Alla inlägg under juli 2008

Av Carina - 23 juli 2008 16:05

Vaknade och upptäckte att din morbror fortfarande sov. Din mamma och pappa låg kvar en stund och pratade om gårdagen. Hur det kändes idag? Din pappa önskar igen att vi skulle ha varit själv. Han har ett behov att vara själv då det blir jobbigt. Men vi gick upp och ut och de var redan uppe i tältet.

 

Igår blev din mamma så ledsen på kvällen. Det bara kom över mig och jag kände att de krävde mycket av mig. Din mamma är ingen bra värdinna nu och det kommer hon kanske inte att vara på länge, vem vet? Men din moster kom in och tröstade mig och sen kom din pappa och då gick din moster ut. Vi satt där och kramades en stund innan vi gick ut till de andra igen. Det är inte kul att bli så här men så är det och det är lika bra att vänja sig vid att de aldrig går över.

 

Vi åt frukost och idag skulle vi åka in på stan och kolla lite. Din morfar skulle åka hem idag med tåget så din mamma körde och lämnade honom. Det kändes mycket bra att din morfar kom upp till begravningen. Jag vet inte hur jag egentligen kunde tro att han inte skulle komma men är i alla fall glad över att han var här. Nu vinkade jag av honom och hoppades att han skulle få en bra resa hem.

 

Vi träffades alla inne i Östersund. Din mamma, moster, mormor och kusin Ian gick för sig och din pappa och morbror för sig. Vi har ju inte samma intressen. Men vi träffades på ett kafé för att fika tillsammans. Din pappa var förstås så hungrig att han var tvungen att gå in på McDonald innan för att stilla hungern. Vi åt en god fika där och sen gick vi ut på stan igen. Innan vi åkte hem träffades vi igen och fikade, denna gång med kaffe och kaka.

När alla var nöjda gick vi till bilarna och din mamma och pappa åkte hem medan de andra gick och handlade. Vi skulle grilla innan din morbror åkte hem.

 

Så vi satte igång grillen och din pappa gick och pratade med byggarna. Det är hans sätt att komma undan och få tänka på annat. Då pratar han med dem och kollar så de gör vad de ska.

 

Din morbror gjorde allt för att få igång grillen och till slut gick det och vi fick korv innan vi var tvungna att åka iväg med honom.

Din mamma ville att vi skulle göra något tillsammans idag och därför jobbade inte din pappa, han ska jobba imorgon igen.

 

Din pappa följde med din mamma och lämnade din morbror. Så fick vi tid att prata med varandra på vägen hem. Din mamma tackade din morbror så mycket för att han kom. Det var ju faktiskt tack vare honom som det blev så bra med kaffet före begravningen.

 

Vi åkte hem och din pappa gick och la sig tidigt medan din mamma satt och pratade med din moster och mormor innan även jag gick och la mig. Det är jobbiga dagar nu, det känns även mellan din mamma och pappa. Inte för det är sämre men vi skulle behöva prata hur mycket som helst. Men vi ska i alla fall sova själva i natt.

 

Din pappa sov gott då din mamma kröp ner men han lägger alltid armen om din mamma så om det är i sömnen.

Av Carina - 22 juli 2008 21:51

Vaknade i friggeboden, madrasserna hade glidit isär så din mamma låg där emellan. Fixade till dem och låg kvar en stund och kramades. Vi behövde samla kraft för dagen, din mamma fick tårar i ögonen bara tanken på vad vi ska gå igenom idag. Till slut var vi tvungna att gå upp och ner till husvagnen.

 

Din morfar satt redan på plats och de andra kom också ut och vi skulle göra frukost. Det är inte lätt att få alla nöjda men din pappa fixade gröt till din mamma och moster. Din moster ville ha banan i och då ville din mamma också det och det var jättegott. Det ska din mamma börja med för det finns alltid bananer hos oss och det var gott.

 

Din mamma försöker gosa med din kusin Ian så fort hon har chansen till det och det är tur att han gillar sin moster. Han är så gosig och härlig, men det är full fart på honom och han sitter sällan still. Nu kröp han omkring i förtältet eller satt i olika knän. Han är en trygg unge och alltid glad, precis som sin moster!

 

Din pappa åkte iväg och hämtade smörgåstårtorna och blommorna. Din mamma var kvar i husvagnen och tog fram kläder till oss och var vänlig mot gästerna. Men det kändes tungt att vara social, helst skulle din mamma vilja vara borta och ensam. Det finns nackdelar med att flytta ifrån familjen så man får ta att de är här för jag vill ju ha dem här men det hade känts skönt att få gå ifrån ett tag. Samtidigt känns det som att man bör vara social nu när de är här så det blir lite kluvet.

 

Då din pappa kom tillbaka åkte vi till kyrkan för att duka. Hittade kyrkvaktmästaren och gav honom blommorna och ett kort på din Gabriel som vi ville ha på bordet. Han frågade igen om vi verkligen ville var utomhus och det ville vi ju. Det blåste mycket mindre idag och verkade inte bli regn men om det skulle bli ösregn så skulle vi vara inne. Men han höll på att bära fram bänkar till oss som vi skulle sitta på.

 

Din mamma och pappa gick in i sockenstugan och började duka. Vi flyttade borden och satte ihop dem och sen satte vi ut porslinet. Kollade in hur kaffekokaren fungerade och diskmaskinen. Åkte hem om och bytte om och sen fick din morfar nyckeln till din mammas bil och så fick din mammas familj åka där. Din mamma och pappa ville åka själv och vi åkte ju tidigare än de andra.

 

Din moster trodde att man skulle vara svartklädd och hade sådana kläder med sig. Fick leta lite i din mammas garderob och hittade lite olika saker. Det kändes bra för din mamma att din moster kunde ha din mammas kläder. Vi har alltid haft helt olik klädsmak. Till slut hittade hon en klänning som hon hade på sig.

 

Din mamma och pappa åkte tillbaka till sockenstugan och började skära upp kakorna och lägg upp på fat. Hällde upp mjölk i kannor och kokade kaffe och vatten.

Anna och Pernilla och din kusin Alice kom först och kom in och pratade med oss i köket. Anna har ju varit ett stort stöd för din mamma under tiden sen du föddes Gabriel och det känns skönt att ha henne här. Jag är så glad över dem som kommer idag men jag saknar Ann-Catrin, hon är den andra som stöttat din mamma mycket under tiden. Men det är ju inte lätt att komma upp här på beställning men jag vet att hon skulle ha velat vara här och att hon tänker mycket på oss idag och det räcker.

 

Folk började droppa in en efter en. Din farmor och farfar kom tillsammans med din pappas moster Astrid och morbror Ove. Din mormor, morfar, moster och kusin Ian kom. Maggan och Maja hade kommit till husvagnen och åkte tillsammans med de andra till kyrkan. Jag är så glad över att Maja kom för hon skulle säkert bli besviken om hon inte fick komma eftersom att hon så gärna ville. Hon var så bestämd på att hon skulle med.

 

Det var lite stelt, det är var ju inte så här som våra familjer skulle träffas och alla var lite nedstämda och därmed inte så sociala. Men vi började äta smörgåstårta och det lättade lite. Din mamma gillar inte begravningskaffe och var tyst den mesta av tiden. Pernilla tog lite kort och filmade lite. Sen åkte hon och hämtade din morbror.

 

Prästen kom och vi bestämde en tid då vi skulle börja, han gick ut för att prata med vaktmästaren om klockringningen.

 

Din morbror kom och bytte om och sen var vi färdiga för begravning. Vi gick ut i ett följe med prästen först och sen din mamma och pappa och resten. Det hade spruckit upp och det var inte ett moln på himmeln och det kändes som att det var för din skull Gabriel. Eller om det var nu du Gabriel som i din lilla himmel ordnade detta vackra väder just idag.

 

Vi gick under klockringning ut till minneslunden, först prästen och sen din mamma och pappa och sen kom resten av följet. Det kändes bra att gå så tillsammans och man började känna att det var dags. Tårarna började komma och det infann sig en spänning om vad som skulle komma.

 

Det var så vackert på minneslunden, de hade satt upp ett bord och på det fanns det en duk och så din urna Gabriel. Vi hade ju önskat att det inte skulle komma massa blommor och kyrkan hade satt dit en vas med blommor och vi hade köpt ett ros hjärta, sen hade vi satt dit ett kort på dig Gabriel. Det var bänkar av trä plankor och vädret var perfekt.

 

Prästen började med att hälsa oss välkomna och att vi skulle börja med att sjunga Tryggare kan ingen vara. Han tog upp gitarren och vi började sjunga, det var alla verser och de kunde man ju inte men det var upp kopierat så vi kunde hänga med. Det var skönt att det var en manlig präst som sjöng så vi hade en chans att sjunga med, det var inte så högt och pigigt.

 

När vi sjungit började han själva akten med att läsa en dikt:

 

När jag dör är jag alls inte borta

fast min kropp blivit mull, min vän.

Ty med allt som susar och sjunger

skall jag komma tillbaka igen.

  

Genom fåglarnas kvitter i träden

genom fjärilarnas fladdrande slag,

genom flingornas dans på er ruta

skall jag ge er en hälsning var dag.

  

Och när björklöven spricker om våren

och ni känner en varmare vind

skall ni ana min själs odödlighet

när jag dunlätt kysser er kind.

  

Och då vet ni: jag är inte borta.

Nej, mer nära än ni kan förstå

genom allt som susar och sjunger

skall min hälsning med kärlek er nå.

 

Denna dikt ville din mamma att han skulle läsa, det finns en annan liknande som din mamma helst ville ha men denna hade prästen och den passade mycket bra. Din mamma vill att alla ska förstå hur vi tänker om dig Gabriel. Att du inte är nergrävd i jorden utan att du finns med dina föräldrar hela tiden. Det är ju en anledning till att du blir begravd på en minneslund, att vi inte ska behöva tänka hela tiden att vi måste sköta graven. Vi tänker på dig hela tiden och har ju ett eget hjärta hemma hos oss som påminner oss om dig och där man kan sätta sig och tänka på dig Gabriel.

 

Prästen fortsatte sen med akten:

 

Gabriel in Memoriam                                          
                                   22/7 2008

 

När man står framför en så här liten urna önskar man att man hade förmågan att säga de rätta orden. Ord som kunde trösta, skapa mening, tända hopp. Sanningen känns så brutal, så övermäktig: att lilla Gabriel är död. Ert älskade barn, som ni drömt om och längtat efter, som ni ville ge all er kärlek och omsorg, det barn som ni båda känt sparka och röra sig inne i Carinas mage, som vuxit där inne, fick aldrig uppleva världen ljus…

 

Carina och Thomas, ni har fått uppleva något av det svåraste två föräldrar kan uppleva: att förlora sitt barn. Och ingen kan tala om för er hur ni ska kunna klara detta, vad ni ska göra. Det enda jag vill säga er är: håll inte någonting tillbaka, låt tankar och känslor komma och gå. Er son är död, men er kärlek är inte död. Den kärlek och den lust som gav Gabriel livet lever fortfarande inom er, den är inte dör, och den får bära er genom det mörka och svåra, det som inte går att beskriva med ord. Och det är just kärleken som så tydligt genomsyrar det brev som ni formulerat till Gabriel, som fått en ängels namn, och som ni bett mig att läsa upp:

 

Käre Gabriel

 

Vår älskade lille pojke

 

Du var så efterlängtad

Inte bara av din mamma och pappa utan av så många fler

Av din mormor och morfar, farmor och farfar, moster och morbror

Och av alla andra i dina föräldrars närhet

 

Trots allt fast att du inte är med oss är vi glada över att du kom till oss

Under nästan åtta månader fick vi ha dig hos oss och det är vi glada för

Vi har känt hur du sparkat och levt rövare i magen

Hur du hoppade jojo på din mammas blåsa och som fick knalla på toaletten

Att du varje gång som du riktigt sparkade till och man ville känna låg du helt stilla och väntade tills man tog bort handen och sen sparkade du igen

Att du tryckte tillbaka maten din mamma åt så hon fick knapra halsbränne piller som karameller

 

När du kom ut var du en sådan söt och underbar liten pojke

Med en Dahla haka precis som din mamma

Och med ett hål över läppen precis som din pappa

 

Du kommer att vara med oss resten av livet

Det kommer inte att gå en dag utan att vi kommer att tänka på dig

 

Vi älskar dig så Gabriel

 

Din mamma och pappa

 

Efter det spelade vi upp Tomas Ledins låt Håll om mig en sista gång:

                     

Det var ingenting planerat

Jag skulle inte vara där, inte alls

Hur som helst så satt vi där och talade

Medan timmarna försvann

Jag minns inte att jag ens tänkte tanken

Men plötsligt så var det bara så

Kanske var det någonting i stunden

Där fanns en närhet, som var svår att motstå

 

Håll om mig en sista gång

Håll om mig, håll om mig, håll om mig

Håll om mig en sista gång

Släpp inte taget, inte ens när du går

Bär med dig en bit av den kärlek, som för alltid är vår

 

Be mig inte att förklara

Det finns säkert en mening, men jag har inga svar

Kanske är det bara någonting som händer

En del av vägen, ja vad vet jag?

Det kan ha varit parfymen som doftade

Eller ditt befriande skratt

Kanske en känsla av ensamhet, den som finns där i en alltför stor stad

 

Håll om mig en sista gång

Håll om mig, håll om mig, håll om mig

Håll om mig en sista gång

Släpp inte taget, inte ens när du går

Bär med dig en bit av den kärlek, som för alltid är vår

 

Håll om mig, håll om mig, håll om mig

Släpp inte taget, inte ens när du går

Bär med dig en bit av den kärlek som för alltid är...

Vår

 

Under tiden som prästen pratade gick allt bra men när vi lyssnade på Ledins låt var det som att backa några månader och både din mamma och pappa upplevde att vi var tillbaka på sjukhuset i Lycksele. Det bara brast, din mamma kunde känna dig och alla lukter som var på sjukhuset, det var som om det vore igår.

 

När låten var slut satt alla bara där och din mamma kände att vi borde säga något. Så jag sa att din mamma och pappa ville själv och alla andra fick åka hem till husvagnen. Någon frågade om de skulle gå nu men din mamma sa att de fick stanna så länge de ville men att de skulle låta din mamma och pappa sköta disken själva.

 

Alla började en efter en komma fram till din mamma och pappa och krama om oss. Din mormor la en blomsterbukett från dina föräldrars tomt och Maja la en bukett och en liten figur på bordet med urnan på. Den ska din mamma gräva ner sen när ingen ser, för den kan du sen leta upp Gabriel. För den var för att du inte skulle vara ensam nere i graven.

 

Då alla kramat om oss och sagt fina saker gick vi fram till prästen och tackade honom. Han sa då att han tyckte att det var så fint av mig att ha ett halssmycke med ditt namn på så nära hjärtat. Jag har ofta, nästan alltid det halsbandet på mig, men inte då jag jobbar hårt i bygget.

 

En efter en gick de iväg och din mamma och pappa gick tillbaka till disken. Det var skönt att få vara själva, vi kramades och grät tillsammans och pratade om vad som varit. Att det varit en så otroligt vacker stund och att det kändes i sådan bra anda. Att du finns bland oss och att inte allt bara är mörker. Din mamma är så nöjd med prästen och det kunde inte ha blivit bättre. När vi diskat färdigt och flyttat rätt alla borden så satte vi oss och fikade lite tillsammans.

 

Det är nu man skulle vilja vara själv och att det inte fanns några då vi kom tillbaka till husvagnen. Hade vi tänkt efter lite så skulle vi ha bott på hotell denna natt.

Då vi kom tillbaka så satt alla där och väntade på oss. De verkar så handfallna utan oss. Vi hade bestämt att äta ute på stan på kvällen och jag bad Anna och Pernilla bestämma vart vi skulle äta, din pappa hade fått lite olika tips från jobbet.

 

Din farmor och farfar och din pappas moster och morbror åkte hem innan middagen. De hade ju 25 mil att åka. Men innan de åkte började de tjata om duschen och din mamma blev nästan förbannad. Vi skiter fullständigt i duschar, vi har precis begravt vårt barn… det blir så ointressant denna dag. Jag fattar inte att man kan kräva saker av oss denna dag. Det var därför din mamma ville åka och äta på stan. Maggan och Maja åkte också hem, de har nästan lika långt hem.

 

Vi andra åkte i alla fall iväg och vi träffade Anna och Pernilla på restaurangen. Din moster och din mamma gick iväg för att handla nappar till din kusin Ian. Väl på restaurangen beställde vi, men det tog lite tid innan alla hade bestämt sig. Din kusin Alice skulle sova men var lite svårsövd. Men din mamma gick runt med henne och till slut sov hon och då fick din mamma även äta.

 

Vi åt och sen åkte vi hem till husvagnen, Anna, Pernilla och kusin Alice åkte hem till sig. Då vi kom hem målade din pappa bräderna en gång till. Sen gick din mamma och pappa iväg en stund på en egen promenad. Vi gick ner till vattnet där din mamma inte varit ännu. Vi pratade om dig och om hur det varit idag. Din pappa tycker att det är så jobbigt att vi inte är själv och det kan din mamma förstå. Nu är det bara din mammas släkt som är här och han är inte van vid dem och skulle helst att vi var själv.

Din mamma skulle också vilja vara själv samtidigt som hon vill ha familjen nära. Det hade ju varit lättare om vi haft ett hus. Nu är vi så nära varandra alla. Vi sover ju inte ens ensamma för nu bor din morbror också med oss i friggeboden.

 

Vi somnade i alla fall gott, vi var helt slut efter denna dag. Men den blev mycket fin och det är din mamma så nöjd med. Nu känns det bättre när vi vet var du är och att du är här nära oss. Allt är inte nu över och allt är som vanligt utan nu är det en ny process som ska sättas igång. Vi kommer alltid att vara en mindre och så blir det resten av livet. Men det är skönt att detta är över som ändå har tagit mycket energi av dina föräldrar och framförallt att du är på plats.

Av Carina - 22 juli 2008 21:00

Idag har vi haft begravning för vår älskade Gabriel och det var en mycket vacker stund. Det kändes mycket bra, vi hade den utomhus i minneslunden och hela vår familj var med.

Prästen sa så mycket vackert och jag kommer att skriva mer senare men ville bara meddela att det gick bra idag.

Av Carina - 21 juli 2008 10:30

Vaknade av att ljud i huset. Lille Ian var vaken och det var väl dags för din mamma också att gå upp. Det skulle bli en tuff dag idag, din mamma ska hämta dig Gabriel på kyrkan i Ljusdal. Nu i efterhand skulle vi ha haft gjort det tidigare och din mamma och pappa skulle ha gjort det tillsammans. Jag vet inte varför vi inte gjort det men det är precis som att det inte skulle göras tidigare utan att du skulle få vara i Ljusdal ända tills det var dags med begravning. Men varför det? du kunde lika bra ha varit i Sunne som i Ljusdal men nu är det så och din mamma får själv åka och hämta dig.

 

Då vi ätit frukost kom frågan upp på vad vi skulle äta och när och vem som skulle fixa det. I detta läge kunde inte din mamma fokusera på det utan gick istället ut och klippte gräset. Då kom tårarna, nu kom verkligenheten i fatt din mamma och att det var imorgon som vi ska begrava dig Gabriel. Din mamma grät och grät och såg knappt var hon skulle klippa. Din mormor kom ut och undrade över maten och din mamma sa att hon inte fixade att tänka på det. Men jag kan betala om ni handlar. Jag sa att vi ska begrava vår son imorgon och jag skiter fullständigt i vem som betalar och vad vi äter, det känns oviktigt. Din mormor förstod och gick in och pratade med din moster och de gick iväg och handlade. Innan de gick iväg kom din moster och kramade om din mamma. De tänker ju inte din mamma är knäpp utan de vill bara veta om jag har planerat något eller inte. Din mamma sa också att hon var oroligt för hur det skulle gå att hämta dig Gabriel idag och ville ha någon med sig. Din moster sa direkt att hon skulle följa med mig. Hon är helt underbar på att ställa upp för din mamma, speciellt nu efter det att du föddes. Hon bara står där och ställer upp till 100 %, hon är guld värd.

 

De har ju bara varit här uppe nu när din mamma inte varit i något bra skick. Jag kan inte planera, tänka klart och de är vana vid att din mamma alltid är så strukturerad. En av din mammas bästa egenskaper i vanliga fall är organisation. Men nu är den helt borta. När det dessutom blir krav på att jag ska tänka och ordna blir det ännu värre.

 

De gick med kusin Ian till affären och din mamma klippte klart gräsen gråtande. Det kom upp så mycket i huvudet när jag gick där. Jag saknade din pappa och önskade så att han var här. Att vi har varit så dumma och inte hämtat dig innan, att detta redan var gjort men nu måste din mamma vara stark och fixa det själv.

 

Din moster gjorde tonfisksallad och vi åt och sen åkte din moster och mamma iväg till kyrkan. Din mamma hade blivit så illa bemött av chefen på kyrkogårdsförvaltningen förra veckan då han ringde upp. Redan från början då jag fick veta att du Gabriel fanns i Ljusdal hade han berättat att jag var tvungen att skiva på något för att lova att jag lämnade över askan till Sunne församling. Av etiska själv måste man göra det för man får inte ta hand om askan själv. Det skulle vi ju inte heller vilja men det finns väl sådana som gör så.

Så jag ringde till Sunne och de hade inte hört att det var så noga men han lovade att ringa till Ljusdal och fixa det så jag slapp göra det. Han ringde tillbaka sen och sa att det var klart och gav mig ett nummer som jag skulle ringa innan vi hämtade dig Gabriel.

Då jag var hemma i Skåne ringde jag och vi bestämde när jag skulle komma.

 

Efter någon timme ringde denna otrevliga man och sa att han var chef där och nu hade han varit inne på semester och hittat mina papper. Han ville då veta en massa saker och han var så arrogant, han kunde ha sagt detta på ett mycket trevligare sätt men det gjorde han inte. Han skulle veta var du skulle bli begravd, på vilket sätt och så frågade han om ditt personnummer. Då sa din mamma att du inte hade något! Och då blev han lite tyst, nähä! Men jag sa vilken dag som du var född. Du förstår väl att jag måste fråga detta? Och du ska svara glad över att jag kom in på min semester och såg detta annars hade det inte varit kul för dig på måndag. Han sa sådana saker och var så arrogant att din mamma blev jätteledsen och grät i luren. Han sa att han förstod att jag kunde bli ledsen men nu var det så här. Att en sådan okänslig människa kan sitta på en sådan post?

Din mamma sa att jag hade pratat med Sunne för att det inte skulle blir några problem och att de hade pratat med Ljusdal och att det var okej. Vem pratade han med? Inte vet jag!

 

Men din mamma sa till honom att är han chef borde han ju ha meddelat alla sina anställda om dessa frågor eftersom att de verkar så viktiga. Din mamma har meddelat alla på sitt jobb om det varit en sådan viktig fråga.

Till slut var samtalet slut och din mamma ska klaga hon kyrkofullmäktige en dag. För han var så otrevlig och det var en rädsla din mamma hade då vi skulle åka till kyrkan, att han skulle vara där.

 

Din mamma hade ringt till kyrkvaktmästaren på morgonen och vi hade bestämt att vi skulle komma kl 12. Vi gick in i kyrkan där vi skulle träffa henne och din moster höll om din mamma då vi gick in. Det var väg kyrka så det var folk i kyrkan men vi gick in till sakristian. Där stod uran där du låg i Gabriel. Det kändes jättekonstigt att du skulle var där i. din mamma hade pratat med prästen förra veckan och då undrade han om vi ville behålla urnan för den gräver man inte ner. Vilken fråga att svara på, inte vill man behålla den men inte vill man att man ska slänga den heller. Nu när jag såg den så var det ett lätt beslut, den var i frigolit och inget att spara på. Men vissa köper ju dyra urnor i metall så då blir det kanske något annat.

 

Hon som tog emot oss var underbar inte alls som sin chef, din mamma började ju gråta direkt då jag såg din urna och hon pratade så vänligt med oss. Vi fick sätta oss och hon förklarade var jag skulle skriva under och vilka papper som Sunne skulle ha. Hon gick och kopierade papper och kom tillbaka med näsdukar. Din moster satt hela tiden och höll om din mamma. Hon följer med och gör sådant här fast att hon själv nog tycker att det är lite läskigt men gör det för din mammas skull.

 

Det kändes konstigt att bära ut dig Gabriel men din mamma ville ändå hellre göra det själv än att han någon annan som gör det. Din moster fick hålla dig då vi åkte hem till din mormor och kusin igen.

 

Vi packade in och jag visste inte riktigt vart jag skulle göra av dig Gabriel, fast att det är säkert att urnan inte läcker kändes det som att jag ville ha den på en säker plats. Jag ville inte be din mormor eller moster om att hålla dig för det kan säkert känns konstigt. Till slut fick du åka i takboxen lille Gabriel, där stod du säkert din mamma var ändå rädd för att den skulle gå i sönder.

 

Vi körde iväg och din moster och kusin somnade direkt och vi stannade till vid din mormors favorit camping utanför Rätan och fikade. Vi satt där och latade oss ett tag. Din morbror hade ringt innan och sagt att han inte kunde komma i tid. Han åkte ju inte med oss upp utan hade ju blivit dubbel bokat. Han trodde sen att han lätt skulle få en biljett till Östersund men icke sa Nicke. Han tror att ingen vill åka till Östersund på sommaren men han hade glömt alla fjällturister. Så han kunde bara få en biljett som gjorde att han var uppe kring halv tre och begravningen är ju redan kl 13. Så din mamma ringde till prästen, han var inte där. Din mamma hade tänkt flytta fram begravningen om det gick.

 

När vi satt där och fikade ringde prästen. Han är en underbar präst, han ringde även till din mamma under tiden hon var i Skåne bara för att höra om allt var som det skulle och om vi hade några frågor angående begravningen. Vi gick då igenom begravningen hur den skulle vara och det kändes mycket bra.

Nu frågade din mamma om det skulle gå att flytta fram begravningen till halv tre. Jag hade inga förhoppningar på det men han sa att det fixar vi. Det kändes mycket bra, de är så gulliga i Sunne församling och gör allt för att det ska bli bra för oss.

 

Din mamma är ju stolt över Jämtland, och ville gärna visa fina Storsjön och Oviksfjällen. Men nu visade det sig att det var storm och det gick mycket vita gäss på sjön. Inte heller såg man fjällen, molnen låg lågt ner och dolde dem helt. Det var inte kul, det var mycket dåligt väder och det är inte heller kul att bo i husvagn och vara i förtältet när det är sådant här väder. Men vi skulle väl vara glada över att det inte regnar.

 

Då vi nästan var hemma ringde din pappa och undrade var vi var och jag sa att han nästan kunde se oss. Vi körde in på vägen och såg vårt fina hus. Din mamma har ju inte sett sen den satte upp stommen förutom då din pappa skickat bilder på telefonen. Det kändes mäktigt att se huset, det är din mammas och pappas nya hem som de bygger för att leva i resten av livet. Vi har satt toastolen så att man kan få in en rullstol… det är det lag på vid nybygge… så vi kan bo här tills vi dör.

 

Din pappa tog katterna och släppte ut dem nere vid tältet. Din pappa har blivit så gullig till katterna nu ville ha släppa ut dem för de hade suttit så länge i burarna. Han blev förvånad för Tutan stack direkt ut i skogen medan Pricken sprang in i tältet.

 

Vi tog vår packning och gick ner till husvagnen. Det var inte lätt att ta ner vagnen dit, det är ju inte asfalterat direkt. Din mamma och pappa fick bo i friggeboden för då kunde din moster och kusin bo i sängen i husvagnen och din mormor i vardagsrummet i husvagnen. De packade in sig och din mamma och pappa åkte iväg.

 

Din mamma och pappa gick igenom begravningen imorgon och då bestämde vi att vi skulle dricka begravningskaffe innan begravningen. Mest av praktiska skäl, annars var vi tvungna att fixa lunch innan och det kändes jobbigt. Din pappa har beställt smörgåstårta och din mamma har beställt en blomma som vi ska ha på minneslunden. Det är ett hjärta av röda rosor, vi hade något liknade då din mammas bror begravdes. Detta skulle din pappa åka och hämta imorgon förmiddag innan vi åkte och dukade inför begravningen.

Din mamma har inte haft tanke på att vi skulle duka förrän idag och inga fina servetter har vi heller men vi har vita och de får duga.

 

Din mamma ringde till Anna och bad om två tjänster av dem imorgon. Dels skulle jag vilja att de fotograferade och filmade och så skulle jag vilja att de hämtade din morbror på stationen.

 

Vi skulle hämta din morfar som kom med tåget. Det känns så bra för din mamma att hela familjen är samlad, både din mormor, morfar, moster, morbror och kusin. Eller att alla kommer att bli samlade.

Din morfar hade haft en bra resa och han fick följa med till kyrkan. Vi skulle lämna dig Gabriel till kyrkvaktmästaren. Vi gick in och letade upp han som skulle ta hand om dig. Vi pratade med honom hur vi ville ha det och lite annat.

 

Vi vill ju att ceremonin ska vara utomhus i minneslunden för den är så vacker. Nu var det storm och molnen hängde tunga så det kändes inte så troligt att det skulle bli fint väder men vi bestämde oss för att vädret skulle bli bra och att vi skulle vara i minneslunden oavsett om det inte hällregnat totalt.

Det kändes bra att lämna över dig till kyrkvaktmästaren, han hade en värdig inställning. Vi fick ju en pratstund med honom så man fick lite aningar om hur han var.

 

Vi åkte tillbaka till husvagnen och då hade din mormor och moster förberett maten. Vi skulle grilla kassler och äta potatis till. Vi packade in din morfar tillsammans med katterna i tältet. Han är mycket uppe på nätterna, har svårt för att sova så han ville bo själv och då passade tältet bra.

 

Det gick inte bra för din pappa och grillningen. Det märkets att din pappa var låg. Han satt där och så ledsen ut när han grillade. Han hade velat att vi var helt själv och det hade din mamma också men vi måste ju ha släkten här eftersom att vi valt att bo långt ifrån dem. Till slut fick de lite färg och vi åt.

 

När vi ätit åkte din mamma och pappa till stationen och hämtade lite saker till friggeboden. Vi skulle ju bo där nu och golvet var klart för att flytta in. Vi hämtade bäddsoffan och en byrå och lite sängkläder.

Vi flyttade sen in detta i friggeboden och bäddade på golvet, för vi bor på madrasserna istället. Men imorgon då din morbror kommer ska han bo i bäddsoffan.

 

Din pappa hade köpt målarfärg på dagen och målade vindskivorna nu en gång innan det var dags att sova. 

 

Det var inte varmt och din mormor som sällan fryser hade alla sina kläder på sig och lite av din mammas. Vi tände ljus och gjorde det lite mysigt i förtältet. Det är ändå härligt att vara samlade fast att det hade varit roligare om det varit till ett dop vi möttes.

 

Det var härligt att få sova tillsammans med din pappa igen, har längtat och saknat honom så mycket. Det hade ju din pappa också och vi låg och pratade om dig Gabriel och om morgondagen innan vi somnade. Det känns så overkligt att du ligger i den lilla urnan och att vi ska gräva ner dig. Jag förstår att Maja tycker att vi är elaka som gör så men det är ju så man måste göra. Vi skulle ju mycket hellre vilja ha dig här och nu känns det extra orättvisst att vi ska begrava dig istället. Varför? Varför just oss och dig? Man får ju ofta tanken på hur det skulle var om du fick leva eller vad händer om vi inte får fler barn? Du kanske blir vårt enda barn och då känns det ännu mer orättvisst.

Av Carina - 20 juli 2008 11:31

Din mamma skulle ha varit och hämtat din moster och kusin Ian kl 6 men vi bestämde om att din mamma skulle köra kl 6 men klockan blev nog halv sju. Det var segt imorse. Packade ut det sista och fixade fika och sen körde jag. Ville inte ringa och väcka din pappa.

 

Din moster var färdig när din mamma kom och hämtade dem. Vi packade in allt och alla och Danne var där och sa hej då! Vi stannade redan efter 100 m och tog fram fika, som vi åt under färden.

Första stoppet var i Jönköping, eller efter vid din mammas favorit ställe. Där köpte vi fika och din kusin Ian fick gröt. Vi stannade där rätt så länge och Ian kröp omkring på golvet där. Han behövde röra på sig. Det hade regnat hela vägen så det var inte aktuellt att stanna och fika på en rastplats.

 

Vi körde vidare och regnet öste ner. Pratade med din pappa med jämna mellanrum. Då Ian sov, sov även din moster. Din mamma fick köra hela tiden då hon blir så lätt åksjuk och ska jag då dessutom fixa med Ian så går det inte alls.

 

Vi körde på och var av på toa på ett ställe och sen körde vi tills att Ian ville ha mat. Stannade till utanför Södertälje och åt lunch alla tre. Vi satt ute för helt plötsligt hade det blivit sommar! Ian var mycket intresserad av alla bilar som kom och körde förbi. Då vi ätit gick vi upp på en rastplats och la ut en filt och vilade oss. Ian utforskade gräsmattan och alla strå och kottar. Vi stannade där också länge och det var skönt att få ligga där i solen.

 

Vi körde vidare och tankade i Södertälje. Din mormor ringde med jämna mellanrum, hon var före oss nästan ett tag men vi körde ifrån henne. Det gick smidigt att ta sig igenom Stockholm men det är ju söndag idag.

 

Vi stannade och fikade efter Uppsala. Det var varmt i bilen och din mamma har ju ingen klimatanläggning så din moster klagade på att det var så varmt. Din kusin Ian satt i bara blöja men sov gott det mesta av tiden. Din mamma klara sig utmärkt i värmen, gillar inte klimatanläggningar för det blåser hela tiden där.

Då vi stannade där var din moster tvungen att gå några varv för hon gillar inte att sitta stilla hela dagen. Din mamma och Ian gick och gungade, innan dess hade vi lekt i gräset. Det tycker din kusin är spännande.

 

Din mormor ringde och undrade om vi kommit förbi Stockholm. Hennes tåg var försenat så hon satt i Stockholm och väntade.

Vi körde hela vägen hem sen och det var skönt att komma hem.

 

Din mamma började med att städa och din moster somnade Ian. Det blir ju skitigt även när man inte är hemma. Katterna var ju hemma och dammade ner. De blev glada över att se matte komma. Tutan gillar ju dessutom din moster eftersom att hon har varit din mosters katt innan.

 

Vi kollade lite på tv och pratade lite då vi väntade på din mormor. Din mamma hade lovat att hämta henne.

 

Pratade med din pappa och han hade hunnit med lite han med. Toalettstolen är fastsatt men man måste spola med hink men det gör ju inget. Han har också börjat måla vindskivorna med röd färg. Han hade glömt färg koden när han skulle handla ny färg så vi har en annan nyans på huset men troligen kommer det inte att synas.

 

Din pappa hade även i uppgift att städa husvagnen och förtältet så det var fint nu när vi får gäster. Din pappa hade skickat ett mms till din mamma på hur mycket skit det fanns i din mammas arbetsbyxor som hon bara lagt ut på bordet. Det fanns mycket att städa bort i förtältet speciellt. Din pappa ska ju jobba imorgon så han måste bli färdig idag.

 

Din mormor kom och din mamma åkte och hämtade henne. Vi satt uppe en stund och pratade innan vi gick och la oss. Vi var alla trötta.

Av Carina - 19 juli 2008 10:59

Idag tog jag lite sovmorgon, och det var välbehövligt. Det gjorde även din pappa och vi pratade i telefon på förmiddagen. Din mamma åt frukost och skrev i bloggen och din pappa skulle handla till den tillfälliga toaletten som vi ska sätta upp på garagegrunden.

 

Din mamma skulle hämta Helena kl 12 och sen skulle de gå i Lund och mysa. Det var fint väder och vi parkerade och gick in till stan. Vi shoppade lite och vi käkade lunch. Din mamma gillar att bara vara i Lund. Försöker alltid åka in och bara supa in atmosfären i Lund då hon är hemma. Då vi var klara med Lund så körde vi hem till Flyinge för Helena skulle hjälpa din mamma att sätta upp takboxen.

 

Då vi kom hem fikade vi, din mamma med te och Helena med en öl då hon skulle ut på partaj på kvällen. Din mamma gick ner och packade in de sista paketen till Helena. Så slipper jag att skicka de med posten eller ta med dem om jag flyger nästa gång.

 

Körde hem Helena och på vägen hem körde jag inom Ingela för att hämta stockrosskott. Men jag hittade inga och det var igen som öppnade. Din mamma ringde och inte heller där svarade någon och så skickade jag ett sms. Men då jag var halvvägs hem ringde Ingela och jag vände om. Det ösregnade då vi skulle ta skott, men din mamma fick några krukor fulla.

 

Vi satte oss sen och fikade, din mamma hade ju inte bråttom hem. Vi pratade en massa och innan din mamma åkte hem gick vi ut och plockade bigarråer. Helt underbart goda och jag plockade även så vi kunde ha med oss på resan imorgon.

 

Då jag kom hem pratade jag med din pappa, han hade satt på headsetet och kunde därför prata samtidigt som han jobbade. Innan jag åkte hem var jag inne och köpte fika till morgondagen då vi ska köra upp.

Packade och fyllde bilen eller takboxen, för jag har min packning där och då kan din moster ha bilen för sig själv.

 

Din pappa har satt upp väggarna till toaletten och målat vindskivor. Han har jobbat på hela dagen, han fick ju börja med att handla material.

 

Somnade gott då jag sagt god natt till din pappa, nu är det inte länge tills vi ses igen.

Av Carina - 18 juli 2008 10:58

Idag var det bara att kliva upp tidigt fast att jag gick och la mig mitt i natten. Jag skulle åka till din mammas kusin idag, och vara där redan kl 09.00

 

Din pappa har jobbat lite på huset sedan han kom hem. De började ju sätta upp stommen för en vecka sedan, den 10 juli, samma dag som vi åkte till Skåne. Då din pappa kom upp i tisdagskväll började han jobba direkt. Han vaxade då friggebodsgolvet första varvet. Dagen efter var det sådant skitväder så han kunde inte göra ett varv till för det hade inte torkat. Det var regn och kallt så det var därför. Men nu är det vaxat och klart i friggeboden, din pappas morbror och moster ska bo där då de kommer hit och jobbar. Vi ska även bo där under tiden då släkten kommer upp på begravning nästa vecka.

De har även satt upp hus stommen, nu är även råsponten upp på taket så det ser ut som ett hus.

De ska ha helg ledigt nu men din pappa ska måla lite vindskivor som de ska sätta upp, så slipper vi måla så mycket då de är uppe.

 

Din pappa var igår i sitt gamla hus i Sundsvall, han skulle ha fixat något med taket innan vi flyttade ut men det glömde han så det fick han åka och göra nu. Han blev bjuden på fika och de hade inte gjort så mycket inomhus mer än att måla om i sovrummet. Men han tyckte inte att det kändes konstigt att vara där utan var mer nyfiken på hur det blev.

 

Din mamma åkte iväg, skulle vara borta hela dagen så jag hade packat lite med mig. Första anhalten var kusin Therése, där hade jag bjudit in mig på frukost. Det var kul att träffa dem, hela familjen var hemma. Vi pratade en hel del hus då de också har byggt sitt själva och sen pratade vi lite om dig Gabriel.

 

Åkte sen direkt därifrån till stan där jag skulle träffa Mia. Din mamma och Mia träffas alltid på sommaren och äter på PizzaHut, en tradition som vi inte försakar! Då vi ätit gick vi på stan en stund och din mamma handlade lite fler julklappar till Helena.

 

Sen åkte jag till Ann-Catrin, det är fulla dagar ibland men det är skönt att ha träffat alla som man har pratat så mycket med nu efter det då du föddes Gabriel.

Din mamma körde inom Vellinge innan jag åkte till Ann-Catrin. Har aldrig varit inne i cityt där men nu var jag på Ica och handlade lite.

 

Då jag kom till Ann-Catrin fikade vi först och pratade. Då Rickard kom hem så åt vi och sen pratade vi ännu mer. Det kom upp lite frågor om dig Gabriel och hur det var då du föddes. Vi pratade om hur det var att ta emot dig Gabriel då du var död och var inte det läskigt. Men det är ju vårt barn och det går nog inte att föreställa sig hur det är då man inte varit med. För jag skulle nog också ha haft andra tankar innan du föddes Gabriel. Det kändes så naturligt att hålla i dig och ta emot dig direkt då du kom ut.

 

Fikade lite mer och pratade innan din mamma åkte hem. Vi hann även med att kolla på kort på dig Gabriel och på huset.

 

När din mamma kom hem pratade hon med din pappa samtidigt som hon slog in paket till Helenas adventskalender. Till slut var jag så trött att jag inte orkade slå in en paket till och gick istället och la mig och somnade gott. Kände att jag kunde lika gärna ha åkt upp idag till Östersund men nu är det inte långt kvar tills att din mamma åker hem.

Av Carina - 17 juli 2008 17:00

Idag hade jag bestämt träff med mina gamla arbetskamrater. Vi är ett gäng som träffas när jag är hemma och vi har träffats sedan din mamma jobbade på Uggleskolan och där slutade hon 2001. De har även varit och hälsat på din mamma i Ljusdal. Vissa av dem flera gånger och det är kul att vi kan fortsätta att träffas.

 

En dag då din mamma och pappa var på väg till Sundsvall hade din mamma skickat sms till dessa damer och undrat om vi kunde träffas en dag då din mamma var hemma. Strax efter ringde en av damerna och undrade det samma. Hon hade inte sett sms:et utan ringde ändå och det var ju konstigt att vi tänkte på samma sak samtidigt. Vi bestämde ett datum och hon skulle kolla de andra om de också kunde.

 

Så idag träffades 4 av oss 6 i alla fall. Vi träffades på stationen i Lund och sen gick vi och fikade lunch. Vi satt kvar länge och pratade om ditt och datt. Vi satt så länge tills vi skämdes och gick vidare. Då gick en av tjejerna hem och vi var tre kvar som gick en runda på stan. Din mamma handlade en liten söt väska som hon ska ha på bröllopet i sommar och lite julklappar till Helena. Vi har ju en adventskalender, vi får 24 paket i december. Visserligen är de inte så dyra men det är kul att öppna.

 

Sen blev vi glass sugna och gick in på McDonalds och köpte glass. Där satt vi också tills vi skämdes och din mamma såg att hon borde köra hem. Jag skulle vara på nästa ställe om en timme. Så vi gick tillbaka tillsammans och sen sa vi hejdå och din mamma gick till bilen och körde hem. Jag trodde jag skulle vara hemma tidigare så jag sa till din mormor att jag kom hem tidigt och hon skulle också försöka komma hem tidigare men nu blev din mamma sen. Ringde till min kompis och undrade om jag kunde komma senare till henne och det gick jättebra.

 

Då jag kom hem var vår gamla granne där. Henne har jag inte sett på länge och det var kul att träffa henne. De satt och åt och jag höll dem sällskap med lite te och kaffe. Då de ätit färdigt frågade hon mig om dig Gabriel och jag berättade. Hon är själv inom vården och var intresserad. Det kändes bra att få berätta om dig, nu är det inte så ofta jag berättar allt från början för de flesta vet hur det var från början.

Jag gav henne adressen till bloggen och hon blev glad för det och skulle gå in och kolla.

 

Jag gav mig iväg till min kompis och ringde till din pappa under tiden. Pratade med honom då jag kom fram och väntade utanför innan jag gick in och pratade färdigt. Jag visste att jag skulle komma hem senare än vad din pappa ville vänta på att få gå och lägga sig. Så vi sa även god natt nu.

 

Då jag stod där utanför såg jag att det kom gäster till min kompis och jag var på vippen att gå hem igen. Jag kände att jag inte orkade gå in där om vi inte var själva. Jag pratade med din pappa och hade inte bråttom in, trodde att de skulle komma ut igen och köra iväg men det verkade inte bli så. Så jag tog kraft och gick in. Det kändes inte bra för de tror nog att jag är som vanligt och det är jag knappast. Jag orkar inte vara käck och glad som jag var innan. De hade inte träffas på länge eftersom att de varit semester och de hade mycket att prata om. Jag kände att jag inte alls var med i matchen och att det var jobbigt. Om några dagar ska vi begrava dig Gabriel och då känns det så meningslöst men massa skämt hela tiden. Jag hoppas att det inte alltid kommer att vara så här och att jag kommer att känna mig så allvarlig men det var så. Egentligen skulle jag bara vilja gråta men gjorde inte det heller. Tänkte rymma iväg men ville samtidigt prata med min kompis.

 

Till slut gick alla hem och vi kunde sätta oss i köket och prata. Det var säkert nyttigt för mig att träffa de andra men det kändes mycket jobbigt. Stannade trots allt länge och pratade och det kändes bra.

 

Hade tänkt gå igenom mitt CV men det hann vi inte och eftersom att min kompis inte orkar se på kort på dig Gabriel kunde jag ju inte ens sätta på datorn då jag har bild på dig där. Jag har svårt för att förstå varför man inte kan se på kort på dig. Du är ju bara en liten söt bebis som inte ser ut som ett monster. Men folks fantasier kan man inte påverka men det känns konstigt när de inte kan se på mitt lilla barn.

 

Idag har din pappa beställt en köksspis till vårt kök. Vi ska ha en liten vedspis där som man kan använda om det blir strömavbrott eller bara för mysfaktorn. Den är din mamma mycket nöjd med eller kommer att bli.

 

Din mamma hade glömt att ta med nyckel men hann ringa hem till din mormor innan hon somnade. Kom hem sent och gick hem i mörkret och hade önskat att din pappa varit med och jag slapp gå själv.

Somnade gott då jag kom hem.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Juli 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards