Jag är trött och har ont, jag har lekt fullt frisk i några dagar. Det har gått så där…

I måndags var jag på dagis och hade insats. Jag har varit lite tveksam till att jag ska göra det då jag är sjukskriven. Samtidigt vet jag ju att det är som att ha mina barn hemma fast med lite fler vuxna och barn. Jag ska ju vara en vuxen till. Vädret var underbart och det kändes bra.

Vi har bestämt att vi ska göra en budget. Det har vi bestämt förut men nu ska det bli på riktigt. Jag har gått igenom allt som dragits på våra konton. Det är mycket… det hade varit spännande att veta allt vi handlat, eller inte? Jag gick under förmiddagen igen detta och la in alla siffror i budgeten. Jag skulle åka med halv elva färjan till dagis men mitt minne och huvud är inte som det ska vara. Jag var så inställd på halv elva så halv elva gick jag ut och satte mig i bilen. Körde mot färjan men halvvägs dit kändes det fel!! Naturligtvis hade redan den färjan gått… det var bara att vända. Hann kolla igenom något i garaget innan det var dags igen. Det stektes kolbullar då jag kom och alla barnen satt ute och åt, och som de åt. Det var mycket gott. Vi var sen ute hela dagen. Barnen lekte så bra med varandra att jag kunde sitta och njuta av att se mina barn och de andra barnen trivas så bra på sin förskola. Elvira var hos mig lite men annars lekte de utan att bry sig om mig. Jag fick jobba lite med toabesök och av och påklädning. Efter mellis var vi ute igen och sen åkte vi hem med fyra färjan. Vi är även vaktamästare nu i september och jag tömde kartong och tog med hem.

På tisdagen åkte jag till stan. Jag skulle äta lunch med Anna, till kuratorn och handla innan jag skulle hämta barnen. Denna gång hade jag bestämt att träffa kuratorn hos henne. Det är jämt så stökigt hemma då hon ringer och jag känner inte att jag kan koncentrera mig på samtalet. Nu har jag ju lite andra samtalspartner som inte är i tjänst och det räddar ju mig. Jag var sen även idag för nu hade jag slarvat bort lite saker som jag inte hittade. Stressade till lunchen men jag hade tur att även Anna var sen. Det var trevligt med lite vuxet samtal och ingen teknik så långt ögat kunde nå! Det var dessutom god mat. Jag gick sen till sjukhuset.

I början då jag berättade hos kuratorn kom det lite tårar och det kändes bra. jag känner att jag inte alls är bekväm med den Carina jag är nu. Jag vill vara som vanligt. Det värsta nu är att jag inte är klar i knoppen. Vid lunchen tänkte jag gå då jag satt i betalkortet i maskinen. Glömde att trycka kod! Det är så hela tiden. Jag glömmer, tar fel, blir arg, orkar inget. Jag känner dessutom att familjen tror att jag är i topp. Fast Thomas säger att han inte tror det så handlar han inte så. Jag är slarvigare än vanligt och blir aldrig klar med något. Jag skulle vilja ha röjt hemma och städat upp men jag bara tittar på det och orkar inget. Hoppas det ska lösa sig av sig själv. Denna vecka är det bara en dag som jag är hemma själv och bara vetskapen av det stressar mig. Det kändes i alla fall bra att få komma till kuratorn och prata.

Därefter var jag och handlade. Igen blev tankeverksamheten för stor… jag har nog blivit en helt otroligt tidsoptimist. Undrar också varför jag ska snåla så med påsar så alla blir så tunga att jag knappt får upp dem ur kundvagnen? Hämtade barnen lite tidigare och idag fick alla barn skära mat till middagen. Hittade ett recept på tärnat fläsk, tärnad blodpudding och tärnad äpple. Det såg så gott ut men jag skulle nog läst lite mer i receptet och inte gjort som jag gjorde då det blev mer en gröt. Barnen var dock nöjda med att få skära!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...