Känner alltid en närvaro av Gabriel då jag är här i stuga. Speciellt då vi kört ur skogen och ut på skogsbilvägen med skoter. Där är han som mest närvarande. Tänker inte så ofta på honom till vardags men alltid där kommer tankarna på honom när jag kommer ut där på vägen och det känns som han är med mig. Han föddes ju då jag fortfarande bodde i Ljusdal och han har inga kopplingar i Östersund. Det är nog därför jag känner sådan närvaro av honom här. Det var också hit vi åkte direkt från Lycksele sjukhus där han föddes. Vi var ju här för att fira påsk då han kom. Därför hamnade vi först i Vilhelmina och sen Lycksele. Det som är lite lustigt är att jag dras till Vilhelmina och vill gärna åka dit. Jag mår bra där helt enkelt. Trots det var där som vi fick veta att han inte levde så blir jag glad över att komma dit. Det kan bero på att vi fick ett sådant bra bemötande. I Lycksele har vi bara varit en gång sen födseln men ska väl snart åka dit igen. Kanske redan i sommar, eller i påsk!!

Fast vi bor i sameland här i stugan så är det sällan man märker dem. Men idag var de nästan på tomten och skulle flytta renar. Vi hörde helikoptern hela tiden och såg skoterspår där de kört rakt ut i skogen. Lite synd att vi inte fick se några renar eller samer! Samerna, eller lapparna som de säger här har fortfarande lite byteshandel. Det är en lapp som kommer hit och sover ibland. Honom byter farmor varor med, han får potatis och hon får fisk. Det enda jag ser av dem är renarna som vi ser ibland och ren hägnet som de ha uppe vid fjällvägen. Där renarna är då de märker dem, men jag har aldrig sett någon aktivitet där någon gång.

Idag kände jag mig lycklig! Att få åka upp på fjället med strålande sol och blå himmel. Det är livet! Barnen stod och hoppade för att få åka iväg. De älskar bara att åka skoter. Barnen längtade redan igår efter att få åka iväg. Men först ville de gå till farmor. Så fort de ätit färdigt frukost gick de iväg, som tre trallande jäntor!! Jag klädde om stolarna vid köksbordet. De var också vita, som allt annat i vår stuga. Så nu har jag köpt fint tyg och det blev väldigt fint. Då farfar tog ut skotern satte sig Elvira i fönstret och längtade ut. Så till lunch åkte vi iväg.

Det var mulet men då vi körde kom solen. Det var så otroligt vackert att hela kroppen spritter! När det inte är vinter hemma känns det otroligt skönt att vi har denna stuga att åka till. Här är det snö när det inte är snö hemma. Nu verkar det snöa även hemma så vi får hoppas på det bästa.

Det känns som det blir lite bättre varje gång vi är här. Nu har det blivit fint med fin soffa och ny stolsdynor. Vi ska nog ändra lite i hallen också. För att få lite bättre plats för alla vinterkläder.

Idag har jag även hunnit med att klippa 30 stomipåsar. Det är ett nöje jag har en gång i månaden… det tar inte så lång tid men det nödvändigt. Det är min stora skräck att glömma bort stomipåsarna när vi åker bort. Det är inget som man kan gå och hämta ut på apoteket när som helst. Det måste alltid beställas. Så skulle vi åka hit och jag har glömt stomipåsarna är det bara att köra hem igen. Det är nog den sämsta biten med att ha stomi. Att man är låst om man glömmer. Eftersom mitt huvud inte är helt okej ännu så blir det som en stress att glömma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...