Då är man här då… i sängen på avdelning 213 rum 17 sängplats 2. Jag delar rum men en medelålders man, jag trodde det var dam- och herravdelning, men tydligen inte. Han är mycket trevlig annars är det många +75 här i gångarna som är förvirrade och inte hittar hem.

Jag fick lite sovmorgon idag men jag hade Signe i sängen och hon hade nattskräck och mardrömmar. Hon sparkades och hade sig så man blev lite störd. Hon håller nog på att knyta an till sin pappa lite mer. I natt då jag hämtade henne skrek hon hela tiden, då jag tog på henne skrek hon ännu värre. Till slut skrek hon: jag vill sova ner och vi gick ner. Hon ville då inte lägga sig i sängen men då Thomas sa att kom och lägg dig kastade hon sig i sängen och kröp upp till honom. Hon har den senaste tiden ofta gått till honom istället för till mig. Hon vet ju att jag kommer att vara borta och hon kommer att få sova i min säng då jag är borta. Hon är ju lite svår på natten då hon har sin natt skräck.

Vi åt frukost och idag fick vi mannagrynsgröt, Thomas har slarvat den sista tiden och vi har inte fått det på hela helgen. Hann inte göra så mycket nytta innan det blev 11-kaffe. Jag får ju inte äta efter klockan 11 så det gäller att fylla på förrådet. Vi fikade på bron och satt och mös lite. Därefter fortsatt jag städandet inne. Farmor kommer ju och det kan inte se helt för jävligt ut. Då de andra åt lunch så sådde jag färdigt i trädgårdslandet. Ville inte hålla de sällskap då jag inte får äta. Så nu är det sått lite över allt. Jag har även satt ut buskarna som Thomas ska plantera ut när jag är borta. Vi hann städa klart ganska bra innan farmor och farfar kom. Dock får de dammsuga själv och lägga in alla kläder i garderoben. Jag har lagt Signes i en hög och Irma och Elviras i en hög. Något ska de ju ha att göra då jag är borta.

Farmor och farfar kom så vi hann ses innan vi skulle åka. De hann även fika ihop och både Irma och Elvira var blyga för dem men inte Signe. Hon tog med sig hela högen till hönorna och gav dem mat. Vädret var otroligt varmt och skönt så lite trist är det att man ska bona in sig på ett sjukhus. Vi åkte iväg hela familjen. Skrev in mig på salen, jag har fått fönsterplats och har en vacker utsikt över Frösön och Storsjön. Barnen stannade här med mig och Thomas åkte och handlade. De tyckte det var kul en liten stund men sen undrade de när pappa kom och ville hem till farmor. Jag fick mysa med dem en stund innan de for. Vi gick lite husesyn och Signe hittade genast lego. Thomas kom och hämtade dem och de åkte hem. Det blev lite känslosamt då vi skulle skiljas.

Sen de åkte har jag druckit 4 liter Laxabon som är laxermedel och nu håller jag på att få i mig 4 näringsdrycker. Det är duktigt av mig som inte dricker till vardags. Det har varit en gullig undersköterska här som har peppat mig. På sista Laxabon kannan skrev hon: Sista påsen J Det var upppiggande!! Jag fick äntligen dricka lite te efter de andra 4 literna men det var inte tillräckligt med varmt vatten så jag får göra mig en kopp till sen efter duschen. Nu ska jag duscha innan sänggående och sen imorgon igen och då ska jag även dricka två näringsdrycker till. De hade tänkt att jag skulle äta lite piller men jag kan ju inte svälja så det går inte. Vet inte hur de ska fixa det… Hon mätte syresättningen i blodet och det är otroligt att jag har höga värden då jag inte har någon lungfunktion. Hon sa att det inte var vanligt att se så höga värden. Det var kul att höra!! Jag hade 37,1 i temp och så blev jag vägd. Nu ska de hålla koll så jag inte samlar på mig vätska. De har ett system här som heter Eras, det har man vid tarmoperationer. De har upptäckt att konvalescensen är mycket kortare om man tvingas upp tidigt. Jag har fått en dagbok där jag ska fylla i varje dag hur mycket jag har ätit, druckit, näringsdryck, kräk, toabesök samt hur mycket jag har varit uppe. Detta tvingar en upp och då äter man bättre, mår bättre och får fortare komma hem!

Jag vet inte om jag ska vara orolig eller inte! När jag väl blir sövd vet jag ju inte vad som händer så dör man då vet man ju inget bättre men det är väl efteråt som det kommer att bli jobbigt. Tänk jag är helt nollställd i huvudet. Jag som brukar ha så många tankar igång hela tiden.

Nu är jag duschad och klar för natten. Det känns liksom overkligt. Det känns som jag inte är inblandad i det hela utan att det är på låtsats. Här ligger jag och pratar strunt med min granne och har det trevligt. Borde inte jag vara helt förtvivlad och skrika ut min vrede?? Hur kan jag vara så lugn? Känner jag på mig att det kommer att gå bra? eller förtränger jag allt? Tänk om jag inte vaknar mer? Jag har tagit med snutten som Gabriel fick av sin mormor innan han föddes. Den har jag ju sparat och använt mig av vid svårigheter. Signe har haft den i omgångar och nu sist har Irma sovit med den istället för sin egen så hon var inte helt nöjd över att jag tog den idag. Hon hade förresten undrat vart jag tagit vägen i bilen hem!! Jag fick även en amulett av grannfrun och så har jag ett halsband som Signe gjort till mig.

Har fått en kopp te av nattskötaren och lite Alvedon. Nu hoppas jag att jag sover gott för de väcker mig snart igen. Jag ska hinna duscha och dricka näringsdrycker igen innan operationen som är klockan 8, eller de kör ner mig då. Men jag ska ju sova så mycket ändå imorgon så det gör ju inget om jag är lite vaken nu.

Min käre man kommer att lägga ut på FB hur jag mår imorgon så ni som vill får veta. Vill ni höra av er går det bra, jag har både dator och telefon med mig. Svara jag inte så ring igen och vill ni komma och hälsa på är det besökstid mellan 11-19. Imorgon är jag nog inte så pigg men sen tvingas jag upp ur sängen varje dag flera gånger om dagen. Jag är så tacksam över alla hejarrop på FB, mail och sms. det känns helt otroligt häftigt att ha en sådan kör nu när jag ska iväg på mitt livs nya resa. Den blir inte allas lika tung med alla mina vänner i ryggen. Så tack ännu en gång. Puss och kram på er alla.

Nu önskar jag mig själv god natt och lycka till imorgon.