Nu är första natten avklarad hemma med vår älskade lilla dotter. Den största skillnaden var väl att det inte kom in någon och presenterade sig som nattisar. Inte kom det in någon med mat heller. Annars var jag som vanligt vaken halva natten, hur länge ska man orka. Troligen hur länge som helst… det är ju vårt lilla barn som behöver all hjälp hon kan få. Tänk vad beroende hon är av oss och som hon litar på oss. Hon tvekar inte en sekund på att vi inte ska hjälpa henne. Tänk så många barn som inte har den tryggheten. Er mamma och pappa är gnälliga på varandra men aldrig på Signe. Fast att det är hon som gör att vi blir sura på varandra är man alltid lika gullig till henne. Berättar för henne hela tiden hur mycket vi älskar henne.

Idag gick vi den första promenaden här i byn. Vi gick med stolthet med vagnen runt här. Vi har inte så mycket ställen att gå på om vi inte vill gå på den stora vägen och det vill vi helst inte. Er mamma ska leta fram steg mätaren så jag kan se hur långt det är.

Idag kom det upp termostater. Vi måste ha dem för att få en jämnare värme i huset. Ibland är det riktigt kallt i uterummet och det är där vi sitter och matar på nätterna.

Det verkade som att vi skulle bli utskrivna idag. Vi träffade nästan inte natten för nu sköter vi ju maten själv eftersom hon bara ammar nu. Då vi hade ätit frukost kom de och meddelade att hon skulle få göra ultraljud på hjärtat och undrade om vi kunde komma nu. Ja, vi packade ner henne i vagnen och gick ner till barnsjukhuset, sjukhus… barnmottagningen som ligger två trapper under på entréplan. Vi fick vänta en liten stund och sen fick vi gå in till en sköterska för hon skulle göra ett EKG. Det gick inte bra, inte för det var fel på Signe utan att det var fel på maskinen. Det oroade er mamma lite för det hade känts bättre om hon hade fått gjort det. Hon var lite hungrig så hon fick lite mat innan ultraljudet.

Det tog tid och vi fick ge henne socker i en spruta så hon skulle ligga still men hon var duktig. Det tog nog en halvtimme men hon hittade ingenting. Er mamma trodde inte hon skulle göra det heller men ändå satt man med andan i halsen hela tiden. Blåsljudet var nu bara en mm och det kommer ju att växa igen. Så nu är hon frisk, eller det har hon varit hela tiden men nu är det dokumenterat att hjärtat mår bra. Vi fick gå upp igen och då blev det klart att vi fick åka hem.

Vi åt lunch och sen började vi packa. Igår hade de veckomätning av Signe och då hade hon växt ytterligare en cm, hon växer en i veckan och är nu 51 cm lång. Hon vägde 3174 gram så då hade hon gått ner lite och huvudomfånget var 35,6 cm. Så idag blir det nog inte så mycket mätning, vi vägde henne i morse och då vägde hon 3168 gram så hon har gått ner lite till. Det var tydligen vara så att de går ner då de börjar amma helt.

Vi har ju bott här i tre veckor så vi har ju ganska mycket saker här. Vi packade ihop och så åkte er pappa hem med det mesta så vi fick plats i bilen. Vi badade Signe en sista gång innan vi åkte hem, vi hade inte bråttom att flytta ut. Det var väl ingen som stod på kö att få flytta in. Det kändes lite konstig och sorgligt att åka hem. Vi är ganska trötta på att bo här och längtar hem men de har varit så gulliga och trevliga mot oss så vi kommer att sakna dem kan jag tro. Då vi var klara tog vi adjö och åkte till Ica Maxi. Vi har ju ingen mat hemma för ingen har ju varit hemma på fyra veckor. Signe fick följa med in i affären för er mamma är ju fortfarande inte så stark så jag kan bära massa kassar.

Det var skönt att vara hemma, er pappa hade bäddat och gjort fint till oss i sovrummet, installerade larmet i vaggan. Så det var bara för oss att flytta in. Det är ju första gången vi ska bo nere, även er mamma och pappa. Signe provade ju vaggan redan igår och verkade trivas där. Det var så skönt att komma hem fast det var kaos här hemma. Vi bor ju fortfarande på en byggarbetsplats. Uterummet är ju ett bra ställe och jag känner redan att vi kommer tillbringa mycket tid där framför tv.

Ur journalen: barnet är kliniskt välmående, några kortvariga andningsuppehåll som tros bero på omogenhet, första vårddygnet lite lågt blodsocker men det räckte med att få mat, slappa glykos dropp, blåsljud som var borta vid utskrivning, ljusbehandlats flera gånger för gulsot, har sond matats med donerad bröstmjölk, successiv övergång till fri amning, fin viktuppgång.

Idag är det två år sen du Gabriel föddes. Vi brukar ju göra en utflykt denna dag och trodde att det var kört nu. Men vi fick ju permission och efter att vi hade ätit frukost så packade vi ihop. Det känns lite konstigt att åka härifrån, lite spännande och härligt. Samtidigt känns det lite oroligt, vi är ju vana vid att bli upp kollade hela tiden, följa vissa regler och mycket tider att passa.

Det var jättefint väder och vi körde först hem till huset. Det var första gången som Signe var hemma i sitt eget hem. Hon fick prov sova i sin korg som er pappa också har sovit i. Det är nytt rosa tyg så det passade lilla Signe. Hon verkade trivas hemma… vi åt lunch och sen körde vi till Bydalen. Vi körde över isen och det var så vackert, vilken tur att det inte var sådant väder som det var igår. Det var dimmig och regnigt igår och idag soligt och otroligt vackert.

Vi körde upp till fjällhalsen där er mamma och Marika fikade för några veckor sedan. Vi åt våfflor och Signe fick egen mat. Hon verkade nöjd över att åka i bilen och sitta i bilbarnstolen. Inte heller verkade hon brydd över att komma på utflykt. Hon inrättar sig i livet utanför sjukhuset på ett bra sätt. Er mamma blev så sugen på att åka skidor. Det var underbart väder och där satt folk med pjäxor, tog en pilsner i solen. Nästa vinter hoppas er mamma på lite skidåkning…

Då vi körde hem körde vi via Oviken och det var bra mycket längre. Då vi kom hem åt vi middag och sen var det dags att åka in till sjukhuset igen. De trodde vi skulle sova hemma men vi har ju installerat larmet på sjukhuset och det känns ändå lite tryggare att vara där. Troligen får vi ju åka hem imorgon. Er pappa är så less på att vara här, er mamma börja också tröttna men klarar det mycket bättre. Det som jag tycker är jobbigast är maten. Vi äter ju bara skit mat…

Mona sa att Gabriel är ett litet fjällbarn och så är det nog. Vi var ju på fjället då han föddes, och då vi kom hem från Lycksele. Förra året då han hade födelsedag var vi i Vålådalen och nu i Bydalen. Vi får se vart vi hamnar nästa år. Idag fyller Signe tre veckor gammal. Tänk vad tiden går, fast vi är halvt om halvt inlåsta här går tiden. Egentligen skulle er mamma var i vecka 37 nu och alltså ha tre veckor kvar…

Om barnet skulle födas nu räknas det som fullgånget. Barnet är moget och väl förberett för livet utanför livmodern. De flesta barn ligger med huvudet i bäckenet, 4 procent ligger med stjärten före. Huvudet - eller stjärten - tränger ner i bäckenet och fixerar sig. Tidpunkten varierar dock mycket, hos en förstföderska kan huvudet redan vara fixerat sedan flera veckor och hos en omföderska är det inte helt ovanligt att det sker först i samband med att förlossningen startar

Nattsömnen är inte så god som tidigare. Antingen måste du gå upp och kissa eller så sparkar ditt barn så att du inte kan sova. Det är vanligt medryggbesvär särskilt under senare delen av graviditeten, då kan det vara skönt att vila ryggen genom att ligga ner en stund. Bäst är att ligga på sidan med ena eller både benen böjda och en kudde mellan benen som stöd.

I vecka 37 är medelkroppslängden 49 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 3000 gr. Huvudets omkrets är 34 cm. Det var ju Signe nästan för tre veckor sen då hon föddes. Från och med den här veckan är inte ditt barn för tidigt född. De mesta av lanugohåret är borta. De kollade ju hår på kroppen då Signe föddes. Lungorna har mognat. Barnet sväljer fostervatten och kissar, vilket är en viktig del i balansen av mängden fostervatten. Vid födelsen har ditt barn 300 ben i kroppen medan vuxna har 206, flera är ganska mjuka till en början. Vissa av benen växer samman i barndomen.

Det kan hända att både du och den blivande mamman drömmer mycket och att drömmarna är livliga. Många gånger beror drömmarna på oro och rädsla inför förlossningen. Har barnet navelsträngen runt halsen? Viss oro är normal men om den ger mardrömmar på natten och försvårar det dagliga livet behöver ni hjälp. Prata med er barnmorska. Ibland behövs en ingående genomgång av hur en förlossning går till, steg för steg.

Det är dags för ännu ett besök hos barnmorskan som känner hur barnet växer och ligger, lyssnar på barnets hjärta och mäter ditt blodtryck. Om barnet har huvudet uppåt försöker man vända barnet, detta gör man på en förlossningsavdelning.

I natt blev det ännu mindre sömn. Förstår inte varför Signe envisas med att vara vaken på nätterna. Hon var mer eller mindre vaken från 19.00-07.00, med några få sovattacker. Hon äter hur mycket som helst, maten rinner ur munnen och hon kräks. Ändå vill hon äta ännu mer. Det verkar som om hon äter upp sig på natten för att sen vila upp sig på dagen.

Er pappa fick ta lite vaken pass så er mamma fick någon blund. Hon åt varannan timme och då i en timme så sen fick er mamma attack sova i en timme innan det var dags igen. Jag somnade också vid några tillfällen då jag ammade, gick helt enkelt inte att vara vaken. Då flyttade jag mig till fåtöljen för där är det säkrare. Sista sömnen fick hon med ljuset tänt, vi ska nog köra det i natt, att vi har lampan tänd. Hon verkar sova bättre i ljus och vad gör man inte för att få lite egen sömn på natten. På dagen händer så mycket annat så det är inte så lätt att sova igen då, inte här i alla fall.

Efter frukosten vägde vi henne naken och fick en naken vikt och hon hade gått ner ca 50 g. Det är vanligt att de gör det då de börjar amma fritt, eller de förväntar sig nästan att de går ner. Doktorn kom strax efter och sa att allt så bra ut. Er mamma sa då att vi hört att vi kanske skulle få åka hem idag men att vi inte ville det. Nä, de vill helst att de ska gå upp igen innan vi får åka hem men ni måste förbereda er på hemgång. Ja, det har vi gjort men vi trodde mer på nästa vecka och troligen blir det måndag så gäller. Hon ska också få en läkarundersökning innan vi åker hem och ultraljudet på hjärtat. Ultraljudet blir kanske någon dag efter hemgång men i närtid.

Er mamma frågade om vi fick permission imorgon. Jag berättade att det är 2 år sen du Gabriel föddes och vi vill göra en utflykt till fjällen. Det gick bra bara vi meddelade oss innan vilken tid vi tänkte åka. Det känns bra att vi får åka iväg och nu ska vi börja förbereda oss för hemgång. Idag ska Signe få bada, det har vi tänkt göra flera dagar men oj vad tiden går…

Efter lunchen åkte er pappa iväg. Han ska hämta bilbarnstolen hos Mona och fixa huven på taket så vi får fläkt inne i köket igen. Han har också tagit med saker med sig hem, vi har ju flyttat in här så det är mycket som ska hem. Vi har ju snart bott här i tre veckor och det är mer än tre veckor sen er mamma flyttade in på sjukhuset. Bodde ju en våning ner först. Idag är det ju tre veckor sen förlossningen började…

Vi stannade hemma och ammade, er mamma såg att klockan var mycket så då gav vi oss iväg på staden. Vi skulle handla lite doppresenter och kolla bokrean. Det var varmt ute, ingen nederbörd och nu börjar isen försvinna på trottoarerna och det är skönt. Er mamma skulle behöva broddar men var är dem? Hittade lite vad jag ville ha men det var inget vidare bokrea. Tacka vet jag Ericssons bokhandel i Ljusdal, dit ska jag nästa år. Er pappa ringde och meddelade hur det gick för honom och det dröjer innan han kommer. Er mamma går och pratar med Signe så jag måste kolla lite över axeln om jag har någon bakom mig. Jag har varit så van vid att prata med Knoll i magen och gör det fortfarande.

Då vi kom tillbaka blev det mat för oss båda. Er mamma var så hungrig och åt allt jag kom över, först tömde jag det sista i chips påsen, åt choklad, tomater och till slut gjorde jag mig två mackor. Då vi ätit pratade vi lite om Signes syskon. Då man tänker efter är de faktiskt för jävligt hur det blev. Vi skulle kunna ha haft tre så barn under två år men istället har vi ett. Först pratade vi om dig Gabriel, att du skulle ha fyllt två år imorgon. Signes storebror som säkert skulle ha varit en stolt storebror, eller är men vi kan ju inte se och uppleva det. Signe har ju även en tvillingbror Valdemar som hon aldrig heller kommer att lära känna. Er mamma fundera så mycket på hur mycket hon har minnen av honom. Kommer hon att känna en saknad i livet över att han somnade in? Tårarna kommer då er mamma tänker på er killar, varför fick inte ni stanna hos oss?

Er pappa kom med mat, er mamma hade beställt en god pizza från Frösön och den smakade mycket bättre än den förra vi åt. Er mamma hade förberett, så vi kunde äta direkt då er pappa kom. Signe ville också vara med och fick ligga på en kudde i er mammas fåtölj. Han hade också varit och hämtat bilbarnstolen. Han hann skölja upp klädseln i tvättmaskinen och den ska få torka tills imorgon. Då ska vi premiär använda den.

Idag fick Signe bada, det hade vi tänkt att hon skulle ha gjort för någon dag sen men… vi hinner inget här. Hon gillar att bada men vill inte komma upp i kylan. Idag hade det kommit en fin handduk från er mammas moster som vi premiäranvände. Signe fick även ett paket från två av våningarna på Hamrelund. Er mamma blir så rörd över att de skickar ett paket. Hon fick en rosa joggingdräkt, jeans tights och en blommig tunika. Dessutom var det en söt nalle med badrock och badtofflor – tack så mycket!!

Idag är det Körslaget och fast er mamma borde ha sovit så kollade jag på det, Signe kommer ju ändå att vakna snart. Vi har tagit bort suffletten på hennes säng och tänt lampan. Vi tror att hon sover bättre då det är ljust i rummet och vi vill ju gärna att hon sover i natt… ska nog väcka henne nu.

Vi har tydligen fått en nattuggla till dotter. Nu när hon inte hade någon sond så blev det till att amma mycket. I natt vid ett-tiden ville hon inte sova efter att hon fått mat och er mamma försökte mata mera och sjunga för henne men inget passade. Då väckte jag er pappa för han brukar ha bättre lycka med att somna henne men inte han heller lyckades. Er mamma däremot somnade gott men er pappa fick vara vaken 1½ timme… sen var det matdags igen.

Nu när hon ammar hela tiden måste ju er mamma ta alla pass men er pappa hjälper till på några av dem. Han är blöjchef och fixar det och väger henne och så ger jag henne mat. Man blir helt slut av att inte få sova på nätterna så det är tur att Signe är så söt så man står ut.

Idag behövde vi inte väga henne, varken naken vikt och eller mat vikt. Hon ska amma fritt som det heter. Det känns lite spännande att inte väga, er pappa vill gärna ha lite koll men det känns samtidigt kul att hon är på gång. Det är konstigt att fast vi inte gör något här så hinner vi inget… Nu när Signe ska amma fritt så äter hon ju när det passar henne och inte då det passar oss. Hon väntar inte alltid tre timmar som innan och då blir det svårare för oss att planera.

Idag pratade er mamma ovanligt mycket i telefon. Ibland ringer ingen och ibland alla på en gång. Er pappa beställde en ny köksfläkt, den vi har brummar så mycket fast det var en tyst modell. Nu ska vi ha en likadan som er mamma hade i Ljusdal och hoppas på att den fungerar bättre.

Vi tog oss till slut ut och då gick vi och åt först. Vi har verkligen tröttnat på maten här på sjukhuset. Er mamma undrar vad det är för någon kyckling här? Fyrkantiga bitar… ingen vidare smak men det finns förhoppningsvis lite näring i det. Då vi ätit gick vi en sväng på stan, det var snöblandat regn och inte så kul väder men… det är bara att lära sig att vara ute varje dag. 

Då vi kom hem fikade vi och kollade på tv och så åt Signe hela kvällen. Er mamma tänkte lägga sig samtidigt med er pappa men det ville inte Signe utan vi satt här i fåtöljen och ammade och ammade…

Inatt var Signe uppe klockan tre och väckte er mamma för hon ville ha mat. Hon har ju ändrat sina tider nu igen då hon snuttade hela tiden igår. 22.00, 23.00, 00.00 sen fick jag äntligen henne att sova. Men då kunde hon ju inte äta kl ett igen… utan er mamma ställde om er pappas klocka till halv tre. Men som sagt fick även er mamma gå upp då.

Däremot fick jag sova över sex målet och vaknade av mig själv tjugo i nio och Signe vaknade fem minuter senare. Er pappa var däremot helt slut… han var ju trött efter gårdagen. Vi gick i alla fall upp alla tre och åt, er pappa kom med rostade mackor. Er mamma upptäckte brödrosten en dag och blev så sugen. Ofta är det er pappa som fixar mat men då var jag borta i köket och upptäckte den. Det var gott men de var inte varma och det är ju halva nöjet…

Doktorn kom in idag igen och sa jaha, vi ses en annan dag… men det verkar som de ska undersöka henne lite mer idag. Vi får se hur det blir. Sköterskan berättade att igår hade Signe ätit 250 ml själv av de 520 hon ska ha, dagen innan åt hon 193 så det går framåt… Hon äter ju även från det sämre bröstet nu och det känns ju bra. Nu åt hon ju 44 och äter hon över 40 sondar vi inte henne. De har ju sagt hela tiden att det kommer att vända och det har inte känts så innan men nu verkar det vara en vändning på gång. När hon sa att hon ätit hälften själv kändes det bra.

Idag kom det ett mail från grannarna som berättade att de var hemma och ville komma och hälsa på. Er mamma svarade att de kunde ringa, så vi kunde träffas i fiket här nere. Er mamma matade er lilla syster då er pappas ex ringde. Hon hade en paket från hennes barn till Signe och undrade om hon kunde komma förbi och lämna det för hon var här i Östersund. Det gick bra, vi hade tänkt gå ut då Signe hade ätit så då kunde vi mötas här nere i fiket. Så då Signe ätit gick er pappa ner medan er mamma klädde sig. Då ringde grannarna och var på väg hit. Så istället för att gå ut så fikade vi här nere. Det var första gången er mamma träffade er pappas ex som jag hört så mycket om och er pappa har inte träffat henne sen vi träffades. Han tyckte det kändes lite konstigt men ville barnen ge Signe något så gör inte det mig något. Er pappa levde ju ändå med dem i fyra år.

Grannarna tindrade så med ögonen då de såg Signe och hon hade ju dragit ut sonden dagen till ära. Vår andra granne visste ju inte ens om att vi skulle ha barn. Han är lite mer hemlig och vi träffar honom så sällan. Nu tyckte han det var konstig att de som var i Thailand hade sett bild på er syster och inte han. Så nu tog de bilder som de skulle visa honom. De hade bjudit in honom på middag ikväll för att kolla på Signe. Det är kul att de är så glada för henne, hon kommer ju att springa i deras trädgårdar i framtiden.

Vi kom inte ut nu utan fick gå upp och äta istället. Då hon ätit gick vi ut i regnet. Nu fick vi prova på regnskyddet. Vi gick upp till Ica Maxi och handlade. Det var en lagom tur och er mamma hittade lite böcker på bokrea… då vi kom hem så åt vi färdig mat som vi köpte och det var det godaste vi ätit på länge. Idag var lunchen så rälig att vi kastade den… tom er pappa som aldrig kastar mat åt inte upp maten. Vi åt och fikade och sen gick vi och la oss, trötta… er pappa tog slut igår då han var iväg hela dagen.

Signe drog ur sonden idag, hon tyckte väl att det räckte och även hon kanske börjar få hemlängta. Hon ammade 420 idag och det är dubbelt mot igår. Duktiga tjej!

Idag skulle er pappa vara hemma och fixa lite inför att vi förhoppningsvis kommer hem någon gång. Så det blev en tidig frukost efter sju målet och sen då han åkt sov er mamma vidare en timme till. Vaknade av mig själv lite över nio och det var skönt att få ligga och morna sig lite. Då klockan ringer halv ett på natten har jag svårt för att komma upp. Vill bara sova fem minuter till… men det är bara till att kliva upp och se glad ut. Signe vaknar ju och vill ha mat och hon är ju helt utelämnad åt oss. Det är hemskt egentligen hur utsatta de är. Signe kommer ju ingenstans och kan bara skrika allt vad hon kan för att få hjälp.

Det blev lite dubbel jobb idag då jag var själv, pumpade samtidigt som jag sondade Signe efter det att hon hade ammat. Vi skulle ju äta lunch med Maria idag så vi hade en tid att passa. Vi var nere till kl 11 och Maria hade inte kommit så er mamma handlade tidningen i väntan på. Maria kom och vi handlade lunch. Hon tyckte naturligtvis att Signe var hur söt som helst, hon blev så glad över att hon var med. Hon hade förväntat sig att det bara var er mamma som kom. Men vi har ju ingen barnvakt till Signe nu utan hon får följa med överallt.

Vi har däremot bestämt att vi kör samma rutiner som här uppe. Man måste tvätta händerna och sprita dem innan de håller i henne. Det måste man ju göra för att komma in här. Det blir ju annat då vi kommer hem. Vi åt och pratade en massa, tiden går ju så fort. Det var många som kom fram och tittade på Signe och tyckte hon var så söt och liten. Er mamma såg sjukgymnasten från teamet på Oden och vinkade på henne. Hon kom och blev lite förvånad, hon visste inte att Valdemar hade somnat in utan väntade sig två bebisar. Ibland fungerar inte djungeltelegrafen…

Det blev matdags och Maria fick åka och jobba och Signe och jag gick hem till oss. Hon åt och jag pumpade sen gick vi ut på promenad. Vi hade inte så mycket tid så det blev en kortare runda. Vi var inne på Jamtli och kollade lite men det var för isigt för att gå där. Er mamma behöver nya skor.

Då vi kom tillbaka var det ju matdags igen. Men vi var först på apoteket och så ringde prästen. Vi hade önskemål om att begravningen skulle vara den 10 april då Valdemar och Signe skulle födas men det gick inte. Det är ju en lördags så vi förstod nästan det. Nu föreslog han den 16 april och det passar oss bra, vilken dag som helst. Er mamma ska kontakta prästen då vi kommer hem för vi ska ha en träff med honom innan det är dags för begravning.

Ann-Catrin ringde då vi kom hem. Hon kommer snart upp och hälsar på oss, om en månad. Det ska bli kul med lite besök och förhoppningsvis är vi ju hemma då. Er pappa kom tillbaka och han hade hittat er mammas vår jacka. Det är så varmt nu med dunjacka så det ska bli underbart att ha den på sig när vi går ut nästa gång. Idag var er mamma sugen på pizza och er pappa gick iväg och handlade, men den var inte god. Vilken tur, då behöver vi inte handla det mer…

Sköterskan hade pratat med doktorn och de bestämde att ammade Signe 40 så ska hon inte sonda. Hon ska försöka lära sig att bara amma. Vi har provat det en gång tidigare men då gick det inte så bra, hon gick ner i vikt. Nu ska man prova igen, hon är ju lite äldre nu! Får se hur det blir för nu sög hon 2… så ibland går det sämre. Hon ammade som igår, 215 ml och väger idag 3170 gram.

I natt har Signe varit trött och inte ammat så mycket. Det blir sämre med amningen och hon verkar tröttare än tidigare. Hon har inte insett att hon har kommit förbi trötta veckan. Idag kom vi upp sent och hann knappt äta frukost innan hon skulle ha mat igen. Dessutom är det inte så långt kvar till lunch så man kan inte äta så mycket frukost. Vi hann knapp äta lunch heller innan hon skulle ha mat.

Vi gör inte mycket här mer än ammar, pumpar, värmer mat, byter blöjor och väger så hinner vi inget. Det tar så mycket tid, vi har svårt för att hinna med att duscha och att gå ut. Vi måste planera in dessa aktiviteter.

Idag fick jag ett nytt pumprekord, 140-150 ml… så jag har i alla fall mat till henne om hon nu bara ville äta. Hon äter i alla fall ofta från det ena bröstet men det andra är hon inte alls så förtjust i. Vi får nog gå på kurs så hon lär sig äta från båda sidorna.

Er mamma ringde till bouppteckningsmannen, det är bouppteckning på måndag och er mamma kan ju inte närvara. Er mormor ska vara er mammas ombud och er mamma hade massa frågor om hur det gick till och hur och vad jag ärver men han sa att det visste han bättre efter bouppteckningen. Det ska ju gå rätt till men samtidigt ska man inte behöva bli ovänner som man hör så mycket om. Det känns som att vi är på samma linje och det känns bra men er mamma är särkullsbarn och då gäller andra regler. Så då vi går ut idag ska vi hämta en fullmakt på Fonus och skicka till er mormor.

Efter lunchen skyndade vi oss ut och er mamma skulle behöva ett par nya skor. Ett par med halkskydd under… det är isigt överallt. Hämtade fullmakten och på hemvägen gick vi in och kollade lite på skor men hittade inget. Köpte i alla fall några ljudböcker på rea och lite mat. Er pappa skulle ha telefonmöte så vi fick vara tillbaka i tid. Det var härligt väder ute idag, vi måste leta upp lite svalare kläder och skor. Snart är det ju vår, det ska ju bli plusgrader nästa vecka.

Signe är inte så glad, hon har kanske ont i magen. Undra om det är något er mamma äter som hon inte gillar men det är ju svårt att veta. Det går inte så bra med amningen och det oroar er mamma för när ska vi få komma hem? På söndag är det två år sen du föddes Gabriel och då skulle vi vilja göra en utflykt och vi hade hoppats att vi var hemma. Nu är vi kanske inte det men vi skulle vilja göra en utflykt i alla fall och vara borta några timmar. Vi får se hur det blir. Doktorn säger att när det väl vänder så går det fort. Ronden idag hade vi ute vid vågen, det ända bekymret med Signe är ju att hon inte äter. Doktorn klappade mig på axeln och så det kommer, det kommer… när då??

Idag drog Signe ut sin sond… eller hon drog bort tejpen och sen fick er pappa dra ut sonden. Då tänkte er mamma att jag skulle ta kort på henne för är hon söt i vanliga fall så är hon ännu sötare utan sond. Lilla Signe ville dock inte vara med på kort, hon gallskrek och er mamma tänkte att lite mat skulle göra susen. Hon åt inget men tystnade och sen då vi skulle filma och fota henne blundade hon bara och såg sur ut. Så vi fick lite dåliga bilder och hon fick en ny sond. Det bästa hade ju varit att hon hade ätit av sig själv och vi inte behövde sätta in någon sond förrän vid 22.

Det kom en ny sond men de hade lite problem att få dit den men tillslut och sen fick hon mat i den. Hon gick upp i vikt så nu väger hon 3148 gram. Idag ammade hon 215 ml och det var bra men det är mindre än hälften av vad hon borde äta.