Nu är Knoll och Tott på plats. De är 0,1 mm stora och den ena är 7-cellig och den andra 9-cellig... nu ska vi bara njuta och göra allt vi kan för de ska trivas där inne...

I dag är det dagen det! Din mamma var lite mer vaken då jag tog pillerna i morse men somnade om som en stock igen. Vaknade igen då klockan ringde kl nio och var förväntansfull. Din mamma har väl sovit i kapp lite nu. Vi har ju sovit mycket och mest softat hela tiden då vi varit här. Det har varit välbehövligt både för din mamma och pappa.

Vi åt frukost och idag verkar vädret vara bättre. Vi fick nästan fönsterbord idag. Då vi kom upp på rummet packade din mamma i ordning våra väskor och sen vilade vi oss. En med datorn och en läste och sen bytte vi. Innan vi gick iväg duschade din mamma, vill ju vara ren och fin...

Vi gick i sakta mak, vi hade ju ingen brådska. Idag har vi inget annat planerat än att vara på kliniken. Vi gick längs floden och sen gick vi upp vid ett spännande torn. Där bodde nog presidenten eller något, det var fullt med säkerhetsvakter, militärer, poliser och militärpoliser. Det var fullt med kameror på husen så vi gissar att det var något diplomatiskt. Strosade runt på torgen och bara var.

Till slut började din mamma bli nervös för att vi inte skulle hinna i tid. Vi visste inte riktigt vart vi skulle äta lunch. Det är så dyrt inne i gamla stan. Till slut beslöt vi oss för att gå bort till de kvarteren där kliniken ligger och se om vi hittade något där. Vi hittade och åt en god lunch där, vi var båda lite spända inför vad som komma ska. Då vi ätit gick vi bort, kom lite för tidigt men det var skönt att vara där. Det var också skönt att slippa alla väskor som vi bar omkring på förra gången. Nu kändes det extra bra att vi inte skulle åka hem idag utan att vi ska sova här en gång till.

Din mamma var lite nervös och var på toa säkert tre gånger innan vi fick komma in. Det var en häxdoktor som kom och hämtade oss. Din pappa kallade henne det för hon var lång säkert 185, smal och hade långt mörkt hår. Vi fick gå in i ett annat hus och där fick din mamma akupunktur, vi hade bokat det innan. Jag fick tio nålar, fyra på rumpan och 6 i ryggen och de i rumpan gjorde riktigt ont att få. Fick ligga med dem i 7 minuter. Fick sen gå tillbaka till receptionen igen.

Din mamma har läst på Internet om akupunktur vid äggdonation, det ger högre chans till liv, rätt så många procent faktiskt. Din mamma trodde först det var för smärtan men nu blev det ännu viktigare. Vi fick vänta lite till med till slut fick vi komma in till doktorn. Hon hade fyllt i ett formulär där det stod om våra ägg. Det var 12 som kom ut, 8 som blev befruktade och av dem var 2 i topp kvalitet och 3 av god kvalitet och de andra 3 kasserades. Din pappa tyckte att hon sa att vi hade fått två ägg med toppkvalitiet och att det var ovanligt. Det uppfattade inte din mamma men hoppas att det är så. Det ena var 7-celligt och det andra 9-celligt.

Hon hade redan fyllt i listan om att vi skulle sätta in två ägg. Din mamma var beredd på att kämpa för att vi ville ha två, men hon sa att det ökar ju bara chanserna. Vi gick sen till ett rum där de sätter in embryon. Din mamma fick ta av sig skorna och ta på sig ett par blåa skoskydd. Det kändes konstigt och varmt. Jag fick lägga mig på en gynsäng och på en bild där kunde vi se embryon. Det såg ut som molekyler. Nu berättade hon att slemhinnan var 13,1 mm och det var mycket bra. Hon mätte hur lång kateter hon skulle ha, för att lägga dit embryon. Din mamma frågade hur stora de var och de är 0,1 mm stora, eller små.

Det kom in en dam men operationskläder som troligen kom med de små. En sköterska håll ultraljuds grejen på magen så de kunde se vart de skulle sätta in dem. Det gick bra och snabbt, det värsta är ju när de ska sätta in alla grejer i skrevet men sen märkte in din mamma när de kom in men katetern. Din pappa tittade på skärmen och såg en prick och troligen var det embryot. De hade nog också en typ av pipett som man pumpade in dem. De är ju så små men det fanns inget kvar i röret då hon var färdigt så då var de på plats. Din mamma fick prata lite med doktorn om vad jag fick göra och inte göra. Jag skulle leva som vanligt men inte lyfta den första tiden, inte stressa eller bada varmt bad eller bastu. Varmt bad behöver jag ju inte oro mig för, för det har vi ju inte ännu...

Din mamma frågade hur de kunde stanna där och inte trilla ut. Det fanns tre orsaker. Ett var att de inte kunde röra sig själv, två var att det var en bra miljö som de lätt fäster på och det tredje var att de inte har ben... hon är lite roligt vår doktorn.

Din mamma fick ett täcke över mig och fick ligga där en stund. Doktorn tackade för sig och önskade oss all lycka. Nu har de gjort allt som är möjligt och nu är det bara för din mamma att verkligen tro på det och ta hand om mig. Jag skulle göra saker jag gillar och njuta av livet för då går det bättre. Häxdoktorn kom tillbaka och din mamma fick ytterligare 6 nålar i mig. Två på händerna och fyra på benen, två på vid knäna och två nere vid foten och det var de som gjorde ont. Fick ligga med de i fem minuter. Därefter kom koordinatorn och hjälpte din mamma upp. Vi fick följa med henne in till kontoret. Där fick vi papperna som bekräftade att vi gjord äggdonation och hur många ägg som blev befruktade, insatta och frysta. Vi fick också fler mediciner och en ny sort din mamma ska ta på kvällen. Din mamma äter alltså 14 piller om dagen och så en vitamintablett. Känner mig som en knarkare.

Vi tackade så mycket och gick därifrån. Vi gick tillbaka dit vi åt lunch, tog ut pengar och fikade. Det känns så overkligt att vi kanske är med barn. När är man det då?? Vi diskuterade allt som hänt men det känns så främmande. Då vi var på kliniken kändes allt så bra men oron kommer så fort man lämnar den. Först ska man oroa sig för slemhinnan, sen för donatorn, att embryon hamnar på plats, att de stannar där, att de blir två barn, missfall, moderkaksavlossning, förlossning, livet... det slutar aldrig... man kommer att oroa sig till livet slut.

Då vi fikat klart och gick mot stan sa din mamma att vi måste döpa embryon så det känns mer på riktigt. Vi valde Knoll och Tott, vi kom bara på det och Bill och Bull och de ville inte din mamma att de skulle heta. Så nu känns det mycket bättre, mer personligt eftersom att din mamma ska prata med dem så de stannar kvar. Nu gick vi sakta, man vill ju inte att de trillar ut... så sakta har vi aldrig gått tror jag.

Vi gick genom parken och gick över bron där alla brudpar fotograferas. Vi har sett hur många som helst på fredagen som blev fotade där. Nu förstod vi varför, de sätter fast hänglås med inristningar på. Typ Carina & Thomas 2009, och det var hur många som helst där, helt fullt. Vi gick sen till torget och handlade öronhängen till din mamma och mormor. Din mamma ville helst gå hem och bara sova, äta en macka men din pappa ville ha mat. Så vi gick till köpcentret där vi åt igår. Vi åt där idag också också letade vi upp ett affär där man handlade plåster och så handlade vi frukost.

Vi tänkte åka spårbuss eller spårvagn hem men man skulle köpa biljetter någon annanstans så vi gick i sakta mak. Det är nyttigt att röra sig när Knoll och Tott är i magen, så de får mycket blod och kan växa på sig. Då vi kom till hotellet la vi oss och läste och kollade Internet. Din mamma somnade som en stock. Vakande och ville ha lite te och din pappa är så gullig och serverade din mamma te på sängen. Låg och pratade och din mamma kollade upp på Internet vad det var för pilla som jag ska äta extra på kvällen. Troligen är det för att minska illamåendet. Då klockan var piller dags kl 22 somnade vi, eller din pappa somnade. Din mamma hade så mycket tankar i huvudet så det gick bara runt, runt. Det känns så overkligt att dessa två små mikro kryp lever i din mammas kropp. Allt känns så bra och lugnt då vi är på kliniken men då vi kommer utanför dörren är din mammas oros själ igång igen... men din mamma har lovat att bara tänka goda tankar nu. Till slut somnade väl även din mamma...