I natt började er mamma gråta och det ville inte ta slut. Där ligger både er pappa och syster och sover men er mamma kan inte sova. Jag vet att jag måste för jag har inte mycket tid på mig förrän jag ska upp igen. Jag orkar inte längre… det har inte gått många dagar men ändå är jag helt slut. Jag vill ju samtidigt att er syster ska få amma och få mat från mig men jag skulle bara vilja sova. Blir ju så ledsen och arg och det känns som att det vore bättre om er pappa också var vaken. Det skulle vara mer rättvisst men jag vet ju att även han behöver sova.

Han vakande naturligtvis och försökte trösta mig. det känns alltid bättre då er pappa tröstar mig. Jag är ju så glad över vår älskade dotter och vill inte vara ledsen. Jag har varit ledsen vad jag behöver redan. Jag fick sova sen och er pappa tog ju ena nattpasset och då lyckades jag sova. Jag känner sådan trygghet då er pappa är uppe. Känner inte att jag måste kolla om han sköter Signe på rätt sätt. Utan jag lämnar helt över till honom, litar på honom till 100 %. Vi har ju även sköterskor där alltid, de kommer ju var tredje timme så undrar vi något kommer de direkt och hjälper oss.

Då jag vaknade på morgonen fortsatte jag att gråta. De säger att man kan ha baby blues men jag tror detta är så mycket mer. Er pappa ordnade så kuratorn kom upp och pratade med oss. Det är sådan trygghet att ha henne och att hon känner oss. Hon vet vad vi gått igenom och hon har följt oss länge. Personalen tog ut Signe så vi kunde få prata i fred. Personalen är också helt underbara, det är ingen som tycker saker utan de hjälper till om man vill och låter oss vara i fred om vi vill. Er mamma vill inte att er syster ska vara med då er mamma blir så ledsen.

Det börjar komma ifatt er mamma att er morfar inte finns längre och att jag inte kan åka på hans begravning. Jag skulle kunna åka, personalen skulle ta han om Signe men det inte känns bra. Jag har fått erbjudande men tackat nej, jag tror inte heller er morfar skulle vilja att jag lämnade Signe och kom själv. Skulle jag åka ner skulle jag ju vilja stanna och vara med familjen inte bara åka upp och ner. Däremot är det jättejobbigt att han dog… jag blir så arg på varför det ska gå oss så ont. Nu får jag dessutom inte heller sova och då blir ju saken inte bättre. Pratade med kuratorn och det kändes mycket bättre efteråt. Jag såg däremot inte så snygg ut, är väl lite svullen i kroppen sen förlossningen och nu såg jag knappt ut genom ögonen.

Kuratorn undrade när jag var ute senast. Jag har inte varit ute sen jag åkte in till förlossningen i Sundsvall förutom då jag åkte transport bil till Östersund. Det är en vecka sen så hon beordrade mig att gå ut. Er mamma ville inte för jag såg så förskräcklig ut. Då sa hon att hon skulle prata med personalen så både er mamma och pappa kunde gå ut tillsammans. Annars har vi ju Signe själv och då måste ju en vara hemma. Vi pratade också om min svamp i munnen. Hon skulle säga till doktorn för hon sa att det måste du ha hjälp med. Hon är så bra för hon tar mycket av kontakterna så slipper jag.

Så då kuratorn gick så klädde vi på oss och gick ut. Det var underbart vinterväder. Vi gick runt sjukhuset, det kändes otroligt långt för er mamma. Det känns ju som om underredet är på väg ut… dessutom är det backigt i Östersund. Antingen är det nedför eller uppför och er pappa lurade ut er mamma på en lite längre tur. Då gick vi först nedför och er mamma fattade inte då att vi också måste uppför. Det var i alla fall mycket bra för själen att vara ute. Det hjälpte otroligt mycket och så hade vi chansen att prata med varandra. Vi hade vi inget som störde och det kändes hur bra som helst att gå där i solskenet och i vintervädret. Er mamma fick ny energi så då vi kom upp hämtade vi in Signe direkt. Personalen var glada över att vi var tillbaka och de berättade att Signe haft det bra men saknade nu sin mamma och pappa. De är så gulliga.

Doktorn hade varit där och idag hade de inte hittat något blåsljud, de kommer dock att han det under kontroll så länge vi är här. Det fanns där igår men inte idag. Igår och även idag har hon haft hjärtlarm. De sa att barn som är förtidigt födda ibland glömmer bort att andas och det är därför de har larm på henne. Nu har det hänt både igår och idag och händer det fler dagar blir det extra undersökningar. Detta gör ju er mamma nervös… tänk att det aldrig släpper. Innan var man nervös för att hon inte skulle komma ut levande. Nu är er mamma rädd hela tiden för att hon ska dö. Det känns så skönt att hon är uppkopplad, kan hon vara det hela livet??

Nu äter hon 40 ml per måltid och fick en portion av er mamma kan man säga. Jag hade pumpat ut 40 ml som hon fick idag. Jag ammade henne fem av de åtta passen och det fast att jag var borta så mycket. Ofta ammar jag ju henna alla pass utom ett på natten då er pappa tar henne. Ibland är jag dock borta, nere på förlossningen eller så är Signe iväg.

Jag har ju lite problem men stygnen de satte efter förlossningen. Så jag är på amningsmottagningen varje dag och får det upp kollat. Katetern är ju också dragen och det var så skönt. Sista kvällen var det blod i urinen och det kändes inte alls bra. De tog prov på det men bestämde sig för att jag skulle ha den i tre dygn och det hade jag. Blodet försvann och på morgonen var det klar urin igen. Det går långsamt att läkas… ingen berättar om eftervården. Jag kan förstå varför för då hade ingen fött barn. Förlossningen var enklare än det efteråt. 

Hennes bilirubinvärden blir inte bättre. Hon solade fram till nio på morgonen och sen slapp hon sola hela dagen men då de tog nytt prov så fick hon komma in i solen igen. Det är konstigt för hon solar mest på natten då vi blir mest störda av det. Klockan åtta var det dags igen lagom tills vi ska börja tänka på refrängen. Nu har man vant sig men visst är det enklare att sova utan lampan. Idag vägde hon 2686 gram så hon har gått ner igen 18 gram. Det kan bero på gulsoten så vi hoppas det värdet snart blir bättre.

Idag hade vi mycket kram tid er mamma och pappa. Speciellt er mamma behöver det och i alla fall just nu. Allt känns så jobbigt samtidigt som man ska vara glad som nybliven mamma. Det är tur att er mamma och pappa får bo här tillsammans annars hade er mamma inte fixat det.