Idag hade vi inget på agendan från början men igår fyllde vi den. Thomas åkte ur sängen i natt. Både Irma och Elvira kom till oss vid ett tiden och då får inte Thomas plats. Han tänkte lägga sig i soffan men tyckte inte det var tillräckilgt bra utan han gick ut i husvagnen och la sig där. Det är ju en säng där som är bäddad men vi har ingen värme på. Vi märkte dock inte av det utan vaknade inte förrän han var hemma igen. Han hade gått upp tidigare för att baka bröd, pappa bröd. Han gör ju fröknäcke och idag även ett annat bröd, ett mjukt bröd.

Vi åt frukost och en gick Thomas ut och byggde lite. Jag satt kvar inne och fick sätta mig hos tjejerna då det var läskigt på sommarlovsmorgon. Jag gick sen ut och jag och Signe gjorde iordning hennes blomsterlåda. Hon fick ju blommor av mormor då hon fyllde år, eller pengar för att handla blommor för. Nu har hon planterat 6 perenna blommor, gräslök och så har alla tre tjejernas rabarber sattes där tillfälligt. Lådan är nere vid lekparken så hon får sköta den där sen.

Jag åkte iväg till stan för att äta lunch med Anna. Vi träffades på Björkbacka parken precis bakom hennes jobb. Det var soligt idag men fast det är 20 grader blir det kallt så fort solen försvinner. De lovade finväder idag men solen kom inte fram förrän senare på förmiddagen. Vi åt en lättare lunch och det var trevligt med lite vuxensällskap utan barn. Att få träffas och prata utan att bli störd hela tiden. Jag följde henne till jobbet sen och gick därefter och hämtade bilen, fick då lite extra steg. Åkte till Ica Maxi för att handla. Köpte trädgårdshandskar till Signe i barnstorlek. De blev hon glad för och förvånad över att det fanns till barn.

Barnen och Thomas hade åkt med en annan pappa och barn till Teknikland. De åkte efter lunch så de var inte hemma då jag kom hem. Jag tog mig en kopp te och satt och njöt i solen. Jag tänkte först göra lite nytta men ångrade mig. Plockade sen lite jordgubbar. Vi får några varje dag men det är ofta inte mer än en halv liter men vi brukar ha det på filen till frukost. Gick runt lite och kollade i trädgården innan jag gick in och förberedde middagen.

Vi hade bestämt att vi skulle åka till badet idag med Anna och Pernilla. Det skulle bli dåligt väder och vi väntade hela natten men inte förrän vi skulle åka iväg började det ösregna. Först skulle jag träffa chefen för lite rehab planering. Jag hade fått sjukintyget igår och jag är sjukskriven augusti ut på heltid och sen två månader på 50 % och det känns bra. Jag har fått lite bakslag med magen och så är jag så orolig för undersökningen. Jag hade ett både bra och dåligt möte med chefen och det blev inte så långt. Familjen väntade på mig där ute så vi körde direkt till badet. Vi var kanske tidiga men det gjorde inget.

Vi var inte ensamma i bassängen konstaterade vi. Det var knappt så vi fick plats. Däremot var det mycket känt folk som var där, förutom alla norrmännen. Det bästa med att gå på badet är att man änd känner sig ganska normal. Det finns många som är mycket tjockare än mig och det känns bra. Snart kanske jag också blir lite smalare men först ska kroppen läkas. Efter en stund kom vårt sällskap och vi badade på. Vi höll oss i barnbassängerna före lunch. Anna och Alice skulle gå och åka i de stora rutschkanorna och Signe ville hänga med. Det fick hon. Efter en stund gick jag dit för att kolla hur det gick. Då stod Anna där, jag trodde att hon skulle åka med dem men det skulle hon inte. Då blev jag lite orolig men vips kom en Signe ur fel bana och sa stolt: jag åkte den gröna själv J hon var ovanligt modig denna dag. Hon åkte flera gånger i två olika rutschkanor. Hon försvann i barnbassängen och gick och åkte rutschkana själv. Det var riktigt kul att se.

Vi hade lunch med oss och försökte hitta någonstans att sitta. Folk bokar upp platser med handdukar medan de badar och det är inte riktigt juste. Till slut hittade vi ett bord. Då visade det sig att vi bara hade hälften av fikat med oss… vi blev mätta ändå men det var lite trist. Efter lunchen blev det stora bassängen och lite bad där. Barnen ville dock hellre vara i barnbassängen så vi gick dit igen. Träffade en familj från byn och Signe hjälpte deras lilla pojke att åka i rutschkanan han kan kunde lära sig att åka själv. Då vi badat färdigt gick vi upp och åt glass innan vi gick ut. Det regnade fortfarande… sommar, höst, sommar, höst…

Vi körde hem och det blev inga köttbullar som tänkt utan snabbpizza. Barnen hann leka med grannpojken en stund. Han har börjat på fritids nu så det är tidigare kvällar för honom och därmed för våra damer. De lägger sig tidigare varje kväll. Ikväll var de trötta.

Idag har det varit finväder, tryckande värme så vi trodde det skulle bli åska men det blev det inte. På förmiddagen byggde Thomas uppe på vinden, jag och barnen hjälptes åt att hämta den sista veden som Thomas högg upp innan i veckan. Vi tog upp den med kärran och slängde in den i vedboden och la vissa ute i den vedhögen. Vi åt sen lunch och åkte till stan.

Jag skulle till sjukhuset och till uroterapeuten. Ringde igår och fick en tid idag, snabba ryck! Thomas och barnen hängde på och åkte till Byggmax då jag var på sjukhuset. Jag behövde inte vänta så länge innan jag fick komma in. Hon trodde det var bajset som var mitt problem men det är ju kisseriet. Jag fick först kissa i en speciell stol där hon kunde mäta kisset. Därefter gjorde hon ultraljud för att se om det var kvar något i blåsan. Det var det men helt normalt. Vi pratade lite om blåsträning, bäckenbottenträning och jag fick mycket bra tips. Att jag inte kommit till henne tidigare. Redan efter förra operationen hade jag ju problem. Innan jag gick fick jag olika sorters inkontinens skydd som jag kunde prova. Hittade jag något som passade kunde jag bara höra av mig till henne så beställde hon åt mig. Tänk om jag ringt henne istället för att vänta på DSK på hälsocentralen då hade jag redan fått all hjälp.

Jag blev sen hämtad och jag ville att vi skulle åka till Frösötornet och fika. Thomas hade tänk föreslå Stocketitt så det var ju kul. Vi hade släp men det fungerar bra att ha släp på Frösötornet. De bakar eget fika där och mycket är rawfood och ekologiskt. Det blev en dyr fika men inget halvfabrikat. Efter vi fikat klart gick vi upp i tornet. Hissen var sönder så vi fick gå både upp och ner, och det gick ju bra. Det var bra utsikt och det var ju ganska bra väder så man såg långt. Man såg också att det verkar vara oväder i fjällen! Vi körde sen hem och jag klippte gräset. Barnen lekte och sen tog de en cykeltur med Thomas. De två i kärran bak och Signe cyklade själv. De skulle posta ett brev och de tog en extra tur. Signe var mycket nöjd men lite trött då hon kom hem.

Jag lagade skånska köttbullar med sås och vi åt dem med nyupptaget potatis från egna landet. Barnen åt som hästar och länsade alla kastruller och det var riktigt roligt. Barnen såg på tv, jag tog ett bad och Thomas sökte jobb. Vi åt hemmaodlade jordgubbar till kvällsfika innan det var dags för barnen att sova. De lägger sig tidigare och tidigare för varje kväll… de somnar inte alltid så lätt.

Idag hade vi fixat barnvakt så både jag och Thomas kunde gå till kuratorn. Anna och Pernilla skulle komma vid tio-tiden så de hann säga hej innan vi åkte. Vi sov i tältet och Thomas kom ut med Irma innan åtta då han skulle åka iväg och besiktiga lastbilen. Han väckte henne och mina små damer i tältet sov också gott. Jag frös mesta delen av natten. Jag hade Thomas kylskåp till ryggsäck och fast jag hade mer kläder än barnen så frös jag och de var varma. De sov utan sovsäck. Jag vaknade av att jag frös på natten och då låg de utanför sina sovsäckar till hälften. Jag stoppade ner dem igen. Det visade sig att det kallast i Sverige i Jämtland i natt och det var bara några grader varmt, alltså kallt.

Vi hann äta frukost och plocka undan lite innan de kom. De fick lite instruktioner och sen åkte vi. Vi kom i god tid till kuratorn och jag vet inte om det gav oss något. Thomas kunde lika gärna varit hemma tror jag. Vi har inte pratat om det efteråt men jag tror kan skippa nästa gång om jag inte insisterar. Kuratorn sa till mig att du har för bråttom. De orden gör mig rädd. Jag har läst, sist i Kristian Gidlunds bok, om att de som har bråttom i livet dör tidigt. Alltså måste jag bromsa men jag vill så mycket så mycket mer än vad jag orkar. Jag sa igen att jag längtar efter mig själv och igen sa kuratorn att henne får du inte tillbaka. En ny dig kan du hitta men den gamla finns inte mer då du fått denna diagnos. Det har hon helt rätt i, man kan inte gå tillbaka men jag får hitta en annan väg. Däremot vill jag ha mer ork och min ilska måste försvinna.

Hon hade också pratat med uroterapeuten och fått en tid till mig idag efter jag varit hos kuratorn. Så jag gick dit men det kom ingen så jag får ringa henne i morgon. Det verkar inte vara så svårt att få en tid hos henne. Jag hoppas på det bästa.

Vi körde sen till Frösön och åt lunch på Svenssons kafé. Det är ovanligt att vi kan åka ut på tu man hand. Nu hade vi lite press på oss för jag skulle vara hos barnmorskan efter lunch. Det tog ju lite längre tid då vi väntade på uroterapeuten. De har Lchf mat där så därför går vi dit och det är god mat även för mig och framförallt mysigt. Ingen av oss var nog så pratglad idag, fast Thomas pratade en del om däck. Innan vi körde vidare gick jag in på den ekologiska affären och handlade vaniljsocker som vi glömde förra gången. Thomas släppte av mig hos barnmorskan och så åkte han och handlade lite. Jag skulle få en spiral insatt men det gick dåligt. Livmodern släppte inte in den… så jag få komma tillbaka igen om ca en månad. Jag har fått en tid och vi får se om jag har mens då annars får jag boka om.

Vi åkte hem till våra barn och gäster, packade om lite och tog färjan till Norderön. Vi tog sen båten till Verkön där vi skulle äta middag. Det skulle bli så fint och varmt väder men det var kalla vindar och ingen sol i sikte. Vi började med att gå upp utsiktstornet. Jag hade med jordgubbar som vi fikade på där medan vi tittade ut på utsikten. Det känns bra att jag var här med Mia och Linda innan då det var underbart väder så jag har de minnena kvar. Vi gick sen till slottsterrassen och beställde mat. Barnen fick hamburgare och Irma och Elvira åt upp allt och lite till… Signe är jobbig med maten nu, hon inte alltid något. Det är många olika saker hon inte vill äta längre. Det var inte skönt att sitta där men vi satt där och njöt ändå. Till slut tog vi båten och färjan hem. Våra vänner tog den andra färjan.

Signe ville sova i tält i natt med men jag ville sova inne. Idag låg alla våra barn i sängarna innan klockan nio och det är rekord. De sov innan halv tio! Imorgon ska vi till badet så de behöver vara pigga.

Vi skulle få stockholmsbesök så vi försökte gå upp lite tidigare så vi hann äta frukost innan vi skulle göra lunch. De som skulle komma har också gjort äggdonation i Riga. Vi lärde känna varandra via Familjeliv där det fanns en tråd för oss som ville göra äggdonation. Vi lärde oss otroligt mycket av varandra. De som säger att cyber vänner inte ger något vet inte vad de pratar om. Har man ett sådant speciellt ämne att diskutera måste man söka sig via cybervärlden. Det är ett känsligt ämne och alla är inte så öppna som jag och det är svårt att få kontakt med dem som hade gjort det tidigare. Så Louise och jag lärde känna varandra där. Blev vänner på FB och vi har träffats en gång tidigare. Nu skulle de ändå köra här förbi och jag bjöd in dem. De kom till lunch och åt lunch med oss och stannade några timmar och fick lite kaffe också. Det var en trevlig eftermiddag och vi hoppas ses igen.

Då de körde åkte vi bort till Brunkullagård och fikade. Vi köpte tomten av med och de har ett eget mejeri där de gör ost, yoghurt och ostkaka. Vi trodde det var sista helgen de hade öppet men nu har det nog öppet fler helgen. Vi for dit så fort som möjligt för att hinna. Det var mysigt där och det var fint väder så vi kunde sitta ute. Vi skulle haft cyklat tid men vi hann inte nu men Signe ville gärna cykla ändå. Så då vi kom hem satte vi Irma och Elvira i cykel vagnen som är kopplad på Thomas cykel. Signe och jag cyklade på våra egna cyklar.  Vi cyklade bort till Brunkulla gård och sen längs vattnet till nästa väg och där stannade jag och Signe och gick på stora vägen. Signe var helt vild. Hon var så glad och lycklig över att få cykla. Jag kan, du kan inte köra om mig mamma, jag har starka ben och jag kan köra fort. Då vi stannade på ett ställe sa hon, detta borde vi göra varje kväll, det är bra träning för benen. Hon har så rätt min lilla gumma. Hon var så nöjd över denna tur och jag hoppas vi kan cykla fler kvällar.

På måndagen var vi mest hemma, förutom jag och Elvira som tog oss en egen tur. Det var en lugn dag, Thomas var fortfarande lite slut efter sin cykeltur så det blev inte så mycket bygge. Det gillar jag. Vi tömde husvagnen på det vi fått av mamma och lite annat. Fixade med de nya förvaringslådorna och flyttade om lite. Tömde hyllor och la allt på rätt plats. Vi ska ju åka iväg nästa vecka för en längre tur och då ska det vara rätt. Efter lunch åkte jag och Elvira iväg. Jag skulle hämta ut astma medicin och så skulle jag köpa ögonsalva. Jag har någon inflammation som gör att jag inte kan ha linserna. Det går liksom inte över. Vi var först på apoteket och sen åkte vi och fika. Vi var på Stocketitt och det var länge sen vi var där. Det känns så otroligt konstigt att bara ha ett barn. Det känns nästan som jag har lånat henne. Elvira tyckte det var roligt då vi åkte bil och hon fick sitta i signes stol men då vi fikade började hon fråga efter pappa, Irma och Signe. Hon ville inte vara kvar och sparade sig choklad boll som vi tog med oss hem. Vi handlade lite mat innan vi åkte hem. Hon var så nöjd då vi kom hem igen. Nu leker de ofta med grannpojken och det är ingen som är blyg längre. Det är skönt. Han var där då vi kom hem. Vi lagade mat och åt ute. Vi har köpt en matlåda från Glada lådan. Det är närproducerad och ekologisk mat, otroligt god mat. Igår åt vi regnbågslax och idag hamburgare från Hara.

Signe och jag ville bo i tält så vi slog upp det under eftermiddagen. Efter middagen och lite fika så gick vi ut och la oss. Thomas ville inte för han trodde det skulle bli trångt och kallt. Så vi tuffa brudar packade in oss. Thomas fick läsa saga då jag tagit ögondroppar och då såg jag inget på en stund. Vi bytte sen plats och vi skulle sova. Då ångrade Elvira sig och ville sova inne, då hon gått ville Irma också sova inne. Signe och jag låg dock kvar, efter en stund kom Elvira igen och somnade där ute och hos oss.

Det är regn, regn och regn mest hela tiden. Visserligen är det några dagar som är soliga men sällan har det varit över 20 grader i sommar. De dagarna är lätträknade. Så denna fredag var inget undantag. Jag åkte och handlade själv på förmiddagen. Barnen fick en kompis från dagis på besök och Thomas förberedde sig för Storsjön runt som han ska köra imorgon, 22 mil! Nu äter han ju inte kolhydrater så det blir svårt att kolhydratladda, han har fått kolla upp andra alternativ. Chefen ringde och vi ska träffas nästa vecka för att kolla min planering inför hösten. Annars blev det inte så mycket gjort igår men än att bara vara. Äntligen kom barnen i badet och blev riktigt rena, vi har så sena kvällar nu att vi inte hinner…

Funderar mycket på varför jag är så arg. Nu har jag varit lite lugnare denna vecka men det bubblar ändå i mig. När ska det gå över? Jag har ju en dold sjukdom. Det är lätt att tro att jag bara är hemma för jag inte vill jobba och att jag hittar på så mycket roligt men riktigt så enkelt är det inte. Jag önskar många gånger att jag hade ett gips eller ett stort bandage så jag såg sjuk ut. Jag tillbringar mycket tid på toa, fortfarande och håller jag mig då jag är iväg får jag sitta extra länge sen. Så hade jag börjat jobba hade jag fått sitta på toa under stor del av min fritid. Nu ska även mina hjärnspöken sätta igång på riktigt då jag ska göra röntgen om knappt tre veckor. Jag har ont i halsen och inflammerade ögon, jaha har det spridit sig? Det är så hela tiden. Jag hittar ovanligheter på min kropp och tänker det värsta. Den oron kommer jag nog aldrig att kunna släppa. Jag läser Kristian Gidlunds bok och jag känner igen mig i så mycket. Jag tror många som får en cancer diagnos går igenom samma oavsett farlighet. Det är själva sjukdomen som skapar hjärnspöken inte omfattningen på sjukdomen.

Jag trodde det skulle bli bättre med bajseriet. Det har det visserligen men nu verkar jag ha ett litet återfall. Jag blir akut nödig och det har varit så i några dagar nu. Det är värst på morgonen och efter måltider. Ska du på toa nu igen säger barnen. Jag har företräde till toan.

Jag läste för alla barnen och Thomas somnade med Elvira. Hon fick sova i min säng och somnade direkt. De andra två somnade också ganska fort. Jag satt och kollade på tv och njöt av ensamheten en stund. Dock blir det för länge ibland, jag orkar helt enkelt inte gå och lägga mig.

Thomas var uppe i ottan och åkte iväg till loppet. Han hade med sig Anna och Pernillas bil. vi tog sovmorgon och skulle haft tittat då han körde förbi oss men visste inte riktigt när och då vi tittade ut kom det lite cyklister och vi struntade i det. Vi gjorde inte så mycket här henna. Jag försökte lösa melodikrysset utan framgång. Barnen var ute och lekte. Vi åt lunch med picknick ute på gräsmattan, korv med bröd. Det gillade barnen, jag hade tänkt mig att gå iväg mot skogen men barnen tyckte att gräsmattan var lämpligare. Det var varmt och skönt idag och jag njöt där på gräsmattan med mina älskade barn. Vi klädde på oss och sen åkte vi iväg.

Vi körde först till stationen och hämtade upp Pernilla. Vi körde henne till deras bil och sen åkte vi till Björkbackaparken där Anna Fridh och barnen var. De hade med sig en familj till. Vi stannade där och lekte någon timme. Tog en paus och åt glass. Barnen är blyga och det är så jobbigt i början då vi är någonstans. De vill att jag ska vara med hela tiden och det vill inte jag… det löser sig ofta till slut.

Jag försökte följa Thomas via nätet. Så när han hade passerat sista kontrollen åkte vi. Det var ett öde målområde. Det stod några till där och väntade på sina cyklister och någon funktionär. Vi fick stå där kanske tio minuter innan han kom. De var en hel klunga som kom tillsammans och mitt där i var vår favorit. Tänk att han körde 22 mil då han bara kört 25 mil innan uppdelat på flera gånger. Vi hade köpt en present till honom. Den öppnade han då vi kom in på arenan och han fått lite fika i sig. Vi hade köpt en mugg med cyklar på! Han blev glad och efter en stund körde vi och handlade mat och tankade. Vi orkade inte göra så mycket till mat så det fick bli något enkelt.

Jag hade velat gå på Ledin på Yran ikväll men ingen vill gå dit med mig. Hade jag bott i Skåne hade jag inte varit själv… jäkla norrlänningar. Jag hade helst velat gå hela kvällen, nu var den en dum kväll då Thomas cyklade men ändå. Man vet ju aldrig när han tänker lägga av. Så jag var lite ledsen över det under hela kvällen. Skulle kunna åka till Gävle med Linda men då är jag kanske i stugan och plockar blåbär, får se hur jag gör.