Nu har vi bott två nätter i Örebro utan att vara inne i Örebro och vi kommer inte att se stan idag heller. Det regnar som vanligt… så det blir till att köra mot målet Sollentuna istället. Vi tog det lugnt och så packade vi ihop efter frukosten. Vi måste ju gå två varv för att få med allt. Problemet idag var att det öste ner då vi skulle packa ut. Så vi satte oss i receptionen och väntade in att det skulle minska men det gjorde de inte. Då vi satt där försvann Signe. Vi brukar inte oroa oss för att hon ska försvinna för hon har inte gjort det förut. Nu i Skåne har hon gjort det ibland men då har hon följt med en kompis men nu var hon själv. Vi gick åt var sitt håll och jag hittade henne långt bort i en korridor vi aldrig varit i och på väg upp i en trapp. Fräcka unge… inte är hon rädd att försvinna från oss heller, hon tror väl vi ska komma och hämta henne då hon tröttnat. Vi körde då fram bilen under taket vid entrén och packade in. Vi tänkte stanna och kolla på några slott längs Mälaren men regnet gjorde att vi struntade i det. Vi kom inte iväg förrän vid ett så vi borde börjat med lunch men alla tre barnen somnade så vi körde tills de vaknade och det var precis innan Sollentuna.  Det blev inga slott och jag var lite besviken men det är bara att gilla läget och det blir bättre då barnen är större och det är lättare att ta ut och in dem utan vagn. Det blev en lunch/middag på Sollentuna centrum. Det fanns många olika restauranger att välja på men vi åt pizza. Packade sen igen upp oss på ett hotell rum. nu börjar jag faktiskt tröttna på att bo på hotell. Trodde inte det men detta med att packa upp och packa ner hela tiden är jobbigt. Det hade varit bättre och bott 6 nätter på ett hotell istället som nu på fyra olika hotell. Detta är inte det sista utan sista natten ska vi bo i Uppsala.

Denna dag försvann fort och även nu kunde Signe sova i bäddsoffan. Vi fick ett handikappvänligt hotellrum denna gång. Vi fikade lite på kvällen och umgicks med varandra. Men det märks att vi längtar hem. Vi är inte så sociala och trevliga mot varandra. Jag är trött på att vara ensam med barnen och er pappa trött för att han ska upp tidigt och sitta på möte hela dagen.

På måndagen åkte er pappa tidigt och vi gick ner till frukosten då vi vaknade. Det verkar vara mycket utlänska gäster här. Det var en kvinna från Georgien som tyckte jag hade så söta barn och undrade om hon fick ta kort. Jag blir dock lite sur då alla glömmer Signe. De tycker det är så gulligt med tvillingar. Många har sagt att Signe inte kan få så mycket uppmärksamhet av oss nu längre men hon får mycket mer av oss än av släkt och vänner. De fokuserar mycket mer på tvillingarna. Hon är så stor så hon får och tar sig uppmärksamhet av oss. Hon är ju rolig, vi kan prata men henne och få mycket mer utbyte av henne än av tvillingarna. Efter frukosten åkte vi till Anna. Vi skulle äta lunch ute på något trevligt ställe men det var stängt överallt på måndagar men sista stället var det öppet på. Det var regn i luften och rätts om solen sken kom det en skur så vi satt inne. Det var god mat och även Signe åt mat. Vi gick sen hem till Anna och hon sprang och hämtade Alice själv. Vi var sen inne resten av dagen. Barnen lekte och vi pratade skit. Både Pernilla och er pappa var på möte och kom inte till middagen så vi åt själva. Vi fyller ju ett bord själv ändå! Vi stannade en stund på kvällen och sen åkte vi hem. Er pappa skulle ätit med sina kollegor men de skulle inte få bord förrän halv nio så då hoppade han över till er mammas stora glädje. Irma fick sig en smäll innan vi åkte. Hon skrek så och vi försökte trösta men hon bara skrek. Jag såg sen att hon hade en bula i pannan, vet inte hur hon fått den men det gick fort över. Er pappa hade precis kommit då vi kom och han hjälpte oss i säng.

Sista dagen i Stockholm åkte er pappa till jobbet igen och vi skulle träffa en tjej från familjeliv. Hon har också fått en pojke via äggdonation och sen förlorade hon en pojke i magen så vi har mycket gemensamt. Vi hade inte så mycket att göra så vi kom i god tid. Vi gick runt på Sollentuna centrum och skulle kolla vart vi skulle äta. Vi hittade en lekhörna där Signe lekte lite. Hittade sen ett ställe med god lunch och barnstolar. Min kompis hamnade i bilkö och jag beställde mat till Signe för hon var så gnällig. Hon åt inget som vanligt men då jag tog upp Irma och Elvira kröp hon upp i vagnen och somnade. Så hon var nog trött! Min kompis kom och vi beställde mat. Tänk att det är så lätt att prata med helt vilt främmande personer då man har något gemensamt. Vi har ju dessutom skrivit en del till varandra i cyber välden så man känner ju varandra lite. Vi hade ju mycket att prata om och det häftigaste är att man känner i princip likadant då man varit med om dessa saker. Speciellt känner jag en otrolig gemenskap med de som också förlorat ett barn i magen. Vi går igenom samma sak och reagerar ofta likadant. Er pappa dök helt oväntat upp och hade kommit iväg lite tidigt. Han gick upp och började packa och vi fikade klart och sen körde hon hem och vi gick upp och hjälpte er pappa. Det var en trevlig träff och vi träffas kanske igen. Vi kommer i alla fall att hålla kontakten för hon ska snart ge sig i kast med ett nytt äggdonationsförsök.

Vi packade ihop allt igen och styrde kosan mot Uppsala. Ännu ett bra hotellrum. Det är faktiskt bara i Göteborg vi har haft problem med att få in två spjälsängar. Vi packade in på rummet och sen tog vi vangen och gick till Max och åt. Vi har ju varit inne hela dagen så vi var tvungna att komma ut i friska luften. Signe åkte på ståbrädan över vägarna och sen gick hon resten av vägen. Hon ville inte äta upp som vanligt men vi fick henne att äta ett visst antal köttbitar om hon ville ha glass. Det ville ju er mamma och pappa ha. Till slut åt hon upp och vi fick en glass innan vi gick tillbaka till hotellet igen. nu är det nära…

Sista hotell frukosten och jag måste säga att jag är trött på hotell frukost nu. Det trodde jag inte att jag skulle kunna bli. Vi råkade sätta oss där det var heltäckningsmatta och det skulle vi kanske inte gjort med våra kladdisar. Där det var vanligt golv var det så mörkt vi ville sitta i solljuset. Vi körde sen norrut. Vi tänkte ju luncha hos Britt-Marie men de var inte hemma. Så vi fick ta en annan tur. Vi körde den nya motorvägen mellan Söderhamn och Hudiksvall. Äntligen slipper man alla 50 sträckor där men här har de inte heller byggt något fika ställe längs vägen. Så till slut ringde jag Maggan och undrade om vi fick äta vår mat hos dom? Det fick vi så vi köpte mat på vägen och åt den där. De var lite på väg men vi åt och fikade lite innan vi åkte vidare hem. Vi hade hemlängtan… vi stannade i Svenstavik och handlade mat. Det är ju ganska tomt i vårt kylskåp nu. De sista fem milen hem var gnälliga. Signe längtade nog hem för hon gnällde ända tills hon såg grannarnas hästar. Hemma ropade hon och vi körde in på vägen. Tog posten och det kändes så underbart att vara hemma. Jag tror hela familjen kände det samma fast Irma och Elvira inte kan säga något. Irma som vi har trott skulle krya för länge sen satte sig upp idag. Hon satt lite hos Maggan med oss som stöd och då vi kom hem så bara hon backade upp och satte sig. Hon satt sen där som en drottning. Hur säkert som helst. Det var riktigt roligt. Elvira drog sig fram på golvet och upptäckte vårt hus. Er mamma och pappa bara njöt av att vara hemma. Er pappa ska ju jobba imorgon igen så han ska upp tidigt. Det tog lite tid att få alla i säng men oj vad skön säng vi har.