lunchen skulle vi åka vidare. Då flög vi i rycket i liften tre gånger. Jag slog mig som fan men inte Signe. Första gången tänkte jag att hon inte vill upp igen men hon låg där och grät och sa, jag vill åka igen. Det visade sig att jag inte hade någon beläggning under skidorna så det fastnade snö under. Därför fastnade vi i snön och flög. Sista gången såg jag att det satt fast snö under skidorna så då åkte vi hem för att Thomas kunde fixa skidorna med lite valla. Jag var helt mörbultad och Signe var nöjd. För henne är det inte ett dugg intressant med att åka lift själv och det är det enda jag tänker på.

Idag då vi vaknat hade det nog kommit 30 cm snö och det snöade hela tiden. Igår var Thomas och småtjejerna ute på skoter tur då vi var och åkte skidor. Idag skulle vi åka iväg hela familjen. Det fungerade dock inte som vi tänkt. Det var så mycket snö i backen så då vi åkte upp med Irma och Elvira var det så mycket lössnö att det var svårt för dem att åka. Vi försöker ju lära dem lite hur de ska åka. Det blåste och var inte så trevligt. det gick bra för Signe tills hon såg oss och då fick Thomas åka upp med henne i liften men åkte iväg själv sen. Inte idag heller lyckades vi med att få henne att åka själv i liften. Det blev bara ett åk för Irma och Elvira och eftersom Signe inte åkte lift själv så kunde vi inte åka upp alla så istället fikade vi upp allt och körde hem. Det var jobbigt att köra dit, vilket jag gjorde. Det var ganska oplogat och det var mycket drivor på vägen. Vi körde isväg både igår och idag.

Det känns lite surrealistiskt att köra på isväg. Att vägverket ordnar med isväg känns ju egentligen konstigt. Men det är ju bra och det känns säkert att åka på den. Det som känns absolut bäst är att det är vinter då det blir isväg. Isen måste ju vara minst 25 cm överallt innan de öppnar.

I veckan har jag hunnit med att gå på kafferep och jobbat. Kafferepet var trevligt som vanligt. Goda mackor, kakor och trevligt sällskap. Det är ett roligt sätt att träffas på i byn. Jobbet gick inte lika bra. Jo då jag är på mitt jobb går det bra för det mesta men nu hade vi sektors ledning. Det har vi varannan onsdag 8-12 och det blev jobbigt. Jag kände hur allt for omkring i huvudet och kunde inte sortera ett dugg. Det kändes så rörigt i huvudet. Det var så jobbigt att jag nästan tänkte gå hem efter halva tiden. Jag tänkte att kommer jag att klara av att göra allt detta. Det kändes som en omöjlig uppgift som jag har på mitt jobb. Tänkte på hur mycket jag missat men klarat mig bra ändå med. Det jobbigast evar att jag inte var med i matchen som jag brukar. Det var som de satt i en bubbla framför mig och att jag inte kunde vara med i samtalet, eller som om de pratade ett annat språk. Jag var inte alls med i matchen och jag mådde inte bra. Jag stannade dock kvar och det blev mindre jobbigt. Åt lunch med chefen och några kollegor och det var roligare.

 I torsdags var Signe hos tandläkaren, med pappa. Hon hade ett hål som hon skulle laga. Jag hade ingen lust att följa med och se henne plågas. Hon var stolt som en tupp att hon hade fått ett hål och skulle laga. Vi läste Emma går till tandläkare dagen innan så hon skulle vara förberedd. Det var hon inte. Hon blev rädd då hon fick bedövningssprutan men annars gick det bra. Men nu vill hon inte ha mer hål i tänderna. ‘

Jag var och åkte skridskor på lunchen. Jag och Anna hade beställt träff men var osäkra på att det gick att åka. Dagen innan var det töväder men det gick bra. Vi var nästan lika ringrostiga denna gång. Jag trodde vi skulle hinna fler varv på en halvtimme men det gjorde vi inte. 7 varv även denna gång. Vi åt sen lunch i en snödriva i snöfallet. Det är ändå skönt att sitta ute och äta. Vi var ganska ensamma där men då vi var klara kom en hel skolklass och då var det skönt att vi var färdiga. Vi tänkte åkt i måndags men det hade jag inte kunnat för då hade jag så ont i benen. Nu var det bättre i benen så det gick bra att åka.

Jag åkte sen till badet dit barnen och Thomas hade åkt. Vi tog oss en myseftermiddag på badet. Vi skulle skjutsa barnen till dagis och då Signe skulle till tandläkaren så blev det så krångligt så vi tog dem lediga. Det blev en mysig förmiddag då vi åt lunch och myste hemma tills jag åkte iväg. Vi var sen på badet hela eftermiddagen. Helt plötsligt hoppade Signe själv från kanten. Det har hon aldrig vågat och det måste hon kunna på simskolan som hon ska börja i höst igen. Det var riktigt kul. Elvira vågade till slut åka rutschkana och sen vill hon inte sluta. Irma hon vill gärna få mutor och annat får att nå mål men det är så svårt för hon har inga mål att nå. Hon bara gör dem direkt. Det enda som hon kanske lärde sig denna dag var att hon kunde flyta med puffarna på armarna och att hon nöjt av det. Signe och Elvira upptäckte också det men de litade inte på sin förmåga. Vi stannade på badet några timmar innan vi åkte hem och åt middag.

I fredags åkte vi och fikade på Tages. Det var meningen att det bara skulle bli jag och barnen men nu hängde även Thomas på. Därefter åkte Signe med pappa för att städa av Volvon och sen lämna tillbaka den. Det kändes nog som det verkliga avslutet på Thomas jobb och det var nog lite tufft för honom att lämna igen bilen. Nu har vi vita Audin och så Thomas nya orangea cross Polon. I lördags hade vi julgransplundring på ovanvåningen i barnens gran. Snart har vi plockat undan alla jul men vi får vänta lite till innan det är helt klart…