Vi hade även idag sovmorgon. Vi skulle inte göra så mycket mer än att packa in i bilen. Softade hela förmiddagen. Så fort din pappa satte sig eller la sig somnade han. Så han behövde nog vila ut.

Efter frukosten satt din mamma vid datorn och skrev i bloggen. Det var ett av målen med att komma ikapp i den då vi var hemma men vi hann inte så mycket som var tänkt då vi somnade med jämna mellanrum.

Vi bestämde oss för att äta ute till lunch. Men det visade sig att det var stängt på vissa ställen men åkte till gamla stan och åt. Det blev pizza för pastan var slut, din pappa gillar inte riktigt pizza, eller hans mage gillar inte pizza. Det var varmt och skönt och vi satt ute. Din mamma satt och lekte med telefonen och upptäckte att hon kunde lägga in bilder på dem som ringer och andra ringsignaler. Så hon tog kort på din pappa och la in. Han blev så söt, han hade den fina rödrandiga tröjan på sig.

Då vi kom hem tyckte din mamma att vi skulle sova en stund men din pappa tyckte att vi skulle börja packa bilen så vi kunde åka. Men då vi kom hem somnade din pappa på soffan efter vi druckit kaffe/te och din mamma gick in och la sig i sängen med Pricken och somnade. Då vi vaknade var vi sega men till slut kom vi upp och började packa.

Det går mycket i bilen, släpet och takboxen. Vi började med det som vi visste vi skulle behöva och sen fortsatte vi med sådant som ska iväg och som vi inte behöver innan vi flyttar. Din mamma gick ner och packade ihop några lådor i källaren, din pappa gick och hämtade sådant som han tyckte skulle med. Vi fyllde även garaget med sådant som din mamma skulle köra iväg på tippen med.

Det var svårt i början att få ihop saker så vi kunde fylla bilen. Men då kom din mamma på julsakerna och då blev bilen fylld direkt! Nä, men det hjälpte till. Till slut var bilen fullastad och vi färdiga att åka. Katterna var glada över att vi varit hemma men de blir alltid lika ledsna då vi åker men snart ska de få komma med upp till Jämtland.

Vi kom inte iväg förrän sent, åt middag hemma innan vi åkte och på vägen upp tog vi en avstickare och åkte förbi Maggans andra stuga i Jämtland. Det var regntungt och nästan mörk när vi åkte.

Då vi åkte kom din mamma på att idag var det 3 månader sen du föddes. Tiden går så otroligt fort, man hinner knappt med. Tänk att vi skulle ha haft en liten kille här nu som skulle ha varit tre månader, det känns så overkligt nu. Vi pratar om det ofta hur det skulle ha varit men det går inte att föreställa sig hur det skulle ha blivit och det är svårt att tänka sig tanken att du skulle ha funnits för det blev ju aldrig så. Vi känner ju oss som föräldrar ibland men samtidigt har vi ju inte praktiserat på det och det är det som känns tyngst. Det hade kanske varit annorlunda om du levt ett tag innan du dog men nu var det ju inte så. Vi kan ju alltid jämföra med din kusin Alice men det blir inte heller likadant för vi kommer aldrig att kunna föreställa oss hur du skulle ha sett ut vi har ju bara bilden på dig som nyfödd bebis.

Det är ju också två månader sedan dina föräldrar gifte sig och den tiden har också gått fort. Men vi känner oss fortfarande som nygifta och det känns underbart att få vara herr och fru. Att få säga min man om din pappa känns helt perfekt. När jag sen hör din pappa säga min fru känns det ännu bättre.

Vi kom upp sent och la oss direkt, vi tömmer bilen en annan dag. Kan ha lite sovmorgon imorgon med utan att få dåligt samvete.