Igår hade jag och Elvira en heldag för oss själva. Vi skulle båda till sjukhuset. Jag hade tänkt mig en sovmorgon men eftersom vi var uppe och hjälpte de iväg de andra hade hon väl piggat på sig. Hon låg sen och försökte sova och jag somnade väl en liten stund men sen började hon: mamma jag vill gå upp nu! Jag försökte att hon kunde gå upp själv och leka men det var inte aktuellt. Så vi gick upp och åt frukost. Vi kollade lite på tv och jag fixade lite tvätt innan vi åkte till stan.

Nu är det vinter på förmiddagen och sommar på eftermiddagen. Det är sådan dimma och igår lättade aldrig dimman här hemma hos oss men i stan blev det fin väder på eftermiddagen. Vi åkte in och tog en tur på stan först innan vi åt lunch på Törners. Hon ville ha syltkaka till lunch men det pannkaka till henne och sallad till mig. Det var så mysigt att bara vara med henne. Vi handlade lite kläder till stora syster och träffade Maria Westman på Åhléns och det var kul att få lite info om jobbet. Då vi hade ätit klart gick vi till sjukhuset. Jag hade först tänkt ta med lilla vagnen men ångrade mig och det gick ju bra ändå. Hon är duktigt på att gå och vill gärna gå.

Thomas kom och hämtade henne då jag var på undersökning. De åkte och köpte virke till vinden på garaget som håller på att i ordningsställas. Så vi kan få till förvaring och tömma garaget. Jag var i god tid och döm om min förvåning att jag kom in innan utsatt tid. Jag trodde jag skulle göra en skiktröntgen så jag blev lite förvånad när det inte var det. Fick ta av mig alla kläder och fick en rock. De skulle spruta in kontrast via baken för att se om det ”läckte” något från tarmen. Det var två kandidater som var med så jag passade på att lyssna lite extra. Jag trodde ju att de skulle kunna se mer på denna röntgen och har ju varit orolig för att de skulle hitta något nytt. Nu var detta bara lokalt där de opererat. De har sytt ihop med agraffer även där. Så jag har massa metall i magen. Undrar om de ska sitta kvar. Hon visade mig bilden på tarmen hur de hade sytt ihop mig. Det har blivit som en blindtarm där sidan om, undrar just varför? Det blir lite fler frågor till doktorn. Hon sa till mig att det såg tätt ut men hon skulle studera lite noggrannare och skulle sen meddela doktorn jag ska träffa nästa vecka. Det är inte samma doktor som opererade mig men det var han som träffade mig under hela tiden på sjukhuset. Det gick ganska fort och jag blev klar innan Thomas var klar. Han kom sen och slängde av Elvira i en korsning så han kunde åka hem och vi kunde strosa vidare.

Vi gick och åt syltkaka på Wedermark´s. Även jag åt en syltkaka och vi satt där och mös. Hon tyckte nog ändå det var ganska mysigt att vara iväg med mamma. På förmiddagen var hon besviken för att hon inte fick åka till dagis. Jag vill också vara på dagis, jag vill inte till sjukhuset!! Vi gick in och handlade den nya Mamma Mu boken och fick den inslagen. Den skulle hon få då hon var duktig hos doktorn. Vi gick tillbaka till sjukhuset igen och hon blev väldigt glad över alla leksaker. Hon gick på toa men kunde inte vänta på mig utan gick ut och lekte själv medan jag var på toa. Vi hann leka en stund innan sköterskan kom. Hon skulle ta vikt och längd på Elvira och sen ett EKG. Elvira var lite skeptiskt men det gick bra. Hon fick sitta i mitt knä då hon tog EKG. Vilken duktig personal. Sköterskan pratade bara med Elvira. Hon fick sen välja ett klistermärke för hon var så duktig. Då tog hon en hel näve full… men jag sa att man fick ta ett. Då valde hon en grävmaskin.

Vi hann leka lite till bara innan doktorn kom och hämtade oss. Elvira hade fått behålla några grejer på armen och benet för nästa undersökning. Nu tyckte hon inte det var lika kul. Hon skulle ligga på britsen och doktorn satte på en film. Hon tyckte filmen var läskig och hon gillade inte salvan. Doktorn visade henne allt hon gjorde och hon fick känna på alla saker. Jag fick trycka ner henne lite nätt så hon kunde ligga ner då doktorn undersökte henne. Hon gillade inte salvan som de har då de gör ultraljud men hon låg snäll och snyftade lite. Doktorn var nöjd och hon fick fina bilder. Nu visade det sig att hålen hade växt ihop. Så nu blev hon friskförklarad och vi behöver inte gå på fler kontroller. Även nu fick hon välja något ur en burk och hon slet den till sig… hon valde en silvrig liten ödla. Hon vinkade glatt till doktorn då hon gick. Det var samma doktor som gjort undersökningen tidigare och som var med även på neonatal.  Då vi ringde till pappa när vi kommit ut i väntrummet sa Elvira: Jag var jätteduktigt, mamma! Och det var hon och hon var så nöjd. Men jag var också ledsen, för jag gillade inte salvan.

Vi gick till bilen och åkte hem. Det var skönt att få dessa goda besked men det tar på mina krafter. Jag fick ta värktablett innan vi åkte in till stan för det onda släppte inte. Då vi kom hem fick Elvira paketet och fast hon var med då vi handlade den blev hon förvånad då hon öppnade. Hon berättade glatt för sina systrar om vad hon varit med om. Vi åt middag och bakade lite muffins. Jag skulle ha styrelsemöte med dagis här och så skulle vi fira att Elvira är friskförklarad. Vi hade möte i uterummet och det gick bra. Då det var slut hörde jag Signe snyfta på ovanvåningen. Thomas låg hos Irma och Elvira som inte ville sova. Jag satte mig med Signe som jag nästan gör varje kväll. Hon får sitta i mitt knä och vi pratar om mardrömmar. Hon vill inte sova för hon vill inte drömma läskiga drömmar. Vi får diskutera detta varje kväll för annars gråter hon sig till sömns varje kväll. Därefter tog jag ett bad och slappade framför TV.

Jag känner att jag har provat leva ett vanligt friskt liv nu i några dagar och det har inte riktigt gått så bra som jag tänkt mig. Jag har varit ovanligt trött och har haft ont. Jag har inte ätit värktabletter på länge nu men nu gick det inte längre. Samtidigt är det svårt att bara vara hemma och vila för livet har annat att bjuda på. Jag måste hämta mina barn, handla, gå till kurator och andra undersökningar på sjukhuset. Jag kan inte bara vila hemma.

Idag har jag varit hemma och inte gjort många knop. Vaknade med smärta i magen och den har varit där hela dagen. Jag tog värktablett till frukost och sen har jag vilat så mycket jag kunnat. Fixat lite tvätt och så men inte gjort mycket. Såg på Go´kväll i tv och där pratade de om ett träningsprogram som jag funderade på att hänga på. Inte det med styrka men det med kondition. Under åtta veckor ska man under ca 30 minuter två gånger i veckan göra ett program. Man ska testa sin kondition innan och efter så det ska jag prova i helgen. Nu gick jag ut efter lunch i 30 minuter. De sista 10 minuterna var inte kul. Jag hade ingen ork och hade ont. Jag blir så ledsen och besviken. Nu var jag inte i toppform då jag blev opererad, det hade ju klart varit lättare att komma tillbaka då man är vältränad men jag trodde inte det skulle ta sådan tid.

Jag hämtade barnen och Irma och jag lagade mat idag. Då jag låg på sjukhuset och inte kunde äta och kräktes hela tiden läste jag i en mattidning jag fått. Jag tyckte allt såg så gott ut och då bestämde jag mig för att prenumerera på den tidningen. Sagt och gjort och idag lagade jag och Irma fisk ur den tidningen. Det blev jättegott.  Efter maten åkte Thomas till dagis på föreningsmöte och jag och barnen åkte till Stina. Det var kafferep ikväll och det skulle varit klädvisning av Me and I men hon var sjuk. Linus var lekfarbror så jag kunde sitta och vara social. Det var trevligt! jag fick rycka in lite då och då men barnen lekte bra. Thomas skulle kommit och hämtat dem men han kom inte hem förrän vi åkte hem. Barnen var trötta och vi åkte vid nio tiden. Signe somnade innan jag hade läst klart första sagan.

Nu sitter jag här ensam i soffan. Visserligen fick jag och Thomas sitta här en stund tillsammans idag. Det var längesen. Vi har beställt en skorsten och rökrör till vedspisen i köket. Så nu ska den installeras innan vintern. Jag har ont men vill inte ta mer medicin. Jag ska lägga mig jag med. Vi får sovmorgon imorgon, tjejerna och jag och det ska bli skönt. Vi hade inga barn i sängen i natt och det är skönt då man får sova hela natten i fred. Speciellt jag som behöver vilan.

Nu när jag lekt helt frisk upptäcker jag ju att jag inte är det. Jag har ju börjat lyfta barnen så mycket mer nu. En sa på kafferepet, att ha tre barn och vara frisk är tröttsamt, hur är det då inte då man är sjuk. Jag känner ju att man ligger efter med allt. Jag skulle bara vilja städa upp och fixa överallt men orkar inte och skiter i det. Det är ju också skönt att kunna släppa det. Då mina styrelsekompisar var här i igår kväll sa de; oj så skönt att se att andra också har det stökigt. Det kändes skönt fast jag hellre hade haft det städat.

Jag är trött och har ont, jag har lekt fullt frisk i några dagar. Det har gått så där…

I måndags var jag på dagis och hade insats. Jag har varit lite tveksam till att jag ska göra det då jag är sjukskriven. Samtidigt vet jag ju att det är som att ha mina barn hemma fast med lite fler vuxna och barn. Jag ska ju vara en vuxen till. Vädret var underbart och det kändes bra.

Vi har bestämt att vi ska göra en budget. Det har vi bestämt förut men nu ska det bli på riktigt. Jag har gått igenom allt som dragits på våra konton. Det är mycket… det hade varit spännande att veta allt vi handlat, eller inte? Jag gick under förmiddagen igen detta och la in alla siffror i budgeten. Jag skulle åka med halv elva färjan till dagis men mitt minne och huvud är inte som det ska vara. Jag var så inställd på halv elva så halv elva gick jag ut och satte mig i bilen. Körde mot färjan men halvvägs dit kändes det fel!! Naturligtvis hade redan den färjan gått… det var bara att vända. Hann kolla igenom något i garaget innan det var dags igen. Det stektes kolbullar då jag kom och alla barnen satt ute och åt, och som de åt. Det var mycket gott. Vi var sen ute hela dagen. Barnen lekte så bra med varandra att jag kunde sitta och njuta av att se mina barn och de andra barnen trivas så bra på sin förskola. Elvira var hos mig lite men annars lekte de utan att bry sig om mig. Jag fick jobba lite med toabesök och av och påklädning. Efter mellis var vi ute igen och sen åkte vi hem med fyra färjan. Vi är även vaktamästare nu i september och jag tömde kartong och tog med hem.

På tisdagen åkte jag till stan. Jag skulle äta lunch med Anna, till kuratorn och handla innan jag skulle hämta barnen. Denna gång hade jag bestämt att träffa kuratorn hos henne. Det är jämt så stökigt hemma då hon ringer och jag känner inte att jag kan koncentrera mig på samtalet. Nu har jag ju lite andra samtalspartner som inte är i tjänst och det räddar ju mig. Jag var sen även idag för nu hade jag slarvat bort lite saker som jag inte hittade. Stressade till lunchen men jag hade tur att även Anna var sen. Det var trevligt med lite vuxet samtal och ingen teknik så långt ögat kunde nå! Det var dessutom god mat. Jag gick sen till sjukhuset.

I början då jag berättade hos kuratorn kom det lite tårar och det kändes bra. jag känner att jag inte alls är bekväm med den Carina jag är nu. Jag vill vara som vanligt. Det värsta nu är att jag inte är klar i knoppen. Vid lunchen tänkte jag gå då jag satt i betalkortet i maskinen. Glömde att trycka kod! Det är så hela tiden. Jag glömmer, tar fel, blir arg, orkar inget. Jag känner dessutom att familjen tror att jag är i topp. Fast Thomas säger att han inte tror det så handlar han inte så. Jag är slarvigare än vanligt och blir aldrig klar med något. Jag skulle vilja ha röjt hemma och städat upp men jag bara tittar på det och orkar inget. Hoppas det ska lösa sig av sig själv. Denna vecka är det bara en dag som jag är hemma själv och bara vetskapen av det stressar mig. Det kändes i alla fall bra att få komma till kuratorn och prata.

Därefter var jag och handlade. Igen blev tankeverksamheten för stor… jag har nog blivit en helt otroligt tidsoptimist. Undrar också varför jag ska snåla så med påsar så alla blir så tunga att jag knappt får upp dem ur kundvagnen? Hämtade barnen lite tidigare och idag fick alla barn skära mat till middagen. Hittade ett recept på tärnat fläsk, tärnad blodpudding och tärnad äpple. Det såg så gott ut men jag skulle nog läst lite mer i receptet och inte gjort som jag gjorde då det blev mer en gröt. Barnen var dock nöjda med att få skära!