Alla inlägg under maj 2008

Av Carina - 9 maj 2008 19:50

Det var skönt att inte vakna själv, men det var ju för tidigt. Din pappa hade ju satt klockan då han skulle iväg och jobba. Din mamma följde med ner och åt frukost med honom. Det är skönt att kunna gå upp sen igen och vila sig lite till eller sova en stund. Din pappa lovade att ringa mig då han kom till Bollnäs så att jag inte sov för länge. Men det glömde han, men jag vilade bara en liten stund och sen gick jag upp och började. Målade listerna en gång till i rummet upp och så var det färdigt. Målade även över lite vita fläckar som blivit på väggen då jag målade taket. Ringde din pappa och då satt han och åt tårta som personalen bjöd honom på eftersom att han gift sig. Inte ens då kom han på att han skulle ringa sin fru!

 

Gjorde mig i ordning och hoppade på cykeln, skulle ner och prata med min terapeut. Men oj vad ont i rumpan jag hade… här uppe är man inte van vid att cykla året runt. Så jag har ju inte cyklat på länge och nu är jag glad över att jag inte tog en extra tur igår. Jag stod upp och cyklade halva tiden. Det är alltid lika skönt att komma dit och få prata med någon annan. Jag får ju mycket tankar i huvudet och som jag har svårt att släppa.

 

Vi pratade bland annat om hur mycket som har hänt sen jag började gå till henne. Det är 2 år sedan nu och då gick jag mest dit för att jag tror på att gå och prata hos någon, att kunna tömma soptunnan. Jag har ju trots allt en hel del i bagaget som att min lillebror Nicklas dog när jag var 12 och han var 10 år och att mina föräldrar skiljdes då jag var 6 år. En annan anledning till varför jag gick dit var att jag hade svårt med karlar. Jag hade svårt för att hitta någon som jag ville behålla.

Nu har jag i alla fall hittat en karl jag aldrig vill bli av med och kommit fram till en hel del om mig själv också.

En sak som jag ville bli bättre på var att visa känslor och nu så här i efterhand så tror jag inte det har varit problemet för det är jag bra på. Om inget annat så har jag fått den feedbacken här i bloggen att jag utrycker mig så känslomässigt bra. Men jag tror att jag har varit sämre på att ta emot känslor och det tror jag din pappa har lärt mig samtidigt som jag gått här och bearbetat det.

 

Ett problem som jag har är ju att jag tar ansvar för andras känslor. Hur ska de tycka? Kan jag berätta för alla? Det är hela tiden hur andra vill. Men jag är en social varelse och vill att alla ska må bra och det är väl därför som dessa tankar kommer upp hela tiden. Jag borde bry mig mer om mig själv och hur jag faktiskt vill ha det.

 

Innan jag gick hem så gjorde vi en meditation och då kände jag att jag var rädd för vad som skulle hända. Kände att jag inte vågade slappna av helt och hållet men det gick bra.

Fick låna en spikmatta av henne som din pappa och jag ska ligga på varje kväll och det ska vara bra för spänningar, vi får väl se.

 

Cyklade hem och åt lunch, det blir gröt de dagar jag är själv hemma. Satt ute i solskenet, det är nästan för varmt men värmen kan man ju inte klaga på ännu!

Tänkte klippa gräset innan din pappa kom hem men jag blev ovän med gräsklipparen. Det är din pappas och den är tung och klumpig men har multiklipp och uppsamlare. Den tog inget alls… ringde och klagade men då frågade han om jag hade kniven i? Klart jag hade det annars kan man ju inte klippa! Men jag kunde ställa ner den så den tog mer och det gjorde jag och den blev bara stående och gick ingenstans så jag gav upp det. Tog mig en kopp te istället.

 

Din mormor ringde så jag pratade lite med henne, hon har det stressigt nu när det är deklarations tider. Frågade om hon läser bloggen men hon hinner inte. Berättade då att hon inte orkade läsa allt då Nicklas dog, men att hon sa till mig att jag måste göra allt. Får inte skjuta allt på framtiden för då blir det inte av och det är ändå viktigt att man går vidare när man är mogen för det. Att man inte stagnerar och inte vågar ta nästa steg, men jag tycker att jag går framåt men ibland även bakåt men det är väl så det är.

 

Din pappa berättade då att det gick bra för budgivningen på huset, det kom nya siffror hela tiden och det var bättre än vad han hade väntat sig.

Gick upp igen och fixade lite uppe och då ringde Anna. Hon sa att varför fixar du inte gräsklipparen själv? Du brukar ju inte vara så feg, nu var jag förbannad på klipparen att den gått kunde stå där och inte användas.

 

Då din pappa kom hem visade sig att jag inte hade kopplat in kniven, hade visst glömt trycka in en knapp! Och så hade jag ställt bakhjulen upp och framhjulen ner. All denna teknik! Min är mycket enklare men det är klart den har ingen multiklipp och uppsamlare. Men då vi flyttar måste vi ha var sin klippare för jag vill klippa med min och han med sin.

 

Fikade lite tårta, de hade skickat hem till mig också och det var ju snällt av dem. En jobbarkompis ringde som jag inte har pratat med sen du föddes Gabriel. Det blir alltid lite speciellt när man pratar med dem som inte vet allt ännu och som jag inte har ält allt med. Men det känns ju som att många blir så berörda av vad vi varit med om. Men det känns bra att de läser här i bloggen för då vet de ju ändå på något vis hur jag mår.

 

Vi hyrde släp för vi skulle handla bräder till altanen. Då vi kom upp till brädgården så hade våra bräder som vi skulle ha, tagit slut! Det hade gått som smör i solsken nu när det blev sommar istället för vår. Åkte till ett annat ställe och handlade istället. Åkte sen in till Maggan för att låna en såg. Det var hennes brors men det gick bra men vi behövde en annan såg också så vi åkte hem till honom och lånade den.

 

Han gratulerade så mycket till att vi hade gift oss. Träffade hans sambo också och hon beklagade sorgen. Det är kanske bra på det viset att vi gifte oss nu också. Det är lättare för dem som inte känner oss lika bra att gratulera än att beklaga.

Pratade med henne lite om hur jag mår och jag känner att man blir mycket mer berörd då man pratar med någon live än i telefon. Tårarna kom lite emellan åt. Men det tycker jag känns så bra och mänskligt. Stannade och pratade där en stund och sen körde vi hem och lastade av. Din pappa var lite rädd att vi inte skulle komma hem då bensinlampan lyste men jag sa att det var lugnt. Ville inte tanka ännu för klarar jag mig några dagar till får jag ingen bensinräkning denna månad.

 

Din pappa körde och lämnade tillbaka släpet och din mamma gick in och började med middagen. Det blev sen mat idag. Satt ute på altanen och åt och det är ju underbart! Efter maten gick vi ut en runda. Så vi kom tillbaka var den pappa så trött så han gick och la sig medan din mamma gick ut. Jag krattade löv i gången och så pratade jag med Helena. Kl 20.00 väckte jag din pappa och så gick jag ner och såg på Så ska det låta. Din pappa kom ner och så fikade vi.

 

När vi skulle lägga oss började vi prata om dig Gabriel och om hur det var då du föddes. När och var vi började känna sorg i att du inte levde. Din pappa var ju mer medveten om vad som hände i början än vad din mamma var så hennes sorg kom ju senare. Dessutom visste inte din mamma riktigt att hon skulle ev bli opererad, det var bara din pappa som hade fattat det. Fast att de sa att jag skulle in på operation fattade inte jag vad det betydde. Men jag var väl snurrig av all morfin och smärta att jag sket i vilket.

Din pappa har aldrig varit så ledsen som han var de första dagarna i Lycksele och speciellt den 22 mars, dagen efter du föddes. Då var han riktigt ledsen och det minns jag att jag fick trösta honom. Det är ju ändå bra att vi inte har våra sämsta dagar samtidigt utan att vi kan trösta och stötta varandra.

ANNONS
Av Carina - 8 maj 2008 21:30

Sov oroligt i natt, vaknade ofta och somnade visserligen direkt igen men det är jobbigt att bli väckt hela tiden. Mina katter hade väl längtat så mycket efter mig så de satt utanför dörren och jamade. Pricken krafsade på dörren flera gånger på natten och jag vaknade varje gång. Men det känns inte rättvisst att ta in dem en natt i sovrummet då de inte får vara där i vanliga fall.

Sover man så dåligt och vaknar hela tiden blir man trött, så jag hade lite svårt att komma upp. Din pappa ringde mig då han körde till Gävle. Han skulle till tandläkaren kl 8 så jag sa att han kunde ringa då han körde därifrån. Annars kommer jag ju aldrig upp!

 

Pratade med din pappa en stund och sen gick jag upp. Då var det två glada katter som väntade på mig men istället för att kela med din mamma gick de ut. Då jag väl gick upp satte jag mig helt apatisk i soffan, fixade inte ens frukost. Satt bara där och tittade på tv. Kom mig liksom inte för att göra något annat. Till slut blev jag väl så hungrig att jag fixade lite frukost i alla fall.

 

Hade bestämt med Linda dagen innan att vi skulle höras om att promenera en sväng så jag var ju tvungen att hitta på något att göra innan jag ringde henne för jag har ju egentligen mycket att göra. Gick upp och började måla taket i ena sovrummet uppe. När det var klart började jag med listerna, jag grundmålade dem.

 

Magen började kurra och jag gick och värmde mat. Ringde samtidigt till Linda och vi bestämde att vi skulle cykla en runda. Åt upp och tog fram cykeln, den är inte använd på mycket länge. Cyklade inte mycket förra sommaren.

Mötte henne i gamla stan och då hade hon en present med sig till oss. En bok om kärlek som vi fick av henne och Mia i bröllops present.

 

Cyklade runt kyrksjön och det är höga vattenflöden så vi fick köra en liten omväg. Cykelvägen var försvunnen ner i sjön. Stannade till vid ett litet bageri och handlade lite bröd och så kollade vi lite blommor. Linda körde hem och jag körde vidare. Ringde till Hanna och kollade om hon ville bjuda på fika men hon var i Delsbo och kollade vitsippor. Så jag körde hem och satte mig på altanen och drack en kopp te.

 

Det var ju så fint väder att man inte ville gå in, så jag började kratta gräsmatten. Väntade ju på din pappa men han skulle inte komma förrän senare. Det är svårt att slita sig och gå in men man kan ju inte hitta på hur mycket som helst ute. Allt är ju inte heller så kul att göra så då är det lättare att gå in…

Fixade mig lite kvällsmat, satte mig vid datorn och skrev lite och kollade mail. Rätt var det var så kom din pappa, trodde att han skulle komma senare men jag blev glad när han kom. Han var ju trött som vanligt men han såg ovanligt söt ut då han kom. Fikade lite innan vi gick ut och gick. Behöver ju lite motion både din mamma och pappa.

 

Då vi kom hem såg din pappa på tv medan Anna ringde till din mamma och då gick hon ut i trädgården igen för att prata utan att störa din pappa. Berättade att jag hade en tuff dag igår och vi pratade lite om det och lite om annat. Jag krattade i alla fall ihop högar som jag sen lämpade bort i komposten. Då fick jag det gjort!

 

Gick och la sig tidigt för din pappa var trött men det gjorde inte din mamma så mycket för jag får ju sova där sidan om honom.

ANNONS
Av Carina - 8 maj 2008 18:04

Tack för detta fina halsband!


Jag fick det av tjejerna på grb 3 på mitt jobb. Jag är så glad för det. Jag hade sagt till din pappa att jag ville ha ett sådant halsband då jag fick barn men när du inte levde Gabriel så ångrade jag mig.

Men sen när du väl var född och jag fick tänka efter lite så ville jag i alla fall ha halsbandet men sa inget till din pappa utan tänkte att vi har tid att fixa det sen.

En dag då vi kom hem från Sundsvall låg det ett kuvert med detta halsband i och jag blev så jätte glad.


Tack så otroligt mycket för halsbandet, jag bär det varje dag. Det är en ängel som sitter fast i en ring tillsammans med hjärtat men den kommer jag nog att ta bort. Det gör att det låter hela tiden också blir det märke på hjärtat.


För er som vill ha ett likadant kan ni gå in på www.isamoa.se och kolla. Gå in på namnsmycke.

Av Carina - 7 maj 2008 11:32

Vaknade av att din pappa kröp intill mig och det är ju det bästa sättet jag kan vakna på. Idag ska jag följa efter din pappa då han ska lämna in motorcykeln på service, och sen lämna honom på jobbet. Så vi åt frukost tillsammans och idag gjorde din mamma frukost eftersom att din pappa är lite stressad. Han har mycket på jobbet, mycket hemma och mycket med bygget. Trädgården ska fixas, ritningar ska vara klara till byggmötet nästa vecka, han är ute och far hela tiden med jobbet. Ska göra tenta nästa vecka på utbildningen han gick igår och sen ska han renovera hemma hos mig i helgen.

 

När jag lämnat din pappa på sitt jobb så kände jag en sådan tomhet. Bara tanken på att jag ska vara ensam ända tills imorgon kväll gör att jag känner mig ledsen. Tårarna ligger och tränger bakom ögonen men kommer inte ut. Jag vet ju att jag klara mig själv och att jag behöver åka hem men det är som om mitt inre inte fattar det. Jag kan ju inte heller följa efter din pappa hela livet jag måste ju ta tag i mitt liv. Ska ju dessutom till tandläkaren idag och det hade kanske varit bättre att göra det en annan dag men det är akut att åka till tandläkaren så nu blir det så.

 

Då jag kom hem gjorde jag mig en kopp te och sen läste jag mail och kollade bloggen. Då brast det för mig, en av min personal hade skrivit ett sådant fint inlägg att tårarna inte kunde hållas tillbaka längre. Jag blir ju så rörd och då gråter jag. Jag grät och kände mig ensammast i världen. Men det kändes bra att få sådana känslor för jag är ju lite rädd för att de ska försvinna. Satt sen och grät och tänkte på alla som bryr sig så mycket och blev så glad samtidigt som man blir ledsen. Vet inte om reaktionen är en kombination av att jag blev rörd och att jag är ensam och ska vara det i natt. Det känns så främmande att behöva ta hand om mig själv. Annars får jag ju order, eller vi kommer överens om vad jag ska göra men nu har jag bara mig själv som ska veta allt. Tårarna ville inte sluta rinna och jag satt kvar en stund och tittade på skärmen. Borde gå upp och tömma pärmar så din pappa inte får för sig att han ska spara allt…

 

Det är vid sådana tillfällen som det är extra jobbigt att vara själv. Skulle helst vilja att din pappa var här hos mig nu och kramade om mig och sa att det kommer att bli bra. Jag förstår ju att han inte kan det utan att han måste jobba och göra allt annat som pockar på i vardagen men det hade varit härligt. Så teet var upp druckit och jag har torkat de värsta tårarna så gick jag upp och började rensa.

 

Såg att det inte var mycket att spara, så din pappa kommer nog inte att sakna det. Det var mest uträkningar och block som satt i pärmarna. Jag sorterade ut pappren och blocken och la det i påsar och stoppade pärmarna i en låda.

Då var det uppdraget slutfört och jag gick på nästa och det var att ta upp lövhögarna ute.

 

Gick ut, det var inte kallt men det blåste lite isigt. Började ta upp löven då Marianne på jobbet ringde. De ska ju komma hit en dag och de dagar jag föreslagit gick inte så vi ska hitta nya tillfällen. Berättade att jag hade en tuff dag idag och att jag gråtit mycket. Berättade också att jag ska skicka sjukintyget till henne och undrade om det hade löst sig med allt då jag ändrade föräldraledigheten. Det hade det och det ska regleras på nästa lön.

 

Då jag kratta färdigt och lagt det i säckar la jag dem på släpet och där la jag även alla grenar jag klippt av. När jag var klar med detta gick jag in. Det är konstigt jag som är så slarvig hemma är så ordentlig hos din pappa, jag lägger alltid allting på rätt plats. Hoppas att det blir så även i vårt nya hem.

 

Det blev gröt till lunch och då försökte jag ringa försäkringskassan. Det är ju en handläggare som vill att jag ska ringa henne men hon verkar ju inte vilja prata med mig. Har provat i 2 veckor och kommer bara till en självbetjänings röst. Idag försökte jag komma i kontakt med en telefonist men först kopplades jag bort och vid andra tillfället kom jag fram. Det var upptaget hos handläggaren och det var därför jag hamnade hos självbetjäningen. Jag fick då vänta i telefonen då det var upptaget, och sen kom hon tillbaka och undrade om jag kunde vänta lite till. Det kunde jag men sen blev jag bortkopplad igen.

 

Då brast det för mig och tårarna kom igen. Vill hon mig något får hon väl ringa själv. Jag vet ju inte ens vad hon vill för det är ju den förra sjukskrivningen som jag redan fått pengar för. Jag skulle bara vilja skrika i luren på kanslisten att jag faktiskt precis har förlorat mitt efterlängtade barn och nu ligger de på och jagar mig. Dessutom vet jag inte ens om de tänker godkänna min nya sjukskrivning så jag vet inte hur jag ska förhålla mig till försäkringskassan. Men jag mår inte bra av dem i alla fall.

 

När jag satt där och grät över försäkringskassan ringde din pappa. Jag hade ringt innan då han åt lunch så han ringde tillbaka då han ätit färdigt. Din mamma grät och snörvlade och din pappa försökte peppa mig men det gick dåligt. Inte nog med att jag var ledsen så skulle jag ju dessutom åka till tandläkaren. Han försökte skrämma upp mig med hur ont det gör att gå till tandläkaren men jag är ju inte så rädd för det utan mest för räkningen. Denna gång även för vad som skulle hända då de frågar om hur det gått med barnet. Men han gjorde sitt bästa för att förvirra mig så jag fick annat att tänka på.

Jag har varit ledsen hela förmiddagen, tårarna har runnit. Samtidigt som det känns skönt så känns det jobbigt. Jag vet inte om jag kan köra bil, kan jag inte sluta gråta kan jag inte heller se ut.

 

Gick upp och kollade det sista, gick på toa och så tvättade jag ögonen och så smörjde jag runt ögonen så de såg lite friskare ut. Körde sen iväg med full lastad bil. hade dels mina egna saker, mer återvinnings saker, två vinterdäck och lite annat. Hade nu slutat gråta men fick verkligen kämpa för att låta bli. Fick hela tiden tänka på annat som gjorde att jag klarade mig. Ringde till Linda, hon skulle vara hemma i Ljusdal idag och tänkte att hon kanske var hemma imorgon med så vi kan ut och gå. Då jag pratade med henne försvann gråten och jag kunde tom prata med henne om att jag var så ledsen utan att det kom tårar.

 

Då jag kom till Delsbo var jag i god tid så jag gick och handlade så länge. Då ringde din pappa och din mamma blev gladare igen, nu hade hon ju börjat oroa sig för att komma till tandläkaren igen. Han försökte igen att förvilla bort mig men när jag parkerade utanför tandläkaren kom allt tillbaka igen.

 

En av mina dagliga funderingar är att gå igenom vad jag ska säga och vad den andre kommer att säga. Sen spelar jag upp olika förlag, vet inte om det är bra för bearbetning eller för att jag vill ha kontroll på situationen. Ännu mer nu än innan för nu klarar jag inte av alla situationer alls lika bra som förut. Jag använder nog minst en timme varje dag åt att gå igenom vad folk har sagt, kan höra det inne huvudet precis som det var. Ett sådant exempel är då jag ringde till mamma från förlossningen och berättade att mitt barn i magen var dött. Då skrek hon: Nej, Carina och nej… Det kommer tillbaka igen och igen, och när det gör det blir jag så ledsen igen. Så antingen funderar jag på vad andra har sagt till mig eller så funderar jag på vad som ska sägas.

 

Det tog tid hos tandläkaren, dels för att jag skulle ha en rejälare bedövning som skulle verka länge och så kom det in ett fall som tog längre tid. Tandläkaren frågade ingenting och det var jag förvånad över. För hon brukar ha koll på mig men sist jag var där var jag bara hos sköterskan. Jag kände inte heller att jag hade lust att berätta men blir jag gravid igen måste jag berätta för då kommer hon att komma på att jag redan har varit det i alla fall.

 

Nu kom tanden ut! Och det gjorde inte ont men blödde ganska mycket. Det är kostigt då jag gör något hos tandläkaren i munnen blöder jag otroligt mycket, men när moderkakan lossnade blödde jag ovanligt lite och hade ett jättebra koaguleringsvärde enligt doktorn. Det var ju tur för mig att jag inte blödde lika mycket då för då hade det ju blivit kejsarsnitt och en större fara för mig.

 

Då jag körde hem ringde jag din pappa men han pratade bara i telefon…men fick till slut tag på honom. Hade svårt för att prata eftersom att jag hade en bomullstuss i munnen. Kom hem och det kändes tomt. Men katterna blev glada! Packade ur bilen och gick in och gick igenom posten. Hade fått från skatteverket att jag fick heta Dahl i efternamn…så fint då. Din pappa har fått likadana brev där det stod att han fick heta Jonsson. Fick även ett grattiskort av Anna Nilsson och så fick jag papper om vårt fadderbarn i Siam Reap i Kambodja.

Han heter Sovet Chhoy och fyller 13 år den 14 juni. Han bor i SOS-barnbyn Angkor. Din mamma har ju stött SOS-barnbyar i många år men aldrig haft ett fadderbarn men nu när jag fick barn hade jag bestämt mig för att skaffa ett så nu blev det av.

 

Jag var trött av allt gråtande men fick inte ro att vila. Kollade lite mail och var in på bloggen en sväng. Gick sen upp och bäddade rent i sängarna och städade sovrummet. Det är lättare då katterna är ute och jag kan ha dörren öppen. Där var dammigt och så la jag in alla kläder som låg kvar sen de var tvättade på stolen. Så nu är det fint där inne igen. Orkade inte göra något och jag hade ju ont i tanden och för blödningsrisken la jag mig inte i badet direkt som jag ville.

 

Din mammas moster ringde. Hon följer min blogg och nu såg hon att jag dessutom hade gift mig, visste ju att jag hade fyllt år så då tänkte hon att hon skulle ringa mig. Jag har ju dessutom namnsdag idag! Det är flera som har uppmärksammat det och skickat hälsningar så tack till alla er!

Jag berättade lite om bröllopet, 40-års kalaset och så om dig Gabriel. Vi pratade även om framtiden och om våra hus, det är ju mycket med dem just nu. Tårarna rann med jämna mellanrum, det är en sådan dag idag och jag var extra känslig och lättrörd. Men det var kul att hon hörde av sig.

 

Ringde sen till din pappa för jag pratade med honom då min moster ringde. Pratade med honom en stund men han var så fokuserad på annat och då är han inte lika kul att ha på andra tråden. Han är så frånvarande och pratar om en massa jag inte är intresserad av. Då ringde Maggan så jag slutade samtalet med din pappa.

 

Hann prata med Maggan några minuter innan det knackade på dörren, det var Linda och jag la på luren igen. Hon visste ju att jag skulle vara ensam idag och att jag inte gillade det så hon kom in efter ett möte hon varit på. Det var ju jättesnällt av henne. Så vi fikade lite. Din mamma har bara ätit mackor ikväll för det är inte så lätt att äta med bomulls tussar i munnen. Jag tog visserligen ut dem då jag åt men det blödde så det var inte så kul att äta.

 

Linda stannade en stund och vi pratade en massa och det kändes skönt att hon kom in. Då hon gick ringde jag till Maggan igen men då hade hon besök så då la jag mig i badet istället. Då jag lagt mig där kände jag hur det började blöda mer i munnen men det var det värt.

 

Din morfar ringde så jag pratade med honom ett tag. Sen gick jag upp ur badet och ringde din pappa. Jag var jättetrött speciellt i ögonen. De gillar varken björk eller för mycket gråt. Din pappa pratade bara en massa byggnads information och det var ganska ointressant men det är bättre det än att inte ha han i andra sidan luren.

Det kändes konstigt att vi inte skulle sova sidan om varandra idag, det har vi gjort sen den 18 april. Denna dag har ju gått ändå fast att jag var så orolig men det har varit en mycket jobbig dag och jag längtar tills imorgon då din pappa kommer tillbaka igen.

 

Hade svårt för att komma till ro. Jag sov ju själv som jag inte är van vid. Jag har ju inte varit helt ensam en enda dag sen du föddes Gabriel. Katterna stod utanför och ville in, men då hade inte din pappa blivit så glad och dessutom hade jag precis bäddat rent och de vet ju att de inte ska vara där och då är det ju inte så bra att låta dem vara där en dag. Jag var dessutom rädd för att blöda ner hela kudden så jag sov på rygg.

Av Carina - 6 maj 2008 09:35

Idag var din mamma helt slut då hon vaknade första gången. Nej, tänkte jag inte redan morgon men det var det inte utan din pappa var bara uppe och ändrade persiennerna då solen kom i ansiktet på honom. Klockan var bara halv sex så jag fick sova mera, härligt! Då klockan ringde var din mamma fortfarande helt slut så din pappa fick äta frukost själv idag. Hörde inte ens då han fixade där nere eller borstade tänderna. Men vakade till då han kom och pussade mig hejdå. Somnade om igen och drömde en massa. Din pappa ringde kvart i tio och väckte mig. Då kravlade jag mig upp och gick ner och åt frukost.

Din söta pappa hade ställt fram glas och vitamintablett till din mamma. Han så gullig i det lilla, gör små saker som gör din mamma så glad.

 

Åt frukost samtidigt som jag skrev här. Hade ju en del att göra idag så efter frukosten var det bara att sätta igång. Började där uppe och rensade upp alla papper och böcker som din pappa hade kasserat igår. Bar ut det i bilen, det skulle ju på återvinning.

Städade ovanvåningen och sen gick jag ner och tog ut allt som skulle till bilen och sen körde jag ner på Kvissleby. Handlade en blomma till köksbordet och var och slängde på återvinningscentralen.

 

Då jag kom hem så tog jag lite fika och sen började jag städa vidare. Ann-Catrin ringde så då tog jag lunch istället. Åt gröt och tömde sen diskmaskinen så det ser fint här.

Pratade med henne en lång stund. Hon hade försökt få tag på mig hemma några dagar men jag är ju aldrig hemma. Men så ringde hon hit och det känns bra.

Ann-Catrin är så bra att prata med liksom Anna för de ställer andra frågor och jag behöver dem. De säger inte heller att det går över…

Det är det sämsta jag kan höra för det kommer aldrig att gå över det kommer bara att bli annorlunda. Du lille Gabriel kommer alltid att vara död men jag kommer att känna annorlunda i framtiden.

Framförallt känns det inte som jag är knäpp då jag prata med henne och ställer konstiga frågor eller verkar konstig. För ibland undrar man ju själv hur man har blivit, och önskar bli som förut men det kommer väl inte bli som vanligt igen. Nu har vi ändrat vårt vanliga, eller du Gabriel har ändrat vårt normala läge till ett nytt normalt läge.

 

Ann-Catrin och Elin vill komma upp i sommar och vi pratade om det och när de skulle komma. Men vad gör jag i sommar?? Det känns ju lite konstigt att inte kunna planera. Jag vet ju inte om jag är sjukskriven eller om jag blir tvungen att börja jobba. Det känns extra tungt att söka jobb nu när man är så skör. Ska man berätta allt för nästa arbetsgivare? Finns det så många jobb i sommar att söka? Skulle jag gå tillbaka till mitt jobb så är det mitt i sommaren med problem med alla sommarvikarier och det tror jag inte jag orkar. Det känns som att man hamnat i moment 22. Skulle bara vilja gå i ide och vakna upp när allt är som vanligt igen.

 

Städade vidare för jag skulle vara ute ur huset innan halv fyra. De första som kommer och tittar kommer nämligen klockan 16.

 

Jag var nästan färdig, ringde och kollade med din pappa om det var något mer som jag skulle göra men det var det inte så då satt jag mest av tiden. Skrev lite här och kollade mail. Hade fått ett av Inga-Britt, vi anmälde oss till facklig utbildning i Spanien i höst. Nu hade hon kommit med men inte jag. Vet inte varför med då kom tårarna, blev visserligen besviken över att jag inte fick följa med men jag vet inte tårarna kom. I vanliga fall så hade jag bara svurit och inte brytt mig mer men nu blev jag mest ledsen.

 

Åkte iväg strax innan halv fyra och då var allt klart för visning. Jag åkte ut till köpcentret för att fördriva tiden tills din pappa skulle vara klar med kursen. Han går utbildning för att få bli kvalitets ansvarig för vårt bygge. Gick en runda på Birsta city men jag han plånboksförbud så det blev fönstershopping! Men jag tog mig en kopp te och satte mig och väntade på din pappa. Hade min soduko bok med mig så jag klarade mig.

Då din pappa var klar träffades vi på IKEA, ett bra ställe att äta på. Så vi började med att äta och sen fördrev vi tiden på IKEA. Satt rätt så länge i ”vår” soffa, den som vi har bestämt oss för att köpa. Satt där och diskuterade lite annat i vårt hus. På köksavdelningen hittade vi en ny lösning på vår köksö, att ha stora lådor istället för skåp. Gick vidare och kollade på dörrar till mina Billy bokhyllor och sen över till våra garderober vi ska ha i sovrummet.

 

Då vi stod där ringde mäklaren och sa att vi kunde komma hem för nu var visningen över och alla hade åkte hem. Då fick din pappa hemlängtan och vi sprang igenom resten av IKEA. Skulle ju egentligen ha lite saker men vi köper det innan vi ska till stugan nästa gång.

 

Vi åkte hem i var sin bil och då vi kom hem så fikade vi och kollade på TV. Din pappa tog sen fram sina motorcykelkläder för imorgon ska han lämna in den på service. En gammal kompis hemifrån Flyinge ringde. Det är kul när de oväntade ringer, hon och jag träffas inte så mycket nu för tiden men det var kul att hon hörde av sig.

Ryktena går tydligen inte så fort som man skulle tro i lilla Flyinge, men hennes pappa hade träffat min mamma och så fick hon veta det nästan en månad efter du föddes Gabriel.

 

Det känns så avlägset nu men det känns bra och skönt att få prata om det igen. Det blir mer verkligt och då de ställer andra frågor får man nya tankeställare och det är bra. Ser det från andra synvinklar. Tårarna kom med jämna mellanrum men det känns bara bra. Hon och hennes mamma följer min blogg och det skulle vara kul att få veta vem som läser egentligen. Ni får gärna kommentera så jag vet vem som läser. Det känns så bra att veta att det är så många som bryr sig om oss. Det känns också bra att i alla fall vanligt folk har förståelse över att man inte kan jobba. För visst känner jag lite oro för vad försäkringskassan ska säga.

 

Det kändes bra då jag la på luren, dels att få prata med henne och att få tänkt tillbaka lite på hur det var. Det är bra att backa ibland, kör bara på nu känns det som. Det är mycket som ska göras och man tar sig inte tid att tänka efter. Har beställt tid till min samtalsterapeut på fredag, tror att jag behöver avlasta mig lite. Har inte varit där sen innan jag fyllde år.

 

Gick och la oss och somnade efter ett tag, det var mycket som snurrade i huvudet efter samtalet, men din pappa somnade direkt. Tack och lov för att han inte snarkade ikväll. Nu ska jag ju sova ensam nästa natt och jag vet inte om det är det som redan spökar eftersom att jag inte hade så lätt för att somna.

Av Carina - 5 maj 2008 15:05

Vaknade av att din pappa kröp intill mig, det är det bästa sättet att vakna. Då kan även din mamma vakna fast klockan inte är så mycket. Din pappa vaknade för tidigt idag och då låg vi och myste lite innan det var frukost.

Efter frukosten körde din pappa till jobbet och din mamma gick och la sig igen och sov till klockan 11.

 

Tog tag i tandläkarebesöket. Ringde och beställde tid, skulle inte få någon tid förrän i juni men jag ringde till Delsbo där de även har mottagning och då fick jag tid på onsdag. Har ju en tand jag ska dra ut och den mår inte så bra. Har ju gruvat mig för att gå till tandläkaren och nu när jag pratade med sköterskan trodde jag nästan att hon skulle känna igen mig på rösten och fråga men det gjorde hon inte. Men jag får ju berätta då jag kommer dit för då känner de ju igen mig och kommer att undra. Det hjälps ju inte och jag kan inte dra på det längre. En jag känner som varit med om samma sak fast för länge sedan fick rådet att möta problemen direkt. Går undan man undan blir det bara värre och så är det ju men man orkar inte möta alla problem samtidigt.

Kollade även upp lite på nätet när det gäller jobb, skrev in mig på Manpower men jag är ju inte mogen för att börja jobba ännu. Men jag måste ju ta tag i det. Jag har tänkt mycket på om jag skulle kunna arbeta nu eller inte. Men jag är så trött och så fort jag gör något blir jag ännu tröttare, jag vet ju knappt vilken dag det är och dagarna gå utan att jag kan planera något vidare. Ska jag någonstans håller jag på att glömma det eller så är jag färdig långt i förväg och vågar inte göra något annat för att glömma bort det igen.

 

Ska ju även ringa försäkringskassan angående min sjukskrivning på 50 % innan du föddes Gabriel. Men hon är omöjlig att få tag i. Mår lite dåligt av att ringa detta samtal. Jag vet ju inte vad hon vill men är det för att ifråga sätta min sjukskrivning kommer jag nog att börja storgråta. Det var ju en anledning till att moderkakan kan lossna. Så jag borde säkert ha varit hemma helt och legat på sofflocket och vilat. Med facit i hand skulle man kanske ha gjort på något annat sätt. Visserligen kollade jag upp att högt blodtryck är 140/90 men doktorn sa ju att har man lågt i vanliga fall så är lägre blodtryck även högt.

Vet ju inte heller om de kommer att godkänna denna sjukskrivning. Det är ju lite olika hur de bedömer, men det är ju orimligt att låta folk jobba som inte anser sig klara av det efter något sådant här.

 

Anna ringde, hon var ute och gick. Hon är duktig hon…jag är bara hemma och städar. Men jag ska börja ut och gå igen då jag kommer hem men de dagar vi renoverar är jag fri från det. Det är skönt att hon fortfarande ringer mig fast jag nästan aldrig ringer tillbaka. Jag är fortfarande osocial på den punkten, ringer ingen till mig så tar inte jag kontakt.

 

Var ute och fixade på altanen, sopade och rensade lite i rabatten. Var sen ute och började räfsa gräsmattan det var ju fint väder. Malin ringde så jag pratade lite med henne och började skriva här igen. Tackade så mycket för kortet och presenten. Fick ett jättestort grattis till bröllopet kort av familjen Gyllin och så fick jag ett halsband från cancerfonden i födelsedagspresent. Kul att man kan handla presenter där och samtidigt stöda forskningen, sånt gillar jag.

 

Åt lite lunch och så åkte jag ner till Kvissleby och handlade, dels mat och dels blommor. Måste ju göra lite fint.

Hade varit så duktig att jag tagit fram mat dagen innan så det var klart att tillreda, skulle bara skala potatis.

 

Kom igång med krattningen igen på eftermiddagen och då ringde din pappa och sa att han skulle komma hem ca 1630. Just då satt jag och drack lite te och skrev här men sen gick jag ut igen. Klippte av en massa gamla grenar, sånt gillar din mamma. Gick in och fixade maten men gick ut igen och fortsatte.

 

Din pappa kom hem och vi åt mat och sen var din pappa igång med traktorerna igen…

Vi gick ut igen och fortsatte men din pappa var tvungen att prata en massa i telefon angående traktorn och din mamma blev lite sur. Skulle jag gå där och slita medan han skulle prata i telefon. Sa det till honom och han lovade att slita extra mycket sen.

 

Nu har din farfar köpt en traktor, hur den ska komma upp från Sundsvall är en senare fråga men nu kan din pappa koppla bort det i alla fall.

Din mamma fortsatte inomhus och började städa köket.

 

Har fått så ont i ryggen, där de satte ryggbedövningen. Vet inte om jag gjort något extra som gör att det gör mer ont nu. När jag städade luckorna i köket gjorde det ont så det som var långt att torka fick din pappa göra. Har ont nästan från hälsenan ut i armarna. Vet inte om det är så att jag har ändrat hållning som gör att det känns över allt. Funderar på att gå till en sjukgymnast för att få råd, doktorn sa ju att det kunde ta tid och att jag i alla fall inte var svullen där. Problemen har blivit värre, i början var med mest då jag vände mig i sängen och när jag svankade men nu är det mycket oftare.

 

Dammsög och när din pappa kom in satt jag och pratade med Helena. Din pappa fixade lite fika och då slutade din mamma prata i telefon.

 

Din pappa frågade hur jag mådde då vi satt oss för att fika efter städningen. Han tycker att jag ser rätt så pigg ut och att man inte behöver gråta för att sörja. Han säger det igen att ha grät i 4 dagar och det rejält och sen är han bara ledsen inombords. Han vet ju hur tvivelaktig jag är på om jag sörjer eller inte. Han sa att jag inte tror att du förtränger sorgen utan att den är bara på ett annat sätt nu och så är det kanske. Det är skönt när han frågar hur jag mår, han känner nog på sig mer än vad din mamma tror. Han lägger märke till förändringar hos mig. Han är så omtänksam, jag behöver inte göra mer än vad jag fixar själv och han förväntar sig inte att jag gör en massa saker då jag är hemma om dagarna. Utan han säger att gör det du orkar och vila mycket. Det känns också skönt att bara för att han har börjat jobba så kräver han inte att jag ska vara i samma skick som honom. Han säger också att det inte alltid är så lätt på hans jobb heller nu efter vad som hänt och att de dessutom är mitt i en omorganisation gör ju inte saken bättre. Det är ju inte bara hans som inte är på topp på jobbet.

 

Därefter fick din pappa rensa ut lite prydnads saker som din mamma hittat. Han har blivit bättre på att slänga nu.

Vi fortsatte på ovanvåningen och där var det en massa skolpapper och böcker som din pappa skulle rensa ut. Din mamma hade tagit ut det en annan dag men då visste vi inte att det skulle bli visning så fort men det var ju bra så det blev bort rensat. Det slängdes en hel del, som din mamma får ta hand om imorgon.

 

Vi somnade som stockar, det tar på kroppen med hårt arbete.

Av Carina - 4 maj 2008 12:54

Drömde att jag gick med dig Gabriel i din blåa vagn, som din pappa hade då han var liten i natt. Vi var ute och gick i Flyinge i ett nybyggt område, men det är inte så i verkligenheten…och det var någon som byggt ett hus rakt över vägen. Träffade då Margit, en gammal granne hemifrån och det kändes som att du levde i vagnen. Hon tittade ner i vagnen och tittade på dig.

 

Jag sover inte längre lika bra, har svårare för att somna och vaknar tidigare. Då jag vaknar kan jag inte somna om igen, men jag behöver inte gå upp utan kan ligga kvar men jag somnar inte om. Jag drömmer också mycket mer om dig nu, det gjorde jag inte innan. Jag är också känsligare för ljud och ljus. Jag måste ha för fönstret då jag sover, det hade jag inte tidigare utan njöt av att solen kom in och värmde rummet. Jag vaknade inte heller så lätt, knappt ens av väckarklockan utan hade mer än en. Nu måste jag ha öronproppar för att kunna sova. Jag hoppas verkligen att detta ändras igen för det är så mycket jobbigare att ha det så här.

 

Efter frukosten kollade din mamma jobb på Internet och din pappa låg och vilade sig. Det finns lite jobb men inga som jag jätte gärna vill ha men jag måste ju söka några. Jag kanske inte kommer in i skolan och jag kan inte vara ensam hela veckor om vi ska jobba på olika håll.

När din pappa vilat färdigt diskade han, du har en duktig pappa som är lite husfru aktig!

Din pappa gick in till farmor och farfar och skulle visa hur det mobila bredbandet fungerade. Då packade din mamma ihop för idag skulle vi åka hem. Nu har ju även din mamma tagit med kläder hit upp så vi inte behöver ta hit kläder varje gång vi kommer hit. Men det är ju alltid något som ska med hit eller dit. Vi har ju alltid mat som ska in till farmor eller som vi ska ha med hem. Sopor ska slängas och så ska vatten och el stängas av.

 

Innan lunchen tog vi en sista dusch innan din pappa stängde av vattnet. Efter det åt vi lunch hos farmor och farfar och då visade din pappa bredbandet igen, på hans dator då det inte fungerade på din farfars dator. Din mamma packade ut till bilen och sen var vi klara för att åka hem. Sa hejdå och så åkte vi till Dorotea, där skulle vi tanka.

 

Din pappa har ju bytt bromsskivor och nu fick vi stanna och kolla så de fungerade. Men det var något som inte stämde så vi fick stanna och din pappa fick fixa det. Då vi kom till Dorotea så köpte vi även lite fika. Då tog din mamma över rodret och körde sen hela vägen hem.

 

Vi stannade dock till på vägen för att kolla på en traktor. Din farfar vill ha en traktor och din pappa vill gärna hjälpa till. Så vi körde in på en liten väg som vi inte trodde där skulle bo någon men det gjorde det. Det var kallt så din mamma var bara ute en liten stund sen tröttnade hon och gick och satte sig i bilen. Traktorer är inte din mammas grej…

 

Då vi kom till Sundsvall åkte vi in till Max för att äta. Vi tog den kortaste kön men inte den snabbaste… alla runt omkring oss fick beställa utan vi. Kände att vi håll på att tappa tålamodet men till slut fick även vi mat. Åt och sen körde vi hem, äntligen…

 

Din pappa skulle byta din mammas bromsar och däck ikväll. För nu får man inte köra med dubbdäck längre. Det gick bra men det tog lite tid. Satte oss framför tv:n och hade var sin dator i knäet. Din mamma har varit duktig och skrivit mycket i bloggen. Nu kan man se vilka datum som är färdigskrivna och inlagda för jag har tagit bort de gamla eller de som det inte stod något i. ni kanske känner igen det som är skrivet men då kommer det nytt i slutet av den dagen. Då jag skrev från början skrev jag direkt i bloggen och då blev ju det inte alltid färdigt för jag behövde göra annat. Nu skriver jag i ett Word dokument och då lägger jag inte ut dem förrän det är klart.

 

Din mamma gick upp och la sig först, din pappa hade fastnat bland traktorer på Internet. Men han kom snart upp och la sig han med. Det blev sent idag, din pappa ska ju upp och jobba imorgon. Men somnade gott

Av Carina - 3 maj 2008 21:44

Vaknade idag innan jag ville, försökte somna om men tankarna kom flygande och jag lyckades inte. Tänkte på att jag måste ringa till tandläkaren, ska ju dra ut en tand och fixa lite som jag inte kunde göra då var gravid. När jag ringer till tandläkaren måste jag berätta att du inte fick leva bland oss Gabriel och det gjorde mig så ledsen. Tänkte på att jag kanske är stark nog nu att berätta men vet inte. Tankarna kom att du verkligen inte kommer att vara bland oss Gabriel och då kom tårarna. Jag låg för mig själv och grät. Känner ibland att jag inte vill visa att jag är ledsen, vet inte varför för jag vet att din pappa gärna vill att jag visar hur jag känner.

När din pappa sa god morgon såg han att jag torkade ögonen och frågade om jag var ledsen och då sa jag varför. Han sa att han också känner saknad av dig Gabriel och så känner ju jag också. Han undrade om han hade berättat för sina grannar om att du var på väg Gabriel. Han känner att det jobbigt att berätta för dem.

Din mamma sa att jag hade gått och funderat på hur jobbigt det skulle ha varit att burit dig fram och tillbaka här hela dagarna. Det är ju dels blötsnö på marken, som visserligen försvinner för varje dag. Dels är det ju en trappa upp till stugan. Berättade detta för din pappa och då sa att han att funderat på var du skulle sova. Vi har ju en säng som din pappa hade då han var liten. Den ska vi ha här men vi har inte tänkt på om de fått plast, men den får nog plats i fotändan. Annars kunde vi kanske göra en vagga i taket, din pappa är lite uppfinnare Jocke så han kommer säkert på något.

 

Tårarna rann ett tag, det gick liksom inte att stoppa. När det väl sätter igång så håller det på ett tag. Nu var det längesedan som jag vaknade av att gråta men det kändes skönt att få ut lite gråt.

 

Vi låg kvar och pratade en stund innan din pappa gick upp för att fixa frukost. Numera hjälper även din mamma till med frukosten. Det är hon som fixar te och kaffe för hon vill ha teet tidigare så hon kan inte vänta tills din pappa vill ha kaffe. Idag dukade även din mamma av frukosten för din pappa gick och la sig på soffan. Han skulle läsa igenom vad jag skrivit den 21 april, då vi gifte oss. Om han godkände det jag skrivit innan jag la ut det och så fick han välja bilder som vi skulle lägga ut.

 

Idag skulle vi inte göra något speciellt, i alla fall inte din pappa. Det är mest han som jobbar här. Din mamma gör så lite som möjligt. De gånger vi varit här uppe har det ju bara varit midsommar förra året som jag kunde ha gjort så mycket och då var det första gången jag var här och vi var nykära och myste mest. De andra gångerna har jag varit gravid och behövt vilan. Din mamma skrev lite i bloggen och din pappa latade sig. Eftersom att vi går upp sent så blir det lunch nästan direkt på frukosten. Din farmor lagar ju mat till oss och då gäller det att hålla tiderna.

 

Efter lunchen skrev vi ut bilder från bröllopet och behåll några själv och din farmor och farfar fin några. Din farmor sa att får jag inte komma på fest kan jag väl åtminstone få ett kort. Det är lite små pikar på att de inte fick vara med. Därefter gick vi på promenad. Det finns bara en runda att gå här nu när det inte är promenadvänligt i skogen. Vi gick in och hälsade på en nyinflyttat i byn och pratade lite med honom och han bjöd på fika. Han har skogat så nu ser han fjällen från sin stuga och det saknar din mamma från vår stuga.

 

Gick inom om vår stuga innan det var middag och då skrev din mamma lite till i bloggen. Jag håller på att redigera de gamla inläggen, rättar fel och annat för jag vill ju ha det kvar på et riktigt sätt. Din pappa håll på att rita en redskapsbod till husbygget som din farfar ska göra.

Åt middag hos din farmor och farfar och sen stannade vi kvar tills det var kaffe. Då vi satt vid tv:n så började det åska och regna. Årets första åska och det kom tidigt. När vi är hos din farmor och farfar så löser din mamma alltid korsord. Det finns tidningar med korsord i så det finns alltid några att lösa.

 

När vi kom tillbaka till stugan satte din mamma sig vid datorn igen och din pappa ritar vatten och el ritningar till huset. Det är bra att vi har kunnat använda oss av Internet här i stugan denna helg, din mamma hoppas att det kommer att bli så hädanefter också. Din mamma har ju faktiskt varit duktig på att skriva i bloggen i helgen och det har känts skönt att komma igång igen. Har ju läst hälften av det jag redan skrivit och det känns som att jag verkligen bearbetar allt som kommer upp. Jag tänker mycket på hur jag mår och varför jag mår som jag mår, det går åt mycket tid till bearbetning. Antingen mår jag dåligt och sörjer riktigt eller så funderar jag på om jag gör rätt, ska jag göra på något annat sätt eller har jag gjort som man bör. Jag vet att det är helt olika från en till annan. Men jag måste ju lära känna mig själv på denna punkt och jag är så rädd för att förtränga. Jag känner ju mig själv och vet att jag är bra på att förtränga saker och ting. Då jag varit med om traumatiska händelser innan jag har så snabbt gått vidare och det vill jag inte att det händer nu.

 

Vi satte oss sen sidan om varandra i soffan och satt med var sin dator…sociala…men vi satt i alla fall nära varandra. Slö tittade på körslaget och din pappa fixade lite fika till oss. När vi var färdiga med datorerna så tittade vi på ytterligare ett avsnitt av Hipphipp. Det är lagom med 30 minuter innan man går och lägger sig.

 

Då vi gick och la oss pratade vi om då du föddes Gabriel. Hur vi kände det första dygnet. Din mamma tänkte redan då blödningen kom att det var för sent och jag tänkte att det hade gått och helvete och att du nog var död. Din pappa tänkte att det är bäst att vi kommer till sjukhuset fort men han trodde inte det värsta som din mamma gjorde.

Din mamma fattade ju inte att det var farligt för henne då moderkakan lossnar men din pappa blev ju så glad då han såg att din mamma var okej då han kom till sjukhuset. För under hans bilfärd visste han ju att du redan var död Gabriel men han visste ju inte hur din mamma mådde.

 

Så första dagen var din mamma mycket mer fokuserad på det praktiska, att föda barn. Jag minns också att jag tröstade din pappa den dagen, det kändes inte som att jag riktigt förstod hur det låg till förrän du kom ut Gabriel. Din pappa var ju otroligt ledsen under hela sjukhus tiden men det var inte din mamma, klar jag var ledsen men inte så mycket som din pappa. Det kom efteråt för din mamma. Tiden på sjukhuset var din pappas värsta. Din mamma kunde inte komma igång att sörja förrän då lag lämnat dig där.

 

En fråga som pockar upp i din mammas huvud med jämna mellanrum är om de har tappat bort dig på vägen. De ringde ju från begravningsbyrån i Lycksele då du skulle bli skickad till Umeå och sen skulle de ringa från Ljusdal då du var framme här. Men de har ju inte ringt och nu får jag ju griller i huvudet om att du har kommit bort. Men de kanske tror att jag ska ringa till dem, får se om jag fixar att ringa dit eller jag ska be din pappa göra det. Han är starkare än din mamma på denna punkt.

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Kära Gabriel med Blogkeen
Följ Kära Gabriel med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se