Idag var det dags för undersökning. En datortomografi över lungor och buk. Jag har haft mycket ont i magen av oro för denna undersökning. På något sätt är det bättre att vara ovetandes… då Valdemar, Signes tvillingbror föddes och Signe låg kvar i magen ville jag inte göra några ultraljud eller CTG. Det kändes bättre att tro att hon levde än att få veta att hon inte skulle göra det. Så jag vägrade. Det är samma sak nu. Ska de hitta något vill jag att de gör det tidigt och jag har en chans men samtidigt är det så mycket ångest över att göra undersökningen och kanske få en sanning man inte vill ha.

Förra gången då jag blev sjuk kände jag på mig att det var illa och var helt säker på att jag var sjuk och att det var allvarligt. Nu känns det inte alls så utan det känns bra men hjärnans spöken tänker annat. Vi är inte helt överens. Däremot försvann oron helt då vi åkte till Orsa. Hjärnan glömde helt bort att oroa sig. Jag mådde så bra där nere och det var så skönt. Det är nästan första gången det händer, det var så även i Järvsö då vi var där i vintras. Annars har min arghet legat kvar i mig sen jag blev sjuk. Det är så skönt att den är borta, så om än tillfälligt. Jag njuter hela tiden nu så länge den håller sig borta. Jag vet att den kommer tillbaka men nu njuter jag.

Jag fick gå upp tidigt. Jag skulle vara där 9,15 men skulle vara där 45 minuter innan för jag skulle dricka en liter vatten innan undersökningen. Så jag fick gå upp klockan sju, det känns ju som mitt i natten. Åt frukost med Thomas och så körde jag iväg vid åtta. Jag parkerade borta vid Jamtli och kom till sjukhuset lagom till halv nio. De hade varnat för långa väntetider på kallelsen och att man borde ha med sig en bok att läsa så väntan inte blev så lång. En kvart innan utsatt tid kallades jag in!! Oj, jag hade inte hunnit dricka upp allt vatten så jag fick hälla i mig det sista på stående fot. Det var väl tur att jag fick komma in tidigare för jag är svårstucken. Det har jag alltid varit men nu är det ännu värre. Hon började med att sticka mig i vänster armen men det gick inte. Då frågade hon om jag var lättstucken på foten? Foten??? Då blev jag lite rädd, nej gör inte det ont undrade jag. Nja, ont och ont men det är bättre att sticka en gång än att bli stucken flera gånger. Det gjorde ont!! Hon hittade ett kärl men det gick i sönder. Så sa jag att jag skulle uppskatta om du provade i andra armen först. Då gjorde hon det och det gick bra, men det var på håret. De skulle spruta in kontrast i armen och då är inte hon i rummet, så gjorde det ont skulle jag vifta med armen. Jag fick lägga armarna bakom huvudet och så åkte jag in i röret. Det är inget långt rör som man åker in i vid magnet röntgen så det är inte läskigt. Det kom in en sköterska då de skulle spruta in kontrasten. Eftersom kärlet var så tunt ville hon känna efter om kontrasten kom in. Det gjorde ont men hon sa att det kom in och snart kommer du att känna det men det går långsamt. Först känner man metallsmak i munnen och sen känns det som om man kissar på sig. Undersökningen tog inte så lång tid och de hade fått bra bilder. Jag hoppas hon menade att jag var frisk och inte att bilderna var klara men de får ju inte säga något. Jag har inte fått någon läkartid men hoppas på det snart. 

Jag åkte och handlade på hemvägen men var hemma mycket tidigare än vad jag trodde. Det är så varmt att man helst inte vill göra något. På eftermiddagen åkte jag för att plocka jordgubbar. Det är barnförbjudet där och det gillar jag. Jag får åka dit själv och bara rå om mig själv en stund. Jag plockade 7 kg och det gick ganska lätt. Eftersom jag var själv blev det inget gott fika utan jag åkte hem och gjorde middag. Thomas fick välja mellan att göra middag och att rensa jordgubbar och valde det senare så jag grillade för första gången på gasolgrillen tror jag och det gick bra. Efter middagen rensade Thomas resten och jag skar och paketerade. Det blev 6,5 i frysen, Irma vill ha jordgubbar i sin tårta då hon fyller år. Det blev en sen kväll… för efter allt jordgubbsgöra åt vi jordgubbar och glass. Jag hade köpt glass i massor då jag körde hem från jordgubbslandet, det är så varmt och jag var så sugen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...