Fredagen gick åt till att njuta av barnen. Det är ju första gången som jag ska vara borta från dem. Signe var hemma och vi åkte till coop och handlade. Det gick bra då Signe fick sitta i kundvagnen så vi kunde inte handla så otroligt mycket. Vi handlade även lite uteblommor som jag hoppas hinna plantera innan vintern kommer. Då vi kom hem kom Stina. Vi åt lunch och sen kom Linus med en äpplepaj. Den var otroligt god!

Jag åkte sen på yoga, mitt första pas och det gick ganska bra. Undra just om jag får lite träningsvärk. Då jag kom hem var maten klar och vi åt middag. Det blev en lugn kväll men jag började inte packa förrän sent. Tror kanske jag hade lite svårt för att slita mig från hemmet. Det blev en ganska lugn natt och det var ju tur. Jag gick sen upp tidigt på morgonen. Då vaknade även Signe men hon somnade om på soffan. Innan jag gick hade alla andra i familjen vaknat och jag kunde pussa alla hejdå.

Resan ner till Stockholm gick bra. Maggan hoppade på i Ljusdal och vi hittade platser så vi kunde sitta ihop. Tänk att vi kunde sitta där och prata med varandra utan barn som avbryter hela tiden. Det var längesen... och jag har klarat mig än så länge utan allt för mycket hemlängtan.

Vi träffade några Bosöelver på bussen till Bosön och det blev genast kramkalas. Nu för tiden går ju bussen ända ner till Bosön, lyx. Där var det redan en liten välkomnst kommitte som väntade på oss. Det var otroligt kul att träffa alla. Det blev mycket kramar och mycket skratt innan vi gick till Mästarvillan för en presentation. Det kändes som om vi gick 20 år tillbaka direkt. Man pratade med folk som om vi hade träffats igår, härligt. Vi levde ju ändå ganska nära varandra i 2 år, speciellt vi som bodde på internat. Det var ju som en stor familj. Presentationen var hur rolig som helst och skrattmusklerna fick jobba rejält. En del sorger fanns det också men övervägande var skratt. Det drog ut på tiden och alla hann inte presenteras sig, varav jag var en av dem. Vi fick göra det istället på middagen. Vi gick ner till hallen och spelade volleyboll. Jag försökte hålla mig undan men jag var med en runda och lyckades tom få dit några bollar. Pratade hellre med de andra. Efter duschen blev det middag. Först lite fördrink och fotokoll. Maten var utsökt och oxfilen var god, för ovanlighetens skull. Den var inte blodig som det brukar vara. Vi andra gjorde våra presentationer och kvällen blev hur bra som helst. Den var bara för kort. Jag hann inte prata med alla och vi skulle behöva träffa igen snart kändes det som. Man bestämmer ju ofta att vi måste ses men det kommer vi ju inte att göra, kanske några av dem men inte så ofta som man skulle vilja. Det är ju långt till de flesta men jag och Åsa skulle ju kunna träffas som ändå bor i samma kommun. Jag var så trött och jag tålde inte glaset vin jag drack. Jag blev yr och trött. Fick kämpa för att vara vaken, men ville ju inte åka hem. Vi blev mer eller mindra utkörda av vakterna så kvällen tog slut varken vi ville eller inte.

Vi sov hos Anna och Pernilla och fast de blev sent så fick jag sova 7 timmar i sträck. Jag sov sen även 1½ timme innan lunch. Det var skönt att vara utan barn men visst saknar jag dem. Vi tog en långpromenad efter lunch och det var skönt, men jag var trött. Vi tackade för oss och tog tåget hem. Även nu lyckades vi få sitta ihop. Jag blev åksjuk men det får det väl vara värt.

Då jag kom hem var er pappa vaken. Så fick vi prata med varandra lite innan han gick till friggeboden och la sig. Jag fick en ganska bra natt. Inga av barnen verkar har saknat mig... de pratade inte om mig och nu såg de inte gladare ut än vad de brukar se ut. Men jag pussade dem hela tiden. Jag och småtjejerna åkte till kyrkis men vi kom lite sent för jag mådde illa. Åksjuk... På kvällen fick jag åka på kafferep och er pappa fick vara i garaget efter middagen. Jag skulle behövt sova men lite social samvaro var inte heller fel.

Natten blev ingen dans på rosor... er pappa var vaken mer eller mindre sen 03.00 Först var Irma vaken och hon var vaken länge. Elvira vaknade men somnade ändå ganska fort igen och jag tog över Irma. Hon somnade till slut men sen vaknade hon igen då Signe skrek till. Vi fick sova till åtta och det behövdes. Det gick bra för er pappa och SIgne så jag behövde inte vara uppe. Han är ledig idag och är i garaget.