Alla inlägg under maj 2014

Av Carina - 31 maj 2014 12:05

Jag hade lovat mig själv att inte kolla något på nätet om rektalcancer men igår kunde jag inte hålla mig längre. Det verkade ju inte farligt. Doktorn verkade lugn och sa faktiskt att jag inte skulle dö. När jag sen läste fick jag en annan uppfattning. Jag kollade ändå på vårdguiden som jag tror tillhör landstinget så jag kollade inte hittipå sidor. Så här stod det:

Kolorektal cancer delas in i fyra stadier:

  • Stadium 1 – tumören är begränsad till tarmväggen, utan tecken till spridning.
     
  • Stadium 2 – tumören växer igenom tarmväggen, fortfarande utan tecken till spridning.
     
  • Stadium 3 – tumören har satt metastaser i loko-regionala lymfkörtlar.
     
  • Stadium 4 – tumören har satt metastaser i andra organ, oftast lever och lungor.

PROGNOS
 

Möjligheten till botande behandling beror helt av tumörstadiet vid diagnos.
Av patienter med tumörer i stadium 1 blir drygt 95 procent botade, i stadium 2 cirka 80 procent, och i stadium 3 drygt 50 procent. Hos patienter med metastaser (stadium 4) är möjligheten till botande behandling mycket liten och knappt 5 procent lever fem år efter diagnos.


De procenten som inte blir botade varför blir man inte det? Nu känns det helt plötsligt helt okej att jag inte ska få cellgift för då är prognosen illa… däremot så stod det att man hade bra resultat av strålning innan operation. Nu måste jag börja skriva en lista till doktorn. Är min tumör så liten? Sitter den i tarmväggen? Dessa frågor mal hela tiden i mig och nu känner jag mig helt plötsligt sjuk!!

I natt drömde jag om döden. Inte min men att andra blev mördade. Vilken tur att Elvira vaknade så jag kom ur den hemska drömmen. Även i morse var Thomas ute och byggde tidigt och Signe väckte mig halv nio. Det verkar vara en lagom morgon tid, vår tupp har fel på klockinställningen men det gör inget. Vi väcker ju barnen 06.15 då det är dagis.

Idag byggs det vidare på lekställningen. Det är inte så fint väder fast solen börjar visa sig så i eftermiddag blir det ute jobb. På förmiddagen har jag tömt uterummet igen… nu ska alla kartonger ut i garaget så länge. Det blir ingen loppis förrän i höst då jag är piggare. Idag ska vi så och sätta potatis och vi ska även sätta om plantor. Det kom ju regn lägligt i natt efter jordgubbssättningen igår. Barnen vill ha klänning… det är inte så lämpligt idag då de inte vill ha byxor. Det har inte varit varmt på förmiddagen men jag har små norrlandsbarn som helst är nakenfisar året runt…

ANNONS
Av Carina - 30 maj 2014 21:48

Sovmorgon, det är det bästa som finns näst efter ett varmt bad. Thomas ställde klockan och gick upp för att åka till Byggmax och handla virke till vår lekställning som ska byggas. Signe kom ner och väckte mig halv nio och då hade hon redan väckt Irma och Elvira. Då känns det jobbigt att de fortfarande sover i sina spjälsängar och jag måste gå upp för att ta upp dem. Thomas kom en halvtimme senare och gjorde frukost åt oss. Vi åt ute men sen försvann solen… Det är lite dumt att trädgårdsmöbelsett ofta säljs i ett bord med fyra stolar då man är fem i familjen! Vi är en stol för lite på morgonsidan.

Jag tog tag i jordgubbslandet idag. Jag rensade det landet vi har idag och fick mängder med sticklingar över och även småplantor. Det tog tid att få rent i det lilla landet men sen gick det fort att sätta ner det i det stora landet. Nu har vi ökat vårt jordgubbsland med ca 200 % så jag hoppas på mycket jordgubbar, kanske inte i år men under senare år. Vi har också hunnit baka kakor, hallongrottor och kolakakor. Vi fikade i husvagnen och det är nästan så jag längtar att åka på en ny tur. Kanske hinner vi nästa helg. Vi gjorde också glass. Tar man och vispar 5 dl vispgrädde och blandar det med kondenserad mjölk. Därefter kan man smaksätta den hur man vill. Förra gången hade vi Daim kulor men det tyckte jag var för sött. Denna gång hade vi hallon i den ena och så hallon och lakritspulver i den andra och det var en höjdare. Thomas började med lekställningen och nu är grunden klar. Barnen var hos grannen och kollade på hönorna. Signe fick tillåtelse att gå dit och öppna dörren själv och mata hönorna. Hon var stolt som en tupp kan jag säga.

Imorgon ska Thomas fortsätta med lekställningen, om det nu inte regnar. Jag ska börja i nästa land. Vi ska sätta potatis och andra grönsaker i vårt land nedanför friggeboden. Det blir inte så mycket potatis i år då Thomas har slutat äta det och då vi har Linas matkasse får vi potatis där. Jag hittade inga frön till majrova och kålrot då jag var och letade i veckan. Det blir morötter, rödbeta och palsternacka och lök naturligtvis.

Var och hämtade posten och fick kallelsen till operationen. Jag fick egentligen en kallelse till ett besök på torsdag. Då ska jag träffa sköterskan, doktorn, en narkosläkare och en stomisköterska. Detta beräknas ta hela dagen. Innan dess ska jag ha tagit blodprover på hälsocentralen så det får jag göra på måndag. Jag vet inte när man ska hinna jobba… Där står att operationen är på måndagen den 9 juni och att jag får veta om jag blir inskriven på söndag eller måndag. Jag har berättat för barnen att jag ska opereras och ska ligga på sjukhus en vecka. De ska få följa med då jag skrivs in och sen får de komma hälsa på när jag har piggat på mig. Det är lika bra att vi är öppna med vad som händer med mig för barnen för de uppfattar så mycket mer än vad vi tror. Jag pratar med folk i telefon och då vi pratar med någon vi träffas och fast våra barn inte vet vad cancer är så uppfattar de ju på våra känslor att det är något som inte är bra.

Jag tänker ofta på vilka fina vänner jag har. Jag vet att jag har många hemma i Skåne som skulle ställa upp men det är inte så lätt då de är långt bort. Vissa av mina gamla vänner ringer och hör av sig och det uppskattar jag. Då jag är under sådana här omständigheter så ringer inte jag någon. Jag skriver här och kan tänka mig att skicka ett sms eller så men jag ringer mycket sällan någon. Denna gång ringde jag mamma då jag fått beskedet och det var den enda. Däremot blir jag glad då någon ringer mig eller hör av sig på annat sätt. Det jag upptäckt är att vi har så fina vänner här också, jag har på fått till mig flera som vill hjälpa oss nu i denna situation. Då jag ringde till dagis och berättade sa de direkt, vad kan vi hjälpa er med? Senare på kvällen ringde ordförande på dagis och beklagade för hela förskolan och ville också hjälpa till. Det känns ovärderligt!! Vi kommer ju kanske att behöva hjälp då jag blivit opererad. Jag vet ju inte hur jag blir efteråt och hur lång tid det tar att komma tillbaka till mitt gamla jag eller till ett piggare gamla jag…

Idag har jag vågat kolla lite på nätet och det var kanske inte så kul läsning. Nu har jag fler frågor till doktorn. Har det spridit sig till lymfkörtlarna så verkar det inte så lyckat. Jag undrar om jag är i stadie ett eller två. Där stod också att strålning minskade risker för återfall. Nu vet jag att man inte kan lita på nätet men ändå? Det var den vanligaste cancer formen efter prostata och bröstcancer och lite vanligare hos män än kvinnor. Jag ska nog börja skriva ner frågor redan nu som jag kan ta med mig nästa vecka. Jag känner fortfarande mig främmande med att jag har cancer. Det var lättare då jag kunde säga att det kanske är cancer men nu? Jag måste ju berätta för några att jag har cancer men det känns fel!!

ANNONS
Av Carina - 29 maj 2014 23:28

Nu är vi hemma igen efter vår lilla semester, känner att vi kunde varit iväg några dagar till. Barnen ville inte heller åka hem men så fick det bli denna gång. Vi kommer garanterat åka iväg fler gånger och om inget ska vi ju till Tomteland i dalarna senare i sommar. Vi kan ju också bara åka iväg för en natt någonstans i skogen. Vi ska ju vara lediga hela sommaren och jag hoppas ju vara så pigg att jag kan delta i familjeaktiviteter, så om jag ska vara lite passiv och låta mannen sköta allt. Jag är ju bra på att vara sällskapsdam.

Vi åk lunch i Sollefteå. Jag gillar den stan, den är lite och mysig och så har det ett helt underbart café. Där åt vi lunch och köpte med oss lite fika bröd. Vi satt på två olika ställen för att det är så mysigt där. Efteråt var vi stadsparken och sprang och lekte. Vi åkte sen inte så långt innan vi fikade i Bispgården och inte så långt efter åt vi middag strax innan Stugun. Det var så fint väder och det är så otroligt fint längs den vägen. Vi hann med Ica maxi innan vi åkte hem. Där var barnen speedade. De for omkring och vi fick säga till dem flera gånger och det är inte så vanligt.

Det känns lite främmande att jag skulle vara drabbad av cancer. Alla hejarop som kommer känns inte som de är till mig. Jag känner mig frisk och inte alls sjuk. Jag vet inte om jag förnekar det eller vad det är. Det är bara det att jag inte har förlikat mig med att jag inte är frisk fast jag känner mig frisk. Jag har inte kommit till stadiet där jag kan ställa mig upp och säga:

Hej, jag heter Carina och jag har cancer.

Det är mycket jag funderar på och som ploppar upp då och då. Alla konstiga små tankar kommer. Idag då vi var på väg hem kom jag på, får jag bada i badkar med stomi? Jag älskar att bada i badkar och duschar bara om jag verkligen måste och inte har något badkar i närheten. Det verkade just då vara den viktigaste frågan i världen.

Underligt nog är jag inte så rädd för operationen. Jag litar helt och hållet på doktorn. Han berättade ju några komplikationer som skulle kunna bli efter operationen. Samtidigt sa han att det blir ofta som man förväntar sig om man är påläst innan. Så jag har bestämt mig för att det inte blir några komplikationer. Jag funderar på att göra massa situps och ut och springa så jag hinner komma i form innan operationen…

Av Carina - 28 maj 2014 22:20

Jag är lite orolig över att jag är så lugn. Jag borde väl vara otroligt orolig så som jag har varit tills nu. Undra om jag har oroat mig färdigt? Jag hade ju letat upp lite guldkorn med att bli sjuk och få behandlingar för att överleva så nu känner jag mig nästan snuvad på konfekten. Jag hade tänkt mig att åka till Umeå, strålas lite om dag och sen njuta och utbilda mig, sova ensam och gott om natten. Det skulle säkert vara trevligt i en vecka… Jag hittade inte något positivt till cellgift förutom att jag kanske skulle få tjockare hår! Nu kan det ju bli cellgift så jag får väl gräva djupare efter fördelar med det. Jag har fått mycket till mig att tänk inte så nattsvart men det precis det som varit så bra. Det kunde inte bli så mycket sämre än vad det var i mina tankar. Ändå blev jag skämd av den var elakartad och att det var spridningsrisk. Det är tydligen alltid det då den är elakartad. Det verkade ändå inte på doktorn som att det var nattsvart om det hade spritt sig men ändå. Det är ju det som är den stora skräcken. Jag kan tänka även nu att tänk om? Så nu känner jag mig mest lättad över att det inte har spritt sig. Jag har ju inte kunnat påverka detta själv och har ju inte kunnat känna att jag varit sjuk. Frågade om de kunde se på CRP om jag var sjuk men tydligen finns det inget prov man kan ta för att se om man har cancer. Det hade ju varit en bra grej annars. Ingen som vill forska på det?

Jag undrade om jag skulle kunna bli sjukskriven redan från nu men det var bra att jobba och leva som vanligt innan dess. Då känner han inte mig! För det första är det inte lätt att vara chef och stötta andra då ens egna tankar är någon helt annanstans. För det andra så har jag så mycket jag vill ha gjort innan jag blir handikappad. Jag måste hinna så och rensa upp allt ogräs. Vi ska sätta potatis, göra ett större jordgubbsland och så mycket mer i trädgården. Så jag får nog ta lite ledigt nästa vecka. Jag ska jobba minst en dag då vi ska till Sundsvall på studiebesök med jobbet. Nu har vi tagit en liten minisemester och vi skulle kunna vara ute längre men vi behöver hem och arbeta hemma. Thomas ska göra en lekställning till barnen och jag ska vara i trädgården.

Jag måste erkänna att vår nya vagn är helt suverän. Den är stor och rymlig. Nu sitter jag i ”vardagsrummet” Thomas läser Gittan och fårskallarna för barnen. Han sitter i dubbelsängen och de ligger i våningssängen. Signe var ledsen igår och det var för hon inte ville sova i ovansängen men då klev gärna Elvira upp och la sig, så Irma och Signe sov nere och Elvira uppe. Jag sov gott i natt och fick sova nära min man för ovanlighetensskull. Vi har för bred säng hemma då det bara är han och jag som sover där. Vi har mycket förvaring och allt fungerar vilket det inte gjorde i förra vagnen. Vi hade tänkt bo på camping men det blev inte så. Det får vi göra nästa gång. Signe vill inte åka hem imorgon utan hon vill vara iväg fler nätter. Det låter ju lovande. Nu verkar de inte lika trötta nu som igår kväll… får se hur det går för pappa. Nu sjunger de alla fyra! Tänk att jag älskar min lilla familj så otroligt mycket. Jag berättar jämt för mina barn hur mycket jag älskar dem och tycker om dem, kanske så mycket så de blir less. Idag har vi varit uppe i skogen och klättrat i bergen och de knallar på och tycker det är lika kul som jag. Tjejerna har varit så duktiga idag i Sundsvall. Vi behöver ingen vagn längre. De går hur långt som helst och sover inget på dagen. De håller varandra i handen, åker rulltrappor, stannar då jag säger stopp och jag kan vara själv med dem utan problem på IKEA. Vi var där mest hela dagen, det var inte meningen men Thomas behövde gå på ett möte på jobbet och vi valde att hänga med till stan. Denna gång var inte ens jag så intresserad av IKEA men det är ju aldrig fel. Jag hade hellre varit med mina barn på en riktig camping, varit nere vid vattnet eller i skogen. Vi tänkte grilla och inviga vår grill men det blev till att steka kycklingen på järnet och vi åt ändå inte förrän kl. sju. Så barnen fick även ikväll somna sent. Vi ville ju ut och klättra i berg innan sovdags. Så dagen blev inte som jag tänkt mig men den blev ändå bra. Nu ska vi försöka sov här, min familj sover redan men det är full aktivitet här så vi får se hur det går! Troligen hur bra som helst då sömn inte är något problem hos oss. Vi sover som stockar!!

Det blev lite inköp även denna gång fast jag inget behövde. Hur blir det så? Men vi lekte mer än vad vi handlade och det var ju tur. Irma fick sig ett par gympa skor men det fanns inga till Elvira. Hon är kortare, väger mindre men har större fötter. Får se om jag hittar i Östersund i veckan. Ja, det ska jag också hinna innan den 9 juni.

Jag kommer ju att få en påse på magen, stomi och Thomas undrade varför jag inte verkade bry mig så mycket om det. Det undrar jag med? Undra om jag undermedvetet har tänkt att det blir så! Jag blev varken förvånad eller besviken över det. Jag har dessutom hört att de fungera så mycket bättre nu än för tjugo år sen då jag bytte sådana påsar. Materialet har blivit så mycket bättre.  De kommer de att ta bort sen då det är färdigläkt i baken. Därefter är det bara att hoppas att det fungerar igen, hur lång tid det tar vet jag inte. Detta är ju anledningen till att jag får stanna så länge på sjukhuset. För jag ska kunna sköta den själv. Farmor och farfar kommer ner medan jag är på sjukhuset. De skulle kommit ner och passat dem men nu får de stanna kvar. den dagen jag opereras är det ju skönt att Thomas inte behöver tänka på att hämta barnen utan att farmor och farfar få hem dem så Thomas kan sitta hos mig då jag vaknar. Jag hoppas ju verkligen att man vaknar och att de inte hittar något som de inte borde hitta där. Operationen är redan från början komplicerad då det är mycket nerver och blodkärl som finns där. Dessutom är det nära till andra delar av kroppen. Det kan bli komplikationer på urinrör och blåsa, på livmoder, på sexlivet då nerverna kan påverkas. Han sa att insidan kommer att se annorlunda ut men inte utsidan, däremot känseln kan påverkas. Vi diskuterade idag vad händer med tomrummet så blir då de tar bort knölen och tarmar? Jag kanske får platt magen äntligen!!

Det gäller att se det med glimten i ögat annars blir det för allvarligt. Man måste ha lite galghumor. Jag vet inte om alla gillar det men de har väl redan slutat läsa för längesen… Jag får många kommentarer om att jag ska ta det lugnt och tänka på mig själv. Det gör jag om jag är aktiv. Jag mår bäst då jag har folk i kring mig och flera bollar i luften. Däremot gillar jag inte att vi har det så rörigt och skitigt, ovanligt skitigt hemma så jag ska nog beställa storstäd så jag kan göra annat kul. Att bra vila mig i form är inte min grej. Så när jag far iväg så här på en liten minisemester eller annat kul så är det för jag vill. Thomas tycker också det är roligt men skulle nog hellre byggt lekställningen hemma och möjligtvis bott i husvagnen på uppfarten.

Är det någon som undrar något så är det bara att fråga. Skicka ett meddelande till mig på FB eller på mail. Det finns inga dumma frågor, jag svara på allt i princip annars säger jag till. Det är samma sak med att höra av sig till mig. Jag ringer inte så ofta och kommer inte heller att göra nu den närmaste tiden men vill ni ringa så gör det. Jag blir ofta glad men har jag inte lust att prata eller inte kan svara så gör jag inte det heller och då är det bara att höra av sig till mig igen. Jag vill gärna att folk hör av sig. Hoppas även att jag får besök då jag ligger på sjukhuset. Thomas kan ju inte vara är hela tiden… där kommer jag att lida av tristess!!

Av Carina - 27 maj 2014 23:31

Vad var det jag sa?

Jag var uppe och hjälpte till med barnen som vanligt men idag gick jag inte och somnade om igen. Jag la mig en liten stund men vågade inte somna om. Jag åt frukost och tog det lite lugnt. Innan frukost hade jag varit ute och kollat vår trädgård. Nu blommar både plommon, äpple och körsbärsträd. Även tulpanerna och har börjat blomma, backsipporna är nästan helt utblommade. Jag hade hört på radion på morgonen om nässlor och granskott så jag gick ut för att plocka dem. Solen hade kommit fram och det kändes som att det skulle bli fint väder som de lovat. Jag la nässlorna för att torka och la granskotten i en glasburk tillsammans med socker som ska bli granskottsirap.

Efter frukosten kollade jag lite på datorn och sen kom Thomas hem och det var dags att åka till doktorn. Vi var i god tid men vad hjälper det… vi hittade ingen parkering så vi fick parkera borta förbi Jamtli. Det gjorde inget för doktorn var inte i tid. Fick sitta och vänta i 20 minuter och vi hann gå igenom många olika senarior.

Det var en sköterska som tog emot oss och det är hon som är kordinator som jag redan pratat med. Hon presenterade sig och sen hämtade hon doktorn. Honom gillade jag!! Han kom in, presenterade sig och var så genomtrygg som en doktor ska vara. Har tidigare pratat om att doktorer ofta inte är så empatiska men det var denna doktor. Han satt sig och tittade på mig och frågade, och varför är du här? Jag förstod inte riktigt men undrade om det var varför jag sökte till sjukvården. Då berättade jag och då berättade han. Det är cancer!! Knölen de hittade är cancer och den ska vi operera. Jag var så lugn då han sa det så jag var lite orolig för mig själv. Jaha sa jag! De hade ju haft en träff på fredagen och gått igenom alla mina bilder och provtagningar. Det visar sig att det inte har spridit sig, då var det en sten som föll från mitt hjärta!! Eftersom det inte har spridit sig så blir det bara en operation. Skulle de sen då de opererat bort upptäckt att det fanns kvar i lymfkörtlarna så blir det cellgifter i 6 månader men det trodde de inte och det hoppas egentligen inte jag heller. Men en liten släng kunde jag väl få så jag är helt säker på att det är borta.

Han svarade lugnt på alla mina frågor. Han frågade Thomas om han hade några frågor. Jag kom på saker hela tiden så han fick backa bandet men helt utan protester. Han kände så trygg och det känns bra att det även är han som ska operera. De diskuterade lite om tid men troligen blir det operation den 9 juni och det var då jag skulle på Vårruset!! Det som jag sett framemot. Det känns bra att operationen blir så snart så jag blir av med skiten. Den är ju elakartad och då finns spridningsrisk och det är det som jag är mest rädd för. Knölen har funnits där i flera år och varför den började växa nu vet han inte men sa att det inte var av stress. Det har oroat då jag stressat hela hösten. Doktorn på Frösön hade inte sett denna knöl så nu är jag ännu mer tacksam till honom för han hade inte behövt skickat mig vidare.

Det är en komplicerad operation och det finns otroligt mycket nerver och blodkärl som de måste ta hänsyn till då de opererar. Ändtarmen är 15 cm lång och nu tar de 10 dm av dem och lite av tjocktarmen (hoppas de väger mycket så jag blir smal på kuppen). Jag kommer sen att få en stomi, påse på magen, som den kommer att ta bort igen. Jag kommer troligen att ligga kvar på sjukhuset i en vecka för att jag ska lära mig ta hand om stomin själv. Ska redan nästa vecka prata med en stomisköterska.

Just nu sitter jag i husvagnen. Vi skulle åkt iväg mycket tidigare men det blir som det blir. Så vi har kommit till Kramfors fast på andra sidan Ångermanälven. Hittade inget ställe att stanna på och barnen började ropa att de ville stanna och klockan var halv tio. Nu står vi utanför något Folkets hus och vi har andra hus som grannar. Det struntade vi i. Det blev lite provisoriskt då vi inte har provat hur värmen fungerar och flera andra funktioner. Men det blev lite fika och nu sitter jag här. Nu ska jag också lägga mig och sova gott och så får vi se hur dagen imorgon blir. Då hoppas vi vara vid havet och att solen fortsätter skina. Godnatt

Av Carina - 26 maj 2014 23:25

Idag känner jag mig konstigt nog lugn. Undra just om det är lugnet före stormen. Jag sov två timmar efter det att familjen åkt på morgon så jag har känt mig utsövd idag. Jag har ju ändå inte varit pigg men fått lite gjort hemma. Igår började jag att städa och rensa i barnens rum och idag fortsatte jag med det. Nu ska jag laminera fina bilder på sakerna som finns i lådorna så barnen vet vad de ska lägga sakerna. Från och med idag ska det plockas undan varje kväll. De lär väl inte få leka mer nu…

Jag åt lunch hos en kompis och diskuterade min framtid. Hon arbetar på kirurgen och vet lite mer. Hon berättade att doktorn jag sa träffa imorgon är mycket bra och hon hoppades han skulle operera mig. Den andra doktorn jag träffade förra gången verkade mer ”yschig” och dessutom hade hon jour och inte den tid med mig som jag velat ha. Jag har så många frågor som jag inte fått svar på som jag kan tycka att de skötte dåligt från vården. Varför säger man så mycket som kan sätta griller i huvudet. Från början tyckte jag det var bra att hon sa att det kanske kunde vara cancer. Nu vet jag inte längre… jag har ju funderat så mycket på det hon sa. Kan vara cancer = är cancer. Kanske behöver cellgifter före operation = kommer att behöva cellgifter. Den har suttit där länge= vad är länge? Har den växt, varför kom problemen nu? Även hon som är kordinator pratade om behandling så det känns ju ändå som att det kommer att bli någon form av behandling. Samtidigt känner jag mig så lugn och det passar inte ihop med det!

Hur kommer de att operera och när? Från vilket håll opererar det och hur handikapad kommer man att bli? Får man lyfta? Eller blir det att de knipsar av och man går hem och jobbar dagen efter? Doktorer borde nog fundera lite oftare på vad de säger. Nu hade jag haft undrat ändå men det hade kanske varit bättre att jag inte hade så många konkreta frågor att fundera på. Det känns helt rätt att inte jobba idag och att vara ledig hela veckan. Jag tror att jag måste få landa i beskedet oavsett vilket det blir.

Vi ska åka iväg med husvagnen och jag inte börjat packa. Är det ett omen på att det går bra imorgon? Signe vill åka till Sundsvall! Av alla ställen. Thomas måste helst åka till Sundsvall på ett samtal på onsdag så vi åker väl ditåt. Jag vill helst då vara vid kusten. Vill även köpa växer med mig hem! Ska jag inte få någon cellgift ska jag klippa mig annars kan det kvitta. Jag har inte klippt mig på nästan ett år!

Jag har så fina vänner som hör av sig och önskar mig lycka till. Har pratat mycket i telefon idag med fina vänner. Det känns otroligt bra!

Jag berättade för barnen idag att jag skulle till doktorn imorgon och att jag hade en knöl i magen. Jag sa att jag skulle få veta om den var farlig eller inte imorgon och jag skulle få operera bort den. Då sa Irma: mamma den är inte farlig den är rolig!! Tänk om hon har rätt!

Av Carina - 25 maj 2014 22:26

Morsdag, en dag i regnets tecken och en trött och gnällig mor. Jag hoppas jag är förlåten! Fast jag sover gott om natten så är jag ändå trött på dagarna. Det är positivt att jag alltid sover så gott. Jag somnar lätt och sover hela natten utan problem. I natt drömde jag och det var längesen. Annars har jag för det mesta sovit som en stock om jag inte blivit väckt av något barn. I natt skrek Signe och då jag kom upp skrek hon ännu värre. Jag vill sova nere skrek hon och hon sov mer eller mindre ovanpå mig. Ibland kan jag känna att undra om det är något illa på gång. Hon är så kelsjuk och berättar ofta att hon älskar mig. Hon håller fast mig precis som jag skulle försvinna. Ibland kan jag känna tvärtom, tänk om det är hon som ska försvinna. Jag har många sådana hemska tankar. Jag är så rädd för att förlora min lilla fina familj. Jag blev uppvaktad av min man och mina barn. Jag fick ju tårta redan igår och nu fick jag lite lotter och pengar så jag kan köpa jordgubbsplantor. Barnen hade på Ö-barna dagen igår gjort kort som de stämplat själva. Nu fick det Signe hade gjort. Hon ville inte visa mig idag och hon hade helt klart för sig att jag skulle få det idag. Annars brukar hon dela ut presenter långt innan man fyller år. Det var extra kul att hon hade gjort något själv! Vi ska göra vårt jordgubbsland två gånger så stort så vi kan äta mycket jordgubbar. Idag kokte jag jordgubbskräm till efterrätt och det är gott.

Jag blir mer och mer förskräckt inför tisdag. Vad kommer jag få för något besked? Det kommer ju bli något form av besked. Jag inbillar mig att det är sämre med magen nu och undra om detta är något som satte igång genom stress? Jag tänker sjukskriva mig denna vecka. Jag är helt oduglig på jobbet. Jag skulle helst bara vilja sova hela dagarna. Jag har städat ut saker på barnens rum idag och tänkte fortsätta med det imorgon i mitt tempo. Jag behöver lugn och ro. Idag har jag varit otroligt gnällig. Barnen har retat gallfeber på mig och Thomas har pratat mycket husvagn. Jag orkar inte det!! Grät på förmiddagen och det höll på att bli en riktig gråtdag. Kom då på att jag faktiskt inte gråtit så mycket som jag brukar göra. Undra om det är för att jag har mina söta ungar? Jag kan ju inte gråta hela dagarna då de är hemma.

Efter lunch åkte vi och röstade i ösregnet. Att det kan regna så mycket en hel dag och det ska regna lika mycket imorgon! Då vi kom hem igen så fikade vi i husvagnen och sen fixade vi lite till i den. Vi ska åka iväg med den på tisdag. Oavsett vad jag får för besked så ska vi åka iväg med husvagnen. Det ska vara fint väder och jag känner att jag måste komma härifrån. Vi tänkte ju bo i husvagn i helgen men det är inte kul att åka iväg då det regnar konstant. Denna husvagn är mycket större och känns inte alls så trång och barnen verkar gilla den. Fick igång dvd spelaren då vi inte har någon antenn ännu kan vi inte se tv. Det finns mycket mer förvaring och idag upptäckte vi att det fanns mattor som vi la ut och det blev bra.

När jag tänker positivt tänker jag på att jag inte har tappat i vikt, tyvärr. Jag känner mig ju inte sjuk men ändå är jag kanske det. Om jag nu bara får bli opererad. Hur kommer det att gå? Får man påse på magen under en viss tid? Jag vill gärna veta vad som fattas mig men ändå vill jag inte veta. Jag vill bara vara frisk och inte behöva tänka på sjukdomar. Dessutom vill jag kunna planera. Nu känns det som att allt är ovisst. Jag fick en dvd av mamma då hon och jag var i Paris år 2000. Nu sa jag till Thomas, blir jag frisk lämnar vi barnen i Skåne hos mormor och moster och åker till Paris. Är det bra med massage? Eller blir man sjukare av det? Förkylningen sitter som järnet och vill inte släppa taget, jag mår bättre men inte bra. Påverkar de om jag ska börja någon behandling? Jag känner fortfarande inte att jag har kontroll över vad jag tror att det ska bli för något resultat. Jag tror fortfarande att jag kommer att bli lite snopen om jag är frisk! Jag kommer ju att bli opererad oavsett men har jag inte cancer kommer det nog att kännas lite snopet! Jag laddar ju ändå för att vara sjuk. Men vad gör jag om det har spridit sig? Det är min stora skräck! Jag vill inte!!! Jag känner hur oron har flyttat in ordentligt i mig nu. Det känns inte bra.

Av Carina - 24 maj 2014 22:31

Jag är fortfarande trött men det börjar ge med sig och det gör även förkylningen. Sakta med säkert… den har suttit i länge nu. Tankarna däremot håller sig inte borta. Nu närmar det sig tisdag och jag kommer nog att vara helknäpp på måndag kväll och tisdag förmiddag. Idag har jag funderat på att ända sen Signe föddes har jag varit trött. Det är ju i och för sig inte så konstigt. Det kanske visserligen inte var förrän hon var ett år och jag blev gravid igen så jag ha alltså varit trött i 3 år nu! Jag har ju tänkt att det är pga sömnbrist, att jag saknat vanligt umgänge, egentid, att jag alltid är med mina barn och nu sist att jag dessutom ska hinna med att arbeta. Jag har varit trött i omgångar och grinig. Ofta har det blivit bättre om jag har varit ute och promenerat och fått tänka egna tankar men nu undrar jag lite mer över detta? Kan hormorerna som jag åt då vi gjorde äggdonation gett mig denna knöl? Jag vet ju att det är ökad risk för bröstcancer om man gör äggdonation och ännu mer risk är det om man gör IVF. Gäller det bara bröstcancer? Jag har inte tänkt så mycket på det tidigare då jag inte drabbades. Skulle det vara så är det värt det! Jag har hellre ett liv med barn i några år än att vara utan och frisk. Min egna lilla familj är mitt allt. Jag skulle inte vilja vara utan dem i en sekund ens. Jag har ju inte heller kunna påverka och gå tidigare till doktorn. Denna knöl har ju funnits där länge? Hur länge? Men jag har ju inte känt den tidigare och gick faktiskt till doktorn ganska tidigt för att vara mig. Blod på fel ställen skrämmer mig som tur är! Jag tänker mycket på vad doktorn ska säga. Fast jag har berett mig på det värsta kan man inte vänja sig vid den tanken. Igår såg jag programmet Jills veranda då Kristian Gidlund var gäst. Han såg ju verkligen sjuk ut. Jag har dessvärre inte gått ner många av de kilon jag skulle behöva. Jag känner mig inte heller sjuk. Vad skulle hända om jag behövde andra organ? Jag tror själv att jag har ett super hjärta. Dels för jag är så snäll men också för jag har bra värden rent fysiskt. Kan man få nya lungor utan att få nytt hjärta? Hur skulle jag reagera om jag fick cellgift? Jag mår ju lätt illa, kommer jag att bli däckad och inte orka något alls? Hur ska det fungera om jag behöver strålas i 7 veckor och behöver vara iväg från familjen hela veckorna? Det skulle ju vara skönt att vara borta några nätter och få sova ensam och få sin egen tid men efter en vecka skulle jag vara nöjd. Kanske kan jag inte få cellgiftet här i Östersund heller, det vet jag ju inte. Jag har svårt att planera efter tisdag. Nu har jag visserligen fixat barnvakt till den 3 då jag ska till Sundsvall med jobbet och sen ha sommarfest samtidigt som Thomas ska utbilda sig i Sundsvall. Även den 9 juni då jag ska gå Vårruset och Thomas ska tacka av en pensionär i Gävle och stanna där tills nästa dag. Annars vet jag itne om vi kan planera för nästa vecka. Det kan ju gå fort om de hittar något. Hittar de inget så ska jag ändå opereras, när då? Inte vill jag vänta tills i höst!! Jag har ju trots allt även lite fysiska besvär av den där knölen. Igår fick vi hem nya husvagnen och i eftermiddags fikade vi där och började städa ur och packa in. Vi hade tänkt sova där i natt men det ska ösregna. Det började i eftermiddags och det ska regna tills måndag natt… det är tom en klass 1 varning och då är det inte så kul att sova där ute. Nu är jag lite mer sugen på att åka iväg på tisdag eftermiddag oavsett besked. Då ska det vara fint väder. Jag får ofta höra att jag är så aktiv och att vi alltid hittar på något. Kanske borde jag lugna ner mig lite och tänka lite mer på mig själv. Det är ju det jag gör. Hörde idag en dokumentär med en kille som hade tre diagnoser, ADHD, asperger och tourettes syndrom. Han sa då att han blev rastlös och otrevlig då han inte hade något att göra och inga aktiviteter inbokade. Det skulle hända något hela tiden. Jag har jämt sagt att jag har en släng av ADHD och då han sa det kände jag att precis så är det. Jag mår inte bra av att inte hitta på något. Har jag inget för mig lägger jag ner mig och gör ingenting. Samma med ordning och reda. Har jag städat hemma och undanplockat får jag ingen energi att göra något utan blir lite apatisk. Precis så är det så jag kommer fortsätta med att var aktiv. Jag vet inte hur jag tänker göra nästa vecka ännu. Jag borde varit sjukskriven denna vecka känner jag så jag kanske skulle vara det nästa vecka istället. Jag vet inte om jag gör så mycket nytta ändå på jobbet! Jag är ju inte pigg. Idag hade vi Ö-barna dagen på förskolan och jag sa till Thomas att jag tror ni får åka själv så kan jag vara hemma och sova. De åkte iväg men jag kom tre färjor senare… kunde lite låta bli. Vädret var inget vidare men det var fullt med folk där. Vi hade tur att regnet uteblev. Barnen for omkring och fick kolla på kaniner, rida på grannens häst. Signe vet dessbättre inte om att det är en ridbar häst så nära… De var på sagostund på bokbussen, var med på klurigheter även det på bokbussen och fick var sin bok som pris, de lekte på vanliga lekplatsen, gjort kort med stämplar och så träffade de Birger. Nils och Signe hade en diskussion om hur han skulle komma dit. Han tar nog sin bil sa Nils, nej sa Signe han bor i Storsjön och har ingen bil, han simmar hit. Signe grät då vi skulle åka hem och ville inte följa med. Men hon var nöjd när hon kom hem och fick fika i husvagnen. Vi byggde pussel. Fick veta på utvecklingssamtalet att Irma var duktig på att bygga pussel. Jag har köpt några träpussel via nätet och tog med några ut till husvagnen. Det stämde, Irma är bättre än Signe på att se vart bitarna ska sitta. Elvira är fin på att se till att bitarna passar om det behövs lite våld!! Vi spelade även memory och då bestämde Irma vilket kort hon skulle ha, hon behövde inte ha par utan valde ett kort hon gillade. Signe däremot är duktig, inte lika duktig som sin mamma förstås!! Vi tänkte grilla men regnet gjorde att vi åt köttfärssås och det uppskattades av barnen. Detta var jättegott sa Signe. Köttfärsås och basketti!! Tidigare sa hon beskit om spagetti men nu har hon ett nytt ord. Jag fick även en morsdags tårta i förväg. Undra just om min man har köpt något tills imorgon? Undrar också om jag får frukost på säng? Funderar ju naturligtvis om det är min sista Morsdag? Det ska även regna hela dagen imorgon så det blir väl till att städa lite inne. Jag fundera på att rensa ut bland barnens leksaker. Det är bakluckeloppis igen i grannbyn om två veckor. Kanske skulle jag ha bättre tur då? Annars kanske jag skulle sy paljettklänningarna till tjejerna och kungamantlarna som jag köpt tyg till, gardin till Irma och Elviras rum uppe och något att hänga på väggen i lekrummet nere. Får se hur jag mår imorgon! Jag skulle helst vilja rensa ogräs men hällregn och 10 grader är inget kul väder för uteaktiviteter. Igår förmiddag gick jag en runda i trädgården och kollade på alla buskar, träd och blommor. Vi kommer att få blommor på körsbärsträd, äppleträd, plommonträd, vinbär och hallon. När jag och Thomas tog en kort sväng på kvällen hade redan körsbärsträdets knoppar slagit ut och blommade!! Roligt! Mina backsippor blommar för fullt. Jag ska nog sätta ihop dem så jag får en rejäl bukett att titta på. Det växer så det knakar nu och inte lär det växa mindre med allt regn nu!!

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20 21 22
23
24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se