Det är skönt att vara i stugan. Det är så avkopplande och nu när alla vet att jag inte är lika pigg som vanligt kan jag vila utan att känna att jag är lat. Jag får vilotid här och fast jag har svårt för att hålla mig från hallonbuskarna hinner jag vila mellan. Det är härligt nu när barnen kan klara sig själv. Detta är ett paradis för dem. De kommer och går som de vill. Vi behöver inte vara rädd för trappen nu för de går bra i den, det är värre på vintern då den kan vara hal. Det är ju inte så mycket mygg så vi har öppen dörr hela dagen. De gungar, leker i sin koja under ett träd, har det mysigt med filtar och böcker på vår balkong eller går in till farmor och farfar. De kommer och går hur de vill. Än så länge går de inte från tomten. De har gått bort till mig då jag plockat hallon vid sågen.

Jag äter fortfarande värktabletter men det börjar ge med sig. Jag kan ju inte låta bli hallonen men har med mig en stol som jag sitter på. Det är så mycket hallon att jag kan sitta ganska länge på ett och samma ställe. Farmor kom idag och var nästan förtvivlad över att det finn så mycket hallon som hon inte hinner plocka. Hade du varit pigg så hade det funnits mycket att plocka för dig. Jag lider med att inte kunna plocka bär.

Jag märker också nu att jag blir tröttare av värktabletterna men det är det värt. Jag har haft ont i magen och det är mest vid stomin men det sträcker sig på var sin sida om och det är värst mot sidan. Det måste vara något fel där inne för jag har inga alls problem vid det stora operationssåret. Där verkar magmusklerna fungera bättre. Jag vet att jag burit mer nu och det är väl ett friskhetstecken? Jag är lite missnöjd med gördeln, skulle vilja att den satt lite hårdare. Jag längtar tills jag får bort stomin.

Däremot så längtar jag inte till röntgen. Vi har pratat röntgen idag då farfar också nyligen gjort en skiktröntgen. Det kommer att bli som då vi gjorde ultraljud då jag var gravid. Rädslan över att de små hjärtan inte skulle slå var för j-vlig och jag tror det kommer vara likadant då jag ska röntgas. Tänk om de hittar något? Jag känner redan lite oro över vad de ska hitta denna gång fast de säger att allt är borta och att det är så nyligen jag röntgades sist.

Ikväll gick vi en runda här runt byn. Först tänkte jag vända men så gick vi runt och det gick bra tills vi kom till den branta backen nedför i slutet. Det är jobbigare att gå nerför då man har problem med magen märkte jag. Dessutom var det i slutet så det kändes jobbigt den sista biten men nu är den gjord. Jag ska försöka promenera lite mer, även hemma. Jag var inte i sådan bra vigör innan jag blev opererad. Jag borde haft bättre kondis och mer muskler redan innan operationen men jag prioriterar inte det med mina små flickor hemma. I höst hade vi redan bestämt att vi ska få träna en kväll i veckan och nu är det extra viktigt för mig att komma i form och träna upp bålen.

Jag känner att hjärnan inte hänger med. Jag glömmer saker och tålamodet är noll. Nu när vi skulle åka upp till stugan och jag skulle handla så glömde jag hälften. Kanske inte hälften men mycket. Nu är det ju 7 mil till Dorotea så man kör ju inte dit bara för att vi glömt köpa flingor. Det finns en affär 4 mil bort men där finns bara det nödvändigaste. Nu glömde jag köpa flingor, filen räcker nog inte och jag hade tur att det fanns makaroner här.

Jag blir också arg på både gubbe och barn ofta. Dels är det väl min egen frustration över att jag inte kan göra allt jag vill och att jag känner ofta mig begränsad. Jag sitter liksom fast i mig själv. Till detta kommer allt bygge… jag är så less på vårt bygge. Jag önskar så gärna att det skulle varit färdigbyggt. Det tar mycket tid från vår familj. Jag blir sur hela tiden på att Thomas bygger hela tiden. Jag vet att det måste bli klart men jag önskar att det bara var klart över en natt. Nästa år tror jag att jag och barnen åker iväg en vecka så får Thomas bygga dygnet runt och sen får det räcka. Kanske lite mer men då blir det rejält på en gång. Han har ju dessutom flera projekt här uppe i stugan som ska fixas.

Det känns som att hela denna sjukdom har satt sig i huvudet. Att jag inte kan tänka klart, det har kommit ett filter som stoppar massa bra tankar att komma ut. Ibland tror jag att jag har sagt saker men tydligen har jag inte det. Vissa saker som dyker upp i hjärnan och jag vill berätta senare är som bortblåsta. En sak är tydligt då det gäller bloggen. Jag har mycket bra tankar och idéer som jag vill skriva här men då jag väl sitter här och skriver så är allt som bortblåst.

Nu hoppas jag på några fler vilodagar här. Farmor och farfar tar ju barnen mycket nu. De är med dem hela tiden de vill vara med dem. Farmor är ute och plockar bär ibland men då är farfar hemma. Det ska vara fint väder imorgon med innan regnet ska komma. Ska försöka plocka lite mer hallon imorgon, det ger ju trots allt energi åt hjärnan men kanske inte åt kroppen. Jag behöver energi till knoppen och kroppen.

Då gästerna åkt hem så vilade jag. Det blev dock inte så mycket vila för vi skulle åka och kolla älgarna på Moosegarden nära oss. Jag hade fått entré, fika och två älgprodukter i julklapp av Östersunds kommun. Sista dagen de hade öppet var på söndag så vi fick passa på. Skulle åkt med familjen Fridhs på lördag men farmor ringde och sa att hallonen snart var övermogna så vi fick åka upp tidigare.

Vi åkte till Moosegarden efter lunch och var med på visning. De har fått tvillingälgkalvar som heter Signe och Kjell. Vår Signe fick ge älgkalvs Signe mat och det var lite häftigt. Inga av våra barn var så tuffa att de ville mata så de kastade mer maten till dem. Vi stannade där en stund innan vi gick vidare till de stora älgarna. I båda fallen ropade guiden bara på älgarna och de kom. Där träffade vi Stig, Bosse, Bettan och en älg till som jag inte minns namnet på. Vi gick in alla fem i hägnet och barnen fick kolla på de stora älgarna. De tröttnade dock rätt så fort men Signe var med mig inne. Jag fotograferade mycket och de är mäktiga. De är Bettan som bestämmer för hon är äldst men Stig är störst. Efter att han hade ätit la han sig ner för att idissla och då kunde man gå fram och klappa honom. Det ville Irma så hon fick komma in och klappa.

Vi fikade innan vi åkte hem. Jag fick även välja två älgprodukter och vi valde en älgkudde och en älgtavla. Där de tryckt på älgpapper. Det är dyrt och de säljer det till hela världen och tjänar rejält med pengar. Vi har en ny lek i familjen – byta glass. Barnen är så säkra då de väljer glass men sen då de väl ska äta vill de ha en annan som någon annan i familjen har. Ibland har vi fått byta glass på affären då de hunnit ändra sig innan de öppnat. All glass för Irma är chokladglass, oavsett om det är piggelin. För Elvira är allt päronglass, även GB-sandwich. Så det är inte alltid lätt att förstå vilken glass de vill ha.

Då vi åkte därifrån släppte Thomas av mig och Signe hemma och sen åkte de andra och handlade saker vi ska ha med till stugan för att bygga. Jag fick vila. Det märks att jag har varit aktiv. Jag har ont nu i magen. Jag har fått ett litet bakslag men inte alls som de jag haft tidigare men jag har använt värktabletter nu när vi haft gäster och jag skulle vara mer aktiv. Det var skönt att få vila en stund. Därefter tog jag hand om kläderna. Barnens kläder har inte varit i garderoben sen jag blev sjuk. Nu är allt på sin plats och så har jag rensat ut det som är för litet.

Dagen efter åkte vi till stugan. Jag tvättade lite så vi fick äta lunch hemma innan vi åkte. Det tog dock så mycket tid att packa att vi inte kom iväg förrän på eftermiddagen. Det blir nästan alltid så, det tar tid att packa. Vi åkte förbi apoteket för att hämta piller till mig. Jag tar piller på kvällen som gör att magen arbetar saktare och påsen inte är sprängfull på morgonen då jag vaknar. Det är ofta så att jag vaknar av att det gör ont i magen. Då är påsen överfull och det skulle ju kunna bli så att den släpper och jag har bajs i hela sängen. Så nu tar jag piller på kvällen och det blir mycket bättre. Vidare till Ica Maxi och Thomas åkte till mekonomen. Han ska fixa farfars bil. Signe och jag var på Ica och vi gick runt och handlade. Vi hörde hur det regnade ute och det regnade rejält. När vi vara nära kassan gick strömmen men den kom direkt igen och vi skyndade oss att betala. Thomas fick backa in bilen under taket på Ica för att det vräkte ner. Det åskade och blixtrade och öste ner, ett riktigt oväder. Det visade sig sen att det regnat in i många hus och källare, vägen vid stationen var nästan okörbar av allt vatten. Vi packade in och körde norrut. Fördelen med att äta hemma är att vi kan köra i ett sträck. Vi stannade bara till efter Hoting för att fika lite, men vi fikade i bilen. Det vore dock bättre för mig att stanna så jag kunde lägga mig ner en stund men vi kom ändå upp så sent så det var bara att åka.

Vi fick middag då vi kom upp och sen stannade vi kvar hos farmor och farfar tills Thomas packat ur bilen. Vi gick sen upp till oss och barnen fick se lite på film och sen somnade de ganska bra tillsammans i stora sängen i deras rum. De var väl trötta men vi har ganska enkla läggningar. Vi satt uppe en stund till och kollade tv innan vi somnade gott. Jag behöver vila…