Idag skulle vi vara på ultraljud redan kl 09.30 och därför fick vi ändå gå upp ganska tidigt så din mamma hinner vila lite innan. Även din pappa vilade sig i form idag för det var inte lönt att börja bygga innan vi skulle åka. Han är på nätet istället och kollar till badrummet.

Vi åkte in och det var bra att Knoll sparkade för fullt innan vi gick in. Annars väcker jag bebisen… det tycker inte din pappa om. Den måste få sova, den sover 95 % av tiden. Den får sova ibland men inte då din mamma är orolig eller då vi ska på ultraljud eller lyssna hos barnmorskan.

Det var vår vanliga doktor och vi gick direkt in och kollade magen. Din mamma vill ju se hjärtat direkt och nu gjorde jag inte det och blev hur orolig som helst. Men sen såg jag det, bebisen låg så att revbenen skymde hjärtat. Pust, det var skönt att se det picka. Fast din mamma känner att den sparkar kopplar jag inte det till hjärtljuden. Ängla mammor tänker i konstiga tankebanor. Det var full rulle i magen och hjärtslagen var 136, huvudet mäter 7,4 cm i diameter och magen 7,7 i diameter. Det gör att Knoll väger ca 1250 gram och det är 7,5 % mer än medel. Det känns jättebra för din mamma är ju lite rädd att det ska bli som förra gången med dig Gabriel, att den inte växer på sig som den ska.

Då hon var klar med ultraljudet kom barnmorskan och tog blodtryck och det var 131/80 och spår av äggvita i urinen. Nu tyckte doktorn att det såg så bra ut, Knoll växer som den ska och det verkar ha stabiliserat sig. Troligen kommer Knoll inte ut så tidigt, troligen lite tidigt men inte mer än en vanlig tvillingfödsel. Det kändes som en lyckodag då hon sa så. Det betyder ju att allt ser bra ut och är hon lugn känns det ännu bättre.

Nu bestämde vi ändå att vi ska få gå på ultraljud varannan vecka efter allt vad som hänt oss. Det känns bra, och det känns så bra att de lyssnar på oss och att det är vi som bestämmer då vi ska komma. Din pappa fick boka in en tid som passar i hans schema. Vi nästan skuttade ut därifrån båda två och det var verkligen härligt att höra hur bra allt var.

Din mamma hade bokat lunch med mina gamla kollegor men det var ju lite tidigt för lunch så vi gick till Babyproffsen i stan och kollade vagn. Vi har ju bestämt oss för en Emmaljunga men vi ska kanske köpa den här i stan istället så vi gick in för att kolla. Där är en jätteduktig tjej som jobbar där och då började vi prata med henne och fick lite nya tips. Nu helt plötsligt började vi titta på Brio som vi helt ratat innan. Så vips ville vi prova om den passade i bilen. Vi hade en liten stund på oss innan vi skulle luncha och din pappa tog de stora kliven och hämtade bilen och kom upp med den. Denna vagn gick in mycket bättre än Emmaljunga vagnen, både med ligg- och sittdel.

Vi sa att vi skulle fundera och så gick vi och åt lunch. Det var kul att träffa lite folk igen, din mamma och Maria W har ju bestämt att vi ska träffas en dag men när det blir lunch följer ju fler med och det är ju kul. Det var kul att kunna berätta att det gått bra på ultraljudet och då vi skiljdes bestämde vi att vi äter lunch igen vid nästa ultraljud.

Din mamma och pappa gick tillbaka till barnvagnen och beställde en röd Brio vagn. Vi berättade vår historia och hon beställde den omedelbart. Vi kollade också på täcke, kudde och en fleece åkpåse. Det ska vi handla då Knoll kommit ut men det är ju bra att vi kollat upp det innan. Det kändes bra då vi gick därifrån. Hade vi gått in en gång till i en barnvagns affär hade vi valt en ny. Nu är det klart och ett bekymmer mindre.

Innan vi åkte hem åkte vi och fikade på Svenssons på Frösön. Det är ett kafé från 50-talet med sådan inredning. Din mamma har velat åka hit många gånger men de stänger kl 15 och det är ju ofta för tidigt för oss. Det var mysigt att sitta där och fika och där satt vi och njöt av vår dag… först glädje beskedet om Knoll och sen vårt barnvagnsköp.

Då din vi kom hem så började din pappa att fixa i uterummet. Han målade påsadlingarna på fönstret och dörren på ”ytterväggen”. Han målade också foderna som ska sitta där, han fick kapa några nya för de stämde inte de som vi hade. Nu är det inte mycket kvar där innan det är klart. Vi åt middag och din pappa fortsatte i uterummet.

Vi fikade ute i uterummet och njöt fortfarande av doktorns besked. Det kändes helt underbart när man tänkte på vad hon sagt. Nu känns det som att det finns mer hopp för Knoll att komma ut levande. Vi somnade nog båda två med ett leende på läpparna för detta kändes verkligen som en lyckodag.