I fjol var vi på en pirat festival på Hara men våra barn var mest rädda. Nu har de flyttat den till Frösön och gjort den så mycket större. Vi åkte dit med Anna och Pernilla och barnen. Vi råkade komma precis samtidigt. Vi hade med oss lunch och det var mycket att bära och betydligt längre än vad vi trodde. Vi bubbade och bar… vi kom i god tid och fick ganska bra plaster så vi kunde se då piraterna kom i land. Vi följde sen med dem och gick de steg man skulle och så vidare. Nu visade det sig att man skulle gå upp igen till Frösöpark. Då blev vi trötta och satte och åt lunch nere vid vattnet. Hade vi nu burit ner allt där så ville vi inte bära upp det igen… barnen protesterade inte heller så det var bra.

Det var fint väder så det var mysigt att sitta där nere. Då vi ätit gick vi upp igen och då upptäckte vi festivalområdet. Vi skulle aldrig haft burit ner maten utan lämnat den här uppe och ätit då vi kommit upp igen. Nu vet vi det till nästa år. De delade ut glass till barnen så de missade inte skatten.

Det var sen en massa gratis aktiviteter för barnen. Det är meningen att det ska vara gratis och att alla barn ska få möjlighet att gå på detta. Det var olika utställare och det delades ut bananer, ballonger, guldpengar mm. Man kunde prova på bågskytt, sjunga med småstjärnorna, ansiktsmålning, skoterkörning och mycket annat. Jag och barnen gick runt och kollade lite. Vi lyssnade på de barnen som sjöng men vi orkade inte stå i kö till allt. De fick dock en guldpeng, ballong och banan.

Anna och Pernilla stannade längre än oss för de skulle bli målade i ansiktet. Vi åkte hem istället och lagade middag.

Även i natt sov jag, Signe och Elvira i tältet. Barnen tycker det är jätteroligt men Irma ville inte prova denna gång heller. De somnar så lätt i tältet så jag undrar om vi inte skulle göra det jämt. Mitt i natten vaknade Elvira av att hon kissat på sig. Det var lite opraktiskt men vi hade Irmas sovsäck i tältet så jag bara bytte och slängde ut de blöta sakerna och vi somnade om igen.

På söndagen åkte vi till Fridhs. Vi åt en snabb lunch hemma och tog en tur till Jula och handlade något innan vi åkte dit. Vi fikade och sen åt vi middag innan vi åkte hem. Barnen lekte hela tiden och våra barn är så förtjusta i studsmattan. Vi fikade inne då det inte var något fint väder men sen kom solen och värmen så vi åt middagen ute.

Vi åker snart till Orsa och sen åker Anna och Pernilla hem så vi fick passa på att umgås nu lite intensivt. På måndagen åkte jag och barnen och gjorde lite ärenden inne på stan. Vi åkte sen till Anna. Vi åt lunch i Krokom på turistbyrån. De hade hemmagjorda pannkakor som de gjorde på beställning. Det beställde vi, vi satte oss ute då det var så fint väder. Då vi fått maten och börjat äta så kom det en humla som var så otroligt närgången. Först var den på Irma och hon blev panikslagen och jag fick lyfta upp henne och sätta in henne där inne. Humlan var efter oss och verkligen närgången. Då jag kom ut var det Elviras tur att skrika och få panik, de satt i stolar som inte var så lätta att komma ur själv. Jag fick bära in henne och det blev likadant med Signe. Då alla tre barnen och maten var inne så dödade jag humlan. Det var verkligen mycket otrevligt och även jag tyckt det var otäckt. Den var liksom påträngande och försvann inte så man slog bort den.

Troligen var det ingen humla utan en nässtyngfluga. De attackerar älgars ögon och sprutar in larver i dem. De vill gärna in i ögon, öron eller hår. När jag läste om den förstod jag att det var denna och inte en humla. Humlor är ju snälla och jag har aldrig blivit så jagad och attackerad av en humla förut.

Då vi kom till Anna tog jag alla barnen och gick iväg för att plocka bär. Det fanns mycket smultron och lite blåbär. Dessutom fanns det mygg… men vi hann plocka en del innan några tröttnade och vi gick tillbaka. Barnen lekte och jag latade mig. Anna kom hem efter en stund, hon hade varit iväg och gjort lite ärenden. Eftersom vi bjöd in oss och att Pernilla fick punktering på två däck så tog vi med oss mat. Lite älgfärs och tillbehör så vi kunde göra köttfärssås. Det var härligt väder och vi kunde sitta ute och barnen kunde leka ute. De små tjejerna hoppade mycket på studsmattan. Vår tjejer passar på så fort de har chansen.

Thomas cyklade dit, han tog en omväg via Myrviken och kom precis till middagen. Jag sa att vi äter han får äta då han kommer och vips stod han där. Det var lite längre än vad han hade tänkt men var nöjd. Vi åt middag och drack lite kaffe/te. Thomas fixade Pernillas cykel innan han åkte hem igen. Det mörknar ju nu på kvällningen och han har ju inget ljuse på den cykeln. Vi stannade kvar en liten stund till innan vi åkte och kom ifatt honom efter Ytterån. Vi tutade och hejade. Vi körde in och handlade ägg och då körde han om oss igen och vi fick köra om honom ytterligare en gång. Det gillade barnen. Han var tvungen att cykla hem för vi hade fått en vinbärsbuske av Anna och den fyllde hela bakluckan och de andra sakerna fick vi ha i framsätet.

På tisdagen hade vi bestämt med Anna att vi skulle gå på fjället. Vi valde att inte åka så tidigt men att vi skulle äta lunch där uppe. Vi packade in oss bilen fjällredo och körde. Vi träffades uppe på Fjällhalsen. Där går man sen några hundra meter och sen är man uppe på fjället. Det var jobbigast att gå tills man kom upp på fjället men det var bra stigar. Barnen var entusiastiska men Irma behöver gå först för annars tröttnar hon och vill inget. Det kunde varit lite bättre väder men det var väl egentligen bra fjällvandrar väder. Vi hittade både hjortron och lite blåbär, en fjällbäck och snö. Då vi hittade snön så ville alla barnen dit. Snön låg nere i en ravin så det var lite krångligt att ta sig ner och upp men de kämpade på bra för att komma åt snön.

Eftersom att vi skulle iväg nästa dag och att Anna skulle ha gäster hade vi inte hela dagen på oss. Pernilla stannade hemma och fixade för deras middag och det var nog bra för Anna kom nog hem samtidigt som gästerna. Vi åt lunch och jag upptäckte att vi måste nog fixa lite bättre utrustning för fjällvandring. Detta kommer vi att göra om. Man hade så fin utsikt direkt när man kom upp och behöver inte gå så långt för att få njuta av utsikten. Efter lunchen gick vi hemåt. De större barnen ville gärna upp till toppen men det tar vi nästa gång. Signe var lite missnöjd med att det inte var klättring som det var upp till Åreskutans topp men hon var nöjd ändå. Jag känner att detta kommer vi att göra fler gånger.

Då vi kom ner till bilarna körde vi till Höglekardalen. Där fikade vi och kollade upp lite om en fiskedamm. Man ska tydligen kunna fiska där i en put and take damm. Nu skulle den stänga redan den 23 augusti så vi hinner inte dit i år, men kanske nästa år. Barnen önskade att få åka slalom i backen man jag hoppas det dröjer lite till innan snön kommer.

Vi sa hejdå och nu kommer det dröja tills vi träffas nästa gång men vi har träffats ovanligt mycket denna sommar och det har varit kul. Vi hann precis med färjan hem och började packa lite inför morgondagen då vi åker till Orsa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...