Direktlänk till inlägg 27 november 2010

Käre Gabriel och Valdemar 27 nov

Av Carina - 27 november 2010 12:00

Idag var hela familjen hemma och Signe vaknade lite tidigt. Jag tog då över henne hon mig och vi låg där och myste en stund. Skickade sen ut Signe då jag skulle ta pillan. Hon bara njuter av att vara tillsammans med de andra barnen. Vi åt frukost och sen började er mamma packa. Vips var klockan så mycket att vi var tvungna att åka. Pratade mer er pappa och han undrade om vi inte var på väg… Pernilla skulle köra oss till flygplatsen. Vi sa hej och hon hjälpte oss att packa ut i bilen. Det gick fort att komma till flygplatsen för det var ju lördag och ingen trafik.


Vi checkade in och vi fick mycket hjälp vid incheckningen. De var så rädd att Signe skulle trilla med kärran. Här fick vi en påse till vagnen och slapp köpa en. Vi var i ganska god tid på flyget och Signe underhöll hela Arlanda. Hon låg på golvet utanför gaten och tjoade. Hon pratade högt för sig själv och två tanter gillade henne skarpt. Planet skulle gå i tid så vi ringde er pappa och meddelade att vi var på väg. Då vi väl satt på planet meddelade piloten att vi skulle bli sena. Vi skulle vänta in Skåne flyget för planet igår kväll blev inställt från Skåne och nu skulle de få komma upp till norrland. Ringde er pappa igen och meddelade att vi var sena. Det gick bra för Signe att flyga nu igen. Hon tröttnade däremot då vi aldrig kom iväg och skrek lite, det gillar inte er mamma… med då kom flygvärdinnan men en bok och fingerdocka. Boken gillade hon och vi kollade lite i den, det var en bilderbok. Till slut fick vi komma iväg och då somnade er syster.


Då vi landat så charmade Signe en kille som satt bakom oss. Hon brukar ju kolla in folk innan hon lägger upp ett leende men denna man fick ett riktigt stort leende direkt. Han gav henne ett stort leende tillbaka. Vi väntade till sist och då vi skulle gå upptäckte den ena flygvärdinnan henne. Oj, vilken docka som har flugit med oss sa hon, hon hade ju sin vita pälsa på sig. Hon tog Signe och visade upp henne för de andra flygvärdinnorna. Så vi kom jätte sist av planet och er pappa undrade väl om vi verkligen var med på planet. Det var kallt så därför hade jag klätt på Signe för här går vi utomhus. Er pappa stod där och väntade på oss. Vi fick vänta tills allt bagage hade kommit och sen åkte vi hem.


Idag skulle vi på julbord i Orrviken och det var ju tur att er mamma mådde lite bättre idag. Vi hann hem om och vila oss lite och byta om innan vi skulle iväg. Vi skulle vara där klockan fyra och vi kom strax efter och då var det redan fullt på parkeringen. Det kostade 200 kr och det var det värt. Det är en kvinna i byn som gör julbordet själv och det var mycket hemgjort. Det var lagom av allt och hur gott som helst. Jag blev extra förtjust i sillen, den var otroligt god. Vi fick sitta på bestämda platser och vi satt sidan om ett par som vi aldrig hade träffat förut. Där fanns en barnstol så vi kunde ha Signe på hörnet. Det var bara bondens föräldrar som vi kände där men det var även yngre människor där. Pratade lite med dem och de tycker alltid att er syster är så söt.


Då vi ätit klart så åkte vi hem, er mamma var helt slut. Jag var ändå nöjd med att vi var där och att jag kunde äta. Läste på text tv att jag troligen fått en parasit som heter Cryptosporidium. Det är därför vi måste koka vattnet för den orsakar diarréer och annan sjuka. Alla symtom stämmer in på mig. Undra hur det kommer att bli med Piff och Puff nu när jag har denna sjuka? Hur många parasiter följer det med vagitorierna? Så här magsjuk har jag aldrig varit för jag känner mig mer än magsjuk. Hoppas Signe klara sig, vi åkte till Frösön och handlade då vi varit på julbordet. Vi var och handlade då vi kom från flyget men glömde vatten och färdig vällig och gröt till Signe. Vi vill att hon äter mat som inte innehåller parasiten.


Tänk att er mamma inte har haft direkt hemlängtan förut i sitt liv. Nu känns det så skönt att få komma hem och sova i sin egen säng. Jag sover ju bra borta också men för första gången har jag hemlängtan, både till mitt hem och till min man. Det känns bra att jag äntligen har hittat hem.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Carina - 5 februari 2022 16:42

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Av Carina - 3 april 2017 21:44

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Av Carina - 2 april 2017 21:09

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Av Carina - 21 mars 2017 22:00

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Av Carina - 14 mars 2017 22:00

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5 6 7
8 9 10 11 12 13 14
15 16 17 18 19 20 21
22 23 24 25 26 27 28
29 30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards