Direktlänk till inlägg 21 mars 2017

Gabriel 9 år

Av Carina - 21 mars 2017 22:00

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängtade barn men ingen levande liten pojke. Utan en fin men tyst pojke las upp på mitt bröst. Jag var lycklig, tårarna rann längs kinderna men samtidigt var det den största sorg jag varit med om. Hjärtat sprängdes till bredden, glädjen och sorgen slogs om platsen. Att man kan känna sån glädje över att få ett barn som inte lever, det trodde jag inte. Hade någon sagt det innan så hade jag inte trott på det, men nu vet jag.

Jag kan ta mig tillbaka till den dagen, jag minns i princip allt, från ett utomkroppsligt perspektiv. Typ att jag kan se mig själv i rummet. Tiden stannade och vi var i en bubbla under en längre tid, på ett sätt ville man inte komma ur bubblan, verkligen var skrämmande.

När vi är i stugan och åker ut med skotern för första gången säsongen känner jag alltid att Gabriel är med mig. Efter att han föddes åkte vi tillbaka till stugan och stannade där några dagar. Det var helt underbart väder och i var uppe på fjället varje dag. Jag satt där bak på skotern och tänkte på dig Gabriel varje dag. Vi skulle ju varit här tillsammans. Vi åkte upp till stugan för att fira påsk, en månad innan beräknad förlossning. Älskade Gabriel föddes på långfredagen så det blev en annorlunda påsk.

Det som är så konstigt är att trots att jag förlorade mitt älskade barn under påsken och fick beskedet i Vilhelmina är det dit jag vill. Det är som om du är mer närvarande där. Jag vill alltid upp till stugan just i påsk, det behöver inte vara den 21 mars men just påsken är viktig för mig. Jag vill även alltid åka till Vilhelmina och bara njuta av att vara där.

Däremot brukar vi försöka göra något just den 21 mars, i början var vi alltid till olika fjäll. Nu är livet i vägen många gånger och vi får hitta på annat. Min plan var att vi skulle gå ut och äta hela familjen. Tittade lite på prislistor och tänkte: tre trötta barn, två halvtrötta föräldrar, dyr mat… kasta pärlor för svin… nä, vi gör något annat. Vi äter hemma och köper tårta och firar. Jag handlade lite serpentiner, ballonger och fina servetter. Barnen fixade fint och vi struntade i tv. Vi åt middag och sen hade vi kalas. Barnen föreslog att vi skulle sjunga så det gjorde vi, och jag fick blåsa ut de 9 ljusen vi satt i tårtan. För barnen är detta helt naturligt och det gillar jag.

Vi pratade sen om vart man hamnar då man är död. Elvira är ledsen för att hon inte fick träffas sin storebror och pratar ofta om honom. Signe är mer radikal och säger att man blir aska när man dör. Irma och Elvira vill att han ska vara en ängel. Det är inte lätt att förstå, inte ens jag kan ju förstå hur min efterlängtade unge skulle dö. Hur ska då 5-7 åringar förstå, eller det är kanske lättare för dem att förstå. De tar det så naturligt.

Vi firade en gång till genom att äta lunch på Artura på lördagen. Som barnen önskade!!

Nästa år är det 10 år sen och då ska vi förhoppningsvis åka till Lycksele och fira honom där. Där han föddes och jag blev mamma för första gången. Det ska vi fira. Hur vet vi inte ännu men det ska firas!!

Det blev ju ändå bra till slut. Jag har mina tre älskade och underbara tjejer som jag älskar över allt annat. Har även kvar min älskade man trots alla våra krokiga väger genom livet!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carina - 3 april 2017 21:44

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Av Carina - 2 april 2017 21:09

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Av Carina - 14 mars 2017 22:00

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...

Av Carina - 8 februari 2017 21:24

Lite mer reflektioner! I maj/juni är det tre år sen jag blev sjuk, eller sen jag fick min dom.  Jag var ju troligen sjuk länge innan jag fick domen, åtminstone drygt ett halvår innan. Fast det är ganska lång tid sen så har jag fortfarande inte förl...

Av Carina - 7 februari 2017 20:22

Äntligen har jag kommit igång med simningen, det är skönt. Man är snäll mot kroppen och ger den lite träning, man får lite ensamtid och så är det en ypperlig tid för reflektion. Man ligger ju bara där i pölen och försöker ta sig från ena till andra ä...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se