De flesta som går igen det jag gör vaknar upp och börjar leva. Tänk det har jag redan börjat göra långt innan. Jag lever i nuet. Thomas kan bli nostalgisk och bli lite väl framtidsinspirerad medan jag är i nuet. Vi struntar ju i att städa om det är fint väder och vi ger oss istället ut och gör något tillsammans. Det enda som jag känner att jag vill göra nu efter jag blev drabbad är att jobba mindre. Mina fina flickor växer på tok för fort och jag vill vara med.

Idag har mamma rensa lite ogräs. Thomas har gjort klart taket på lekställningen. Thomas och Thomas var och handlade och jag har varit lite piggare. Jag är dåligt på att äta för jag mår fortfarande illa. De medicinerna jag fick på sjukhuset för illamående hjälpte inte så därför bryr jag mig inte om att söka för det. Ikväll började jag vattnas i munnen och nu undrar jag inte om svampen är lite på väg tillbaka. Jag har varit lite slarvig nu när det har blivit bättre. Så nu tog jag mig en sup och ska försöka ta en till innan läggdags.

Idag önskade jag mig lasagne till middag och det fixade mamma. Så mycket har jag inte ätit sen bakslaget. Jag har också varit ute mer idag. Jag har slutat mäta varv runt huset för då blir jag nog lite väl ivrig utan nu har jag gått runt lite här och där. Thomas har fått leka lite sjuksyster igen idag. Såret där katetern gick ut genom magen vätskas lite och det går igen och fläckar ner byxorna. Så nu fick han tejpa lite. Jag har fått tätningsringar till stomin på posten idag och det gör att jag inte fräter på huden om påsens hål blir lite stort. Det känns bra. Jag har bara spytt en gång idag. Det är jobbigt varje gång jag tömmer påsen då jag börjar hulka. Innan middagen åt jag inte mycket men nu hoppas jag äta mer imorgon och vara mer aktiv men ska ta det lugnt.

Jag har problem att sova på nätterna. Fast i natt sov jag ovanligt länge men sen vaknar jag och kan inte somna om. Spelar spel på telefonen. Ibland vaknar jag av mardrömmar.

Mamma kom i tisdagskväll och igår höll hon igång med ungarna. Blygseln gick över fort. Vi har ju träffats ofta nu så de minns dem. Jag mådde inte alls något vidare igår. Jag kräktes och låg mycket. Det värsta är illamåendet och att jag har så svårt för att äta. Ingeting smakar bra och det finns inget som jag riktigt längtar efter. Svampen i munnen har nästan försvunnit men ändå smakar inte maten något. Det växer hela tiden i munnen.

Efter lunch åkte mamma, morfar Thomas och barnen till Hara brygga. Det var otroligt fint väder och jag hade gärna åkt med men jag orkade inte. De hade badat och fikat och var mycket nöjda med besöket. Jag ringde till kuratorn och beklagade mig över mitt bakslag. Att det känns så jobbigt att börja om från början. Jag blir ledsen och besviken. Hon kunde ju bara hålla med mig och säga att det kommer att bli bättre men det känns ändå bra att dryfta det lite. Thomas är ju också besviken och blir lite sur ibland då jag behöver hjälpa och han inte har tid.

Thomas hann börja lite på taket till lekställningen då de var i Hara. Jag låg mest. Vi grillade sen kyckling och Thomas åkte iväg med motorcykeln. Det var ju onsdag och han har inte varit med på en enda onsdagsträff i år. Så han var nöjd med att få komma iväg. Det var så otroligt fint väder så vi satt ute hela kvällen. Mormor la de små barnen men Signe hade svårt att komma till ro. Till slut la hon sig sidan om mig i sängen. Hon pratade oavbrutet och sprallade. Till slut somnade hon på några sekunder.

Jag försökte kvällsfika lite men det gick inte i mycket. Thomas höll mig sällskap. Jag orkade inte skriva här igår men idag känner jag mig lite piggare. Det skulle bli finväder idag men de har ångrat sig. Det var soligt i morse men nu är det mulet och lite regnsjukt.

Jag förstår att det är många som tänker, jag behöver inte ringa Carina nu när jag får veta allt här genom bloggen. Det är lite meningen för jag skulle inte orkat prata med alla som undrar men ni är mer än välkomna att ringa och fråga hur det är ändå. Jag är inte så social nu som i vanliga fall men eftersom jag inte vem som läser bloggen vore det kul med ett samtal ibland. Annars är ju bloggen mest till för mig själv. Att jag får skriva av sig. Kan jag sen undvika rykten och kanske tom hjälpa något i samma situation är det bra.