Det har varit en tuff vecka. Jag började jobba halvtid. Först var det inte tänkt så med så kom det en utbildningsdag i vägen och jag valde att ta tjuren vid hornen och börja direkt. Det har ju gått bra och det går oftast bra på jobbet men sen blir jag trött. Dessutom var jag hos doktorn på min ”lediga” dag.

Då vi åkte dit mådde jag både illa och hade ont i huvudet. Det hade jag även haft under onsdagen. Jag tror med facit i hand att det var anspänning. Jag fick tom ta Alvedon för att överleva dagen. Jag tog sovmorgon och ändå fick jag stressa för att hinna bli färdig till klockan 11 då vi skulle köra. Vi fick nog komma in i ganska bra tid och träffade först stomisköterskan. Vi pratade lite om min åksjuka och jag borde dricka mer, inte te… det är som vanligt. Jag kan också ta magpiller regelbundet. Man säger att max är 8 piller om dagen men jag kan ta 16 om jag behöver. Så nu kommer jag att ta två varje morgon oavsett. Men nu har det visat sig över helgen att bajset varit grötigare varje morgon så den idén stöp… Men jag har tagit fler tabletter sen dess än vanligt.

Doktorn kom och jag verkar ha bytt doktor. Det är han jag har träffat varje gång sen jag blev utskriven. Vi pratade om operation och jag önskade att bli opererad efter påsk. Ja, du kan operera dig redan nu om du vill men det vill jag inte så han skulle sätta upp mig på operation då. Jag sa att jag inte var så pigg då jag börjat jobba halvtid och att jag fått ringa kuratorn veckan innan för jag inte var klar i knoppen. Jaha, du vill ha ett sjukintyg sa då doktorn. Oj, tänkte jag… jo, det ville jag. Hur mycket vill du jobba? Hur länge? Jag har visserligen tänkt att de nog tänker på hela människan men ändå är de mer fokuserade på kroppen. Nu fick jag rätt. Han sa att det inte är alls konstigt att du inte är pigg ännu efter denna livskris. Nu känns det så mycket bättre att jag kan få lugn och ro och komma i form. Doktorn sa att jag borde motionera och bli piggare. Det har han alldeles rätt i och det borde jag men nu orkar jag inte då jag börjar jobba mer. Inte blir man gladare över vädret heller…

Jag frågade även mer om min cancer form. Den uppkommer i tarmen och kan sen sprida sig vidare men det är en tarmcancer. Har läst en del om att de inte hittat huvudtumören men det har det hos mig. Den har nog suttit där i flera år men han kunde inte säga hur länge. Jag tycker magkatarren ställer tills så mycket mindre nu men det kunde han inte uttala sig om. Han kunde inte heller lova bot och bättring. Han kunde bara säga att det ser bra ut för mig. Jag kommer att röntgas enligt det nationella programmet för tarmcancer. Under tre år kommer jag att röntgas från halsen och ner till bäckenet. Då kollar de ju även spridning. Efter dessa tre år så kommer de bara att röntga tarmen för att se om det kommer upp fler knölar. Hittar de då något så tar det bort det innan det blir cancer men det är inte så vanligt med återfall, men jag har större risk än de som inte haft cancer. Det lät mycket bra i mina öron. Det känns som jag ändå är ganska säker men man vet ju inte. Jag kan ju få vilken annan cancer form som helst eller bli överkörd.

Han skulle även kontakta hudkliniken så jag kan få komma dit och kolla mina födelsemärken och det var skönt så jag slipper gå via hälsocentralen.

Det kändes så mycket bättre då jag pratat med honom och det gör det alltid men det går över… jag kommer att bli nojig igen innan operationen. Vi pratade lite om den och den tar ca en timme. Oftast behöver de bara skära runt stomin och stoppa in den bland sina andra tarmkompisar som doktorn sa. De ska igenom alla lager men det går oftast bra. Ibland måste de öppna upp i det stora ärret som jag fått men troligen inte. Stomisköterskan berättade sen att man ofta ligger inne 3-5 dagar efter operationen. Det är inte så ofta de behöver skjuta upp operationer heller och det känns ju skönt. Har man väl förberett sig på att bli opererad vill man inte åka hem och komma tillbaka en annan dag. Magen måste komma igång innan man åker hem. Jag hoppas ju bara att jag inte spyr lika mycket som förra gången. Jag funderar ändå lite på detta. Jag vet hur det är nu och det fungerar bra med stomin men jag vill ju inte ha den naturligtvis. Men man vet inte hur det kommer att bli, det kan ju bli sämre.

Jag blev lat och sköterskan fick byta stomin men det ser så bra ut och har jag tur behöver vi inte träffas mer i tjänst. Hon är dock mycket trevlig så jag träffar henne gärna ändå.

Jag gick därifrån med lättare steg och huvudvärken var borta. Vi åkte till Svenssons på Frösön och åt lunch. Det känns ändå bra att få sitta ner och reflektera lite innan man åker hem. Jag festade även med en god kaka till teet.

Annars blir jag mest deprimerad över vädret. Jag har försökt få hit mamma och Thomas nu när vi har riktig vinter men det ändras snabbt. I fredags var det pissväder… plusgrader och regn. Jag var sur och trött, inte blev det bättre av vädret. Ändå åkte jag och tjejerna och fikade på eftermiddagen. Vi tog en tur till Dollar och Granngården och vi körde i den orangea faran. Jag blev lite lat och det är enklare att sätta in barnen då en sitter fram. Vi åkte sen till Frösön och fikade på Svenssons. Så vi gick ur bilen så klämde Signe sitt finger i dörren. Hon stängde själv dörren med fingern i mellan. Som hon skrek! Stoppade ner fingern i snön och jag såg att nageln var blå men det blödde. Visste inte riktigt om vi skulle åka till doktorn eller inte. Hon ville gå in på fiket så vi gick in. Då vi beställt och satt oss blev hon jätte ledsen igen oc h jag ringde 1177. Hon rådde oss att åka till akuten om hon hade så ont men det vägrade hon. Så vi fikade lite halvhjärtat och vi fick med oss kakorna i en doggybag. Väl hemma fick hon Alvedon och vi kollade på film. Det blev bättre men hon har ju fortfarande ont i fingret efter några dagar och hon kommer nog känna av det en längre tid.

Man får så ont i magen så ens barn får så ont. Vet inte riktigt vad man ska göra för man kan inte ta hand om deras smärta.

I lördags var det aprilväder. Plusgrader och snöstorm. Tur var att det snöade så jag inte blev helt deprimerad. Det blev dessutom minusgrader sen på kvällen. På torsdagen var det -23 grader på morgonen och +3 grader på kvällen. Idag har det varit kallt men nu ikväll är det plusgrader igen. Det ska bli varmt nu i tre dygn. 5 grader varm och kanske lite regn=ingen snö kvar. Jag har kollat alla väderstationer och alla säger att det ska bli varmt och jag blir så deprimerad.

Igår tappade jag tålamodet helt och grät och skrek. Till slut la jag mig en stund och hoppades det skulle gå över men jag känner ännu att energi n är slut. Nu har jag börjat jobba mer och tröttheten kommer som ett brev på posten. Jag blir arg, orkar inget och blir så arg. Barnen backar och jag får dåligt samvete och tårarna kommer. Det känns så jobbigt. Tur i oturen är ju att jag vet varför.

Annars har vi bastat i vår nygjorda bastu och det var behagligt. Vi har även åkt på skotertur idag men det var blött på sjön. Undra just hur det blir med isvägen i veckan…