Alla inlägg under mars 2015

Av Carina - 26 mars 2015 22:16

I tisdags var det 35 år sen min lillebror Nicke dog. Han hann inte bli tio år och jag var nästan tolv då det hände. Vi hade ingen aning om att han var sjuk. Dagen innan fyllde vår kusin två år och vi var där på kalas. Samma dag var det folkomröstning om kärnkraften. Så han frågade mamma om han fick titta på det på tv och mamma tänkte att det är ju bara en gång så han fick stanna uppe lite längre än vanligt och kolla. Nästa dag ringde de till mig på skolan. vi gick på olika skolor, jag på mellanstadiet i Gårdstånga och Nicke i Holmby på lågstadiet. De sa att Nicke hade trillat och de behövde få tag på mamma.

Han hade i själva verket fått en hjärtmuskelinflammation där hjärtväggarna växte men inte hjärtat så till slut fick inte blodet plats. Han dog och de kunde inget göra. Troligen orsakades det av en annan infektion han hade haft. Det enda som kunde räddat honom var en hjärttransplantation och det var inte vanligt 1980. De hade gjort den första på en svensk då i London och han överlevde inte. Dessutom var de bara vuxna de kunde göra det på och de dog alla i början.

Då jag kom hem stod grannen men Pernilla på armen. Polisen var hemma hos oss då mamma kom hem. Hon lämnade över henne i chock och då jag kom fick jag gå bort med henne till vår dagmamma. Själv gick jag hem till min kompis Malin. Hon var på toaletten då det ringde på dörren. Där utanför stod pappa. Han var resande men var kanske i Skåne och borde inte stå där. Då minns jag att jag sa: är Nicke död? Ja sa han och jag bara gick utan att säga något. Vi åkte och hämtade mamma på sjukhuset och körde henne till min moster där även mormor var. Själv bodde jag hemma hos pappa en vecka innan jag började skolan igen.

Det var inte tal om terapi. På den tiden pratade man inte om detta. Nu hade det hänt och nu behövde vi inte prata om det längre. Hemma hos oss har Nicke alltid varit närvarande och vi har ofta pratat om honom. Men vi har aldrig pratat om hur vi kände. Jag trodde länge att de hade tagit fel på sjukhuset och de skulle upptäcka felet och han fick komma hem igen.

Begravningen var fruktansvärd. Prästen var pensionerad men ville begrava honom eftersom han hade döpt honom. Han sa vid ett tillfälle att vi skulle vara tacksamma att han hade dött för han var för god för denna värld. Det kan man säga till en som är 100 år då den dog inte en tioåring. Jag minns också att det var mycket barn där och att scouterna stod framme vid kistan med fanor. Urnsättningen var också fruktansvärd. Man fick återuppleva allt en gång till och nu skulle han dessutom sänkas ner i jorden.

Det är 35 år sen och ändå är det vissa saker som man minns som om det vore igår. Andra saker minns man inte alls. Jag minns inte rösten av honom men jag har lite andra minnen av honom men har svårt för att minnas hur han såg ut förutom på korten. Hade önskat nu att jag kunde känna igen mina barn i honom.

Av Carina - 22 mars 2015 22:25

Idag har vi haft barnkalas för Signe. Vi fick ju ställa in förra gången och det var ju fler som kunde denna gång så det var ju roligt. I veckan hade de meddelat att det skulle snöa för fullt hela dagen men som vanligt hade SMHI fel. Det var visserligen vitt då vi vaknade och kallt men det rättade snart upp sig. Solen kom lagom tills kalaset började. Vi hade gjort grillspett med falukorv och köttbullar och så makaroner till. Vi eldade nere vid lekställningen och jag hade funderingar på vad vi skulle göra. Skulle vi ha lite lekar? Orkade inte fixa det och det behövdes inte. Det var full rulle från början.

Jag tänkte att för barnen kvittar de, de är gärna ute. Det är värre för föräldrar men de var välklädda och tyckte också att det var en bra idé. Det var även meningen att vi skulle ha en skattjakt i slutet men då jag inte mått så bra i helgen så då Signe frågade sa jag att vi får ta det ett annat år och det nöjde hon sig med. Hon fick dela ut gottpåsarna då de skulle gå hem.

Nils stannade kvar och lekte och det fungerade så bra. Vi spelade ett spel som hon fick av honom idag. hon fick många fina presenter men vi får öppna dem en och en så de överlever döttrarna Jonsson-Dahl. Signe var nöjd med dagen och även Elvira som sett så framemot att få åka på kalas.

Jag var så trött efter kalaset. Gjorde ytterst lite under resten av dagen. Tvättade lite och barnen hade städat sina rum under förmiddagen. Signe dammsög både hennes rum, vårt sovrum och delar av vardagsrummet. Hon hjälpte mig ikväll med att sortera strumpor och lägga in i min garderob. Hon är så hjälpsam.

Satt i bastun och tänkte hur lycklig jag är. Det tog lite tid men nu har jag hittat hem. Är gift, och har en fin familj med tre fina barn. Det hade jag inte trott då jag fyllde 39. Nu har jag en fin familj, ett egenbyggt hus, bra bil och även en bastu. Den är liten men det är en bastu. Däremot undrar jag när jag ska må bra igen. Jag vill inte att arga mamman ska komma fram mer. Hon är inte den vanliga arga mamman som finns i alla familjer denna argan mamman tar över min kropp. Jag kan inte kontrollera mig och bara skriker. Detta är ju tillfällen då jag är trött. Denna vecka har jag ju varit själv på jobbet och fast jag hade en bra vecka så blir jag ju trött. Undra när den tröttheten ska gå över. Detta sammanföll just denna gång med Gabriels födelsedag. Fast jag inte blir ledsen på denna dag längre så är det ändå många funderingar som dyker upp. Både jag och Thomas pratar mycket om vad som hände och det är mycket som väcks till liv. Det är påfrestande helt enkelt.

Av Carina - 21 mars 2015 21:46

Idag för sju år sedan blev jag mamma för första gången. Dock inte till något levande barn men jag fick äntligen ett barn. Det är konstigt men man blir ändå så himla glad över att ha fått ett barn oavsett om det är levande eller inte. Jag minns det mesta tydligt och det är tydligare än mina senare förlossningar. Jag minns vart vi mötte ambulansen och jag fick åka med dem till Vilhelmina. Jag minns doktorns min då jag förstod att barnet inte levde, hur jag berättade det för Thomas då han kom. Det blev ett oväntat kaos då jag dök upp helikoptern i Lycksele. Det var som att vara med i City akuten. Jag minns sen lugnet då de upptäckte att jag inte blödde utan kunde föda som vanligt.

Kommer ihåg de dagarna vi var kvar på sjukhuset men det är som om det är ett enda långt dygn. Minns känslan och ibland även lukterna. Det värsta var inte att Gabriel inte levde, det var att vi var tvungna att åka ifrån honom och aldrig mer träffa honom igen. Att lämna honom kvar på sjukhuset är det värsta jag någonsin gjort och hoppas verkligen jag slipper göra det fler gånger.

Vi har berättat om Gabriel här hemma och Signe har bara accepterat att hon har en storebror i himmeln som ser ut som en lillebror. Däremot Elvira har funderat mycket idag. En storebror som är så liten redan det är konstigt. Att vi sen har begravt honom och samtligt som han är i himmeln blev för mycket. Mamma sprängde han sig upp genom golvet i kyrkan? Hon har pratat om honom hela dagen idag. Samtidigt som hon har haft kortet på honom med sig överallt. Hon funderar så mycket och det är så gulligt!!

Jag hade tänkt att vi skulle åka upp till Bydalen och äta lunch och åka skidor. Det ville inte barnen… så vi bestämde om. Istället åkte vi till Arctura och åt lunch. Jag hann ångra mig redan innan lunch. Det blev inte alls den helgdag som jag tänkt mig. Vi brukar ha denna dag som helgdag och vara ledig oavsett vilken dag de är i veckan. Nu blev det byggande och städning istället. Jag var besviken och arga mamman var tillbaka och jag blev så arg på mina barn. Så Elvira och Irma sa förlåt resten av dagen. Tårarna rann och jag var så ledsen.

Fick fixa till mig lite innan vi åkte iväg. Lunchen var utsökt och våra barn skötte sig utmärkt. Så bra att två tanter berömde våra barn så. Att de var söta och snälla. Det är alltid roligt att höra. De har också varit med sen de var små och har lärt sig hur man uppför sig då man är ute bland folk. Det var underbart väder och fin utsikt. Lite roligt att se skidspåren som ser fina ut men det är bara precis i spåren som det är snö.

På eftermiddagen var vi ute och jag hade bakat en tosca kaka som vi åt. Barnen försökte cykla men det var för mjukt på vägen, gummiväg. Så det gick inte så bra. De spelade istället bandy och fotboll. Vi har haft en varm vinter men idag var det minusgrader redan på eftermiddagen. Eftersom snön är borta och solen lös tyckte mina barn att det räckte med en fleece!! Inte lätt att få dem på kläder så de är ute.

Jag funderar mycket på hur det skulle kunna blivit. En sak är säkert att våra tre tjejer vi har idag hade vi inte haft. Hade Gabriel överlevt hade det dröjt längre tid innan vi hade åkt till Riga, om vi överhuvudtaget hade åkt dit.  Å andra sidan hade vi inte vetat om dessa underbara flickor då. Men de är underbara! Jag älskar dem så det gör ont i hjärtat ibland. Ikväll då jag läste för Irma pratade hon om att jag varit arg men så sa hon. Mamma jag älskar dig!! Underbara unge. Varför blir du arg då vi är gnälliga?

Av Carina - 20 mars 2015 22:38

Nu har jag samlat energi men konstigt nog är jag oroligt trött. Det verkar inte bara vara jag utan hela familjen. Även på jobbet är folk trötta så det kan ju vara den konstiga vintern som gör sig påmind. Helgen vecka 10 var vi i Järvsö med familjerna Riben och Svensson.  Vi hade hyrt var sin stuga och åkte skidor om dagarna och umgicks på kvällarna. Redan på torsdagen då vi kom åkte barnen lite skidor. Det fanns ett rullband i barnbacken som barnen åkte på och vi fick ta sele på Irma och Elvira och följa med dem ner för backen. Det behöver man ingen skidutrustning för. Signe åkte rullbandet själv och sen ner, ibland tog en sväng på lifttränaren och sen upp igen. Så åkte hon hela eftermiddagen, upp och ner…

På kvällen åt Alice och Pernilla middag hos oss, Svenssons och Tofilovski åkte kvälls skidåkning. Det blev en tidig kväll då vi var helt slut. På tisdagen var vi i Bydalen och Hovde på kalas och där åkte vi också slalom. En vänlig mamma hjälpte Signe och åkte med henne i liften och jag åkte med Elvira och pappa med Irma. Alla tjejerna gillade att åka då och det var helt underbart väder. Då kändes det extra kul att åka iväg till Järvsö några dagar och åka mer skidor.

Nästa dag köpte även jag och Thomas liftkort i barnbacken och åkte upp och ner med Irma och Elvira. På lördagen fick de en timmes privatlektion och då passade jag och Thomas på att åka tillsammans i den stora backen. De har byggt ut ganska mycket och det var kul hitta på något tillsammans jag och min man.

De kan åka skidor men de vill bara åka rakt ner i hög fart över gupp. Irma var ivrig på att ta liften själv och hon åkte gärna själv. Dock hade hon ibland lite bråttom och hoppade av liften lite tidigt och åkte bakåt igen på de som kom efter.  Elvira och andra sidan släppte inte liften utan for ju vidare upp på en kulle innan liften slets ur hennes hand. Hon ville inte åka själv.

Signe är en bestämd dam som man inte rubbar i första taget. På lördagen sa jag att nu åker du lift själv. Jag åkte före och hon skrek bakom. Till slut lyckades vi få henne att åka själv av egen vilja och efter det slutade hon åka rullband och åkte bara i knappliften. Dock ville hon inte åka i den andra knappliften utan bara i den ena som hon kände sig trygg i… men det kommer väl! Sen åkte hon upp och ner i den i två dagar utan att tröttna. Då vi skulle åka hem grät hon då hon inte fick åka mer.

På fredagskvällen åt vi middag alla tillsammans, då hade även Anna och Ingrid kommit och så kom stor delar av klanen Tofilovski. Vi var 17 stycken som åt middag i en stuga! På lördagen kom Britt-Marie på besök. Det var kul att få lite hälsinge besök!  Hela resan ar helt underbar. Vi bodde tillsammans och kunde umgås då vi ville, åka skidor var för sig och sen fika och äta mat tillsammans. Dessutom var det helt otroligt väder. Varmt och soligt. Visserligen blev det uppkört fort i backarna men det gjorde inget. Det var bättre det än grått och trist väder.

Elin åkte med Elvira och hon tyckte så mycket om sina vuxna vänner. Jag var så glad över att ha fått en familj som gillar slalom. Det har ja alltid önskat mig. Nu är det kanske Thomas som är minst intresserad av slalom han som är bäst men barnen är helt sålda på det. Irma gnällde bara utan skidor. Med skidor blev både Irma och Elvira små busungar.

Vi kom hem då det var läggdags på söndagen och barnen skulle på dagis och jag jobba dagen efter. Där började första tröttheten. På måndagen var det stängt på dagis på eftermiddagen så då passade vi på att åka in till vinterparken och äta lunch och leka. Barnen somnade på väg hem och de gick knappt att väcka igen.

Jag åkte till kuratorn och träffade henne live. Ofta pratas vi bara i telefon. Jag pratade om min panikångest attack jag fick på isen. Jag tror det beror på sjukdomen. För det har gått bra förut. Jag känner nu att jag är nog ganska förberedd även mentalt på att ta bort stomin. Jag var inte riktigt redo innan kände jag men nu är jag på gång. Jag är piggare, förutom nu då en period. Jag lämnar barnen på dagis och det hände inte för jul en enda gång. Jag är dock tröttare på kvällarna och somnar tidigare. Det känns lagom att jobba halvtid. Jag skulle lätt kunna jobba mer men då hade jag sovit resten av tiden. Jag blir ju så trött. Kände då jag gick därifrån att jag är piggare nu än tidigare. Nu ska jag bara se till att jag rör mer på mig.

Vecka gick fort och på torsdagen åkte vi till stugan. Hemma var det varmt, soligt och snön är i princip borta. Det finns lite isfläckar här och var i trädgården. Då vi kom till stugan var det full vinter. Mycket snö och sol. Vi kom upp vid åtta tiden. Jag sov nästan hela vägen upp och det är mycket ovanligt. Jag mådde så illa så jag tog över ratten innan Lit och körde ca 5 mil innan jag gav upp. Då var jag på väg att somna, sov sen hela vägen upp. Fikade lite hos farmor innan vi gick in och la oss.

Vi hade sen fyra helt underbara dagar. Sol och mycket snö, åkte skoter och längdskidor. Barnen ville inte åka slalom och vi var också hellre på fjället än i slalombacken. Det blåste lite men annars var det helt underbart. Vi drog upp längdskidspår och körde, barnen och jag. Jag åkte skidor i tre dagar av fyra, 20-25 minuter per gång. Så mycket har jag inte tränat på länge… Det var så otroligt vackert och härligt så vi ville inte åka hem på eftermiddagarna. Under dessa dagar hann jag även städa stugan och möblera om i skåpen. Thomas förberedde lite i gäststugan för nästa gång vi är upp kommer mamma och Thomas dit. Jag körde skidor i tre dagar, 20-25 minuter per gång. Så mycket har jag inte rört mig på länge! Men vi behövde åka hem för jag skulle jobba.

Har haft en tuff vecka på jobbet. Min kollega har semester och jag har varit själv. Jag har ju inte kommit in så bra i jobbet men fokuserade på några viktiga saker och det blev bra. Jag var nöjd med veckan. Hade också ett bra samtal med chefen. Jobbade lite mycket och det märks idag. Arga mamman kom fram… men det är tur att hon inte kommer fram så ofta längre.

Det ser ut som ett inferno hemma hos oss. Hur än vi gör så kommer det fram saker och de lägger inte undan sig själv. För att fylla på lite tog jag ner tre kartonger kläder och skor från vinden på garaget. Ställde fram alla stövlar, skor och sandaler så fick barnen prova vilka som passade. Irma och Elvira har många skor och stövlar men Signe behöver fodrade gummistövlar. Vi klarar även jackfronten och galonisar så det känns bra. Thomas håller på att få upp en vägg i tvättstugan så det är lite kaos där och där borde vi hänga upp vårkläderna. Det ska visserligen snöa i helgen men våren är här och det är svårt att få på barnen overall.

På söndag ska Signe ha sitt barnkalas som blev inställt pga magsjuka tidigare. Vi ska ha ett ute kalas och nu ska det snöa hela dagen. Jag tror inte barnen bryr sig och inte vi heller. Det blir till att grilla ute och leka.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards