Din mamma vaknade av att din pappa kröp intill mig, inatt har jag nog sovit ganska bra. Vet att jag var vaken vid två tillfällen men somnat om direkt. Jag var ju trött och det underlättar ju en god nattsömn.

Din pappa höll på att bygga och din mamma gjorde i princip inget mer än grät och pratade med folk i telefon. Din pappa tycker att det är så bra att det ringer till din mamma så jag kan bearbeta. Jag behöver älta… och det behöver inte din pappa. Idag är det alla hjärtans dag och din mamma hade lite planer på vad vi skulle göra för att fira men så visade det sig att det var byamöte så vi bestämde oss för att gå på det istället. Din mamma fick ju en nallebjörn av din pappa i torsdags och idag fick den pappa god choklad och en blomma.

Nu kände din mamma inte för att vara social med en massa folk som jag inte känner. Din pappa ville hellre vara hemma och bygga så vi stannade hemma. Det var skönt att bara göra ingenting…

Idag går din mamma in i vecka 33 och nu har ditt barn kanske barn lagt sig tillrätta med huvudet nedåt inför förlossningen. Du kan känna din livmoder ungefär 15 cm ovanför din navel. Det är bara en och en halv månad kvar och du kan drabbas av städmani. Allt ska rensas, städas och sorteras. Allt ska fixas klart så att du slipper tänka på det sedan. En del kvinnor kan drabbas av separationsångest, hur blir livet utan magen. Det kan vara en tid av mycket känslor. Förväntan, längtan, oro och förvärkar.

Om det är första graviditeten börjar många fundera och undra över amning och spädbarnsskötsel. Det kan vara klokt att skaffa sig lite kunskaper i förväg - kunskap ger trygghet. Har du i stället svårt att alls föreställa dig hur det ska fungera med ditt nyfödda barn? Tala med din barnmorska! Hon kan hjälpa och råda. Många blivande mammor kan känna sig stora och klumpiga med svullna fötter och anklar. Om du trycker in ett finger över ankeln några sekunder så blir det en grop kvar när du tar bort fingret - det är ett typiskt tecken på att det är ödem. Vanligen är svullnaden betydligt mindre när du stiger ur sängen på morgonen.

I vecka 33 är medelkroppslängden 45 cm från hjässa till häl och barnets medelvikt är 2200 gr. Huvudets omkrets är 31 cm. Huden har ett tjockt lager fosterfett, vernix, som skyddar mot fostervattnet. Barnets alla sinnen fungerar nu sedan någon vecka tillbaka. Ibland kan du få uppleva att barnet hickar, du känner ett litet tickande i magen. Visste du att ditt barn som fått en speciell berättelse läst för sig i magen kan skilja den berättelsen från andra berättelser när de sedan är födda. Läs mer om Fostrets utveckling!

Massera bort värk och i viss mån trötthet hos den blivande mamman! Vid massagen frigörs endorfiner, vilket ökar välbefinnandet. Att massera lär även dig vilken del av din kvinnas kropp som är extra känslig och vilken typ av massage som har bäst verkan senare till exempel vid förlossningen

Ännu en dag i ett mentalt kaos… men idag ska Calle och Marika komma och det ska bli skönt men lite omväxling. Jag pratade med Marika på förmiddagen och sa att jag gärna ville att de skulle komma så då bestämde vi att vi kommer och hämtar dem i eftermiddag.

Det bästa med att ha gäster är att vi blir tvungna att städa. Din mamma tog ett kraft tag och städade lite både uppe och nere. Vi åt lunch och din pappa var inne i sovrummet och fixade med garderobsväggen. Han fick göra det mesta själv men din mamma hjälpte till lite grann. Har svårt för att stå rakt upp och ner och det var mitt jobb nu. Magmusklerna är väl helt borta.

Pratade med May Gull idag igen och det känns naturligt och bra att göra det. Vi har börjat prata om begravning, hur vi vill ha det. Det ända som är klart är att han ville ligga på en minneslund och det känns bra för din mamma. Det känns konstigt att behöva planera sin egen pappas begravning, speciellt eftersom han var så levande och för ung för att dö ifrån oss. Hade han legat på långvården och inte haft något värdigt liv hade det ju varit en annan sak. Det som är skönt att May Gull och jag har samma idéer och genom diskussioner kommer fram till ett gemensamt beslut. Från början sa din mamma att hon fick fixa allt själv men sen kom jag på att det var ju faktiskt inte bara jag som sörjde. Så nu gör vi allt tillsammans och det känns jättebra.

Det var meningen att din mamma skulle åka och hämta dem i Bydalen för din pappa behöver bygga men som det är nu skulle jag bara gråta hela vägen. Så vi åkte tillsammans. Vi kom iväg lite sent men din mamma tänkte inte riktigt klart. 

De hade ju sett huset från bussen då de kom upp till Bydalen så de visste redan hur vackert vi bodde. Det blev först en husesyn av garaget medan det var ljust och sen gick vi en tur i huset. Marika och jag tog en snabb variant medan din pappa och Calle hade en mer ingående genomgång. Vi började med att fika och dottern hade gjort lite fina alster till oss, hon är verkligen kreativ… vi fick också två disktrasor som verkar vara riktigt bra.

Vi lagade mat och åt och det var uppskattat och det är ju alltid kul. Vi hittade en stor kartongbit som dottern kunde sitta på och pyssla, det var kul hos oss då vi har hur mycket kartong som helst som man kan göra roliga saker med. Vi hade ju dessbättre inte hunnit plocka ut allt till garaget. Efter maten satte vi oss i uterummet och fikade, det är ju det rummet som vi är mest nöjda med nu och där man kan njuta av att det är klart.

Till slut var det sent och vi körde hem dem till Bydalen igen. Det kändes jättebra att ha gäster idag, din mamma fick lite annat och tänka på. Dessutom var det ju planerat och de är ju inte här uppe så ofta, en gång per år och då är det ju bra om man kan passa på. Din mamma var dock trött, dels av att vara ledsen men också för jag varit aktiv så det gick lätt att somna idag.

Din mamma vaknade med tårar i ögonen. Dessutom tog de aldrig slut, satt upp och grät och grät, snöt mig och snöt mig. Din pappa strök mig på ryggen och det kändes bra, vi sa inget utan han lät mig bara vara ledsen i fred. Det tog lite tid tills det la sig men det var skönt att det kom ut.

Det blev inte bättre av att din pappa ringde till din farmor och farfar. Då satte det igång igen och sen pratade din mamma i telefon med flera av mina vänner och det är bra men jobbigt. För din mamma gäller det att älta och älta, det är jobbigt men samtidigt skönt. Det blev inte mycket gjort denna dag för din mamma. Jag var helt slut av allt gråtande. Jag pratade med May Gull och hon förstod ännu mindre än jag nästan. Hon tycker det känns som att han bara är ute och köper tidningen.

Vi åkte iväg en sväng och handlade, men din pappa erbjöd sig att gå in själv. Anna ringde precis till din mamma så din pappa gick in själv och det var skönt att jag slapp visa upp mig bland folk. Ögonen är ju inte de finaste just idag… det känns jobbigt då folk kollar konstigt på en. Men vi var ju tvungna att ha mat och vi ska ju ha gäster imorgon så vi behöver handla.

Vi tog det lugnt idag och din pappa skötte om din mamma på bästa sätt. Tyvärr är vi ju vana vid att hantera sorg, vilken vi önskat vi inte haft erfarenhet av. Tankarna som går runt mest är att han inte får träffa Knoll. Man vill bara backa bandet och göra honom levande igen. Det känns också fel att vara här, jag skulle vilja åka hem direkt men det hjälper ju inte. Din morfar kommer inte tillbaka för det och jag måste ju tänka lite på Knoll också.

Din pappa ringde och väckte din mamma på morgonen men det gör inget för din mamma vill höra hans röst. Vet ju inte när jag får höra den nästa gång, det brukar vara så fullt upp då han är iväg med jobbet. Passade på att gå ner och fixa frukost och sen jag ätit den sov jag igen. Idag har jag ju inget på agendan så jag kan vila mig i form. Var ju trött efter min utflykt igår. Det hände inget speciellt idag men än att din mamma gick ut och hämtade posten. Så jag fick lite frisk luft.

Din pappa kom med ett tidigare plan än väntat. Han bokade ju så sent eftersom vi inte vet vad som händer med Knoll och Totta och då var allt slut. Han hade ju tur som fick en plats med sista planet. När han nu kom till flygplatsen chansade han om att få en återbudsplats på 18 planet och det lyckades. Han fick sista platsen och ringde din mamma som fick boka om taxin.

Din mamma blev så glad då din pappa kom hem och jag hade varit iväg och handlat lite innan idag och då handlade jag semlor till honom. Din pappa älskar semlor och det är kul att göra honom glad. Så då han kom hem satte vi oss i uterummet och fikade. Då vi satt där ringde telefonen och det var May Gull. Hon berättade att din morfar hade dött… din mamma kunde inte förstå vad hon pratade om. Jag pratade ju med honom i söndags och då var han ju pigg och frisk. Han hade dött bara en halvtimme innan hon ringde.

Hon frågade först om jag din pappa var hemma och om han var hos mig. Ja, sa din mamma för annars hade hon inte tänkt berätta. Hon ville inte att din mamma skulle få fler besked ensam. Vilken tur att din pappa kom hem med ett plan tidigare.

Din morfar och May Gull hade varit hos hennes mamma under dagen och spelat kort. Då de kom hem hade de ätit och sen hade din morfar satt på kaffe och drack det framför tv vid sju tiden. May Gull hade suttit och fikat vid datorn. Då hon kom in strax innan halv åtta verkade det som om din morfar sov framför tv som han brukade men då hon tittade på honom så såg hon att han inte levde. Vilken chock! Din mamma kunde inte riktigt ta in det men May Gull skulle ringa tillbaka igen för det kom folk till henne.

Din pappa sa direkt att jag jobbar hemifrån imorgon. Han skulle egentligen till Sveg men det var redan inställt men han skulle ju ha jobbat på vanliga jobbet. Din mamma sa att det kan du väl göra men jag ska äta lunch med en familjelivs kompis. Jag förstod inte riktigt vad hon hade hänt och trodde fortfarande att livet var som vanligt. Vi pratade om det och din mamma sa om igen att jag inte fattade. Jag pratade ju med honom i söndags… Din mamma ringde din mormor och berättade, jag klarade inte av att ringa någon annan utan hon fick ringa vidare och berätta. Även hon blev ju chockad.

May Gull ringde igen och vi pratade vidare och din mamma började inse vad hon sagt. Hon berättade att han varit tröttare sen jul men han hade inte klagat över att han mådde dåligt. Han hade ju bältros nu sist och det tar ju på krafterna och så väntade han på en operation av ljumskbråck men de hade ju kollat hjärtat och det var bra.

Din mamma kände sig bara tom då jag la mig. Den största sorgen var ju att din morfar aldrig fick träffa något levande barnbarn. Han som hade längtat så efter sitt första levande barnbarn. Han var dessutom för ung för att dö ifrån oss. Troligen kommer din mamma inte riktigt fatta detta helt förrän jag kommer hem till Skåne. Det var svårt att somna, tårarna kom hela tiden så din mamma fick läsa en stund. Det räckte inte utan jag fick somna med mp3 spelaren i öronen.

Idag somnade min älskade pappa in. Han hade varit i farten hela dagen och bryggde kaffe på kvällen och en kvart senare var han död. Troligen en rejäl hjärtinfarkt.

Han var så otroligt barnkär och hade längtat länge efter barnbarn, han fick ett som inte fick leva och ett till dog i magen och nu väntade han på att få ett levande om några veckor. Han hann aldrig träffa vår klimp i magen.

Han hann inte heller komma upp och se på vårt hus som vi bygger.

Det var en skön död för honom men allt för tidig. Han skulle bli 70 till hösten och var pigga och aktiv. Han har ju länge haft problem med hjärtat men hade precis gjort ett ultraljud på hjärtat och allt såg bra ut.

Det värsta är att jag sitter här och om nån vecka kan jag ju inte flyga och jag hoppas med hela mitt hjärta att han kan bli begravd i april då vi kan komma ner och Knoll förhoppningsvis är ute och mår prima.

I dag ringde klockan mycket tidigt, redan 04.20, din pappa var lite orolig för att inte vakna så han ställde två klockor idag. En fem minuter senare men vi vaknade av första ringet… halv fem är tidigt. Det var mörkt överallt, inga lampor hade tänts och din mamma kunde knappt hålla ögonen öppna. Din pappa fixade frukost, han verkade piggare än din mamma och det är inte så vanligt längre. Din mamma åt inte så mycket utan sparade det till en andra frukost. Din pappa hann i alla fall mysa lite mer med din mamma innan taxin kom.

Det är konstigt vilka vanemänniskor vi är. Din mamma har olika åsikter om folk jag känner och har lagt in dem i olika fack, sen kommer din pappa och placerar de i helt andra fack. De man känt sen man var liten har man ju en bild kvar av sen man var just liten. Det gäller ju även mig. De finns folk som fortfarande tror att jag är som jag var då jag var lite. Nu kommer din pappa in och ser helt andra saker hos folk än vad jag gjort i alla år. Det är ju i och för sig inte bara det som gör att man ändrar sina bekantskapskretsar utan det är ju livet som ändras och man korsar andra vägar än vad man gjort innan. Vissa som man gått i samma klass med i alla år har man ingen alls kontakt med och skulle kanske knappt känna igen på stan. De som varit en så nära då men nu lever vi helt åtskilda liv.

Din mamma har vi varit ensam i många år och då hamnade man genast i ett fack, singelfacket. Då hamnade man utanför då det gällde par middag och andra par arrangemang. Din mamma fick ju inte heller några barn och hamnade då också utanför. Då jag flyttade till Hälsingland upptäckte jag att det med par bildningar inte fanns där på samma sätt som i Skåne. Där fick allt alla plats och de uppskattade nya ansikten, de är mer välkomnande. Det kändes bra men din mamma har aldrig känt sig ensam fast jag varit det. Har haft vänner omkring mig och trivts i mitt eget sällskap. Det är annat nu… nu vill jag helst att din pappa ska vara hemma jämt. Speciellt nu när jag inte kan göra så mycket och då blir man extra ensam.

Idag åkte din mamma till Bydalen för att hälsa på Calle och Marika. De är där och åker skidor men Marika åker inte så mycket så hon kunde hålla mig sällskap. Först tänkte jag inte köra över isen då jag var själv men så tänkte jag om andra åker kan jag åka. Vi var flera bilar som körde och det var så fint väder och så vackert att köra där. Det blev sämre väder så jag väl kom till Bydalen. Hittade Calle och Marika och då Marika lämnat ifrån sig sin skidutrustning åkte hon och jag upp till Fjällhalsen och fikade. Det var en underbar utsikt synd bara att molnen och snön kom och tog bort den. Vi såg inte mycket mer än precis utanför fönstret. Vi satt i alla fall bekvämt men fullt med kuddar bakom ryggen.

Vi satt där och fikade och pratade skit tills Calle ringde och meddelade att de var hemma men hade ingen nyckel… så vi körde ner och gick till deras stuga. Det var en liten lagom stuga från 60-talet, köksluckorna var precis som våra i Flyinge men gråa. Det var som att komma hem på något sätt. Din mamma blev bjuden på middag och eftersom jag var själv hemma hade jag inte så bråttom. Så jag stannade ganska länge men tills slut åkte jag hem och då ringde din pappa.

Han var trött och ville sova men din mamma tvingade honom att prata med mig under bilfärden hem. Det snöade ganska mycket i början och det var oplogat men sen blev det bättre. Tog även isvägen hem fast det var mörk men jag var inte ensam denna gången heller. Då jag kom hem fick din pappa äntligen sova och din mamma gick också in och la mig och somnade gott fast jag låg själv.

Idag var vi hos barnmorskan på förmiddagen. Din pappa kom och hämtade mig och så åkte vi dit tillsammans. Din mamma måste fortfarande vila sig i form om jag ska vara borta före lunch, men din pappa har samtal på jobbet och vi fick passa in ett besök mellan dem. Men det gick bra idag.

Det gick också bra hos barnmorskan, blodtrycket håller sig bra nu men jag hade lite mer äggvita i urinen idag. Går ner i vikt men det går inte att gå upp mer då jag fortfarande har svårt för att äta. De flesta tror att man inte mår illa mer efter vecka 12 men det är inte sant. Din mamma mår illa jämt och det värsta är att jag har så svårt för att äta mat. Har försökt alla möjliga idéer om att hitta något att äta som är lätt att svälja men har ännu inte hittat något förutom julmust. Det är så gott att din mamma nästan skulle göra vad som helst för att få tag på mer av det. Det är ju slut i affärerna så nu får jag ju hushålla med dem.

Fick lyssna på Knoll innan vi gick vidare och tog prover, Hb och sockerprov. Idag väntade jag inte på Hb för det brukar vara bra. Vi åkte och åt lunch och då kom jag på att jag skulle fråga om ljumsken. Din mamma har haft ont hela helgen i ljumsken och det vill inte ge med sig. Undra om det är muskulärt eller om det är foglossning, det sistnämnda vill jag inte att det är. Haltar lite då jag går och speciellt om jag rört mig mycket, under mina förutsättningar…

Idag blev det fogat i köket men det ser inte så bra ut. Hoppas det blir bättre, det är inte så skimrande som vi trodde från början. Vet inte varför det blev så. Det kom även upp fler lampor i köket, nu när vi hållit på att sätta mosaik så har vi inte haft någon taklampa då kontakten var borta men nu är det ljus igen i köket. Det blev så mörkt då vi vant oss vi lampor.

Imorgon ska din pappa åka till Stockholm, det gillar inte din mamma riktigt men det måste ju bli så. Egentligen tänkte han åka redan idag men han åker imorgon bitti istället, mycket tidigt så det blir en tidig kväll i dag.

Idag var din mamma trött och även din pappa. Han åkte till jobbet som vanligt men kom hem på förmiddagen och då sov vi förmiddag båda två. Din mamma sover ju alltid en sväng på förmiddagen då jag sover så illa på natten.

Vi var på föräldrar grupp igen på eftermiddagen och jag kommer inte ihåg så mycket om vad vi pratade om. Vi pratade i alla fall lite mer om förlossning, det vi inte hann den gången. Vi fick även göra en avslappningsövning och lära oss hur vi skulle andas under värkarna. Det är en tyst grupp vi är i och man pratar bara med sin partner. Alla verkar så unga och osäkra men samtidigt verkar de ha bra idéer om hur det ska bli. Alla tror att man kan leva något så när lika då man fått barn, man måste ju anpassa sig lite men det är mycket man kan göra ändå. Vi kom på att köra motorcykel med barnet där bak var väl något man fick vänta med.

Idag blev det klart i köket förutom där vi saknar mosaik. Nu ska det fogas men det blir inte idag. Däremot blev kakelugnen fogad idag. Det var inget lätt jobb, fogen var inte kul att jobba med och det tog längre tid än vad vi trodde och det var svårare så det var mycket svordomar. Din mamma låg där uppe och hörde allt och det är jobbigt att inte kunna hjälpa till. Till slut blev det klart, din pappa var inte helt nöjd men det blev bra. Äntligen kunde han också komma och lägga sig och vi somnade gott!