Har idag varit hos kurator och det var välbehövligt. Jag är så arg jämt, både på barnen och på Thomas.

Thomas väcker oss vid åtta nu om dagarna. I natt kom först Irma och en Elvira och Irma låg nästan ovanpå mig så jag sover inte så gott om nätterna. Efter frukosten gick Thomas ut och högg ved och jag plockade undan lite här hemma. Barnen plockade undan i sina rum för vi ska ju få gäster i eftermiddag. De är helt sjövilda nu för tiden, de borde väl vara ute och härja och det får de göra imorgon. Jag åkte iväg till sjukhuset lite tidigare och kom i god tid. Nu har jag bara 30 kr kvar sen är jag uppe i frikort igen. Jag köpte mig en kopp te och sen åkte jag upp till våning 12. Det är Sveriges osnabbaste hissar. Man får vänta hur länge som helst på en hiss men idag kom det en direkt då jag tryckte på knappen, troligen för jag var i god tid! Jag satt utanför och väntade en stund innan det blev min tur.

Vi började prata om te och kaffe men sen frågade hon hur det var. Jag sa som det var att jag mest är arg. Det blir jag ibland men det brukar gå över och jag har lite olika knep att ta till men nu vill de inte släppa. Jag blir så lätt arg på barnen och hotar med alla möjliga hot som inte blir verklighet. De bryr sig inte så mycket men jag mår dåligt. Ju argare jag blir ju sämre mår jag. Jag är arg på Thomas också och det är mer förståeligt då han och jag är lite oense om hur länge han skulle vara i stugan och att hon vill dit igen i några dagar själv och fixa med timmer. Vi har så olika syner på det så vi kommer inte överens utan att någon blir besviken. Vi blir ju ovänner ibland men jag har så mycket arghet inom mig nu som jag inte vet hur jag ska få ut.

Kuratorn tycker att jag är för sträng med mig själv. Att jag vill så mycket och att jag egentligen bara borde vara och inte göra så mycket. Hon säger precis som doktorn att blir frisk tar tid och det hjälper inte att skynda på. Nu är jag sen sådan av naturen att jag vill hitta på saker och vill mer än vad jag orkar. I vanliga fall brukar jag gå ut och gå då jag blir så här arg men nu är det +8 grader, blåst och regn och då är jag inte så sugen på det. Hon föreslog att då Thomas är hemma skulle jag ge mig lite egentid, så om jag inte går ut och promenerar så kanske göra något annat. Nu är det så att barnen har svårt för att somna och de somnar ofta inte före 22.00 och då blir det inte så mycket egentid över. Thomas går och lägger sig tidigt, ibland innan barnen har somnat och vi hinner inte heller prata med varandra.

Jag följer Ung cancer, jag tycker jag är ung och har haft cancer men i deras värld är jag gammal. De pratar ofta om att vara cancerfri men inte frisk. Precis så känner jag det. Kuratorn sa att livet aldrig kommer att bli vad det varit efter ett cancerbesked. Det kan bli bra eller till och med bättre men man bli annorlunda. Precis så har det ju även varit då vi förlorat våra barn. Kartan har ritats om, det är ju värre med att omgivningen inte alltid förstår det. Inte jag heller, jag vill ju så mycket mer än vad jag orkar.

Då jag var på kvinnokliniken fick jag veta att jag hade vätska kvar i buken. Kuratorn sa att man brukar säga att det tar ca 6 månader innan det försvunnit helt. Jag ville ju börja få magmuskler men hon tyckte ju jag skulle börja med bäckenbottenträning. Jag sa till kuratorn att jag verkligen försöker äta bättre, eller låta bli att äta massa skräp. Jag orkar inte, är sugen jämt och jag känner mig lite hopplös, eller värdelös. Jag känner mig tjock och kan inte dra in magen. Det har ju säkert med vätskan i magen att göra och jag har kanske lite bråttom igen… däremot försöker jag ju röra på mig. Nu har det varit så dåligt väder och vi har varit i stugan men sen kanske.

Jag smågrät lite under hela tiden. Jag mår inte bra men det kändes mycket bättre att få komma hit och prata. Fast jag själv har många av svaren känns det bättre att få berätta det för någon. Ibland funderar jag på att vi skulle gå dit tillsammans Thomas och jag. Jag tror inte alltid han förstår mig, fast han säger det.

Då jag kom hem hade Thomas gjort lunch, varmkorv med bröd. Vi åt, Thomas undrade hur det gått men jag sa att det får vi prata om ikväll. Jag kommer bara att börja gråta så jag ville inte prata om det då. Efter lunchen åkte jag och barnen till Svenstavik. Vi skulle träffa Anna med familj där. Det regnar ju idag med… vi skulle gå på Storsjöodjurcenter. Ingen av oss hade varit där så vi visste inte om det var något. Vi kom först, det är andra gången i rad som vi är först, det är ovant! Det var ett häftigt ställe. Man kunde göra monster, rita och läsa och se om olika Storsjöodjurs spaningar. Vi gjorde mest monster och lekte. Barnen höll sig roade rätt så länge. Då de blev för vilda gick vi över till andra sidan vägen och fikade.

Vi körde sen hem, vi först och sen kom Anna. Vi gjorde hamburgare, tänkte grilla dem men vi stekte dem inne istället. De var mycket goda! Vi gjorde coleslaw, pommes och bröd som tillbehör. Maten gick hem hos både vuxna och barn. Annas familj lånade dusch och barnen badade. De leker otroligt bra, Alice och Signe och så de andra tjejerna leker för sig. Då de åkte hem gick barnen och la sig, men var för pigga för att sova.