Idag vaknade din mamma två minuter före klockan ringde. Var så nödig och det var ju tur att man ställer pink muggen på toa sitsen för annars hade jag ju glömt att lämna urinprov. Din mamma slängde ju sina linser i vasken igår och har bara glasögon och det hade jag ju också glömt så det blev till att gissa sig till toan. Din pappa ville att klockan skulle ställas på åtta för han ska prima golvet i hallen så vi kan lägga klinkers där idag.

Så han gick upp och din mamma låg kvar. Det känns bättre idag, det är kanske för vi ska på ny koll idag. Det känns ju ändå så ambivalent allt, man vill vara glad för Knolls skulle och ändå är vi så ledsna för Tottas skull. Din mamma känner ändå att jag faller tillbaka i mig själv och är inte så utåtriktad men samtidigt inte alls så nere som då du föddes. Det kommer inte heller direkt och det är faktiskt värst då man får så mycket omtanke av andra. Det är och andra sidan den energi man överlever på. Hade vi inte haft allt stöd runt omkring oss hade vi skrumpnat ihop.

Din pappa fixade frukost och sen städade han upp och primade golvet. Då han kom upp gick din mamma upp och klädde mig och gjorde mig i ordning för att åka. Din pappa var också snabb och vi åkte iväg. Det har sparkat så ovanligt mycket sen jag var på ultraljudet i torsdags så det kändes nästan som om det var två där inne. Idag kom det dessutom sparkar från båda hållen så hade jag inte vetat bättre hade jag varit helt säkert på att det var två. Det är ändå så skönt att din mamma och pappa är på samma våglängd och tänker ganska lika. Vi har ju trots allt gått igenom detta en gång innan.

Idag har det varit blåsigt, riktigt kallt fast det bara var -15 grader för det blåste igenom kläderna. Så vi hann frysa fast det bara är en kort bit att gå från parkeringen. Vi mötte doktorn utanför entrén och han verkade åka iväg… lite snopet. Idag skulle vi upp på förlossningen och din mamma hade blivit visad dit så jag hittade. Hon som mötte oss visste först inte vem vi var men då din mamma berättade varför, visste hon direkt. Vi blev in visade i ett rum och din mamma lämnade över urinprovet. Hon sa att hon skulle komma tillbaka om en stund för att ta blodprov men jag skulle ligga ner och vila en stund först. Det var 144/89 och det är ju det bästa jag har haft här på sjukhuset. Hon frågade lite om vår bakgrund, hon hade inte läst i vår journal men tyckte det var bättre att vi berättade. Så det gjorde din mamma och hon var hur gullig som helst mot oss. Hon hämtade lite saft till oss för din mamma är så konstig i munnen så det var skönt att dricka. Vi låg sen där länge och efter en stund kom en doktor in och sa att vår doktor var på väg, han är överläkare men att det skulle dröja en stund till.

Till slut kom doktorn och då hade han bytt om och det verkade som han tog det mycket allvarligt med oss och det gjorde han ännu bättre. Din mamma har fattat tycket för denna doktor, han är inte bara doktor utan även lite barnmorska. Han beklagade det som hänt och undrade hur vi mådde. Vi berättade lite och han bad oss gå in i ett annat rum där det fanns en ultraljuds apparat. Så vi gick dit och han kollade hur det såg ut. Vi såg då Knoll fara omkring med ett pickande hjärta och hade bra mängd fostervatten. Totta låg kvar på sin plats och det var ingen alls aktivitet där som vi redan visste. Han sa att den bebisen höll på att tillbaka bildas och blir mindre och mindre och det syntes redan.

Han sa att det ser bra ut för Knoll men de kan ju inte garantera hur det ska gå för den bebisen heller. Det kommer därför att ge oss många kontroller här på sjukhuset. Vi hade ju lite frågor och han trodde troligen att Totta inte var helt frisk men de kommer nog aldrig att veta varför det blev som det blev. Ännu är de för små för att kolla upp via ultraljud vad det är för fel och tar de ut den som måste ju den andra också komma ut. Då din mamma tog upp om moderkakan sa han att det också kunde vara en anledning. Vi frågade då förlossningen, vem kommer ut först? Då sa han att vi skulle förbereda oss på att det kanske skulle bli kejsarsnitt. Nu ligger ju Totta nederst och kommer inte Knoll förbi så blir det kejsarsnitt.

Han sa också att det finns risk för att det blir en tidig födsel. Han pratade även om att det kunde bli dålig tillväxt och jag vet inte om det beror på Totta eller på din mammas höga blodtryck? Det får vi fråga nästa gång. Din mamma sa ju till barnmorskan att vi kanske kunde få gå i en tidig föräldragrupp och det tyckte doktorn var ett bra förslag. Din mamma fick uppfattningen om att han tror att Knoll inte alls stannar kvar så länge som vi tror. Vi hörde lite olika vad doktorn sa en sak är säkert att minst tre veckor till vill han att Knoll ska vara kvar i magen. Sen tyckte din mamma att han sa att han var nöjd om Knoll stannade i sex veckor men att det kanske inte blev mer medan din pappa trodde han menade att var Knoll kvar i sex veckor var det mer säkert att komma ut. Det är ju då ändå 10 veckor kvar till förlossnings datum. Vi får kolla upp det lite mer sen.

Din pappa blev sjukskriven till den 18 januari och det är sorglig då doktorn säger: vi får fundera hur vi ska skriva så försäkringskassan godkänner detta! Det är vårt andra barn som dör för oss… vi är inte hemma för vi tycker det är kul… skärpning försäkringskassan. Dessutom kommer vi att ägna hur mycket tid som helst åt att oroa oss för Knoll. Doktorn ville skicka odling på urinprovet och så ville han ha nya prover tagna så barnmorskan kom in igen och tog prov. Hon lyckades också rätt så bra med att få blod ur din mamma. De frågade alla flera gånger om vi nu hade en ny tid och det hade din mamma redan fått i torsdags. Vi tackade för oss och gick till bilen.

Det tog nästan två timmar och en av dem väntade vi på doktorn. Vi åkte och handlade och sen åkte vi till Tages och åt. Då vi väl kom hem fikade vi och sen kom målaren och kollade på vad han skulle göra. Vi kom överens om färger, han fick hjälpa oss lite på traven. Han kom också med andra lösningar till fönstren där upp där det skulle behövas en list undertill. Det fixar han med latex och färg. Vi var lite oroliga för att han skulle säga något om tvillingar men det gjorde han inte och det var skönt. Din farmor ringde och undrade hur det hade gått, hon pratade även en stund med din mamma. Din mamma blir så glad då jag hör hur påläst din pappa är och hur mycket han vet om barn och graviditet. Din pappa är verkligen påläst och vet lika mycket som din mamma. Det är ju så att han är med alltid överallt, på alla kontroller och så läser vi ju på hemma också.

Din mamma hoppade i badet och din pappa la klinker i hallen. Det ska bli skönt att få det på plats så vi kan gå in med blöta skor och låta det stanna i hallen. Lättare att ha skor där och markera att hit men inte längre med våta skor. Din pappa såg också att dörren är skev så han ska rikta den imorgon. Han fick ta ut lite mat och sätta det i fönstret i uterummet där det är kallt. För vi kan inte gå på klinkern förrän imorgon.

Vi värmde pizzan och åt och din mamma blev för ovanlighetens skull inte mätt men vi hade inte mer mat. Får nöja mig med choklad. Din mamma skrev i bloggen och din pappa lekte med datorn. Vi tänkte se en film idag men klockan blir jämt så mycket. Precis då vi skulle till att kolla på film så ringde din moster. Vi ska handla mat då vi kommer till dem på måndag och så ska din moster laga god mat till oss, din moster kan laga mat hon. Hon ville också veta hur det gått idag hos doktorn.

Vi såg på Grabben i graven bredvid och det var mysigt att se en liten kärleksfilm och så kände vi igen oss i den. Din mamma ville inte se någon deckare utan en glad film och denna var den enda vi hade.