Alla inlägg den 5 november 2014

Av Carina - 5 november 2014 22:06

Dödsångest…

Sitter på akuten med Signe som inte är pigg. Jag har haft en mycket dålig dag idag och arga mamman har varit framme flera gånger. Signe satt vid köksbordet och grät då jag kom ut efter att jag också gråtit. Trodde hon var ledsen på mig men hon längtade efter pappa. Nu i efterhand sa hon att hon börjat få ont i benet redan då.

På fredagen satt jag på akuten med henne och hon sover, är inte kontaktbar emellanåt. Säkert bara för hon sover så djupt men så orolig jag är. Jag tror mina barn ska dö lite då och då. Nu fick Signe åka med mig fram då vi åkte tillbaka till sjukhuset för jag ville se henne. Den andra svängen då hon satt bra gick det bra så länge hon skrek men då hon tystnade trodde jag hon dog. Jag blir så orolig. Räcker det inte att jag har egen dödsångest, jag skulle inte klara av att förlora någon mer nu. Jag går redan på branten då det gäller min ork.

Då jag upptäckte att hon hade ont ringde jag 1177. Jag tänkte att hon kanske fick en propp. De tyckte vi skulle åka in på akuten så det gjorde vi. Jag tänkte att hon ville ha pappa med sig då jag varit så arg men det ville hon inte.  Det kändes ändå bra J  Vi fick en tid kl. 19.50 och nu var klockan 16.00 Så vi åkte hem igen men då vi var på väg hem började hon skrika, hon skrek hela vägen efter det och sen då vi var hemma så jag packade lite fika och dator och åkte in igen. Jag sitter hellre på akuten om det händer något än är hemma. Då vi kom in igen hade hon tystnat. Jag fick bära henne hela tiden då hon hade så ont. Hon kunde inte stå på benet ens. Vi satt i barn rummet och Signe somnade med jämna mellanrum. Hon hade även feber.

Vi fick komma in en timme tidigare och det uppskattade jag. Då tog de tempen och kollade syresättningen. Fick gå ut i väntrummet igen i väntan på doktorn. Då visade sig att det kom in trafikolyckor och andra trauman så de kom ut och sa att det skulle bli timmars förseningar.  Nästa gång vi kom in var 23.15 Satt i ett gipsrum i 45 minuter innan äntligen doktorn kom. Hon undersökte och funderade på att det var höftsnuva. Hon skulle diskutera med en annan doktor. Jag hade läst på lite om höftsnuva och det passade in på hennes symtom. Till slut bestämde hon sig för att det kanske var det. Nu var det för sent för röntgen så vi fick komma tillbaka nästa dag vid 10 tiden. Hon fick en halv naproxen att ta då vi kom hem och en halv till nästa morgon. Vi var hemma 01.15

Vi hade beställt pizza från Hara gård. De har pizzabak en gång per termin. De bakar då i vedeldad ugn, och gör egna surdegspizzor. Övrig familj åt av pizzan men det var mycket kvar. Det tänkte vi ta som lördagsmiddag… så blev det inte. Signe och jag fick skjuts av resten av familjen till sjukhuset på lördagen. Jag tänkte att vi röntgas väl och sen kommer vi hem till lunch. Thomas och småtjejerna skulle göra lite ärenden så då tänkte jag att de kunde ta med oss hem. Så blev det inte…

Nu började allt om igen. En ny doktor om kollade, som skulle kolla med en annan doktor. Det som de hade sagt kvällen innan verkade vara glömt. Doktor nr två ville att en barndoktor skulle kolla på henne. Alla gjorde samma undersökning och hade samma förslag. Till slut sa barnläkaren att detta kunde akuten sköta själv. De skulle göra ultraljud på leden och hittade de inget där skulle de göra en vanlig röntgen. Men det tar tid… vi fick åka upp och handla lite lunch. Det blev macka och kaka. Vi sprang upp och ner för att inte missa doktorn. Vi hade en vagn så jag slapp bära henne.

Vid tretiden sa Signe: nu vill jag hem, jag har inte ont längre. Så jag meddelade att vi nog inte skulle stanna så länge. De ville att vi åkte på röntgen så vi gjorde det. Nu visade sig att det inte fann någon ledvätska i leden och vi fick åka upp till rummet igen. Vi hade barnrummet. Där fanns leksaker, spel och pussel. Vi la alla pussel och spelade spelen, vi läste också ett gäng sagor. Där fick vi vänta igen fast vi visste resultatet av röntgen. Då sa jag till igen att vi ville hem så då fick vi åka på nästa röntgen. Då vi kom upp fick vi vänta en liten stund, de kom sen och att bilderna inte var bra. Så snörde mitt hjärta ihop sig, så var det även i mitt fall. Då hittade de cancer. Så jag körde ner med mitt älskade barn med hjärtat i halsgropen. Nu visade sig att de ville ha en bild i en annan vinkel. De hittade inget nu heller.

Till slut fick vi åka hem. Vi skulle på återbesök på tisdagen på akuten. Jag sa att då har inte jag tid att sitta här hela dagen. Jag ska hämta barnen vid färjan. Nä, då behöver ni kanske bara vänta en timme eller två. På lördagen hade hon ju ingen feber. Ändå var vi på akuten 9+8 timmar. Mer än halva helgen hade gått… på tisdagen ville inte Signe åka till sjukhuset så det struntade vi i. Min dödsångest har gått över för denna gång. Det kändes bra att inte åka på återbesök, jag hade tänkt meddela att vi inte kom men glömde det och ingen har sökt oss.

Vi hann med en del ändå under helgen. Vi fixade hyllor i hallen istället för byrån. Den står nu i vårt sovrum med barnens kläder i. Alla tre barnen har fått var sitt eget rum. Signe har flyttat ner i barnrummet, det var inte lätt att få ner hennes säng men det gick. Irma sover kvar i deras rum och Elvira flyttade in i Signes rum. Alla leksaker står mitt i vardagsrummet. Nu ska vi rensa innan det kommer in på rummen.

ANNONS

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se