Direktlänk till inlägg 8 februari 2017

Mera reflektioner

Av Carina - 8 februari 2017 21:24

Lite mer reflektioner!

I maj/juni är det tre år sen jag blev sjuk, eller sen jag fick min dom.  Jag var ju troligen sjuk länge innan jag fick domen, åtminstone drygt ett halvår innan. Fast det är ganska lång tid sen så har jag fortfarande inte förlikat mig med ordet CANCER.

Det känns så främmande att jag varit sjuk. Nu minns jag knappt hur det kändes då jag var så dåligt. Däremot så minns jag fortfarande all trötthet, både i kropp och knopp. Den har jag fortfarande kvar en del av, min riktigt energi är inte helt tillbaka! Jag hade tur, eller har haft tur. Jag klarade mig med bara en operation och en massa oro. Det kunde varit så mycket värre och det tänker jag allt för ofta på. Om det hade spridits, den var trots allt elakartad den jäkeln.

Dödsångesten sitter dock kvar och lurar hela tiden i huvudet. Så fort jag får ont någon stans så har jag cancer, eller någon annan sjukdom. En dag hade jag ont i huvudet och då sa jag till Thomas om jag får en stroke, säg till doktorn att det gjorde ont på vänster sida. Min kurator säger att har man väl fått cancer en gång så bär man alltid med sig det. Man är förändrad och det kommer att följa en livet ut, fast man blir frisk. Däremot kan man ju ändra mycket till det positiva men oron kommer alltid att finnas där, dödsångesten. Det är så lätt att säga att tänk inte på det, men så fungerar det inte. Tanken bara kommer utan att fråga först.

Kuratorn sa till mig att alla de som har fått cancer har en speciell oro som de får bära med sig resten av livet. Det stämmer för mig i alla fall. Jag har blivit så orolig för att bli sjuk igen, kanske inte i samma sjukdom men i alla andra möjliga sjukdomar. Det som är gemensamt är att de är dödliga sjukdomar jag är rädd för att få. Jag är mest orolig över att jag ska bli sjuk men jag är även orolig för att övriga familjen ska bli sjuk. Det är tur att man inte vet vart livet ska föra en.

Med facit i hand så är det först nu som jag börjar likna mig själv. Det har tagit nästan tre år. Jag började arbeta heltid i maj förra året och det är ju först då som jag började fungerar på riktigt. Innan dess var jag inte i bra skick. Jag skulle inte haft börjat arbeta så tidigt som jag gjorde men jag kände en inre press på att jag borde komma tillbaka. Att det förväntades av mig att blir pigg och frisk fortare då jag bara behövde opereras och sen var bra. Ingen har någonsin sagt till mig att jag borde börja arbeta tidigare utan det är jag själv som har satt den normen.

Nu känns det dock som jag är på en mycket bra väg framåt. Jag jobbar ju heltid (kanske även lite mer…) och det går ju bra. Nu fungerar jag ju bra och kommer ihåg det mesta men ibland blir det kortslutning i hjärnan och jag orkar inte mer. Jag skulle däremot vilja jobba mindre och vara hemma mer med mina barn. Det vore ju bra om Thomas skulle kunna skaffa sig ett väldigt bra jobb så jag kunde vara lyxhustru!!

 

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carina - 3 april 2017 21:44

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Av Carina - 2 april 2017 21:09

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Av Carina - 21 mars 2017 22:00

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Av Carina - 14 mars 2017 22:00

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...

Av Carina - 7 februari 2017 20:22

Äntligen har jag kommit igång med simningen, det är skönt. Man är snäll mot kroppen och ger den lite träning, man får lite ensamtid och så är det en ypperlig tid för reflektion. Man ligger ju bara där i pölen och försöker ta sig från ena till andra ä...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se