Alla inlägg den 22 juli 2008

Av Carina - 22 juli 2008 21:51

Vaknade i friggeboden, madrasserna hade glidit isär så din mamma låg där emellan. Fixade till dem och låg kvar en stund och kramades. Vi behövde samla kraft för dagen, din mamma fick tårar i ögonen bara tanken på vad vi ska gå igenom idag. Till slut var vi tvungna att gå upp och ner till husvagnen.

 

Din morfar satt redan på plats och de andra kom också ut och vi skulle göra frukost. Det är inte lätt att få alla nöjda men din pappa fixade gröt till din mamma och moster. Din moster ville ha banan i och då ville din mamma också det och det var jättegott. Det ska din mamma börja med för det finns alltid bananer hos oss och det var gott.

 

Din mamma försöker gosa med din kusin Ian så fort hon har chansen till det och det är tur att han gillar sin moster. Han är så gosig och härlig, men det är full fart på honom och han sitter sällan still. Nu kröp han omkring i förtältet eller satt i olika knän. Han är en trygg unge och alltid glad, precis som sin moster!

 

Din pappa åkte iväg och hämtade smörgåstårtorna och blommorna. Din mamma var kvar i husvagnen och tog fram kläder till oss och var vänlig mot gästerna. Men det kändes tungt att vara social, helst skulle din mamma vilja vara borta och ensam. Det finns nackdelar med att flytta ifrån familjen så man får ta att de är här för jag vill ju ha dem här men det hade känts skönt att få gå ifrån ett tag. Samtidigt känns det som att man bör vara social nu när de är här så det blir lite kluvet.

 

Då din pappa kom tillbaka åkte vi till kyrkan för att duka. Hittade kyrkvaktmästaren och gav honom blommorna och ett kort på din Gabriel som vi ville ha på bordet. Han frågade igen om vi verkligen ville var utomhus och det ville vi ju. Det blåste mycket mindre idag och verkade inte bli regn men om det skulle bli ösregn så skulle vi vara inne. Men han höll på att bära fram bänkar till oss som vi skulle sitta på.

 

Din mamma och pappa gick in i sockenstugan och började duka. Vi flyttade borden och satte ihop dem och sen satte vi ut porslinet. Kollade in hur kaffekokaren fungerade och diskmaskinen. Åkte hem om och bytte om och sen fick din morfar nyckeln till din mammas bil och så fick din mammas familj åka där. Din mamma och pappa ville åka själv och vi åkte ju tidigare än de andra.

 

Din moster trodde att man skulle vara svartklädd och hade sådana kläder med sig. Fick leta lite i din mammas garderob och hittade lite olika saker. Det kändes bra för din mamma att din moster kunde ha din mammas kläder. Vi har alltid haft helt olik klädsmak. Till slut hittade hon en klänning som hon hade på sig.

 

Din mamma och pappa åkte tillbaka till sockenstugan och började skära upp kakorna och lägg upp på fat. Hällde upp mjölk i kannor och kokade kaffe och vatten.

Anna och Pernilla och din kusin Alice kom först och kom in och pratade med oss i köket. Anna har ju varit ett stort stöd för din mamma under tiden sen du föddes Gabriel och det känns skönt att ha henne här. Jag är så glad över dem som kommer idag men jag saknar Ann-Catrin, hon är den andra som stöttat din mamma mycket under tiden. Men det är ju inte lätt att komma upp här på beställning men jag vet att hon skulle ha velat vara här och att hon tänker mycket på oss idag och det räcker.

 

Folk började droppa in en efter en. Din farmor och farfar kom tillsammans med din pappas moster Astrid och morbror Ove. Din mormor, morfar, moster och kusin Ian kom. Maggan och Maja hade kommit till husvagnen och åkte tillsammans med de andra till kyrkan. Jag är så glad över att Maja kom för hon skulle säkert bli besviken om hon inte fick komma eftersom att hon så gärna ville. Hon var så bestämd på att hon skulle med.

 

Det var lite stelt, det är var ju inte så här som våra familjer skulle träffas och alla var lite nedstämda och därmed inte så sociala. Men vi började äta smörgåstårta och det lättade lite. Din mamma gillar inte begravningskaffe och var tyst den mesta av tiden. Pernilla tog lite kort och filmade lite. Sen åkte hon och hämtade din morbror.

 

Prästen kom och vi bestämde en tid då vi skulle börja, han gick ut för att prata med vaktmästaren om klockringningen.

 

Din morbror kom och bytte om och sen var vi färdiga för begravning. Vi gick ut i ett följe med prästen först och sen din mamma och pappa och resten. Det hade spruckit upp och det var inte ett moln på himmeln och det kändes som att det var för din skull Gabriel. Eller om det var nu du Gabriel som i din lilla himmel ordnade detta vackra väder just idag.

 

Vi gick under klockringning ut till minneslunden, först prästen och sen din mamma och pappa och sen kom resten av följet. Det kändes bra att gå så tillsammans och man började känna att det var dags. Tårarna började komma och det infann sig en spänning om vad som skulle komma.

 

Det var så vackert på minneslunden, de hade satt upp ett bord och på det fanns det en duk och så din urna Gabriel. Vi hade ju önskat att det inte skulle komma massa blommor och kyrkan hade satt dit en vas med blommor och vi hade köpt ett ros hjärta, sen hade vi satt dit ett kort på dig Gabriel. Det var bänkar av trä plankor och vädret var perfekt.

 

Prästen började med att hälsa oss välkomna och att vi skulle börja med att sjunga Tryggare kan ingen vara. Han tog upp gitarren och vi började sjunga, det var alla verser och de kunde man ju inte men det var upp kopierat så vi kunde hänga med. Det var skönt att det var en manlig präst som sjöng så vi hade en chans att sjunga med, det var inte så högt och pigigt.

 

När vi sjungit började han själva akten med att läsa en dikt:

 

När jag dör är jag alls inte borta

fast min kropp blivit mull, min vän.

Ty med allt som susar och sjunger

skall jag komma tillbaka igen.

  

Genom fåglarnas kvitter i träden

genom fjärilarnas fladdrande slag,

genom flingornas dans på er ruta

skall jag ge er en hälsning var dag.

  

Och när björklöven spricker om våren

och ni känner en varmare vind

skall ni ana min själs odödlighet

när jag dunlätt kysser er kind.

  

Och då vet ni: jag är inte borta.

Nej, mer nära än ni kan förstå

genom allt som susar och sjunger

skall min hälsning med kärlek er nå.

 

Denna dikt ville din mamma att han skulle läsa, det finns en annan liknande som din mamma helst ville ha men denna hade prästen och den passade mycket bra. Din mamma vill att alla ska förstå hur vi tänker om dig Gabriel. Att du inte är nergrävd i jorden utan att du finns med dina föräldrar hela tiden. Det är ju en anledning till att du blir begravd på en minneslund, att vi inte ska behöva tänka hela tiden att vi måste sköta graven. Vi tänker på dig hela tiden och har ju ett eget hjärta hemma hos oss som påminner oss om dig och där man kan sätta sig och tänka på dig Gabriel.

 

Prästen fortsatte sen med akten:

 

Gabriel in Memoriam                                          
                                   22/7 2008

 

När man står framför en så här liten urna önskar man att man hade förmågan att säga de rätta orden. Ord som kunde trösta, skapa mening, tända hopp. Sanningen känns så brutal, så övermäktig: att lilla Gabriel är död. Ert älskade barn, som ni drömt om och längtat efter, som ni ville ge all er kärlek och omsorg, det barn som ni båda känt sparka och röra sig inne i Carinas mage, som vuxit där inne, fick aldrig uppleva världen ljus…

 

Carina och Thomas, ni har fått uppleva något av det svåraste två föräldrar kan uppleva: att förlora sitt barn. Och ingen kan tala om för er hur ni ska kunna klara detta, vad ni ska göra. Det enda jag vill säga er är: håll inte någonting tillbaka, låt tankar och känslor komma och gå. Er son är död, men er kärlek är inte död. Den kärlek och den lust som gav Gabriel livet lever fortfarande inom er, den är inte dör, och den får bära er genom det mörka och svåra, det som inte går att beskriva med ord. Och det är just kärleken som så tydligt genomsyrar det brev som ni formulerat till Gabriel, som fått en ängels namn, och som ni bett mig att läsa upp:

 

Käre Gabriel

 

Vår älskade lille pojke

 

Du var så efterlängtad

Inte bara av din mamma och pappa utan av så många fler

Av din mormor och morfar, farmor och farfar, moster och morbror

Och av alla andra i dina föräldrars närhet

 

Trots allt fast att du inte är med oss är vi glada över att du kom till oss

Under nästan åtta månader fick vi ha dig hos oss och det är vi glada för

Vi har känt hur du sparkat och levt rövare i magen

Hur du hoppade jojo på din mammas blåsa och som fick knalla på toaletten

Att du varje gång som du riktigt sparkade till och man ville känna låg du helt stilla och väntade tills man tog bort handen och sen sparkade du igen

Att du tryckte tillbaka maten din mamma åt så hon fick knapra halsbränne piller som karameller

 

När du kom ut var du en sådan söt och underbar liten pojke

Med en Dahla haka precis som din mamma

Och med ett hål över läppen precis som din pappa

 

Du kommer att vara med oss resten av livet

Det kommer inte att gå en dag utan att vi kommer att tänka på dig

 

Vi älskar dig så Gabriel

 

Din mamma och pappa

 

Efter det spelade vi upp Tomas Ledins låt Håll om mig en sista gång:

                     

Det var ingenting planerat

Jag skulle inte vara där, inte alls

Hur som helst så satt vi där och talade

Medan timmarna försvann

Jag minns inte att jag ens tänkte tanken

Men plötsligt så var det bara så

Kanske var det någonting i stunden

Där fanns en närhet, som var svår att motstå

 

Håll om mig en sista gång

Håll om mig, håll om mig, håll om mig

Håll om mig en sista gång

Släpp inte taget, inte ens när du går

Bär med dig en bit av den kärlek, som för alltid är vår

 

Be mig inte att förklara

Det finns säkert en mening, men jag har inga svar

Kanske är det bara någonting som händer

En del av vägen, ja vad vet jag?

Det kan ha varit parfymen som doftade

Eller ditt befriande skratt

Kanske en känsla av ensamhet, den som finns där i en alltför stor stad

 

Håll om mig en sista gång

Håll om mig, håll om mig, håll om mig

Håll om mig en sista gång

Släpp inte taget, inte ens när du går

Bär med dig en bit av den kärlek, som för alltid är vår

 

Håll om mig, håll om mig, håll om mig

Släpp inte taget, inte ens när du går

Bär med dig en bit av den kärlek som för alltid är...

Vår

 

Under tiden som prästen pratade gick allt bra men när vi lyssnade på Ledins låt var det som att backa några månader och både din mamma och pappa upplevde att vi var tillbaka på sjukhuset i Lycksele. Det bara brast, din mamma kunde känna dig och alla lukter som var på sjukhuset, det var som om det vore igår.

 

När låten var slut satt alla bara där och din mamma kände att vi borde säga något. Så jag sa att din mamma och pappa ville själv och alla andra fick åka hem till husvagnen. Någon frågade om de skulle gå nu men din mamma sa att de fick stanna så länge de ville men att de skulle låta din mamma och pappa sköta disken själva.

 

Alla började en efter en komma fram till din mamma och pappa och krama om oss. Din mormor la en blomsterbukett från dina föräldrars tomt och Maja la en bukett och en liten figur på bordet med urnan på. Den ska din mamma gräva ner sen när ingen ser, för den kan du sen leta upp Gabriel. För den var för att du inte skulle vara ensam nere i graven.

 

Då alla kramat om oss och sagt fina saker gick vi fram till prästen och tackade honom. Han sa då att han tyckte att det var så fint av mig att ha ett halssmycke med ditt namn på så nära hjärtat. Jag har ofta, nästan alltid det halsbandet på mig, men inte då jag jobbar hårt i bygget.

 

En efter en gick de iväg och din mamma och pappa gick tillbaka till disken. Det var skönt att få vara själva, vi kramades och grät tillsammans och pratade om vad som varit. Att det varit en så otroligt vacker stund och att det kändes i sådan bra anda. Att du finns bland oss och att inte allt bara är mörker. Din mamma är så nöjd med prästen och det kunde inte ha blivit bättre. När vi diskat färdigt och flyttat rätt alla borden så satte vi oss och fikade lite tillsammans.

 

Det är nu man skulle vilja vara själv och att det inte fanns några då vi kom tillbaka till husvagnen. Hade vi tänkt efter lite så skulle vi ha bott på hotell denna natt.

Då vi kom tillbaka så satt alla där och väntade på oss. De verkar så handfallna utan oss. Vi hade bestämt att äta ute på stan på kvällen och jag bad Anna och Pernilla bestämma vart vi skulle äta, din pappa hade fått lite olika tips från jobbet.

 

Din farmor och farfar och din pappas moster och morbror åkte hem innan middagen. De hade ju 25 mil att åka. Men innan de åkte började de tjata om duschen och din mamma blev nästan förbannad. Vi skiter fullständigt i duschar, vi har precis begravt vårt barn… det blir så ointressant denna dag. Jag fattar inte att man kan kräva saker av oss denna dag. Det var därför din mamma ville åka och äta på stan. Maggan och Maja åkte också hem, de har nästan lika långt hem.

 

Vi andra åkte i alla fall iväg och vi träffade Anna och Pernilla på restaurangen. Din moster och din mamma gick iväg för att handla nappar till din kusin Ian. Väl på restaurangen beställde vi, men det tog lite tid innan alla hade bestämt sig. Din kusin Alice skulle sova men var lite svårsövd. Men din mamma gick runt med henne och till slut sov hon och då fick din mamma även äta.

 

Vi åt och sen åkte vi hem till husvagnen, Anna, Pernilla och kusin Alice åkte hem till sig. Då vi kom hem målade din pappa bräderna en gång till. Sen gick din mamma och pappa iväg en stund på en egen promenad. Vi gick ner till vattnet där din mamma inte varit ännu. Vi pratade om dig och om hur det varit idag. Din pappa tycker att det är så jobbigt att vi inte är själv och det kan din mamma förstå. Nu är det bara din mammas släkt som är här och han är inte van vid dem och skulle helst att vi var själv.

Din mamma skulle också vilja vara själv samtidigt som hon vill ha familjen nära. Det hade ju varit lättare om vi haft ett hus. Nu är vi så nära varandra alla. Vi sover ju inte ens ensamma för nu bor din morbror också med oss i friggeboden.

 

Vi somnade i alla fall gott, vi var helt slut efter denna dag. Men den blev mycket fin och det är din mamma så nöjd med. Nu känns det bättre när vi vet var du är och att du är här nära oss. Allt är inte nu över och allt är som vanligt utan nu är det en ny process som ska sättas igång. Vi kommer alltid att vara en mindre och så blir det resten av livet. Men det är skönt att detta är över som ändå har tagit mycket energi av dina föräldrar och framförallt att du är på plats.

Av Carina - 22 juli 2008 21:00

Idag har vi haft begravning för vår älskade Gabriel och det var en mycket vacker stund. Det kändes mycket bra, vi hade den utomhus i minneslunden och hela vår familj var med.

Prästen sa så mycket vackert och jag kommer att skriva mer senare men ville bara meddela att det gick bra idag.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31
<<< Juli 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards