Direktlänk till inlägg 7 november 2014

Trött...

Av Carina - 7 november 2014 11:24

Det är skönt att komma tillbaka och börja jobba. Det kändes som jag inte varit borta. Däremot blir jag så trött. Jag trodde inte jag skulle bli så trött. Den elaka mamma är tillbaka och min ork är som bortblåst. Jag hade slutat sova så mycket på dagarna men det gör jag nu igen. Idag sov jag till klockan 10 och det var svårt att komma igång. I onsdags hade jag så mycket energi så jag städade klädskrubben och tvättade, la in tvätt och kunde gjort hur mycket som helst om jag inte skulle jobbat. Hade då även planer på torsdagen men då var jag slut. Då jag kom hem i onsdags var jag helt slut. Thomas kom hem sent så jag hade barnen själv den kvällen. Det gäller att hushålla med energi så jag har till barnen. Jag vill inte bli så arg och ledsen så mina barn gråter fler gånger. Det var det värsta som hänt i mitt liv, att göra dem ledsna.

Jag ringde till kuratorn och fick prata lite med henne nu i veckan. För er som undrar så har jag kontakt med en kurator varannan vecka och jag har själv bestämt intervall. Ofta är jag pigg och glad då hon ringer men nu ringde jag. Jag kan ju ringa när jag vill. jag vill ju även att jag och Thomas ska gå dit tillsammans nu en gång. Jag försökte ju även få tag på kirurgen. Jag orkar inte börja jobba 50 % nästa vecka. Jag har ju inte fått något läkarintyg för det men det är vanligt att man jobbar 25 % och sen går upp till 50 efter två veckor. Nu orkar jag inte det. Jag vill jobba men just nu räcker 25 %. Så jag hoppas jag blir sjukskriven två veckor till på 25 %. Sen får man se hur det känns då.

Jag börjar glömma igen, det hade faktiskt blivit bättre. Nu känner jag hela tiden att det är något jag missat. Är ofta på fel vecka, en vecka före verkligheten. Jag märker inte då saker blir bättre bara då det blir sämre. Nu känns det som att jag samtidigt som jag gått fram ett steg med att börja jobba har jag även gått ett steg tillbaka. När jag pratar om detta på jobbet förstår alla att det tar tid. Jag undrar om det är för att det är vårdfolk. Det känns så skönt att andra kan förstå, och då pratar jag även om de som inte gått igenom detta.

Jag är orolig över att det ska komma tillbaka.  Fast doktorn har sagt att jag har en mycket god prognos så tänker jag att jag kan ju vara de felande procenten. Nu tycker jag fortfarande att vi har fått mer än nog med sjukdomar och elände. Jag och barnen var och tände ljus på minneslunden i tisdags. Vi hann ju inte i helgen då vi var på sjukhuset så länge. Jag glömde tändstickorna så jag sa att vi får åka dit imorgon. Det gillade inte Signe, kör hem och hämta tändstickorna. Så det gjorde jag.  Vi hoppade av bilen och barnen tyckte det var fint på minneslunden och så är där en liten damm som intresserar. Vi tände ljuset och så pratade vi om alla död som vi tände ljuset för. Vi har prata mycket nu den sista tiden om alla barn som är i himmeln och att deras riktiga morfar är i himmeln. Nu berättade jag även om min lillebror. Det är faktiskt för många döda unga människor i min himmel. Signe kallar både Gabriel och hennes tvillingbror Valdemar för hennes småbrödrar. Det är väl för hon har ju sett bild på Gabriel och han är ju bara en liten bebis. Så fast de båda är födda före henne tycker hon att det är lillebror. Våra barn pratar mycket om döden men de har inte koll på vad det är. Det är ingen levande människa som de känt som har dött. Alla har dött då innan de föddes eller då de var små. De ser även på Madicken och hon hoppar ner från ett tak och Lisabet tror att Madicken är död. De leker ju ofta Madicken är död.

I natt ska vi bo på hotell i stan. Vi ska även på Jamtli på Jamtlinatta. Det är lite spöktema. Vi har varit på det varje år sen Signe föddes. Jag vill bort, jag skulle helst velat åka iväg till värmen en vecka eller två. Bara göra ingenting. Så ikväll ska vi varken laga mat eller diska och inte heller imorgon bitti. Kanske ska även jag och barnen hitta på något imorgon. Gå på stan eller något. Vi får se hur mycket jag orkar. Jag tänker i alla fall njuta av att bo borta!!

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carina - 3 april 2017 21:44

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Av Carina - 2 april 2017 21:09

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Av Carina - 21 mars 2017 22:00

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Av Carina - 14 mars 2017 22:00

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...

Av Carina - 8 februari 2017 21:24

Lite mer reflektioner! I maj/juni är det tre år sen jag blev sjuk, eller sen jag fick min dom.  Jag var ju troligen sjuk länge innan jag fick domen, åtminstone drygt ett halvår innan. Fast det är ganska lång tid sen så har jag fortfarande inte förl...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se