Oj vad vi var trötta då vi vaknade idag!! Ändå hade vi sovmorgon och klockan ringde inte förrän 07.30 men vi skulle behöva sova i ytterligare några timmar. Vi är fortfarande helt slut men jobbet väntar och din pappa gick upp till huset och gjorde frukost. Vi åkte till våra jobb och de blev förvånade över att din mamma redan var där, trots sovmorgon, de tyckte inte heller att din mamma såg så pigg ut!!

Din mamma var seg hela dagen, det blev ingen lunch för din mamma kom sent och så ska vi till kuratorn så din mamma ska även gå tidigt. Det var lite och göra då man är borta några dagar. Med facit i hand skulle vi inte ha jobbat idag utan sovit på vägen och kommit upp till lunch idag. Men nu har vi bestämt att vi ska göra det nästa gång!

Din pappa kom först till sjukhuset men din mamma kom även jag i god tid. Först betalade din mamma och sen kom vi på att vi kanske kunde skriva ut din mammas journaler. Det gick inte så lätt men din mamma kunde skriva ett papper om att vi vill ha journaler. Jag var tvungen att lämna in skriftligt men det gick bra att skriva på ett vanligt papper. Så din mamma skrev ett och din pappa ett och det var så att din pappa också har en journal på kvinnokliniken, eller kommer att få då hans sperma prov är klart. Din mamma och pappa vill ha de med till Riga nämligen.

Kuratorn var lite sen men sen var vi där. Idag berättade vi för henne att vi fått tid att åka till Riga. Hon ska hjälpa oss att få ut våra journaler i tid så vi hinner ta med dem. Hon tycker att det låter spännande med vårt Riga projekt och att det hade gått så fort. Hon visste inte riktigt att man kunde åka dit, trodde att vi skulle till Danmark. Vi pratade lite om hur det skulle kunna gå, hur stor chans är det att det lyckas? Din mamma har kollat upp och det är ca 25 % av alla olika sorters behandlingar som resulterar i en förlossning. Det är väl så att det är lättare för vissa att bli gravida och inte så för andra. Din mamma har en förhoppning av att det går lättare för din mamma då jag varit gravid redan en gång och att det är din mammas ägg som inte är bra. Det är ju inte själva att bli och vara gravid som är din mammas problem.

Vi pratade om att donera ägg. Din mamma har ju tänkt mycket på det och skulle själv tycka att det vore jobbigt att veta att det är mitt ägg som blev ett barn där. Men jag skulle göra det om jag hade fått frågan det vet jag men därför tänkte jag att det blir kanske likadant om jag tar emot ett ägg. Därför känns det bra att vi får ett hemligt ägg.

Det finns de som uppmärksammar att det inte blir din mammas barn helt då, utan bara din pappas. Din mamma har inte ens funderat över det, det skulle ju bli vårt barn. Tänk så många barn som troligen inte har sin rätta pappa! För din mamma skulle det bli helt vårt barn om det blir några barn, detta gäller ju även om det bli adoption. Då kommer ju enligt vissa inte bli vårt barn alls…

Det som din mamma tänkte på häromdagen var att får vi äggdonation kommer det barnet inte få någon Dahla haka! Gabriel hade både Dahla haka och hålet över läppen från Jonssons. Nu är det inte så viktigt med tanken kom för din mamma. Din mamma skulle älska detta eventuella barn så oerhört oavsett om det är från mitt ägg eller någon annans.

Vi pratade också om hur det var i Skåne. Din mamma var lite orolig innan för hur det skulle bli att träffa alla människor på festen. De flesta vet vad vi varit med om men din mamma har inte pratat med alla, långt därifrån. Nu var det dessutom fest så man vet ju inte om folk vill prata om det. Det gick i alla fall bra, det som var lite lustigt var att det var bara killar som kommenterade det!

En kille sa att just det, ni fick väl barn? Nej, sa din mamma, det blev ju inte så. Han kände sig så dum och bad om ursäkt flera gånger under dansen men din mamma sa att det var okej. Resten av kvällen sen verkade det som om han bad om ursäkt varje gång vi sågs. Det gick bra för din mamma men det kändes nog sämre för honom.

Annars var det två killar som beklagade sorgen och som undrade lite. Det tyckte din mamma ändå var kul att det var killar som undrade. Det kändes inte heller dumt att prata om det, det känns ju ändå bättre i alla fall för din mamma att de redan vet och att din mamma inte behöver berätta.

Din pappa berättade för en på festen om dig Gabriel, en hade frågat om vi hade några barn och då berättade din pappa som det var. Då säger din mamma att vi inte har några barn. Din mamma vill inte döda festen.

Skulle någon fråga då man är på fest eller i ett vanligt samtal mellan några glada människor vill inte din mamma bara döda samtalet genom att säga att du dog Gabriel. Din mamma var på tjejfest och vi pratade barn och så undrade de mitt i festen och vinet och då tycker din mamma att det känns konstigt att berätta något så tragiskt. Så din mamma har låtit bli.

En dag på jobbet pratade de om järnvärden och så kom vi in på graviditeter och då ville egentligen din mamma skryta med mitt fina blodvärde under min graviditet men kände inte för att byta samtalsämne som det skulle bli.

Kuratorn tycker att vi har klarat sorgen mycket bra, att vi var lite unika i det trodde hon. Men din mamma och pappa pratar så mycket med varandra. Vi undrar ofta hur vi känner och vad vi tänker på. Det gör att vi är uppmärksamma på varandra. Vi pratar i princip om allt både känslomässigt och praktiskt och det är inte din mamma van vid sen tidigare. Vi har ju även fått så otroligt bar stöd, först i Lycksele, kuratorn i Ljusdal, präster, vänner och doktorn i Stockholm. Vi har fått svar på alla våra frågor och lite till.

Dessutom bestämde din mamma och pappa sig för att kämpa tillsammans och inte på var sitt håll. En avgörande faktor är att vi gått till kurator under hela tiden. Där har din pappas åsikter kommit fram på ett annat sätt och din mamma har insett att vi är så olika och sörjer så olika. Detta har gjort att vi fått mycket mer förståelse för vandra och accepterar varandras olikheter.

Vi pratade om att vi varit i Lycksele och att det gått bra. Hon sa att det är ju ganska viktigt att man får blir arg om man känner det och att det är helt naturligt att man blir förbannad. Din mamma har kommit in i en sådan fas att jag tycker att det var så orättvisst att du inte fick leva Gabriel och blir förbannat på allt och alla. Din pappa känner att det ändå inte hjälper så varför ägna tid åt det.

Din mamma har inte brytt sig så mycket om gravida och bebisar som jag trodde från början. Jag har mest tyckt det var kul att andra lyckades. Men nu är din mamma på krigsstigen. Din mamma undrar ofta varför de får så många barn? De som är inte alltid är så kloka men skaffar barn på löpande band och sen är de snoriga och har söndriga kläder. Din mamma känner inte heller borde få barn om inte din mamma heller få!!! Så nu slänger din mamma arga ögat på alla gravid och de som har bebisar… kommer nog att göra det ända tills din mamma blir gravid igen eller får barn på annat sätt.

Din mamma tänker mycket på sorgen… att det alltid kommer att vara ett ärr. Det kommer aldrig att gå helt bort. Din mamma kommer liksom inte att vara precis så lycklig som jag skulle kunna ha varit före ärret. Det var svårt att förklara hur jag menar, både här och för kuratorn.

Din pappas värsta sorg är att vi inte får fler barn.

Vi diskuterade på slutet hur planen var hos kuratorn. Ska vi fortsätta att gå till henne eller inte? Din mamma tycker att det känns bra att vara där och det tycker även din pappa. Vi har pratat om det men är det så att det inte blir något i Riga så får vi ju fundera på hur vi ska ha det.

Din pappa berättade att han alltid blir glad då han ser din mamma och känner att det är unikt. Det som är så fantastiskt är att det är så varenda gång din pappa ser din mamma. Det har inte hänt en enda gång att han inte känt så och det är det som din pappa tycker är så unikt och mäktigt och detta har han inte upplevt innan.

Det är likadant för din mamma… men jag har inte tänkt så mycket på det, eller i alla fall inte på samma sätt. Din mamma och pappa pratar ofta om hur mycket vi tycker om varandra, hur mycket vi betyder för varandra och vilken otroligt lycka det är att just vi träffades!

Vi fikade som vanligt i kafeterian på sjukhuset och idag var det några från en folkhögskola och spelade och sjöng jazz. Det var otroligt hemskt… din mamma fick nästan hålla för öronen så fikan blev kortvarig!! Vi åkte istället till Tage´s på Frösön och åt och så tankade vi bilen innan vi körde hem.

Vi var så trötta så vi gick och la oss och ställde klockan på tio i åtta. Vi somnade som stockar men vi vaknade till då klockan ringde och tittade på Äntligen hemma, sen gick vi och la oss igen… Skåne resan tog på din mamma och pappa!