Vaknade av sköterskan som kom in, mera prover att ta och temp. Jag sover inte så gott här men nu har jag varit så slut att det har gått bra ändå. Förhoppningsvis kommer jag att bli utskriven idag… efter frukosten gick jag upp till de mina. Jag väckte er pappa och gick och pussade på Signe som låg och solade. Det är inte så lätt att tag sig då man har ont i hela skrevet och har en kateter dessutom att dra på. Lilla Signe var lika söt idag igen, hon har så mycket hår så mycket hår. Hon är nog det vackraste barnet i världen. Där låg hon med solglasögon, i tyg och solade. Tänk vilken primmadonna vi fått… långt hår och vill bli solbränd. Detta ljus är ofarligt säger dem. Troligen hade hon för högt bilirubin värde i natt. De skulle ta PKU prov i natt och bilirubin värde. Därför skulle hon inte sova inne hos er pappa. Så efter svaret la de henne i solen. PKU provet ska de ta då de är 48 timmar.

Idag fick jag lära mig att pumpa med maskin. Eftersom er syster inte är så pigg på att suga så måste jag få igång amningen utan henne hjälp. Jag fick också lära mig att handpumpa själv ur brösten men jag gillade maskinen. Jag har problem med lungorna och har det jobbigt med andningen. Jag fick en flaska med ett stort sugrör i så jag kunde få bort allt skit i lungorna. Jag har svårt för att hosta med allt ont i kroppen. Hela kroppen värker då jag hostar lite grann.

Efter lunchen skulle jag bli utskriven. Signe kallade på mig sa de. Då ska man först ha ett utskrivnings samtal med en barnmorska, jag fick en av mina favoriter och det kändes bra. Er mamma har ju varit nöjd med det mesta. Inte att det är så svårt att få tag på en doktor. Både i dag och igår satt jag på mitt rum ensam för att vänta på doktorn som ändå inte kom. Då hade jag kunnat vara uppe med min älskade dotter istället. Det är ju annat om man har sitt barn här, då gör det ju inget. Barnmorskan och jag gick igenom journalen och vistelsen på BB. Vi har ju gått igenom mycket för det kom ju även upp om Gabriel och Valdemar. Er mamma sa att ni vill väl inte ha hit oss igen, men hon sa att vi gärna fick komma tillbaka. Hon har haft hand om mig någon gång jag varit inlagd också. Hon såg framemot att få träffa oss här igen och det kändes ju tröstande.

Det var ett känslosamt möte och då jag bad om ett intyg till SAS bröt jag ihop. Vi kan ju inte åka till er morfars begravning och jag hade tagit en extra försäkring för graviditetsproblem och nu kan vi utnyttja den. Jag har aldrig förut tagit någon extra försäkring fast vi åker icke ombokningsbart men just denna gång såg jag att man kunde för 95 kr boka en speciell försäkring. Eftersom vi visste att vi kunde få för tidigt så kändes det billigt. Då måste man ha ett läkarintyg och det bad jag nu om och då brast det. Er mamma kan inte fatta att er morfar inte lever. Han såg ju så framemot att få barnbarn och nu när där väl kom ett levande så finns han inte här. Hon tog det lugnt och förvånade sig över hur mycket vi varit med om. Hon skulle prata med doktorn så skulle jag få upp ett intyg till neonatal.

Så fick jag äntligen bli utskriven och flytta upp till er pappa och syster. Som jag hade längtat, det kändes inte på riktigt då jag bodde en trappa ner. Det var mycket att packa och er pappa kom och hjälpte till. Vi hade ju varit där i nästan en vecka och man samlar på sig lite saker. Men er pappa gick flera gånger och er mamma kom lunkande sist. Det kändes ju samtidigt lite sorgligt att lämna denna avdelning. Jag åt lunch innan vi gick upp och så kunde jag ju hämta middag här med för jag var ju inskriven hela dagen. Där uppe bodde vi som på hotell. Skinn fåtöljer, sängar som stod ihop och egen fräsch toalett och dusch. Ett litet kylskåp fanns också men ingen mikro, men vi har i alla fall en egen vattenkokare. Så mycket nytta vi har haft av den.

Pratade med Mamma, Johan, Britt-Marie och Karin, er mamma vill berätta för hela världen om vår söta Signe. Jag vet att andra fått barn före oss men jag ser ju att de inte fått så söta barn som vi har fått. Jag åt lunch och middag nere på BB, jag hade ju betalt för det… det var inte så god mat men ändå. Det känns så otroligt bra att få flytta upp. Nu hade vi Signe inne hos oss och även när hon solade var hon där. Det var lite jobbigt då vi skulle sova, nu sover vi inte så mycket, med solljuset i ögonen. Det gjorde inget, bara vi hade lilla Signe hos oss. Vilken lycka det är, livet är på topp just nu.

Er mamma hade inte kunna föreställa sig att vi skulle hamna här. Då vi hamnade i Sundsvall var jag rädd att vi skulle få båda barnen där. Hur skulle vi kunna ta oss hem? De sa att vi nog skulle få åka ambulans till Östersund. Er mamma hade inte fattat att föds man sex veckor för tidigt åker man inte hem efter sex timmar. Jag tänkte inte alls på neonatal, hoppades bara att vi kunde få stanna någon dag. Det är väl det som kallas förträngning…

Er mamma somnade i alla fall gott med mina älskade i rummet, samt alla sköterskor. Vi får inte vara mycket själv. Signe äter nu bara var tredje timme men då kommer det alltid i persona. Det känns tryggt tycker er mamma. Idag väger hon 2682 gram och har gått ner rejält sen hon föddes. Ändå har hon ökat sin mat mängd till 30 ml per gång. Det är inte många ml… men hon har väl inte så stor mage heller. Idag fick hon lite av er mammas bröstmjölk. Jag har pumpat och det kommer inte mycket men de säger att de första dropparna är viktigast. Hennes temp har sjunkit så hon får sova på en värmebädd. De tror att de är gulsoten som gör det. Hon har ju solat hela dagen ända tills klockan sju. De har tagit nytt prov i kväll.