Så fort din mamma vaknade kom tårarna och det går inte att hejda. Din pappa sa likadant då han vaknade, att man blir påmind om hur hårt livet är direkt då man vaknar. Vi låg där och kramades och tyckte synd om själva och Knoll en stund. För det är just så din mamma känner, att det är synd om mig och så djävla orättvisst. Det var segt att komma upp idag, din pappa var nere och hämtade frukost och vi åt i sängen. Ingen hade lust att göra något. Din pappa sjukskrev sig igår och hans chef ringde igår och meddelade på telefonsvararen att han nu skulle koppla bort jobbet och bara vara ledig och ta hand om sig själv. Förra gången då du föddes Gabriel var det ingen av hans chefer som hörde av sig så det kändes bra att de gjorde de nu.

På förmiddagen ringde din pappa till din farmor och berättade. Då kom äntligen din pappas tårar och vi grät tillsammans. Vi hade inte så mycket att säga varandra utan att vi bara grät och kramades. Denna dag gjorde vi inte så mycket utan bara vilade, låg och pratade och kramades. Knoll levde jätte mycket rövare i magen, den bebisen vill väl visa att det finns en kvar som är i liv. Det känns jätte bra att känna sparkarna och hade jag inte vetat bättre hade jag varit säker på att det var två. Det kom sparkar från alla håll. Det är ju faktiskt svårt att inse att den ena inte lever. Ändå såg din mamma att det inte är var någon aktivitet men om…

Det enda vettiga vi gjorde idag var att åka och handla. Det var nödvändigt och din mamma sa då vi åkte dit att hade detta varit då du föddes hade vi hellre svultit. Nu har vi ändå varit med om detta tidigare, det finns ett barn kvar i magen som lever och det är annorlunda. Vi hade väl helst blivit hemma men nu behövde vi mat. Din mamma hoppas i alla fall på att vi inte träffar någon vi känner för då kommer det att bli jobbigt.

Trots att vi inte gjorde mycket så hade din mamma mycket sammandragningar på kvällen. Detta var en dag som om vi vore i en bubbla. Man fattar inte hur det gick till? Det är mycket varför frågor och varför igen? Om… din mamma har massa idéer på varför det skulle ha kunnat gå dåligt men det är inga relevanta idéer. Hade jag badat i för varmt vatten borde ju båda ha dött, var det för jag jobbade borde båda ha dött. Skulle Totta inte överleva om det fick leva ett tag till? Var det något som inte stämde då vi gick på ultraljud förra gången?

Vi åt och vilade och sen somnade efter att ha legat och kramats länge. Vi la oss ovanligt nära varandra då vi skulle sova, det kändes som vi behövde närhet. Din pappa fick också känna på alla sparkar som Knoll levererade.