Signe vaknade sent som vanligt så familjen Svensson var uppe före oss. Det är skönt att ta det lite lugnt på morgonen, det tycker i alla fall er mamma som är så morgontrött. Vi åt frukost och satt länge och åt. Er pappa och Rickard åkte sen till stationen och hämtade en skänk som vi ska ha i vardagsrummet. Den ska stå bakom kyl och frys men där är ingen tapet ännu men det är skönt att få hit det. Er mamma är lite svag att bära sådant. Eller jag har blivit svag… innan jag träffade er pappa var jag stark men sen har jag inte behövt bära. Mia sa till, det märks att du inte är själv längre, du kan inte göra allt längre utan behöver hjälp. Precis så är det, innan då man var själv hade man inget val och nu har man blivit bekväm och bortskämd.

Er mamma skulle på massage så då var Ann-Catrin barnvakt, Signe sov då jag åkte. Vi skulle träffas i stan sen allihopa men er mamma körde först. Jag var i god tid, visste ju inte riktigt vart det låg någonstans och så kom jag iväg tidigt hemifrån. Jag satt och väntade och hade min mp3 spelare med mig och lyssnade på vinterpratare. Till slut blev det min tur, hon trodde jag hade beställt helkroppsmassage men jag är öppen för allt. Tycker det är lite spännande att prova nytt. Så jag tog regndropps massage, då masserar man spinalnerven i ryggen, först via fötterna och sen via ryggraden. Hon använde sig av eteriska oljor så hela jag luktade. Det var hur skönt som helst och jag bokade en ny tid om en månad.

Jag åkte och hämtade Maggan och tjejerna på stationen och vi åkte till parkering vid hamnen. Där träffade vi de andra som kom hemifrån. Vi gick upp till stan, skulle börja med att äta lunch. Er pappa och Rickard tyckte det luktade marinad eller om det var från några blommor. De kom sen på att det var er mamma som luktade, alla oljor som jag fått på mig. vi åt på Brunkullan och det var riktigt gott, även Signe ville ha mat. Hon hade sittvagnen och låg där och myste då vi åt och sen fick hon mat. Vi gick sen lite i affärer och jag lyckades somna Signe men det var några barn som var nyfikna och väckte henne. Vi gick runt och runt i olika affärer, er mamma och pappa gick till systembolaget och fyllde vagnens underrede med öl och vin. Efter ett tag tröttnade er mamma och jag, er pappa och Rickard åkte hem. Vi träffade Anna och familj, de ska komma till oss ikväll så nu fick de veta att vi snart var hemma.

De andra kom strax efter oss. Tjejerna packade in sig i husvagnen och Maggan i lilla rummet. Vi gjorde mat, tacos och Anna, Pernilla och Alice dök upp. Vi åt och drack och hade allmänt trevligt. Er mamma hade lite efterrätt kvar och vi åt upp den. Vi satt kvar och pratade länge och sen åkte Anna och de hem. Tjejerna blev inte överens och det slutade med att Elin sov i friggeboden och Maggan med de andra tjejerna i husvagnen. Det var en mycket trevlig kväll, synd att vi inte kan ses så ofta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...