Jaha, då var det redan 2015! Hur gick det till? Hur var då 2014?

Det började illa med att det inte blev vinter… första snön kom efter jullovet och barnens snowracer och skidor som tomten kom med fick vänta på sig. Det visade sig sen att det inte blev mycket till vinter här hos oss åtminstone. Det blev ingen isväg och då Signe fyllde år, 28 februari var det nästan snöfritt!!

Mormor och morfar var på besök helgen innan och då hann vi med två skoterturer innan vi packade in den för säsongen. Jag hade köpt mig en ny som jag inte hann köra med. Tror jag var ute på fem turer med den hela förra vintern!! Thomas hade tur att ha VAB med friska barn som kräkts lite och de var ute på lite utflykter och fick några turer till. Vi hade tagit ner ena skotern från stugan då vi skulle få lite skånegäster under vinter men de användes inte. Farmor och farfar kom då Signe fyllde år men då gick det bara att köra på isen men det gick inte att komma dit! Första helgen i mars kom Helena och Anders och då var snön borta…

Vi hade dock bättre tur med vädret i stugan och där var vi ute och åkte mycket skoter och skidor. På min födelsedag åkte vi slalom i Borgafjäll och då var det varmt och soligt. Det var en meter snö på fjället. Så sportlov och påsklov hade vi vinter på!!

Helgen då Signe fyllde år var jag dålig i magen och upptäckte blod i avföringen. Blev riktigt rädd och ringde doktorn. Fick komma in men de hittade inget. Fick en återbesökstid till stafettläkaren jag var hos. Han hittade fortfarande inget men tyckte jag var för ung för att inte skickas vidare. Fick en tid till en skiktröntgen av tjocktarmen. Hittade något och det blev fler undersökningar.

Vi åkte till Skåne på släktträff. Skulle varit borta i två veckor med husvagn men det blev några dagar på hotell. Vi hade köpt en ny husvagn för att den gamla för var lite och opraktiskt för oss. Det blev några oroliga dagar men vi hann med att åka på Astrid Lindgrens värld och att bo på pensionat med hela min familj innan vi åkte hem igen.

Det visade sig att jag hade en elakartad cancer i ändtarmen!!! Livet vändes helt upp och ner! Det blev operation två veckor efter beskedet. Jag blev så dålig… hela den sommaren som var den varmaste i mannaminnet låg jag! Jag har aldrig kräks så mycket förut!! Mamma och Thomas kom upp och hjälpte oss, farmor och farfar var här då jag låg på sjukhuset i 1½ vecka. Lite senare på sommaren kom både Anna, Ann-Catrin och Helena med familjer vid olika tillfällen. Vi försökte hitta på saker men jag orkade inte mycket. Vi var ute med husvagnen en del och den är vi mycket nöjda med.

Operationen blev lyckad och jag läktes ihop bra och fick stomi. Efter ca 2 månader började den fungera bra och nu märker jag inte mycket av den. Jag känner inte att jag fångar dagen mer nu än innan för det gjorde jag redan då. Började jobba 25 % i slutet av oktober. Jag har mått mycket dåligt psykiskt och varit en elak mamma och fru. Nu börjar det bättra på sig.

Sommaren var varm men det blev inte mycket gjort då jag var sjuk. Barnen fick dock en lekställning gjord till sig av Thomas. Jag fick en ny rabatt men det blev inte några nya träd. Vinden på garaget fick golv och väggar under året. Snart är även en stor råttsäker garderob klar där uppe.  Vedspisen i köket som vi köpte 2008 installerades äntligen under hösten.

Under hösten hände inte så mycket mer än att jag och Linda åkte till Stockholm för en tjej helg.

Thomas blev utköpt på sitt jobb i samband med en omorganisation. Helt oväntat och ologiskt. Så nu blir det väl en del byggande innan han förhoppningsvis hittar sig ett bättre jobb. Kanske utan så många resor. Min käre man har lagt om kosten och blivit en smalare och piggare man.

Barnen har växt och blivit både 4 och 3 år. Signe har lärt sig åka skridskor och cyklat. Irma och Elvira har slutat med blöja, välling och napp under hösten. Så nu har vi stora tjejer. De är det sötaste och underbaraste som finns. De ger oss både gråa hår (skojar, jag har ännu inga gråa hår…) och otroliga glädjestunder.

Det var et t axplock ur 2014. Vad bjuder då 2015 på?

När vi pratade om det idag sa Elvira. Det är ett nytt år nu! klok ungen.  Jag undrade vad vi skulle ha för mål under året. Då ville Elvira lära sig åka skridskor! Signe ska gå i skidskola och lär sig förhoppningsvis att åka slalom. Irma vill naturligtvis också lära sig att åka skridskor och till hösten åker kanske alla tjejerna cykel.

Jag vill komma igång att röra på mig. En gång i veckan är mitt mål. jag känner att jag inte är i tillräckligt bra form för att motivera mig till träning och viktnedgång men jag ska göra ett tappert försök.

Det blir en ny operation under våren förhoppningsvis efter påsk. Den hoppa jag går bättre och jag inte blir lika sjuk.

Jag hoppas vi får en riktig vinter innan dess och att även sommaren i år blir varm och skön då jag missade den ifjol.

Jag hoppas Thomas får ett bättre jobb och att jag under hösten kommer att komma upp i full tid.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...