I natt var det en gråtnatt. När er mamma la sig så kom tårarna, eller de kom redan då er pappa gick och la sig. Jag försöker ju hålla mig men det går inte. Så er pappa vaknade och jag berättade hur jag kände. Er pappa sa att han orkande inte vara vaken. Han har precis börjat jobba och så hade han haft samtal med cheferna innan han åkte hem och därför var han extra trött. Er mamma var så besviken då han kom hem utan att verkar vara vidare glad över att se oss. Han var glad över att vara hemma igen och tillsammans med oss men han var för trött.

Vi har jämt diskussioner om trötthet. Du verkar så pigg säger han jämt till mig. Ja, men vad har jag för val. Inte kan jag väl gå och lägga mig om jag är trött. Vem skulle då ta hand om Signe? Jag är precis lika trött. Förra natten var Signe vaken mest hela tiden och jag skulle vilja sova en hel natt. Han har varit borta och sovit två hela nätter utan avbrott och så säger han att han är trött. Det är som att slå er mamma med en slägga i ansiktet.

Jag är trött och gnällig. Jag förstår er pappa men ändå inte. Hade jag varit hemifrån i tre dagar skulle jag ha klistrat mig fast vid Signe. Jag skulle inte ha brytt mig om hur trött jag var utan jag skulle suga ur allt ur henne innan hon somnade. Vi är olika men det känns inte bra om det ska vara så här varje gång er pappa är iväg.

Till slut somnade vi, nu var vi två som inte fick sömn istället för en. Det är ju dumt men er mammas gråtattacker kommer inte då jag vill utan då kroppen vill. Det är ju samtidigt bra att jag inte håller det inom mig utan att jag visar att jag är ledsen.

Vi åt frukost och gjorde oss i ordning för begravningen. Er pappa fick åka och hämta blomman och tårtan. Det blev stressigt för vi sov länge. Då er syster fått mat på morgon kvisten så somnade vi om igen. Vi behövde ju all sömn vi kunde få. Signe fick fina kläder på sig, klänningen och strumpbyxorna hon fick av Mari. Er pappa strök sin skjorta och sen körde vi och vi kom lite för sent. Nu gör det ju inget då det bara är vi som är gäster. Vaktmästaren hade gjort det så fint. Vi hade med blomman och sen filt som vi la över lådan med askan i. Vi hade även med ett litet gosedjur som Linda hade gett dem då de låg i magen. Då levde Valdemar fortfarande.

Då vi gjort i ordning så började vi. Denna begravning blev lika fin som din Gabriel. Vi vet ju hur vi vill ha det. Signe uppförde sig exemplariskt, hon kände kanske på sig att hon skulle vara lugn. Hon var vaken hela tiden men tyst. Prästen sjöng och spelade själv på gitarr. Han sjöng en fin sång för oss då vi kunde göra vad vi vill, kanske ta ett eget farväl. Vi satt dock kvar på stolarna men i alla fall så tänkte jag på hur livet har blivit och vilken sorg det är att vi bara har en tvilling kvar i livet. Vi avslutade med Tomas Ledins sång som vi även hade på Gabriels begravning.  Han glömde en sång som vi hade valt men det gjorde inget. Han fotograferade sen oss och vi fotograferade bordet.

Då vi tagit alla foton så gick vi upp till socken stugan. Vi hade förberett och så drack vi kaffe, te och åt tårta. Prästen verkar vara barnkär och han tycker att det är lite sorgligt att han inte kunde döpa Signe. Det hade han gärna velat göra. Vi berättade att vi skulle gifta oss så småningom och då ska han få viga oss. Vi satt kvar och pratade ett tag och sen skulle prästen iväg på annat. vi städade undan och sen gick vi till kyrkan. Vi hämtade filten, gosedjuret och blomman. Den var ju i en kruka så den kunde vi ta med oss hem. Vi pratade med vaktmästaren om lyktor. De var fortfarande kvar så vi kunde tända ett ljus i minneslunden. Vi vill också kunna tända ljus där då vi har dop och de skulle han fixa. Vi får väl påminna innan. Vi tände också ljus i kyrkan, ett för dig Gabriel, ett för dig Valdemar och ett för er morfar.

Vi åkte hem och gjorde ingenting. Det var liksom inte läge för det. Vi satt mest och väntade på att Ann-Catrin skulle komma så vi kunde hämta henne.

Er mamma åkte iväg och Signe och er pappa gick och la sig. Jag var först och handlade, trodde det skulle passa sen och hämta frun men det gick ovanligt fort att handla en fredag kväll. Så jag åkte hem med varorna och mina älsklingar sov fortfarande så jag packade in varorna och åkte till stationen. Där kom hon med tåget, vi packade in hennes väskor och åkte hem. Jag gick för att väcka er pappa. Han hade fått i uppdrag att förbereda maten och det gjorde han direkt innan han sov så nu var det bara att koka ris och sen var maten klar.

Ann-Catrin brukar alltid få laga mat då hon är hos er mamma men nu ska jag chocka henne. Jag har förberett mat hela helgen, visserligen ska vi äta ute några tillfällen men jag ska ju laga stek imorgon. Idag blev det lime kyckling, er mammas nya favorit rätt. Lätt och god! Signe fick genast en kompis och sen satt hon där hela tiden förutom då vi bytte på henne eller hon ammade. Det var kul att äntligen få vara social, och vara social med min vän… inte de nya utan en gammal vän. Det är nog därför också som er mamma blir så ledsen jag är socialt understimulerad.

Vi satt uppe för länge men det gör inget, jag behöver vara social. Sova kan jag kanske göra då hon åker hem… Det kändes bra att begravningen blev en sådan fint minne. Prästen kan verkligen det med att lyssna på oss. Han är homosexuell och jag tror att de har bra förmåga att tänka annorlunda. Inte i de gamla spåren utan att man kan göra mer som man vill. Det är också skönt att det är över så vi kan gå vidare. Du Valdemar kommer alltid att vara saknad, varje gång jag ser på Signe tänker jag på att ni skulle ha varit två. En otrolig tomhet, jag känner mig snuvad på ett barn till.