Alla inlägg under april 2015

Av Carina - 19 april 2015 23:07

Igår fyllde jag år och det gillar jag. Jag har alltid gillat att fylla år, jag älskar presenter och att ha fest och kalas. Nu är det inte så mycket med festandet men nu är jag nöjd med att ha min lilla familj hos mig. Vi tjuvfirade lite redan på fredagen då vi åkte till badet och badade. Vi har köpt ett klippkort där och det gäller för 6 gånger för vår familj. Det är lagom att åka dit då och då. Barnen fullkomligt älskar det och jag njuter också i badet. Det blir dessutom enklare och enklare att ha med barnen. De går ju själv och kan klä på och av sig själva. Vi tänkte äta lunch där men barnen ville att vi skulle ha mackor med oss. Så det blev matsäck istället, billigt och bra. Efter badet blev det dock en glass!

På torsdagen var jag på ett mycket bra föräldramöte på dagis om självkänsla. Då passade Thomas och barnen på med att packa in paket till mig. Thomas brukar bli så förvånad över att jag fyller år en gång om året. Så nu skickade jag iväg honom och barnen en dag på påsklovet med en önskelista. Låt barnen köpa det de vill att mamma ska få! De var ute och handlade och det är ju helt otroligt att ingen av barnen sladdrade om vad de hade handlat. Irma och elvira tyckte det var spännande!! Mamma du ska få paket, men du får dem inte förrän du fyller år.

Jag vaknade av att thomas höll på att fixa i köket, hörde hur barn eller barn kom upp, till slut var hämtade han elvira inne hos mig. De sjöng, åtminstone signe och thomas och kom in med frukostbricka till mig. Jag fick tio paket!! Det börjar likna något… en låda kom från dagis. Barnen hade ritat teckningar och tejpat ihop papper. Den lådan var nog den bästa och gulligaste. Jag fick ju ett halsband av signe redan tidigare i veckan. Det är ju svårt att hålla sig men signe ville att jag skulle ha det då jag åkte till doktorn. Jag fick sättlök, trädgårdshandskar, trädgårdsförkläde i jeans, mycket snyggt! Jag hade köpt mig själv ett halsband till alla hjärtansdag som jag sparat så thomas fick ge mig nu. Vi brukar även ge varandra sånt som vi behöver så nu fick jag en matta som vi ska ha till husvagnen under markisen. Vi ska ju ut och åka nu i sommar så den kommer att komma väl till pass.

Efter frukosten skulle jag göra citronfromage som min mormor signe alltid gjorde. Det gick inte så bra. Först bakade jag en tårta som jag borde haft gjort kvällen innan… citronfromagen var i flera steg. Jag missade och allt blev en geggamoja. Sprang ut till thomas som akut fick åka till frösön och handla nya citroner. Thomas hjälpte mig och det blev bra till slut.

Vi åkte till arctura och åt lunch. Skidspåren var inte så bra nu längre… vi blev mätta. Så mätta så vi bestämde oss för att skippa middagen. Vi åkte till ica och kollade trädgårdsmöbler och så handlade vi lite kyckling vingar, klubbor och nuggets. Det blev middagen. Då vi kom hem gjorde vi tårtan och åt den. Signe var lite besviken på att vi inte hade något ljus i den!!

Det hade varit molnigt hela dagen. Då tårtan var uppäten gick barnen ut. Jag tackade lite på facebook och thomas vilade. Solen kom fram och jag gick ut med en kopp te och njöt av att se mina älskade flickor leka. Fick ett ryck och tog ner massa uteleksaker från vinden. Då kom thomas och sa att det var snart mat. Jag ångrade mig och sa att jag ville äta ute! Men jag har dukat i uterummet sa ha, men nu äter vi ute sa jag! Det blev ute och signe jublade. Det var så underbart i solen och jag bara njöt.

Det blev en sen kväll för barnen men det gör ju inget så mamma fyller år. Jag tackade alla barnen då de skulle lägga sig för presenter och en underbar dag. Elvira konstaterade då att när ska du fylla år nästa gång? Hon gillade också dagen!!

Idag har vi varit på dagis på fixardag. Det var blåsigt med kul. Det var många familjer där i dag. Jag har även letat glasögon. Jag har inte hittat dem på länge nu. Har kollat överallt men då jag grävde lite i badrummet hittade jag stomiväskan och i den låg dem sen vi var i stugan förrförra gången. Vilken lycka!! Packade väskan för jag vill sova så länge som möjligt imorgon.

De sista dagarna har jag räknat ner till operationen. Så idag satt jag äntligen på sista stomipåsen! För alltid hoppas jag men man vet ju aldrig med framtiden. Det känns rätt att operera bort den nu. Jag är redo. Jag tror inte jag varit det tidigare. Tömde förråden med stomiprylar idag och det blev en stor papperspåse men sådant som jag inte kan använda till annat. Får kolla om man kan lämna tillbaka något.

Jag håller på att ställa in mig på att jag inte ska må så illa denna gång… samtidigt ställer jag in mig på att jag ska spy i två veckor. Alla scenario är möjliga men jag tror ändå att jag ska må lite bättre denna gång och att jag ska ha lite mindre ont. Jag har ju dessutom dåligt minne för fast jag vet att jag var så dålig förra gången så har jag liksom ändå glömt det. Vi får väl se!! Jag är redo.

Av Carina - 16 april 2015 23:40

Idag har jag varit på sjukhuset mellan 9-15 och träffat tre personer, eller jag hade möte med tre olika personer. Jag var i god tid för Thomas skulle på ett möte. Denna dag var full av väntan. Jag skulle vara där kl 09.00 men fick veta att vi var tre olika som hade fått samma tid så vi jag fick vänta lite. Det kom en 83 årig gubbe och satte sig vid mig och vi pratades vid mest hela förmiddagen. Tänkte då på att förra gången jag satt i det väntrummet så var jag verkligen i min egna lilla bubbla. Jag ville inte prata med någon och ville helst bara försvinna. Nu pratade jag gärna men några andra för att få tiden att gå. Han hade mycket att berätta så det var trevligt.

Jag fick först träffa sköterskan. Hon gick igenom lite vad som skulle hända. Hon berättade att det är samma doktor som ska operera mig nu som opererarede förra gången. Det känns tryggt och skönt. Frågade om stomin, hur det hade fungerat och lite annat om hur jag hade det. Hon tog även blodtryck som var 139/90. Helt normalt enligt henne men enligt mig är det skyhögt. Stress tryck, kallade hon det. Hon tog även ett nytt blodprov. Det hade blivit förstört av någon anledning. Nu hade hon tur att hon kunde ta ett nytt prov i samma ven som de tog i innan i veckan.

Jag fick sen sitta ner och vänta igen, ganska länge innan jag fick träffa doktorn. Tur jag hade gubben och fin utsikt över Storsjön. Jag fick inte träffa ”min” doktor utan en som jobbar på kvinnokliniken. Det kändes lite konstigt för hon frågade om jag hade några frågor. Jo, jag undrar hur länge operationen varar? Det kan jag inte svara på för jag vet inte det. Jag jobbar ju på kvinnokliniken i vanliga fall… varför fråga då? Hon sa att alla mina prover var bra. 141 i hb och mina salter var helt normala. Trodde de skulle vara felande då jag dricker för lite och äter för lite salt. Tydligen så är det min melodi. Hon kollade lungor och hjärta och jag gick igenom besiktningen. Hon skrev in mig och jag ska inställa mig på kirugslussen på måndag kl 08.00

Jag pratade med sköterskan igen och kunde komma tillbaka nästan två timmar senare… för på narkosen har de lunch till halvtvå. Ringde Thomas och han kom till stan och höll mig sällskap under lunchen. Väl tillbaka så gick jag ner till centraloperationen där jag skulle träffa narkosläkaren. Jag träffade tydligen honom förra gången också och då tyckte jag inte att han lyssnade på mig. Det hade han visst gjort. Jag sa att jag behövde extra allt för att jag inte vill kräkas i en månad denna gång också. Du fick nästan extra allt förra gången, det finns bara något mer vi kan testa. Vi pratade om illamåendet. Han sa att första dygnet kunde läkemedlet påverka och de första två veckorna kunde det vara på grund av att man opererar i tarmarna. Därefter kanske det kan bero på ångest. Jag har försökt inbilla mig att det blir bättre denna gång men han sa att man mår ofta lika bra eller illa oavsett hur lång och stor operationen är. Tröstande…

Jag skulle ta magmedicin kvällen innan och på morgonen samt alvedon på morgonen. Jag sa att jag kan ta på kvällen men får jag inte äta kan jag inte svälja piller. Okej, då fixar jag det ändå till dig. Jag ska vara fastande från midnatt och ingen laxering. Till tio ska jag väl klara mig utan mat. Jag tänkte inte gå upp och hjälpa till med barnen men sak pussa och krama på dem i massor innan de åker till dagis. Man vet inte vad som händer.

Jag känner mig redo för operation nu. Jag tror inte jag skulle varit det förut. Man vet inte hur det blir, bara hur man har det. Jag har ju faktiskt inte haft några problem med stomin. Förutom att jag ser gravid ut på ena sidan av magen…

Jag räknar ner nu. Har bara klippt upp exakt antal stomipåsar. Nu tänker jag att snart kan jag lägga undan min gravidbyxor. Vilken tur jag hade kvar dem. Nu har jag kunnat se respektabel ut trots stomin. Det är jag glad för.

Av Carina - 15 april 2015 22:41

Jag fick ju aldrig någon kallelse innan jag skulle iväg på påsklov så jag ringde till sjukhuset. Koordinatorn var sjuk men lyckades hamna hos sköterskan som höll i operationstiderna. Hon hittade mig och det visade sig att det inte fanns någon tid för operation under vecka 16. Hon hade inte fått veta hur det blir vecka 17 ännu men bad mig återkomma efter påsk.

Det gjorde jag men hon visste inte mer då. Hon trodde inte att jag skulle få någon tid under vecka 17 heller. Thomas ska till Stockholm på utbildning fyra dagar under vecka 19 och då kändes det inte aktuellt med en operation. Det bästa vore vecka 17 eller tidigt i vecka 18 och att farmor och farfar kunde hjälpa mig vecka 19.

Jag gick på jobbet i måndags och trodde då att jag inte skulle bli opererad förrän tidigast vecka 18. Så vi planerade för vecka 16 och 17 hur jag skulle jobba. Då jag kom hem låg där en kallelse från sjukhuset. Jag öppnade det och där stod: Du är välkommen hit den 16/4 kl 09.00 HJÄLP!! Jag kan inte bli opererad på torsdag var min första tanke. Thomas var på dagis och hade insats och jag ringde honom. Då läste jag i kallelsen och det stod där att jag skulle på inskrivning på torsdag och sen skulle jag bli opererad på måndag den 20/4. Då kändes det mycket bättre.

Så jag ringde kollegan och sa att jag kommer imorgon och är där hela dagen och sen sjukskriver jag mig helt på måndag. Han var på utbildning så jag var själv så jag fick fixa in en samordnare på onsdagen. Det kändes som att jag behöver lite ledigt innan operationen. Chefen skulle komma på torsdagen och jag hade meddelat henne att jag inte skulle bli opererad men fick ändra det. Nu var jag på jobbet på tisdagen och gjorde färdigt det jag höll på med och kunde på hem med ett lugnt jobbsinne.

Det blev en lite väl lång dag men jag kände mig nöjd då jag åkte hem. Handlade på vägen hem så jag blev ännu senare. Jag har ju mat vecka denna vecka.

Först blev jag ju förskräckt över att få en operationstid så fort. Jag hade ju funderat på hur det skulle bli om jag inte fick tid förrän vecka 20. Mamma fyller ju 70 år och ska ha fest i Skåne och vi ska dit. Då ville jag inte vara nyopererad. Scenariot att jag skulle få vänta tills i höst har dykt upp huvudet ibland. Jag var hos doktorn i början av februari och tänkte inte en tanke på att jag inte skulle få bli opererad vecka 16. Nu visar det sig att det har kommit ovanligt många cancer fall sen jul och de är det som gör att det blir kö.

Jag frågade sköterskan vem som skulle operera mig. Det visste hon inte och undrade om jag hade önskemål. Denna operation kan de flesta operera. Men det har jag inte, för jag har bara träffat på bra folk på kirurgen. Förutom hon som var så plump då hon berättade för mig att det kunde vara cancer och sen gick hon för hon hade jour. Så vi får se. Jag tror inte det är samma som opererade mig förra gången. Jag tror han bara opererar tuffa och stora operationer. Men han får gärna gör det om han vill.

Nu känner jag att jag redo för att bli opererad. Det var jag inte i januari. Då kände jag att jag vet vad jag har men inte vad jag får. Jag känner mig mycket mer stark nu. Det går bra att jobba 50 % och visserligen är arga mamma framme ibland men inte alls lika ofta. Nu har jag dessutom kommit igång men mina promenader igen. Jag är inte så lockad av att vara ute och gå när det är tjockt med snö eller is i spåret. Nu är det blött och ibland is och snö men ofta går det bra att gå. Vissa dagar får jag även följe av min man. Idag gick vi upp till den nya byn Ladhusbyn som är en km från oss mot stan. De har fått upp två hus där nu och det blev en rund på 40 minuter.

Jag är inte så rädd för själva operationen men visst har tankarna kommit på att jag inte kommer att vakna upp igen. Jag vet att jag kommer att kräkas men jag hoppas att det blir mycket mindre denna gång. Imorgon då jag ska träffa doktorn så ska jag fråga om jag ska förbereda mig med magpiller innan? Ska även be narkosläkaren om extra allt så jag inte blir så illamående. Nu tror jag inte det hjälper helt. Vid förra operationen fick jag en massa anti illamånade medicin men inget hjälpte.

En doktor sa till mig i höst att det kunde bero på ångest. Det har jag tänkt mycket på det och så var det nog. Från början var det nog operationen och narkosen som gjorde sitt men sen gick det nog över i ångest. Jag gick ju igenom en livskris. Det är ett misslyckade att spy. Man gör allt för att inte spy men samtidigt är hjärnspökena igång hela tiden. Spy inte, spy inte, spy inte… och så gör man det… dessa tankar är dock inga tankar jag bestämmer över. Hela mitt känslosäte sitter i magen. Jag får aldrig ont i huvudet men ofta mår jag illa.

Jag får stanna kvar på sjukhuset 3-5 dagar men hoppas på tre. Förra gången blev jag bättre för varje dag tills det vände och jag blev sämre för varje dag igen. Man blir inte pigg av att ligga på sjukhus. Det som jag skulle vilja veta är hur jag kommer att efteråt. Hur länge bli man sjukskriven? Får jag fortsätta på halvtid ett tag till? Kommer det att fungera utan stomi.

Då jag berättade för barnen att jag skulle opereras jublade Irma. Hon tjoade och dansade och ropade. Mamma nu får du också bajsa med gumpen som vi gör. För du har ju en gump så du kan bajsa med den. Hon var hur glad som helst. Elvira oroar sig redan över att jag inte kommer att vara hemma och Signe ser framemot att få sova med pappa då jag har paxat henne säng då jag kommer hem. Jag måste få sova själv utan att få sparkar i magen, vilket är vanligt i vanliga fall.

Hur ont kommer jag att ha? Ja, det finns lite tankar men jag kommer nog att tänka bättre imorgon då jag kommer hem från sjukhuset.

Idag har vi fyllt släpet med skräp. Jag har gjort i ordning i lådorna i tvättstugan. Det känns som att det börjar sakta men säkert bli bättre här hemma. Vi hittar bättre och bättre lösningar på vårt hem. Vårt hem är inte gjort för en 3-barns familj men det måste vi ju lösa. Nu försvann en del saker från garaget också och nu är nästan varmgaraget tomt så Thomas kan börja bygga där. Det ska bli så skönt att få rensa ut i garaget i sommar, men jag väntar gärna tills det blir lite varmare där inne…

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards