I natt vaknade er mamma och pappa kvart i fem av att er syster låg och jollrade i sängen. Glad som en lärka, efter en stund blev det lite gnälligare och er pappa provade med nappen. Det gick inte bra så er mamma gick upp och var beredd på att somna henne i famnen men såg att hon kasat ner och av kudden. Så jag lyfte upp henne på kudden och stoppade in nappen och så sov hon igen. Hon vaknade då er pappa gick upp men somnade om igen och vid åtta vaknade er mamma av att hon låg och jollrade.

Jag tog upp henne och vi låg där och myste. Klädde sen på oss och gick ner till frukosten. Fick en skål och göra gröt i till henne och nykokt vatten till termosen. Vi åt och Signe gillade utsikten från restaurangen över sjön. Då vi ätit gick vi upp och er mamma packade ihop. Tänkte att Signe nog ville sova så vi kom iväg snabbt. Gick ner till stan och hon somnade mycket riktigt. Jag handlade fyra tröjor till er syster. Hon växer ju så det knakar och har knappt några tröjor med lång ärm. Hon fick också ett par grå byxor och ett par tossar. Hon behöver ju något sko aktigt. Er mamma fick en tröja som jag ska ha idag på Lindas kalas.

Vi gick till stationen och upptäckte att jag kunde åka med ett tidigare tåg. Ett intercity tåg och det blev tom billigare. Fick hjälp upp med vagnen och sen fick Signe sitta i mitt knä. Jag åt åksjuke tuggummi och det gick bra att åka. Väl av satte vi oss utanför Statt och er mamma läste ut boken som vi ska prata om idag. Det var strålande väder så vi fick klä av oss lite. Tänk att det blev sommar igen, löven börjar bli gula men sommaren ger sig inte. Då jag läst klart gick vi in på Finess och satt och väntade på Marianne. Hon kom och allt var frid  och fröjd, Signe satt i barnstolen och åt mat. Då skrattade Marianne till och Signe blev så ledsen… det gick inte att trösta henne. Hon fick sitta hos mig och sen la jag henne i vagnen en stund. Så fort hon såg Marianne blev hon ledsen och ändå kunde hon inte låta bli och titta på henne. Till slut fick jag i henne all mat och hon började vekna. Hon log tom innan Marianne gick för att jobba igen. Vi gick in på Kardemumma och sen gick vi mot Lillhaga. Det blev inget fikabröd idag på fiket och det var duktigt av er mamma.

Äntligen börjar Signes hår komma tillbaka. Det börjar bli en fjunig litet unge och även där bak där hon varit helt kal kommer det hår nu. Hon blir mörkhårig men det ska bli kul och se om det ändrar sig nästa sommar i solen. Jag har upptäckt det nu så det kommer nog med en väldans fart. Hoppas hon får tjockare hår än vad er mamma har. Vi gick till Maggan och det var riktigt varmt och Signe sov en stund till. Då vi kom fram var det bara Fredrick hemma men sen åkte han och hämtade barnen. Då hade Signe fått lite mat och somnat i vagnen. Efter en stund vaknade hon och Maja lekte med henne. Hon övade henne med att sitta själv. Hon kan i några sekunder men inte längre. Men det är nog inte långt borta. Hon låg och sprallade på filten och så klappade hon katten. Maja valde kläder till henne och passade henne då er mamma gjorde sig i ordning.

Vi gick till Linda. Hon bjöd på kvälls mat i väntan på att de andra skulle komma. Vi åt och pratade och sen kom Maggan och sist Mia. Vi har ju börjat med bokcirkel och nu hade vi läst en bok av Brooke Shields om förlossnings depression. Vi diskuterade den och kom naturligtvis in på andra ämnen men det gick ändå ganska bra. Er mamma hade gjort lite anteckningar och det är nog bra annars skulle jag inte komma ihåg så mycket. Strök ju under i boken och det underlättar mycket. Vi fick nu en ny bok med oss hem, av Agneta Sjödin. Den ska vi läsa tills vi träffas nästa gång och när det blir vet vi inte. Troligen några veckor efter det att Maggans lilla bebis har kommit. Vi fikade gott och pratade, men sen var det några som skulle upp och jobba… som ville gå och lägga sig. Linda följde er mamma och Maggan hem, hon skulle ut med hunden. Då vi kom hem fick vi sätta upp sängen till Signe och bädda till er mamma. Vi gick sen och la oss ganska fort efter det var klart.

Det är trist ibland då verkligheten kommer ifatt människorna. Idag frågade er mamma Maggans barn vad det trodde det skulle bli för något barn, kille eller tjej. Då fick jag svaret, det kvittar bara allt går bra. Hade ni Gabriel och Valdemar överlevt hade inte svarat så. Då hade de sagt blir det en kille flyttar jag hemifrån eller tvärtom. Så som er mamma och morbror sa då er moster föddes. Skulle det bli en kille skulle jag ha flyttat hemifrån men nu blev det en tjej och Nicke var helt förälskad i lillasyster, som ville ha en lillebror. Er mamma brydde sig inte så mycket som borde ha blivit överlycklig så det kvittar nog vilken sort men man brukar ha bråk om det innan. Nu är dessa barn glada över om det är ett levande barn som kommer ut.

Idag fyller er morbror 30 år! Det firas i Barcelona, er mamma önskade att jag var där. Men var skulle Signe vara. Vi skulle bli så begränsade med henne där. Nu vet vi inte när vi kan fira honom för det dröjer ju tills vi kommer ner och han lär väl inte komma upp. Vi får se vad vi hittar på till honom och jag är helt säker på att han har det bra i alla fall. Hoppas han saknar sin syster lite…