Vaknade för tidigt idag…i alla fall tidigare än vad jag skulle vilja men jag gick upp strax efter åtta. Fördelen med att gå upp tidigt är att man få mycket gjort.

Idag är det två månader sedan du föddes Gabriel och det känns som en evighet. Men det är ju först nu som jag kan känna att du har funnits, kan nu igen känna dig verklig då jag ser på korten. Det har varit en tid då du bara varit en bild men nu kan jag förnimma hur det var när du låg i min famn. Tittar ofta på bilden på dig som är vid sängen och tänker tillbaka på hur det skulle ha blivit. Pratar med dig och hoppas att du någonstans hör och ser vad din mamma sysslar med och är nöjd i din himmel.

Dessutom är det faktiskt en månad sedan vi gifte oss och det känns fortfarande bra att vara gift. Jag har ju gjort ett riktigt kap! för din pappa Gabriel är en hyvens kille. Han kan det mesta och så framförallt tycker han så mycket om din mamma.

Åt frukost och började skriva lite i bloggen. Tyckte att jag hade hela dagen på mig men så är det ju inte. Efter frukosten så målade jag färdigt i vardagsrummet och det blev bra. Behövde inte den sista litern som jag köpte i måndags men jag kan ju ha det till en annan vägg så småningom.

Jag bar ner massa verktyg och annat som vi haft vid bygget. Försökte städa upp lite här men det är mycket att röja. Var uppe i rummet där uppe och rensade ut lite mer kläder, tänkte att Linda som är en fattig student men något mindre mått än mig kunde få om hon ville. Det känns bättre att skänka till dem man känner än till andra.

Linda skulle komma och hjälpa mig men hade ont i huvudet så då tog jag och ringde lite. Jag har fått lite administrativa uppgifter av din pappa som jag ska fixa. Men det var inte så många som ville prata med mig eller kunde svara på mina frågor men jag ska återkomma nästa vecka. Ringde även till mäklaren och han kommer hit den 10 juni och kollar.

Linda ångrade sig och skulle komma. Då jag lagt på ringde det igen och då var det en av personalen på Hamrelund. Då satt jag och skrev på ett tackbrev till personalen som jag skulle skicka via Marianne. Tårarna rann då jag skrev och då hon ringde rann de ännu mer. Men hon frågade om jag inte orkade prata men jag blev jätteglad över att hon hörde av så jag sa att det gick bra. Fick bara snyta mig emellanåt. Pratade med henne en stund och sen kom Linda.

Vi gick ut direkt och fyllde släpet men bräder. Det var mer än vad jag trodde men det får plats lite till som jag ska lägga i sen då jag kommer hem. Sen gick vi in och fikade lunch. Nu lyckades jag med ytterligare en god och nyttig lunch, tack Ica Buffé!

Linda tog med alla kläderna och åkte hem.

Jag fortsatte att röja lite och helt plötsligt kom jag på att ska Anna och Pernilla komma i helgen måste man nog tömma där lite. Så jag ställde i ordning rummet något så när. De ska ju även få plats med sängen till din kusin Alice. Skrev lite i bloggen och vips var klockan så mycket och jag fick skynda mig att bli klar för att åka till Bollnäs.

Då jag åkt en bit ringde din pappa, han hade kommit hem och skulle fixa lite men pumpen som inte vill riktigt som han vill. Han är stressad nu, det går inte riktigt som han vill. Han hade glömt att jag skulle iväg men kom ihåg det då jag påminde honom. Hade gjort ett paket till Ian som jag skulle skicka iväg men eftersom att det är vägbyggen inne i Ljusdal kör man gärna inte in där och hamnar i kön. Ja, det finns faktiskt bilköer i Ljusdal! Så jag körde en extra sväng i Bollnäs och la på det. Kom samtidigt med Inga-Britt till badet. Det märks att det är sommar för det var bara vi och en annan på relaxen. Simmade lite och det behövde verkligen din mamma då hennes axel är helt ut funktion men samtidigt gör det ont att simma men några längder simmade vi innan vi gick ner i bubbelpoolen. Efter det tog vi en tur in i bastun för att dra nytta av allt på relaxen nu när man väl betalar. Hade beställt sallad så vi åt det där samtidigt som vi snackade lite skit.

Åkte sen hem till Inga-Britt och tog en promenad på 4 km och det var skönt. Det var ju härligt väder.

Fikade lite när vi kom hem och då var vi ju värda en liten kaka! Pratade ännu mer och tillslut gick vi och la oss.

Pratade din pappa en stund men både han och jag var trötta så vi somnade rätt så snart. Imorgon ska vi få sova sidan om varandra igen.

Kom på när jag lagt på att vi inte pratat om att det var två månader sedan du föddes Gabriel eller att det var en månad sedan vi gifte oss så jag skickade ett sms till din pappa. Vi får väl fira en annan dag!

 

Sofie

24 maj 2008 20:20

Hej hej,
halkade in på din blogg för ganska länge sedan. Har läst ganska regelbundet. Men jag är ganska dålig på att kommentera i bloggarna jag följer så nu ger jag ett litet avtryck :)
det är en så otroligt fin blogg. Jag blir varm i hjärtat av att läsa. Lycka till i framtiden. // Sofie

http://www.sofies.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra om jag skulle ta och uppta mitt bloggande igen. Jag har varit på gång några gånger men har inte kommit till skott. Tror att jag skulle må bättre av att skriva av mig här. Nu har det gått några år och vi har fått stora barn. Signe blir snart 1...

Ibland blir man extra glad över sina barn. Vi har ju ingen alls problematik med skärmtid i vår familj, förutom för mamman då… De kollar ju så klart på tv men använder inte varken telefon eller dator. Istället är våra barn gärna ute. Nu när det...

Imorgon ska jag på mammografi. Fy och usch, inte för att det är obehagligt utan för att jag är rädd. Jag är ju sällan sjuk knappt ens förkyld, fast jag har fått en släng nu för ovanlighetens skull. Har inga sjukdagar, knappt vab heller för den delen....

Tänk att det är 9 år sen du föddes Gabriel, vårt efterlängtade barn. Jag hade längtat efter barn i många år och nu så äntligen skulle jag bli mamma och få mitt efterlängtade barn. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, jag fick mitt efterlängt...

Det blev inte som jag tänkt mig men det blev bra ändå Nu har vi haft en veckas sportlov. Signes första sportlov och vi andra fick hänga på. Vi har ju alltid varit beredda, trodde vi, på att Thomas skulle kunna få jobb och att våra lov skulle gå om ...