Barnen var glada över att få gå på förskolan igen. Jag hade så ont i magen och det kändes som om magen var full och ville sprängas. Ändå gick jag på toa ideligen. Då den borde bli mindre. Började äta magmedicin för att se om det hjälpte. Det var som de små musklerna kring revbenen både bak och fram hade stukats. Ett tag inbillade jag mig att jag skulle få en hjärtinfarkt. Nu vet jag att magkatarr kan likna hjärtbesvär så jag hoppades på det istället då!

Det var så i flera dagar så jag fick vila mycket. Jag försökte dock att gå ut och gå varje dag så jag såg till att röra mig. Jag fick hem barnen lite tidigare på tisdagen. Det känns som att jag vill njuta av dem så mycket som möjligt nu då de åker på fredag. De är inte helt slut då och kan leka lite innan vi äter middag. De kommer hem med nya alster varje dag, de verkar skapa in i det sista. Barnen var hos grannarna och lekte mest hela kvällen. Jag fick följa med dem dit sen var de där både innan och efter maten.

På onsdagen var Thomas iväg på förmiddagen och då passade jag på att åka ut och cykla och chocka både honom och min kropp. Jag brukar ha 30 minuter som minimum då jag ”tränar” så jag tänkte jag kör en kvart åt ett håll och sen vänder jag. Jag blev helt slut innan jag kom till Fannby city så jag kollade på klockan då jag kom till vägen till färjan, drygt 6 minuter!! Hjälp, då fick jag svänga och fortsätta mot färjan. Då jag kom till Andersön gav jag upp. Där stannade jag och andades, ofta och länge. Då ringde Anna så lämpligt så jag hade en anledning till att stanna. Efter en stund kom tävlingsjävulen i mig fram igen och jag körde nästan ända fram till färjefästet och vände. Jag stannade två gånger till på hemvägen för att få luft men jag gjorde det och jag var ute i drygt 30 minuter. Jag trodde det var 2,5 km dit men Thomas trodde det dubbla. Så då jag körde och hämtade barnen på eftermiddagen mätte jag. Det var 4,3 km enkel väg alltså 8,6 km och det var ju inte dåligt.

Jag hämtade även tidigare idag och då åkte vi till Nils och Moa. Barnen blev så glada då jag berättade och de sprang in i bilen och satte sig. Vi stannade där en stund och vi fick glass och barnen lekte. Det var skönt att bara sitta där och snacka lite skit. Det var så underbart väder att man inte vill gå in. Till slut så åkte vi hem och då vi kom hem sa Thomas att han ville åka på MC träffen. Det fick han väl men då fick han laga mat. Efter maten skickade jag iväg barnen till grannarna och så satte jag mig på altanen och drack en kopp te i solskenet. Jag förstod att det var regnigt och kallt i Skåne och då värmde solen lite extra mycket.

Jag gick till grannarna och delade ut en tomatplanta och Lundablanning som tack för hjälpen då vi var borta. Barnen försvann och jag skulle iväg och leta efter dem men de var hemma hos oss. De försvann bort i skogen men kom fram ganska snabbt. Det är ju skönt att det kommit hit några barn. Elvira är så glad för grannorna och vill leka med dem jämt.

På torsdagen åkte Thomas till Sundsvall för att byta något på motorcykeln. Det var inget vidare väder, det regnade och var kallt. De som hade lovat lika fint väder idag. Jag var hemma på förmiddagen och gjorde lite nytta sen åkte jag till förskolan för att hämta barnen redan efter lunch. Vi tömde alla skåp och hyllor och tog sommarlov. Idag skulle vi åka till Jamtli med Nils och Moa. Så även idag hoppade barnen in snabbt och enkelt. Jag hade klätt barnen i sommarkläder på morgonen men nu hade jag med långbyxor, kofta och jacka. Vi klädde om innan vi gick in och sen mötte vi Nils och Moa inne på Jamtli. Det var som sagt inte varmt utan snarare kallt. Vi gick lite runt. Barnen fastnade vi flottningen och på en hög kulle där de kunde springa upp och ner. Vi fikade och jag åt våfflor till lunch, hann inte med de innan. Mina barn åt glass fast det var så kallt. Vi hälsade på lite djur, köpte tunnbröd och letade stämplar till vårt pass. Vi gick upp till Fem myror i god tid så vi kunde leka där innan föreställningen började. Innan vi åkte hem köpte jag en korg och barnen fick åka slänggunga. Det var kul men synd på vädret.

Då vi åkte hem satte vi full värme på bilen och då vi kom hem åt vi lite tunnbröd och drack varm choklad. Jag fyllde upp badet så de kunde bli lite varma. Då de hoppat i badet tyckte Elvira jag skulle bada med dem. Thomas hade inte kommit hem så det gjorde jag. Jag var ju också kall. Efter en stund dök en ännu kallare Thomas. Det var inte varmt att köra motorcykel i jämtland. Det var mycket varmare längs kusten. Så även han hoppade i badet. Då blev det kallt… vi får dåligt plats hela familjen men barnen tycker det är kul. Då han hoppade upp så fyllde vi upp med hett vatten.

Vi skulle grilla. Thomas klädde sig som på vintern och gick ut för att grilla. Det var så kallt att det tog tid att få köttet färdigt. Vi åt middag vid åtta tiden i uterummet och firade sommar lovet. Jag hade packat på förmiddagen för imorgon åker min älskade familj till stugan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...