Då vi var hos Calle och Marika hade vi en diskussion om att få pojkar eller flickor. De har ju en av var och nu när lille Valdemar föddes sa alla, vad kul att ni har en av var. De tyckte inte det var så viktig utan det viktiga var att få ett barn. Det har er mamma funderat över för när vi pratade om det så sa er mamma att för vår del är det viktigast att de lever. Nu när jag tänkt lite mer på det så gör det ju faktiskt inget om det blir en pojke eller flicka. Men likväl säger jag själv att vad bra att ni fått en av var. Varför säger man så? Det är ju faktiskt då man tänker efter helt ointressant. Den enda gången det skulle vara bra om det kom en av var är ju då det blir tvillingar. Annars blir det bara tvillingarna eller att man inte ser vem som är vem. Får vi fler barn kvittar det om det är pojkar eller flickor. Er mamma och pappa har inga önskemål, bara de eller den lever.

Idag är det regn igen… hela tiden regn. Idag ska vi hämta hem sakerna från Stefans vind och från May Gull. Vi hade lite hemma tid på förmiddagen och det var bra för er syster vaknade i natt och fick mat. Så vi är trötta… och behöver lite vila. Vi ska äta lunch hos May Gull men det blir bara mackor så vi skickar er pappa till att hämta saker istället. Vi handlade fika bröd och en blomma till er morfar och sen lämnade er mamma och syster hos May Gull. Han åkte sen och åt på Burger King och lånade ett släp. Därefter åkte han till Stefan för att lasta grejer. Vi kom till May Gull och hon blev så glad över att vi kom. Det viktigaste var ju att Signe kom.

Vi fikade och Signe var med men hon var gnällig. Det är kanske inte så konstigt i tanken på hur mycket hon varit med om de sista veckorna, först alla våra gäster hemma och sen Skåne resan. Hon ville inte ligga på golvet utan vi tog in vagnen i köket och så låg hon där. Då vi fikat fick hon sin doppresent. May Gull har tagit er morfars guldhalsband som han fick av sina föräldrar och även lite av hans vigselring och så har hon gjort ett hjärta till henne. Det var jättefint och det stod Signe på framsidan och hennes födelsedatum på baksidan. Det kommer ju vara ett extra minne för henne och även för er mamma.

Vi satt där och pratade, er syster sov en stund men kom inte riktigt till ro. Vi gick runt och kollade vad er mamma vill ha för något av er morfar. May Gull berättade om vissa saker som jag inte visste om så det var kul. Vi ska ju ta med sekretären idag och några figurer men annars väntar vi med det andra. Vi kanske tar lite var gång vi kommer ner. Er pappa och Stefan kom och hämtade sekretären och lilla Leia var med. Hon fick stanna hos oss medan de bar i regnet. De körde sen till Flyinge med sakerna.

Jessica kom också och åt middag. Innan dess hade May Gull och jag tittat på bilderna sen dopet. Er pappa kom och vi åt. Er mamma och Jessica gick igenom vad jag ville ha för något. En tavla vill hon också ha men hon har en nästan likadan själv. Vi stannade tills efter middagen och sen åkte vi vidare. De har inte varit på minneslunden ännu men kunde berätta ungefär vart den låg så vi åkte dit. Det öste ner och er syster var inte glad så er mamma gick in dit själv. Det var ruggigt och det kändes inte bra att er morfar ligger där då det var sådant väder, vått och mörkt, fuktigt och inte alls mysigt. Däremot tror jag det är en fin minneslund då det är soligt och fint. Den var stor, och i ena ändan var det en fontän där man kunde sätta blommor och det var mycket blommor där. Er mamma sa till er morfar att han inte skulle ligga här. Han skulle vara uppe med Signe och oss andra. Det är inte rättvisst att han inte fick leva, varför tar döden aldrig slut för oss?

Vi får åka dit igen sen då det är finare väder och då får hela familjen följa med. Det bästa med minneslund är att vi lika gärna kan gå till vår minneslund som till denna. I september skulle er morfar fyllt 70 år och då kommer vi gå till vår minneslund och lägga blommor.

Vi körde till Ingegärd, er mamma hoppades det var rätt dag vi bestämt. För jag är lite förvirrad och bokade med Emelie imorgon fast jag menade idag. Det var rätt dag och vi var så välkomna. Hon hade bullat upp med fika, inte riktigt sju sorter men nästan. Hon blev så glad då vi kom. Vi gick lite husesyn, er pappa har inte varit där förut. Vi fikade och det gjorde även Signe, hon var även nu gnällig men blev mycket gladare då hon hamnade hos Ingegärd. Det var synd att er mamma inte hade kameran med sig och kunde ta kort. För en gång skull hade jag glömt den hemma.

Vi stannade någon timme innan vi åkte hem. Signe var inte nöjd och jag sa att er pappa fick bestämma om vi skulle stanna nu annars är nästa avfart Lund. Det fick vi så vi stannade på en liten grusväg och skulle ge henne mat. Det ville hon inte ha men hon ville mysa lite och komma till ro. Hon somnade nästan och då gick det att sätta henne i stolen och köra vidare. Hon längtar nog hem till norrland.