Tog lite sovmorgon ändå idag. Jag orkade inte packa igår och ville inte heller gå upp och göra det hur tidigt som helst. Thomas väckte oss klockan åtta. Han sover numera ofta på soffan. Han fixar ett barn i sängen men två eller tre bli för mycket. Då går han och bäddar soffan istället. Det går ju bra nu när det är mörkt ute. Så även i natt då jag hade Signe och Elvira hos mig. Vi gick upp och åt frukost och packade klart. Jag hann även plantera lite blommor i krukor som vi ska ha vid entrén. Köpte blommorna i Bollnäs så det var hög tid att plantera dem. Nu hoppas jag det ser extra fint ut då vi kommer hem.

Vi åkte iväg vid halv elva och Thomas åkte till jobbet. Han hade jobbat lite innan vi gick upp också. Vi hämtade ett paket på posten. Har beställt böcker till Irma och Elvira som snart fyller år. Vi stannade i Strömsund och gick på Dollarstore. Det gillade tjejerna, de jublade i bilen. Det är billigt men blir ändå dyrt då man kommer till kassan. Vi handlade mat och så åt vi lunch i city. Barnen är helt otroligt duktiga då vi är ute. Det är lättare då jag har de själv, är Thomas med vet de att de kan göra mer bus. Det var många äldre damer och herrar som log fint då vi kom i vårt lilla följe.

Då vi kom fram fick vi fika. Jag packade upp det från bilen. Fick hjälp av farfar och även av barnen. Jag var inte pigg idag heller. Jag hade ont efter bilfärden. Glömde ta värktablett i förebyggande. Sitta still så länge är inte min starka sida. Jag försökte lägga mig och vila en stund men det kom små flickor hela tiden och störde mig. Jag känner att jag blir så arg, jag är så nära utbrott hela tiden. Tänkte igår på att jag klagar på att Thomas inte säger åt barnen. Då sa han att inte tyckte det behövdes säga till. Så är det säkert. Jag överreagerar hela tiden. Jag tycker att de är upp över mig hela tiden. Ofta vill de vara nära och kramas och pussas men ibland tycker jag det är för mycket. De skriker och tjoar och mitt huvudhåller ibland på att spricka. Så var det även idag, jag skulle bara vilja skrika och stänga in mig i ett tyst rum och få vila. Vila vilket inte är min starka sida. Jag får myror i kroppen så fort jag ligger för länge…

Imorgon är inte hemma, farfar ska till doktorn i Lycksele. Jag hoppas verkligen Thomas tar barnen. Jag orkar inte! Han är inte heller pigg så vi får väl se hur det blir.

Jag har varit duktig med kosten denna vecka. Jag har inte fikat förrän idag då farmor bjöd men jag tog bara en. Äter mindre portioner och inget godis. Hoppas verkligen det ger resultat. Nu ska jag gå och sova och hoppas att morgon dagen blir bättre!

Idag kom den förlösande gråten. Jag har undrat när jag ska gråta. Det känns underligt att få cancer men aldrig gråta. Jag grät då doktorn berättade att jag hade en knöl som kanske var cancer men inte då jag fick besked att jag hade elakartad cancer. Jag grät nog en gång på sjukhuset också då jag fick ett bakslag. Det är jobbigt nu. Jag får ingen tid för vila.

Ja, vi var iväg till Hälsingland och vi borde kanske varit hemma men då hade jag varit helt själv med barnen då Thomas behövde åka dit i jobbet. Nu kommer den tiden då han måste åka iväg till alla stationer på samtal och skyddsronder. Då kan jag välja mellan pest eller kolera. Följa med eller vara hemma själv. Inte gjordes saken bättre då de blev sjuka och har varit hemma från dagis hela veckan. De skulle möjligen kunna gå imorgon men nu åker vi till stugan tidigare istället. Dit måste vi också för att lämna igen lastbilen och då måste jag med så de kommer hem.

Idag har Thomas varit hemma och jobbat hemifrån men för att jag ska kunna vara i fred måste antingen de eller jag åka härifrån. Barnen kommer ju till mig hela tiden. Jag känner att jag är helt slut. Jag skulle dessutom baka pajer till byafesten i helgen. Hade redan tagit det på mig och skulle kanske avsagt mig det men det kändes inte så jobbigt men det blev ett jobbigt moment. Nu är de dock gjorda. Igår var barnen inte lättlagda och då var det Thomas som skulle lägga dem. Vi ska turas om. Både Elvira och Signe var vakna. Elvira hade sovit på eftermiddagen och somnade inte förrän jag la mig vid halv tolv. Då fick jag inte mycket vila då heller då jag hade henne i krokarna hela tiden. Det var likadant idag men Elvira somnade fortare idag men inte Signe. Hon bara skrek. Till slut gick jag upp och efter en stund kom hon upp i knät. Hon vill inte prata men till slut fick jag ur henne att hon inte vill somna för hon drömmer så läskigt.

Jag skulle hinna med mycket idag men det gick åt stöpet. Passade på att vila då familjen var nere vid sjön en stund på eftermiddagen. Barnen är fulla med energi och det fixar inte jag. Jag blir arg hela tiden och skriker på dem fast det är helt, nästan helt obefogat. Jag tycker inte heller Thomas säger till dem utan att det bara är jag som måste sköta det. Han tycker inte att det behövs säga till så det är väl jag som är extra känslig. Jag har sagt åt dem hur mycket som helst idag och då vi skulle äta brast det. Jag gick till sovrummet och stängde in mig, kände att jag höll på att bli för arg för vad som var lämpligt. Då jag satte mig där inne kom tårarna. Jag bara grät och grät. Det kändes ändå skönt för jag kände mig helt plötsligt mänsklig. Jag har ju förvånats över min styrka och att jag inte har blivit ledsen ännu. Det förväntas av mig att jag är frisk.

Jag klippte resten av gräsmattan idag, mest för att jag måste göra saker. Jag måste testa vad jag kan och inte kan, och se till att jag klara av saker. Fick äta värktablett och efteråt hade jag rejält ont. Det är ju därför jag blir så arg och ledsen. Jag blir besviken på mig själv. Att jag inte orkar mer. Helst hade jag velat stanna hemma i helgen och bara vila men som sagt vi måste ha upp lastbilen. Förhoppningsvis tar farmor och farfar barnen lite så jag kan vila. Nästa vecka åker vi till Sundsvall och det är också för jag inte vill vara hemma med barnen själv.

Det var mening att jag skulle ha fyra dagar hemma själv nu men då barnen kräks, fast det är av förkylning måste de vara hemma i 48 timmar. De har varit hur pigga som helst, kanske inte Elvira men de andra två. Jag borde haft någon som aktiverade dem då hade det kanske blivit lugnare.

Det känns som att det är mer gråt på väg men det får bli senare… nu ska det packas och åka till stugan. Man vill ju vara pigg och glad…

Igår utmanade jag ödet! Efter att ha varit iväg i några dagar skulle jag behöva vila. Jag hade verkligen sett framemot det men då kräks Signe i söndags. Helt kallt kom hon ner på morgonen och sa: jag har kräks på toaletten, jag har spolat och torkat munnen. Det verkade ju inte helt sant men en stund senare var det dags igen och sen en gång till. Så nog var det sant. Hon var dock inte särskilt sjuk utan vars om vanligt resten av dagen. Vi fick ha barnen hemma igår och det blev jag som tog dem, fast jag borde fått vila. Vi var tvungna att åka och handla för det var tomt i kylskåpet.

Elvira hade klagat på att hon hade ont i magen på förmiddagen. Hon sa, ta bort min mage, såga bort den. Kanske lite drastiskt men det var väl så hon kände. Vi packade in oss i bilen, finklädda för affärsbesök. Då vi kom halvvägs började Elvira kräkas. Det var bara att vända. In och tvätta av henne och så fick Signe sätta sig fram i bilen på en kudde och de andra två där bak. Den stolen Elvira satt i var full med kräk och där kunde ingen sitta. Vi åkte till Ica Maxi och började med lunch. Irma åt korv men varken Elvira eller Signe åt. Handlade och Elvira såg inte pigg ut. De fick var sin banan på fruktavdelningen som de åt.

Vi körde hem och då skrek Irma som en stucken gris. Då kräktes Elvira igen och Irma fick en droppe kräk på armen… det var bara att skynda hem och få Elvira ren igen… När Thomas kom hem fick han ta ut båda stolarna och städa dem. Tur vi har flera stolar att ta till.

Jag var helt slut efter handlingen. Jag gav mina små söta tjejer mellis och sen gick jag och vilade. Elvira fick på sig pyjamas och la sig i soffan och somnade direkt. Irma och Signe målade i sina målarböcker och läste böckerna som de fick idag. Förr fick man ofta en serietidning då man var sjuk. Idag är det nästan samma pris för en bok som man kan använda mycket längre så det är prisvärdare.  De var så pass lugna en stund att jag fick vila. Jag tog ändå en värktablett för att överleva kvällen. Signe skulle egentligen ha lagat soppa efter recept i sin egen kokbok men jag orkade inte så det bli imorgon.

Efter middagen tippade vi av lastbilen. Thomas hade varit och köpt sand som vi ska blanda ut trädgårdslandet med. Det är hårt som betong… det kostar 65 kr/ton. Det är nästan gratis. Jag klippte sen halva gräsmattan. Jag har längtat efter att klippa gräset men jag kände då jag klippte att det var jobbigt för mig. Man ska dra och släpa på den klipparen då vi har lite ogänglig terräng ibland. Andra halvan som jag ska ta idag är lättare.

Elvira somnade på eftermiddagen på soffan. Hon ville dock ha middag och kom och satte sig. Efter några tuggor kräktes hon igen. Hon hade även feber. Polis Irma satt och sa bestämt: man får inte kräkas på bordet!! Lätt att säga! Hon sov sen ända tills klockan nio i morse. Nu är febern borta. De har ju slutat med välling. Vi var i Kilafors förra veckan och då vi kom fram på tisdag kväll var de helt slut och tom Signe sa att hon ville lägga sig. Då somnade de utan välling. Nästa kväll erbjöd vi ingen välling men då ville Elvira ha. Hon som sällan dricker upp sin. De fick välling den kvällen. Nästa kväll sov de utan välling men nästa kväll var de omöjliga. De skulle kissa och dricka välling hela tiden så Thomas gav efter men sen dess har de inte druckit någon välling. Så på en vecka har de druckit två kvällar men nu är det slut med det. De har redan börjat prata om att sluta med napp. De ska ge dem till tomten. Får se hur enkelt det går?

Vi hade det bra i Hälsingland. Vi hade husvagnen på Inga-Britts infart och Thomas fick åka tåg till Gävle. Han skulle ju jobba. Vi hade bilen och kunde ta oss omkring. På onsdagen åkte vi till storstaden Bollnäs. Vi shoppade lite och sen åt vi lunch med Inga-Britt. Vi handlade lite blommor och åkte och lekte på en stor lekplats.  Därefter åkte vi till Anneli en kompis som jag inte sett på flera år. Det har aldrig passat tidigare då vi varit där. Då vi kom tillbaka till Inga-Britt var Thomas redan där och vi åt. Barnen fick titta på Emil och lekte men de var trötta. Vi sover gott i husvagnen och det är skönt att ha sitt eget. Vi äter frukost i husvagnen men får mat på kvällen av Inga-Britt. På torsdagen latade vi oss. Körde lite och skulle hitta något fik men vi hade istället picknick på tomten och det var mysigt. Vi kollade på film och ritade och bara mös. På kvällen kom även Britt-Marie och Svante till Inga-Britt. Det var trevligt för vi ses ju inte så ofta längre.

På fredagen tog barnen och jag tåget till Ljusdal. Det är kul med tåg och det fungerar så bra. Vi gick till Finess och åt lunch med Linda. Mamma har längtat efter deras nachotallrik. Efter lunchen kom Maggan och Sigge och fikade med oss. Jag handlade lite kläder och ett tyg med Fem myror är fler än fyra elefanter. Tänk att jag köpte det samma dag som Brasse dog! Jag och småtjejerna var hos Birgit en stund då Maggan åkte hem med de andra barnen. Thomas kom och hämtade oss.

Vi åt middag hos Maggan. Barnen lekte och jag drack massa te. Undra om det är ett friskhetstecken eller om de är för jag blivit förkyld? Dagen efter åkte vi till Järvzoo. Jag undrar vem vi åkte dit där för? Jag tyckte det skulle bli kul att ta med barnen till en djurpark. De gillade myrstacken bäst!! De hade ont i benen och var hungriga mest hela tiden och undrade när vi skulle åka till Sigges hus? Vi fick i alla fall se många djur och järven som sällan syns såg vi alla tre. Jag var nöjd med utflykten. Jag hade dock inte tänkt till innan om att det är 3 km lång och upp och ner. Jag hade ont, ändå hade jag tagit värktablett innan. Ibland tänker jag inte före!! Vi åkte sen hem via Hanna i Ljusdal. Thomas gick och handlade pizza som vi åt där och sen fikade innan vi åkte. Borta bra men hemma bäst!!

I morse då jag skulle fixa gröt till tjejerna fick jag mitt första stomiläckage. Jag stod vid spisen och plötsligt kändes det inte rätt. Kollade ner och då såg jag genom nattlinnet att det var bajs där. Trodde stomin hade släppt men det hade bara öppnats nertill och bajset hade åkt ut. Jag for i på toan men två flickor i hälarna. Usch vad det luktar bajs!!! Jag fick byta stomipåse då den var helt nerbajsad. Klädde på mig och skulle fortsätta med frukosten. Då jag gick bort till spisen trampade jag i bajs… det hade runnit ut och ner på golvet. Det blev till att städa!! Jag var glad över att detta hände hemma och inte borta!