I natt sov er syster bra och nu har din mamma kommit på en ny idé. Om hon får sista målet vid 23 istället så sover hon till 5-6 och då kan er pappa ge henne mat då och er mamma sova vidare. Då slipper vi det ena målet på natten och er mamma ger henne nappflaska vid 23 tiden. Ska nog prova det i helgen då Ann-Catrin kommer för då kommer vi nog att vara uppe lite längre.

Nu ligger hon i babysittern och gapar efter mat men är tyst. Hon vill inte ha mat då hon får så det är nog en reflex. Hon kan vara lite vaken nu för sen ska vi på stan och då kommer hon att sova i vagnen. Där låg inte hon så länge… så jag gav henne lite mer mat och sen somnade hon i vagnen. Så jag hann äta lite frukost. Ibland blir frukost och lunch ett, man har precis svalt frukosten och ska man sen iväg så gäller det att hinna med lite lunch så man inte svälter, eller Signes mat svälter. Jag måste ju tänka mer på vad jag äter nu när vi ät två om min mat.

Jag tittade på klockan och insåg att vi skulle bli sena. Jag meddelade min träff att vi kunde ses på parkeringen istället och att jag blev lite sen. Signe fick mat det sista innan vi åkte och då jag kom ut upptäckte jag att det regnade. Det var ju inte meningen, då vi ska ut och promenera. Er mamma hade sagt att jag hade en röd vagn och hon sa att hennes son hade en lime färgad jacka. Nu hade vi regnskydd så våra färger syntes inte men vi hittade på varandra ändå. Vi började gå och vi föll genast in i ett samtal och det kändes enkelt att prata med henne.

Vädret var ju inte så kul så vi gick en sväng och sen gick vi och fikade. Er mamma köpte en kaka och en sallad som jag kunde äta ikväll, er pappa har ju ätit då han kommer hem. Vi satt där och fikade ända tills de var tvungen och gå hem. Det var kul att träffa en ny bekantskap och vi ska ta en ny promenad vid ett senare tillfälle. Signe och jag gick till bilen och körde hem.

Er mamma har städat lite här och var nu när vi varit hemma själv. Annars har jag inte hunnit så mycket utan Signe är ju mer än heltid. Det ska bli skönt att er pappa kommer hem igen. Er mamma längtar efter att bada. Jag vill ju inte lämna Signe nere då jag går upp och badar. Vi längtar nog efter honom båda två.  Till slut så kom han äntligen. Signe kollade på honom och man såg att hon kände igen honom. Nu blev det ju inte så som er mamma förväntat sig. Er pappa var trött och ville gå och lägga sig direkt. Er mamma hade tänkt fixa lite gott fika men det var tur att jag inte gjorde det för han ville inte fika. Han gick istället och la sig. Han upptäckte i alla fall att jag städat på ovanvåningen, alltid något.

Så där satt Signe och jag själv igen. Han hade likaväl kunnat vara borta det hade känts bättre. Tårarna kom och det kändes så jobbigt. Jag hade längtat så efter att han skulle komma hem. Trodde han längtat lika mycket efter oss, att han skulle ta Signe direkt och sen njuta av att han var hemma med oss igen. Det är ju det längsta han varit borta från er syster sen hon föddes. Ska det vara så här jämt, ska Signe sitta fast i mig. Många mammor släpper inte in papporna men här är det tvärtom. Jag undrar ibland om det är fel på mig. Jag kanske ska nöja mig med att han tar henne ibland? Det är för Signes skull jag kämpar. Hade det varit för min skull bara kunde jag ha henne, men jag är pappas flicka och vet hur det är då man inte fick vara med honom jämt. Jag har alltid stått på pappornas sida om deras rätt till sitt barn. Det blev mycket tårar och då hon ätit vid elva tiden gick jag och la mig fortfarande gråtandes.