Direktlänk till inlägg 15 april 2015

Operationstid

Av Carina - 15 april 2015 22:41

Jag fick ju aldrig någon kallelse innan jag skulle iväg på påsklov så jag ringde till sjukhuset. Koordinatorn var sjuk men lyckades hamna hos sköterskan som höll i operationstiderna. Hon hittade mig och det visade sig att det inte fanns någon tid för operation under vecka 16. Hon hade inte fått veta hur det blir vecka 17 ännu men bad mig återkomma efter påsk.

Det gjorde jag men hon visste inte mer då. Hon trodde inte att jag skulle få någon tid under vecka 17 heller. Thomas ska till Stockholm på utbildning fyra dagar under vecka 19 och då kändes det inte aktuellt med en operation. Det bästa vore vecka 17 eller tidigt i vecka 18 och att farmor och farfar kunde hjälpa mig vecka 19.

Jag gick på jobbet i måndags och trodde då att jag inte skulle bli opererad förrän tidigast vecka 18. Så vi planerade för vecka 16 och 17 hur jag skulle jobba. Då jag kom hem låg där en kallelse från sjukhuset. Jag öppnade det och där stod: Du är välkommen hit den 16/4 kl 09.00 HJÄLP!! Jag kan inte bli opererad på torsdag var min första tanke. Thomas var på dagis och hade insats och jag ringde honom. Då läste jag i kallelsen och det stod där att jag skulle på inskrivning på torsdag och sen skulle jag bli opererad på måndag den 20/4. Då kändes det mycket bättre.

Så jag ringde kollegan och sa att jag kommer imorgon och är där hela dagen och sen sjukskriver jag mig helt på måndag. Han var på utbildning så jag var själv så jag fick fixa in en samordnare på onsdagen. Det kändes som att jag behöver lite ledigt innan operationen. Chefen skulle komma på torsdagen och jag hade meddelat henne att jag inte skulle bli opererad men fick ändra det. Nu var jag på jobbet på tisdagen och gjorde färdigt det jag höll på med och kunde på hem med ett lugnt jobbsinne.

Det blev en lite väl lång dag men jag kände mig nöjd då jag åkte hem. Handlade på vägen hem så jag blev ännu senare. Jag har ju mat vecka denna vecka.

Först blev jag ju förskräckt över att få en operationstid så fort. Jag hade ju funderat på hur det skulle bli om jag inte fick tid förrän vecka 20. Mamma fyller ju 70 år och ska ha fest i Skåne och vi ska dit. Då ville jag inte vara nyopererad. Scenariot att jag skulle få vänta tills i höst har dykt upp huvudet ibland. Jag var hos doktorn i början av februari och tänkte inte en tanke på att jag inte skulle få bli opererad vecka 16. Nu visar det sig att det har kommit ovanligt många cancer fall sen jul och de är det som gör att det blir kö.

Jag frågade sköterskan vem som skulle operera mig. Det visste hon inte och undrade om jag hade önskemål. Denna operation kan de flesta operera. Men det har jag inte, för jag har bara träffat på bra folk på kirurgen. Förutom hon som var så plump då hon berättade för mig att det kunde vara cancer och sen gick hon för hon hade jour. Så vi får se. Jag tror inte det är samma som opererade mig förra gången. Jag tror han bara opererar tuffa och stora operationer. Men han får gärna gör det om han vill.

Nu känner jag att jag redo för att bli opererad. Det var jag inte i januari. Då kände jag att jag vet vad jag har men inte vad jag får. Jag känner mig mycket mer stark nu. Det går bra att jobba 50 % och visserligen är arga mamma framme ibland men inte alls lika ofta. Nu har jag dessutom kommit igång men mina promenader igen. Jag är inte så lockad av att vara ute och gå när det är tjockt med snö eller is i spåret. Nu är det blött och ibland is och snö men ofta går det bra att gå. Vissa dagar får jag även följe av min man. Idag gick vi upp till den nya byn Ladhusbyn som är en km från oss mot stan. De har fått upp två hus där nu och det blev en rund på 40 minuter.

Jag är inte så rädd för själva operationen men visst har tankarna kommit på att jag inte kommer att vakna upp igen. Jag vet att jag kommer att kräkas men jag hoppas att det blir mycket mindre denna gång. Imorgon då jag ska träffa doktorn så ska jag fråga om jag ska förbereda mig med magpiller innan? Ska även be narkosläkaren om extra allt så jag inte blir så illamående. Nu tror jag inte det hjälper helt. Vid förra operationen fick jag en massa anti illamånade medicin men inget hjälpte.

En doktor sa till mig i höst att det kunde bero på ångest. Det har jag tänkt mycket på det och så var det nog. Från början var det nog operationen och narkosen som gjorde sitt men sen gick det nog över i ångest. Jag gick ju igenom en livskris. Det är ett misslyckade att spy. Man gör allt för att inte spy men samtidigt är hjärnspökena igång hela tiden. Spy inte, spy inte, spy inte… och så gör man det… dessa tankar är dock inga tankar jag bestämmer över. Hela mitt känslosäte sitter i magen. Jag får aldrig ont i huvudet men ofta mår jag illa.

Jag får stanna kvar på sjukhuset 3-5 dagar men hoppas på tre. Förra gången blev jag bättre för varje dag tills det vände och jag blev sämre för varje dag igen. Man blir inte pigg av att ligga på sjukhus. Det som jag skulle vilja veta är hur jag kommer att efteråt. Hur länge bli man sjukskriven? Får jag fortsätta på halvtid ett tag till? Kommer det att fungera utan stomi.

Då jag berättade för barnen att jag skulle opereras jublade Irma. Hon tjoade och dansade och ropade. Mamma nu får du också bajsa med gumpen som vi gör. För du har ju en gump så du kan bajsa med den. Hon var hur glad som helst. Elvira oroar sig redan över att jag inte kommer att vara hemma och Signe ser framemot att få sova med pappa då jag har paxat henne säng då jag kommer hem. Jag måste få sova själv utan att få sparkar i magen, vilket är vanligt i vanliga fall.

Hur ont kommer jag att ha? Ja, det finns lite tankar men jag kommer nog att tänka bättre imorgon då jag kommer hem från sjukhuset.

Idag har vi fyllt släpet med skräp. Jag har gjort i ordning i lådorna i tvättstugan. Det känns som att det börjar sakta men säkert bli bättre här hemma. Vi hittar bättre och bättre lösningar på vårt hem. Vårt hem är inte gjort för en 3-barns familj men det måste vi ju lösa. Nu försvann en del saker från garaget också och nu är nästan varmgaraget tomt så Thomas kan börja bygga där. Det ska bli så skönt att få rensa ut i garaget i sommar, men jag väntar gärna tills det blir lite varmare där inne…

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carina - 5 februari 2022 16:42

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Av Carina - 3 april 2017 21:44

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Av Carina - 2 april 2017 21:09

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Av Carina - 21 mars 2017 22:00

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Av Carina - 14 mars 2017 22:00

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20 21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
<<< April 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards