Tänk att det ska göra så ont i benen av att åka lite skidor. Mina fötter är inte gjorda för pjäxor och ändå är dessa de bästa jag haft någonsin. Jag har för långa och smala fötter. Kommer knappt i dem men sen simmar de i skon. Däremot så har jag för tjocka vader så där får jag kramp. Hade man bara åkte skidor som vanligt hade jag också fått ont i benen men inte så fort. Nu ska jag först åka lift med ett barn. Som hänger på ena benet, benen får man spänna för att inte vi ska trilla. Att hålla benen i statiskt läge med ett lealöst barn hängande på benen är träning på hög nivå. Sen kommer nästa prövning, plogning. Vi har barnen i sele och åker bakefter. Det gäller att ploga nästan hela tiden och hålla fast i selen samtidigt. Ibland måste man hålla igen rätt så bra då barnen inte är lika bra på att bromsa. Så fast man inte åker så många åk så får jag ont i benen.

I lördags köpte vi 1 timmes kort men igår köpte vi ett 10 klippkort. Det var smart. Nu kunde vi ta fyra åk innan lunch och 2 efter lunch. Så har vi fyra klipp kvar. idag hittade vi igen selen och både Thomas och jag åkte med barnen. Så även Irma och Elvira fick vars två åk i den långa backen. De åkte sen lite upp och ner så vi kunde putta upp dem i barnbacken.

Det gick inte så bra för Signe igår som i lördags. Då åkte hon själv både i liften och i backen. Igår kraschade hon i liften. Hon ramlade nästan direkt efter start, vid rycket. Jag stod där och skulle ta kort, säkert därför hon ramlade… jag sprang fram för att ta bort henne. Då hann de skicka iväg en annan kille som körde in i oss och flög över oss. Signe fick hans skida i pannan men den bara touchade och man är ju glad över att alla har hjälm. De är hjälmtvång i denna backe, mycket bra!! efter det vägrade hon åka lift. Dessutom körde hon ner själv en gång i full galopp. Hon skulle vänta in fröken men glömde det så det blev störtlopp ner! Hon ramlade och ville varken åka lift eller skidor i backen.

Skidfröken försökte åka med henne men hon vägrade. Hon gick upp och ner i lilla barnbacken själv hela tiden. Till slut lyckades hon få iväg Signe till liften men då hon såg Thomas skrek hon och han räddade henne… Skidskolan tog slut men skidfröken var så snäll att hon tog sig an Signe en sista gång. Jag åkte före dem i liften. Signe skrek som en stucken gris, först skrek hon mamma men då hon förstod att jag inte skulle hjälpa henne skrek hon pappa. Det är ju jobbigt men jag vet att hon kan och hon var i goda händer. När de åkt några meter slutade hon att skrika och det kändes bra. hon ville sen inte åka själv heller, fast hon kan. Så hon fick åka med fröken, som inte höll i henne men låtsades. Hon tog sig ner och var nöjd efteråt. Fröken erbjöd sig att åka ett varv till men Signe ville inte så vi gick in och åt lunch istället. Eller… jag hade glömt deras ryggsäckar med deras fika i. så vi fick bjuda på vårt så det blev lite torftigt.

Stina och Nils hade kommit så jag och Signe stannade kvar då resten åkte hem. Signe och jag fick två åk till och två åk i liften tillsammans. Hon ville inte åka själv. Jag hade sele på och det går ju bra men hon kan åka själv men är en liten fegis. Så vi nöjde oss med de två åken. Jag har mutat henne med en överraskning om hon åker själv i liften innan skidskolan är klar. Nu är det dags igen på onsdag.

Då vi kom hem byggde Thomas bastu och Irma och Elvira lekte. De har upptäckt att de är tvillingar. Det är så gulligt. De kramas, håller varandra i handen och känner på varandra då de står och ser att de är lika långa. De leker så bra utan Signe. Idag var Signe sur då vi kom hem och låste in sig på sitt rum. Irma ville då också vara i fred på sitt rum. Elvira var ledsen för hon inte fick vara med. Irma har hittat dockan idag. hon har döpt den till Anna och klädde på henne och bäddade ner henne i docksängen. Hon berättade sådana historier om Anna så man undrar vart allt kommer ifrån. Hennes mamma hade en bebis i magen och då kunde hon inte ha en påse på magen så det fick hennes pappa ha!! Undra hur många barn som leker att föräldrarna har stomipåse!

Jag har möblerat om lite i uterummet och städat. Jag har tagit bort julgranen och börjat ta bort julpytet. Så nu är det lådor överallt hemma. Jag har också skrivit en lista på vad vi ska göra hemma. Sådant som inte är gjort ännu. Hoppas vi få gjort något av det åtminstone.

Thomas har snart satt upp all panel i bastun. Det ska bli häftigt när den går att använda. Vi är lite oense om den. Thomas läser hur det ska vara och jag vet genom erfarenhet. Vi får väl se hur det blir i slutändan.

Nu är det inte så långt kvar tills jag ska till doktorn. Jag är redan lite orolig över nästa operation. Jag vill inte att det ska bli så jobbigt. Dessutom vet jag vad jag har men inte hur det blir. Ska man behöva springa på toa hela tiden? Elvira fes idag och sa, det kan inte du göra mamma!! Lite skadeglad. Men det kan jag men inte mer. Hur blir det om Thomas får jobb i samband med min operation. Jag vet ju att vi har backup här hemma här bland vänner och på förskolan. Men vi vet ju inte i vilket skick jag kommer att vara i. Det oroar mig ganska mycket. Jag börjar också oro mig för nästa röntgen. Tänk om det kommer tillbaka. Det kan jag inte sluta fundera på!

Nu när jag har så mycket träningsvärk så känns det mer angeläget att se till att röra mer på mig. Barnen och jag har ju gympat hemma och jag fick tips av Mia att leta upp yoga på youtube. Det hade nog varit något för mitt dåliga bäcken. Jag skulle vilja vara i bättre form till nästa operation. Då kanske det skulle bli bättre. Samtidigt så rör jag mig inget om jag inte mår bra. nu oroar jag mig lite för att börja jobba 50 % för då kommer jag att bli trött igen och tappa min energi. Hoppas energin kommer tillbaka tidigare än förra gången.