I natt sov din mammas som en kratta, vaknade av att jag hade något i halsen, kändes som en liten nagel. Gick upp på toa och drack vatten men det ville inte försvinna. Låg en stund och kollade sen att klockan var tio i ett. Försökte hosta försiktigt så din pappa inte skulle vakna för han sov som en stock. Vände och vred på mig men till slut efter att jag säkert legat nästan en timme somnade jag äntligen.

Var inte alls lika pigg då jag vaknade då klockan var sex men fick somna om efter frukosten. Din pappa åkte till jobbet som vanligt och din mamma vilade inför ultraljudet i eftermiddag. Tänk att din mamma redan är i vecka 22, tiden går ändå ganska fort fast man inte gör något. Det är dessutom den 1 december idag och nu är det snart jul. Det känns inte som om vi får någon direkt julstämning här i vårt hus i år heller men nästa jul då så. Vi har ju haft adventsljusstakarna uppe länge så lite jul har vi jul. Din mamma ska ta hit lite julpynt från stationen då vi ska dit då det blir något i alla fall.

Din pappa kom hem på eftermiddagen och hämtade din mamma. Hämta och hämta, det är alltid din mamma som kör, för bilen är inställd på mig eftersom jag använder den oftast. Vi åkte in och idag blev vi varnade att vi kanske skulle få vänta extra länge idag för doktorn hade även förlossnings jour. Vi väntar jämt på det stället och nu var det inte mer än vanligt. Doktorn tog emot och sa att det var en barnmorska som skulle titta då han behövde gå upp igen.

Din mamma sa att jag ville att hon skulle kolla så där fanns tickande hjärtan innan hon gjorde något annat. Din mamma är ju så orolig över att barnen inte lever. Då sa doktorn att jag stannar tills vi kollat de för skulle något inte leva behöver inte jag gå upp på förlossningen. Det gav honom många plus poäng, det kändes så skönt när han sagt det. Nu tickade det två hjärtan och doktorn försvann. Det var svårt att mäta Totta för Knoll bara puttades och ville vara med på bild hela tiden. Hon gjorde många försök och din mamma sa att jag kanske ska stå på huvudet? Totta ligger längst ner mot ljumsken och Knoll ovanför så det är inte mycket barn i själva magen, undra varför den är så stor då?

Till slut fick hon även mätt Totta och de låg -5 och +8 och det är helt normalt. De kan ligga +/- 22 utan några problem. Först låg Totta -17 och det är ju ändå inom ramen. Barnmorskan hoppades att doktorn skulle hinna komma och titta men det gjorde han inte. Då vi var klara med ultraljudet tog de blodtrycket och det var mellan 157/86 och 159/93 så doktorn blev lite orolig. Jag hade dessutom äggvita i urinen. Han skickade iväg en remiss på tox prover som jag ska ta nästa gång jag är hos min vanliga barnmorska. Tox prover är en koll på om man håller på att få havandeskapsförgiftning.

Eftersom att de var svårmätta bestämde de att vi skulle komma tillbaka innan vi åker till Skåne. Så vi fick en tid den 17 december, din pappa kan inte följa med men det är ju viktigare att vi får en koll än att han är med alla gånger. Det är ju så ofta så han hinner med fler. Din mamma är ju inte alls så orolig nu när vi går så ofta, det känns alltid jobbigt innan men så gudomligt skönt efteråt då allt är bra.

Vi åt på Tages och sen åkte vi hem innan vi åkte iväg igen. Vi skulle på möte angående gång och cykelväg utanför oss till stan. Det visade sig vara mest pensionärer på det mötet, synd för det är ju mycket för barnen skulle som vi protesterar. Din mamma tycker dock inte att det är ett bra argument att vägen är för farlig för barn att cykla på. Den är så farlig att inte ens din pappa vill cykla där som har cyklat till jobbet jämt, tom på E4 till Sundsvall. Vi hade naturligtvis inga pengar med oss men vår granne kom också så han lånade oss pengar.

Vi träffade några tanter under fikat som också bor i närheten av oss.  De erbjöd din pappa att få vara med i kören, det var det roligaste din mamma hört på länge. Nu är det ju så att din pappa inte är alls något vidare på att sjunga. Din mamma blir jätteglad då han gör det och tycker om det men han skulle göra mer skada än nytta i en kör.

Då vi var hemma igen kollade vi lite på tv och somnade, pratade lite om dagen och ultraljudet. Din pappa är inte alls lika orolig som din mamma och tur är väl det. Det räcker med din mammas oro.